Erik Renström

I universitetsledningen har vi utkristalliserat fem K – ledord – som vi alla kommer att arbeta mycket med framöver: kvalitet, kreativitet, kurage, kommunikation och karaktär. Dessutom ett C för campusutveckling.
De tre ledorden kommunikation, kurage och karaktär ägnas särskild dignitet i det att frågorna tillägnas en vicerektor, Jimmie Kristensson, och de inbegriper akademisk frihet, universitets roll i samhället och kommunikation av denna men även arbetsmiljö, ledarskap och lika villkor.

Idag kommer jag att medverka i Debatt i Lund med rubriken ”Vem har makten över universiteten?”. Frågeställningen inbegriper akademisk frihet och universitetets roll i samhället – ämnen som också är starkt kopplade till arbetsmiljö och ledarskap. En av paneldeltagarna, Anna-Karin Wyndhamn, är forskare i pedagogik vid Göteborgs universitet men har också skrivit, tillsammans med Svenska dagbladets tidigare ledarskribent Ivar Arpi, boken Genusdoktrinen.

Jag ska inte gå in på den boken här, den får författarna själva redogöra för, men en av anledningarna till att jag kom att intressera mig mycket för universitetets roll i samhället sammanföll med ett ärende på Medicinska fakulteten som vi hanterade under min tid som dekan. Ärendet tas även upp i Genusdoktrinen och författarna har ofta hänvisat till detta ärende som ett exempel på att politiseringen av landets lärosäten har gått för långt. Där håller jag inte med, eftersom det är en allt för långtgående slutsats att dra utifrån ett antal enskilda och separata ärenden, men det kan säkert bli ett mycket intressant samtal i kväll där även Ann-Katrin Bäcklund som är föreståndare på Pufendorfinstitutet och Johan Östling som är föreståndare för Centrum för kunskapshistoria vid Lunds universitet medverkar – så lyssna gärna på samtalet som webbsänds!

Ärendet på Medicinska fakulteten handlade om en student på läkarutbildningen som reagerade på en föreläsning som bland annat handlade om skillnader mellan män och kvinnor. Studenten menade att vissa påståenden som läraren sade, och som läraren menade att han hade sin rätt att säga, var felaktiga och stötande. Studenten ville ha detta utrett och anmälde föreläsningen.

För mig som dekan växte ärendet från att vara ett till synes rakt klagomål, till att inbegripa många för universitetet grundläggande frågor, bland annat om akademisk frihet. För vem finns denna frihet – bara för lärare eller också för studenter?

Akademisk frihet inbegriper att en forskare fritt får välja sitt forskningsområde och frågeställningar, att fritt få välja forskningsmetod, att ha frihet att presentera sina resultat utan repressalier och påtryckningar. Likaså inbegriper akademisk frihet rätten för lärare att bygga upp sina kurser, välja lämplig litteratur och utforma sin undervisning enligt rådande forskningsläge och utan politisk styrning. Och här finns anledning att vara vaksam: Ska universiteten ägna sig åt sin kärnverksamhet, fri forskning och kvalitetssäkrad utbildning, krävs att de är fria från politiska pekpinnar och att politiken inte blir alltför specifik i styrningen av forskningsanslag eller utbildningsmål.

Men helt fri är inte forskning och utbildning och har aldrig varit. Till att börja med måste även vi akademiker följa lagen, till exempel diskrimineringslagen. Dessutom öronmärker finansiärer, statliga och privata, medel för särskilda ändamål och inte sällan inom områden som anses vara viktiga för samhället t.ex. hälsa eller hållbarhet. I hård konkurrens om forskningsmedel blir många forskare utan – även om de presenterar intressanta frågeställningar och viktiga ämnen. Friheten kan heller aldrig vara total eftersom de flesta lärare och forskare samarbetar med andra och behöver anpassa sig efter den gemensamma målbild som har satts upp inom ett projekt, en forskargrupp eller på en institution.

Akademisk frihet och universitets roll i samhället kommer att behöva diskuteras ofta och mycket. Från lärare och studenter har jag hört en unison önskan om att kunna ta upp även känsliga ämnen, till exempel sådana som berörs av diskrimineringslagen. Och det ska vi självklart kunna göra men – och här kommer karaktär in – den som väljer att göra det behöver vara påläst och kunna diskutera på ett respektfullt sätt.

