DN meddelar att de kommer att satsa på mer vetenskapsjournalistik och anställer fler vetenskapsreportrar (DN 29 mars). ”Vetenskapsjournalistik har aldrig varit viktigare än just nu, när vi måste hantera utmaningar som pandemi, klimatkris och spridning av falska nyheter, pseudovetenskap och konspirationsteorier”, säger DN:s vetenskapsredaktör Maria Gunther i artikeln.
Som rektor på ett av landets mest forskningstunga universitet är det bara att applådera DN till ett klokt beslut. Samhället har under ett par decennier sett etablerade medier kämpa med sina affärsmodeller, tappa annonsintäkter och tvingats skära ner på sina redaktioner. Lokaljournalistiken har särskilt drabbats men det har även vetenskapsjournalistiken. På slimmade redaktioner finns sällan tid att fördjupa sig i ämnen som är svåra eller som kräver specialkompetens, till exempel inom medicinsk forskning eller teknisk utveckling.
Förutsättningen för ett demokratiskt samhälle är inte bara en mångfald av fria medier utan det krävs också medier som omfattas av pressetiska regler, objektiv journalistik, oberoende granskning och välavvägda publiceringar. För ett universitet är det oerhört viktigt att den komplexitet som inryms i forskning blir korrekt och rättvist återgiven. Universiteten kan i viss mån själva se till att så är fallet; forskare ska följa god forskningssed, dvs. säkra att forskningen är korrekt och etiskt genomförd. Likaså ska tillhörande kommunikation följa etiska riktlinjer såsom sanningsenlighet och öppenhet kring bl.a. osäkerhetsfaktorer eller eventuella bindningar till finansiärer. Men för att forskningsresultat ska nå allmänheten krävs ofta en mellanhand i form av massmedier och här har journalistiken en stor och viktig samhällsroll. Både som förmedlare av kunskap men också som kritiskt granskande av de resultat som kommer fram. Finns det andra, motstridiga resultat som är värda att belysa? I vilken kontext har forskningsresultaten tagits fram? Hur kan de presenteras på ett sätt som gör att de går att förstå samtidigt som komplexiteten inte går förlorad?
Forskare som delar med sig av resultat kring frågor som migration, klimat, kriminalitet eller andra frågor som är oerhört viktiga för samhället men som gärna kidnappas av särintressen, behöver avsättning för dessa resultat i seriösa sammanhang. Sociala medier och webbpublikationer utan ansvariga utgivare i all ära, de må vara viktiga för fri opinionsbildning och åsikter av alla de slag men forskning och vetenskap är inte åsikter av allehanda slag. För att förmedla forskningsresultat till allmänheten behövs duktiga vetenskapsredaktioner och reportrar.
Forskning och vetenskap gör sig sällan bra i klickhetsens tidevarv och i polemiska tweets. Ämnen som är viktiga för samhället såsom en hållbar framtid och hälsa är vare sig enkla eller svart-vita. Tvärtom behöver de belysas med en mångfald av perspektiv och de kräver fördjupning. Forskning är också en långsam process och det tar i regel många år att forska fram nya och säkerställda resultat. Under pandemin har det funnits en enorm efterfrågan på kunskap. Politiker har behövt beslutsunderlag, allmänheten har behövt stilla oro och medierna har publicerat nyheter om covid-19, vaccin och smittspridning i ett rasande tempo, inte sällan med tvärsäkra rubriker och vinklingar. Detta trots att kunskapen om covid-19 fortfarande ett år efter pandemiutbrottet är långt ifrån komplett och studier kring smittspridning och virusets karaktär varit mycket osäkra, särskilt i början av pandemin.
I Sverige har allmänheten stort förtroende för forskning visar undersökningar. Det är också många som ställer sin tillit till forskning och teknik som lösningen på de globala utmaningarna. Men detta är ett förtroende som snabbt kan urholkas och särskilt allvarligt är detta om kunskapsrelativismen får fäste. Att den redan brett ut sig står klart när världsledande politiker under en pandemi avfärdar belagd vetenskap kring virus och i stället ger livsfarliga ”råd” till sina medborgare.
Det är skillnad på allmänt löst tyckande och åsikter och fakta och kunskap som baseras på vetenskapliga belägg. Journalistik spelar en viktig roll i samhället för att tydliggöra detta. Medier måste ta sitt ansvar för att inte bidra till kunskapsrelativism. Att satsa på vetenskapsjournalistik är ett sätt att motverka detta.
Erik