Erik Renström

Idag är det ceremoniellt dags för mig att bli rektor för Lunds universitet och installationen från Universitetsaulan direktsänds via webben. Jag har tagit mig an ämbetet med stor ödmjukhet men känner mig särdeles påfylld av energi. Hittills under januari har universitetsledningen satt arbetsformer och sorterat uppdrag sinsemellan. Jag har redan mötts av så mycket entusiasm och vilja – överallt i organisationen – att tillsammans driva universitetet framåt under den kommande mandatperioden.

På Aktuella frågor i Sydsvenskan skriver jag idag en artikel om några av de utmaningar vi har framför oss. Den digitala omställningen ställer nya krav på Lunds universitet att utforma utbildning, arbetsmetodik, pedagogik, lokaler och infrastruktur för att passa nya behov. Jag lyfter även internationell konkurrens, vikten av hög kvalitet i forskning och utbildning, campusutveckling i Lund, Malmö och Helsingborg, och universitetets roll i samhället. Även bredden och vikten av mångfald av ämnen och människor för att hitta de mest kreativa lösningarna på de globala och komplexa samhällsutmaningarna ser jag som viktiga, bland mycket annat.

Det är speciellt att ta över ledningen för ett universitet mitt under en pandemi. Vi sitter i digitala möten. Kollegor i nya konstellationer och studenter på en ny kurs får lära känna varandra via nätet. Många som har arbetat eller studerat länge på fysisk distans börjar känna att det tär, att det går ut över arbete, studier och det personliga välmåendet.

Hela organisationen arbetar för högtryck för att göra det bästa under rådande omständigheter. Än så länge är det inte läge att lätta på de restriktioner som gäller kring hemarbete och digital undervisning eller begränsning av tillgång i våra gemensamma lokaler. I veckan tog jag beslut om att låta de restriktioner vi har förlängas tills vidare. Det ger verksamheten möjlighet att i lugn och ro kunna planera för våren och när det återigen är möjligt ur smittspridningssynpunkt, kunna öppna upp gradvis för fysiska möten och undervisning på campus igen.

Många med mig längtar säkert efter att återgå till ett mer normalt liv och i universitetsledningen planerar vi ju också för efter coronapandemin. Se framåt, ljuset vänder åter, våren är snart här. Det blir roligare igen!

Erik

Rektorsinstallationen startar klockan 16. Länk till den direktsända rektorsinstallationen på Youtube: https://www.youtube.com/embed/oLtl7dNuKWE

Mitt under pågående pandemi blir det väldigt tydligt hur forskning bidrar till att lösa våra stora, globala samhällsutmaningar. Betydelsen av att forskningsresultat även blir till produkter och tjänster, i detta fall vaccin, kan inte överskattas.

Lunds universitets eget holdingbolag, LU Holding, paraplyet som äger de bolag som mynnat ut från forskning vid Lunds universitet, har med sina runt 100 miljoner kronor i eget kapital blivit en tung aktör i det regionala innovationssystemet. Investeringskapitalet bidrar till framtida satsningar och att flera bolag kan se dagens ljus. Det ligger många års arbete bakom holdingbolagets framgångar och jag som själv har en bakgrund inom medicinsk forskning – som inte sällan följs av en kommersialiseringsprocess – är mycket medveten om hur viktigt det är att vi har ett bra innovationssystem på plats både på Lunds universitet och nationellt.

Nyligen landade en statlig utredning ”Innovation som drivkraft – från forskning till nytta” (SOU 2020:59) och den innehåller många förslag på satsningar på det lärosätesanknutna innovationssystemet. Men det finns flera problematiska förslag i utredningen som riskerar att rasera de välfungerande innovationssystem som redan idag finns, bland annat här i Lund, i Uppsala och Göteborg och på Karolinska Institutet, KI, och Kungliga tekniska högskolan, KTH. Jag och mina kollegor på dessa lärosäten publicerade häromdagen en debattartikel i Dagens Industri (12:e januari) för att uppmärksamma några av de, som vi menar, felriktade åtgärder som utredaren föreslår.

Ett sådant förslag är att ta bort det enskilda holdingbolagets investeringsmandat. Det skulle innebära att själva grunden för landets holdingbolag försvinner vilket är helt förödande för att vi ska kunna bibehålla ett framtida, starkt innovationssystem.

Bakgrunden till förslaget är ett önskemål om att alla landets lärosäten ska ha en likartad modell för finansiering. Det är en god tanke att vi har en rättvis modell, men inte till priset av att nedmontera välfungerande verksamheter. Förslaget är drastiskt och direkt skadligt för Sveriges internationella konkurrenskraft och innovationsförmåga.

I stället borde de holdingbolag som faktiskt fungerar bra förstärkas och de borde få ett uppdrag att stötta de lärosäten som kämpar med att bygga upp en ny och hållbar investeringsverksamhet. Det finns ett antal lärosäten, utöver ovan nämnda, som bedriver framgångsrika verksamheter och som kan vara grund för samarbeten enskilt eller sinsemellan för kraftsamling.

Jag och mina kollegor är också tveksamma till att de föreslagna förändringarna ska bekostas genom omfördelning av medel för forskning och forskarutbildning. Det handlar om närmare tre procent av landets lärosätens basanslag, som är ett betydande belopp. Att urholka anslagen är orimligt i tider då behovet av forskning, utbildning och kunskap spelar en allt större och viktigare roll i samhället.

Erik