Den som är fri att presentera sina resultat och teorier får vara beredd på att andra presenterar sina, kanske motstridiga, resultat och teorier. Och där kommer frågan om god arbetsmiljö in. Bara på en arbets- och studieplats där vi kan bemöta våra kollegor och studiekamrater med respekt och förståelse kan vi nå verklig akademisk frihet. Påhopp och polariserad debatt bidrar inte till friheten, tvärtom. Med rättigheter kommer alltid skyldigheter.
Erik

Vi drar alla ett mycket tungt lass under pandemin, studenterna är inget undantag. Tvärtom har studenterna fått hela sin värld kringskuren, med praktiskt taget tomma campus och studier som bedrivs digitalt.
Även det studiesociala livet med fritidsaktiviteter och umgänge har gått på sparlåga i snart ett år. Navet i det studiesociala livet är nationerna som gör ett makalöst arbete för att studenternas tid vid Lunds universitet ska bli innehållsrik och minnesvärd. Många söker sig till Lunds universitet för det vitala studentlivet som pågår utanför studierna.

Tillsammans med Lunds kommun har vi nu enats om att ge nationerna ett gemensamt bidrag på 4,8 miljoner kronor 2021 för att de inte ska gå under ekonomiskt när stora delar av deras verksamhet har behövt stänga ner. Både Lunds universitet och kommunen fattar beslutet nästa vecka.

Inför höstterminen i fjol, när det stod klart att pandemin skulle bli långvarig, fick nationerna också ett tillskott från Sparbanksstiftelen Finn och Lunds universitet på sammanlagt 3 miljoner kronor.

Att kommunen nu och Sparbanksstiftelsen Finn tidigare tillsammans med universitetet går in och stöttar nationerna visar hur uppskattat studenternas hårda arbete är av alla parter. Det visar också hur viktigt vi tycker det är att nationslivet kan bära sig under pandemin för att åter kunna blomma och berika Lunds universitets- och stadsliv när pandemin är över.

I universitetsledningen och i rektors ledningsråd, RL, för vi hela tiden diskussioner om hur vi under pandemin ska balansera digitala studier och examinationer mot salsundervisning och salstentamen. Vi är idag nere på ett minimum av campusundervisning och salstentamen och detta gäller tills vidare.

Det finns också starka önskemål från studenterna att hålla så många studieplatser som möjligt öppna och detta måste hela tiden ställas i förhållande till de rekommendationer som finns för att förhindra smittspridning. För undervisning och examination vägs genomförbarhet, rättssäkerhet och kvalitet mot rutiner och rekommendationer för att undvika smittspridning.

Än så länge är vi mycket restriktiva med att anställda och studenter ska vara på campus. Men det går att göra undantag i de fall där man t.ex ser salstentamen som enda möjlighet för att kunna genomföra examinationer eller laborationer utan att riskera rättssäkerhet eller kvalitet.

Ett sådant exempel – från Medicinska fakulteten – har det rapporterats om i media de senaste dagarna. Det handlade om en salstenta på läkarprogrammet där flera studenter som skulle delta kände sig obekväma med att genomföra tentan i sal.

Salstentamen är undantag, jag vill påpeka detta. Och vi ska också ha goda rutiner på plats när sådana trots allt genomförs. Att ingen smittspridning har konstaterats vid den aktuella tentamen, visar att rutinerna fungerat.

Men det visar också hur sårbart systemet är. Även om universitetet följer alla rekommendationer och har rutiner på plats åligger det var och en att ta ett stort personligt ansvar. Ska vi kunna öppna upp gradvis framöver krävs det gemensamma ansträngningar. Så stanna hemma vid minsta symptom!

Slutligen vill jag ge en eloge till alla studenter och anställda som kämpar på! Håll i och ta hand om er och varandra!

Erik

All information om hur Lunds universitet hanterar corona finns här:
https://www.lu.se/om-universitetet/med-anledning-av-coronavirusetcovid-19

Idag är det ceremoniellt dags för mig att bli rektor för Lunds universitet och installationen från Universitetsaulan direktsänds via webben. Jag har tagit mig an ämbetet med stor ödmjukhet men känner mig särdeles påfylld av energi. Hittills under januari har universitetsledningen satt arbetsformer och sorterat uppdrag sinsemellan. Jag har redan mötts av så mycket entusiasm och vilja – överallt i organisationen – att tillsammans driva universitetet framåt under den kommande mandatperioden.

På Aktuella frågor i Sydsvenskan skriver jag idag en artikel om några av de utmaningar vi har framför oss. Den digitala omställningen ställer nya krav på Lunds universitet att utforma utbildning, arbetsmetodik, pedagogik, lokaler och infrastruktur för att passa nya behov. Jag lyfter även internationell konkurrens, vikten av hög kvalitet i forskning och utbildning, campusutveckling i Lund, Malmö och Helsingborg, och universitetets roll i samhället. Även bredden och vikten av mångfald av ämnen och människor för att hitta de mest kreativa lösningarna på de globala och komplexa samhällsutmaningarna ser jag som viktiga, bland mycket annat.

