För ett universitet med höga ambitioner som Lunds universitet är välfungerande internationella samarbeten ett måste. Först och främst uppstår de genom de tusentals kontakter som varje lärare, student eller forskare tagit och som lett till slutförda projekt. De förbättrar och vitaliserar oss, vår närmiljö och hela universitetet.
Men, det finns också en viktig roll för mer formaliserade samarbeten på övergripande nivå. Inom Europa är the League of European Research Universities, LERU, ett sådant sammanhang där Lunds universitet finns med sedan 2004. LERU är en samling av forskningsintensiva bredduniversitet med 23 medlemmar där mycket av det allra bästa inom Europas, och världens, akademi finns representerat.
Även efter brexit som skakade Europas samarbete rejält ser glädjande nog de brittiska universiteten i Oxford, Cambridge och Edinburgh och Imperial College London alltjämt ett stort värde i att vara del av LERU och fortsätter att bidra till den intellektuella miljön. Bland medlemmarna finns även våra nordiska systeruniversitet i Köpenhamn och Helsingfors, liksom Université Paris-Saclay och Ludwig Maximilian Universität i München som liksom vi är del i den europeiska universitetsalliansen EUGLOH.
I dagarna träffades rektorerna i LERU i Rectors’ Assembly för att diskutera framtida policyer och arbete. Det ska inte stickas under stol med att det kan vara krävande att vara medlem i LERU. Frågorna som hanteras är både stora och komplicerade, men framförallt viktiga och kommer att avgöra vår framtid. Arbetet mynnar ut i positionsartiklar, rådgivande artiklar, uttalanden i avgränsade frågor och underlag till politiska beslut. Det påminner om det omfattande remissarbete universiteten ständigt deltar i på nationell nivå, men har både EU-kommissionen och också medlemsstaternas valda politiska organ som viktiga målgrupper.
LERU är en uttalad förkämpe för högkvalitativ nyfikenhetsdriven forskning i alla former och för bredduniversitetens speciella uppgift i samhället. LERU är lika djupt engagerat i högre utbildningens kvalitet, forskningsanknytning och förnyelse, liksom innovation och sådana samarbeten vi på högskolesvenska samlar under begreppet samverkan.
Det är med nödvändighet så att LERU återkommande hamnar i kraftfältet mellan universitetens egenart och samhälleliga behov som uttrycks genom politiska beslut. De fundamentala frågorna om universitetens autonomi, men också hur vi ser att sektorn bäst främjar en gynnsam samhällsutveckling förekommer ständigt i olika former.
Bland de frågor LERU har på dagordningen just nu ryms universitetens roll i Europas återstartspaket, NextGenerationEU som på EU-kommissionens hemsida sammanfattas som: ”This is more than a recovery plan. It is a once in a lifetime chance to emerge stronger from the pandemic, transform our economies, create opportunities and jobs for the Europe where we want to live. /…/It is now time to get to work, to make Europe greener, more digital and more resilient.” Ambitionen är kraftfullare och tydligare än kanske någonsin och innehåller även uppgifter för universiteten. Det finns viss insikt i universitetens roll som utbildare, behovet av utökat livslångt lärande och universiteten som innovationsmotorer. Kärleken till den nyfikenhetsstyrda forskning som inte tydligt knyter an till en potentiell innovation är inte riktigt lika het, kanske inte tillräcklig för att värma upp hela den bredd och volym vi menar är rimlig för uppdraget. Här finns en stor uppgift för oss inom akademin att med kurage kommunicera akademins karaktär.
Vid LERU Rectors’ Assembly 22:e maj valdes också en ny ordförande; Karen Maex, rektor på Amsterdams universitet. Hon är civilingenjör och nanoforskare och kommer att driva frågor om digital infrastruktur för att säkra universitetens oberoende från kommersiella aktörer och en ändamålsenlig lagstiftning. Detta är frågor som är fundamentala för universitetens framtida autonomi. Vi är många som ser fram emot hennes ordförandeskap!
Erik