Det är speciellt att ta över ledningen för ett universitet mitt under en pandemi. Vi sitter i digitala möten. Kollegor i nya konstellationer och studenter på en ny kurs får lära känna varandra via nätet. Många som har arbetat eller studerat länge på fysisk distans börjar känna att det tär, att det går ut över arbete, studier och det personliga välmåendet.

Hela organisationen arbetar för högtryck för att göra det bästa under rådande omständigheter. Än så länge är det inte läge att lätta på de restriktioner som gäller kring hemarbete och digital undervisning eller begränsning av tillgång i våra gemensamma lokaler. I veckan tog jag beslut om att låta de restriktioner vi har förlängas tills vidare. Det ger verksamheten möjlighet att i lugn och ro kunna planera för våren och när det återigen är möjligt ur smittspridningssynpunkt, kunna öppna upp gradvis för fysiska möten och undervisning på campus igen.

Många med mig längtar säkert efter att återgå till ett mer normalt liv och i universitetsledningen planerar vi ju också för efter coronapandemin. Se framåt, ljuset vänder åter, våren är snart här. Det blir roligare igen!

Erik

Rektorsinstallationen startar klockan 16. Länk till den direktsända rektorsinstallationen på Youtube: https://www.youtube.com/embed/oLtl7dNuKWE

Mitt under pågående pandemi blir det väldigt tydligt hur forskning bidrar till att lösa våra stora, globala samhällsutmaningar. Betydelsen av att forskningsresultat även blir till produkter och tjänster, i detta fall vaccin, kan inte överskattas.

Lunds universitets eget holdingbolag, LU Holding, paraplyet som äger de bolag som mynnat ut från forskning vid Lunds universitet, har med sina runt 100 miljoner kronor i eget kapital blivit en tung aktör i det regionala innovationssystemet. Investeringskapitalet bidrar till framtida satsningar och att flera bolag kan se dagens ljus. Det ligger många års arbete bakom holdingbolagets framgångar och jag som själv har en bakgrund inom medicinsk forskning – som inte sällan följs av en kommersialiseringsprocess – är mycket medveten om hur viktigt det är att vi har ett bra innovationssystem på plats både på Lunds universitet och nationellt.

Nyligen landade en statlig utredning ”Innovation som drivkraft – från forskning till nytta” (SOU 2020:59) och den innehåller många förslag på satsningar på det lärosätesanknutna innovationssystemet. Men det finns flera problematiska förslag i utredningen som riskerar att rasera de välfungerande innovationssystem som redan idag finns, bland annat här i Lund, i Uppsala och Göteborg och på Karolinska Institutet, KI, och Kungliga tekniska högskolan, KTH. Jag och mina kollegor på dessa lärosäten publicerade häromdagen en debattartikel i Dagens Industri (12:e januari) för att uppmärksamma några av de, som vi menar, felriktade åtgärder som utredaren föreslår.

Ett sådant förslag är att ta bort det enskilda holdingbolagets investeringsmandat. Det skulle innebära att själva grunden för landets holdingbolag försvinner vilket är helt förödande för att vi ska kunna bibehålla ett framtida, starkt innovationssystem.

Bakgrunden till förslaget är ett önskemål om att alla landets lärosäten ska ha en likartad modell för finansiering. Det är en god tanke att vi har en rättvis modell, men inte till priset av att nedmontera välfungerande verksamheter. Förslaget är drastiskt och direkt skadligt för Sveriges internationella konkurrenskraft och innovationsförmåga.

I stället borde de holdingbolag som faktiskt fungerar bra förstärkas och de borde få ett uppdrag att stötta de lärosäten som kämpar med att bygga upp en ny och hållbar investeringsverksamhet. Det finns ett antal lärosäten, utöver ovan nämnda, som bedriver framgångsrika verksamheter och som kan vara grund för samarbeten enskilt eller sinsemellan för kraftsamling.

Jag och mina kollegor är också tveksamma till att de föreslagna förändringarna ska bekostas genom omfördelning av medel för forskning och forskarutbildning. Det handlar om närmare tre procent av landets lärosätens basanslag, som är ett betydande belopp. Att urholka anslagen är orimligt i tider då behovet av forskning, utbildning och kunskap spelar en allt större och viktigare roll i samhället.

Erik