Erik Renström

Vart fjärde år kommer det en ny forskningsproposition. Det är ett stort ögonblick inom högskolesektorn. Då får sektorn veta, eller iallafall försöker vi förstå, vilken inriktning forskningspolitiken kommer att ha de kommande åren. Inför riksdagens planerade beslut om forskningspropositionen om en vecka finns anledning att genomlysa den kanske största nyheten, ett nytt kvalitetsbaserat system för fördelning av forskningsanslag genom profilområden.

Efter att nyheten blev känd har en serie paneldebatter och möten hållits både i nationella organ såsom SUHF och forskningsråden samt här på universitetet. I kremlologisk tradition har vi försökt uttyda vad det här egentligen betyder och hur det ska genomföras. Forskningsråden har nu fått den nästintill omöjliga uppgiften att senast den 1 juni ge regeringen svaret på hur tanken om profilområden ska omsättas i handling, medan samtal just nu pågår om den första frågan, den om vad satsningen egentligen innebär. Ministern för högre utbildning och forskning har gett en viktig ledtråd: i alla fall på sikt ska alla 27 lärosäten som ingår i satsningen kunna se fram emot att få ett eget profilområde.

Det vi idag vet ger upphov till flera olika farhågor. Till att börja med är det svårt att bortse från att detta i verkligheten är ytterligare en begränsning (om än långtifrån den värsta) av den fria nyfikenhetsstyrda forskningen, till förmån för, till exempel, de ämnesområden som pekas ut i forskningspropositionen. Detta menar regeringen ska motverkas av det faktum att det är lärosätena själva som väljer ut de områden som kommer att föreslås som profilområden och forskare som utformar de ansökningar som ligger till grund för urvalet. För att det ska fungera som tänkt ställs höga krav på att hela processen kännetecknas av hög legitimitet, till exempel att de kriterier som kommer att tillämpas för att utse profilområdena mäter forskningskvalitet i etablerad mening och att de sakkunniga åtnjuter högt internationellt anseende. Allt detta äventyras av den forcerade hanteringen.

Andra farhågor som lyfts i diskussioner är att satsningen kan leda till slitningar inom lärosätena när ett profilområde ska väljas ut, liksom den om destruktiv konkurrens mellan lärosätena. För att motverka det närs tankar om att finansieringen skall fördelas i stort sett lika enligt en förutbestämd nyckel till alla lärosäten och att varje lärosäte självt ska beskriva hur kvalitet ska förstås för det egna profilområdet.
Det menar jag vore en bekväm, men mycket farlig väg att gå som skulle leda till fragmentering av svensk forskning, minskad nationell samverkan, ett mindre effektivt resursutnyttjande och med stor sannolikhet sämre kvalitet på den utförda forskningen.

Till satsningen har avsatts 500 000 000 kr. Med alla normala mått mätt är det väldigt mycket pengar. Om man däremot gör en enkel division med antal lärosäten (27 stycken) och bedömer hur mycket pang för pengarna Sverige skulle få, så framstår budgeten som blygsam. Arbetsinsatsen för att prioritera ett lärosätes profilområde, författandet av ansökan och slutligen sakkunniggranskning av densamma kräver tid och pengar. I praktiken betyder det att betydande delar av forskningsanslaget enligt det nya upplägget styrs bort från den direkta forskningsverksamheten.

Sammantaget skulle detta betyda att svensk forskning avviker från den ökade grad av samordning och rejäl kraftsamling som kännetecknar forskningen i många andra länder. Det riskerar att leda till att svensk forskning kommer att gå kräftgång och att forskningskvaliteten relativt utlandet försämras.

Kanske grundas dessa farhågor bara i missförstånd? Kanske ska man helt enkelt ta forskningspropositionen på orden och utgå från att det finns en uppriktig önskan att höja kvaliteten på den forskning som utförs i Sverige? I så fall bör vi inta ett internationellt perspektiv och jämföra med den forskning som pågår i världen och hur forskningen i Sverige står sig i den jämförelsen. Saknar vi forskning på hög internationell nivå i centrala ämnen? Forskar vi med tillräckligt bra metoder? Kan vi kommunicera våra resultat på ett sätt som ger genomslag? Använder vi våra resurser på det bästa sättet?

Ett sätt att besvara samtliga dessa frågor och att undvika samtliga de farhågor som finns är att låta lärosätena tillsammans lägga upp planer för hur olika forskningsinriktningar kan utvecklas genom ett gemensamt ansvarstagande för att etablera ett systematiskt och resurseffektivt samarbete. De olika förslagen konkurrerar på ett sunt vis genom att formulera forskningsfrågor, plan för utveckling av områdena och genom att beskriva hur de satsade medlen genom samverkande insatser och utnyttjande av befintliga infrastrukturer och intellektuella resurser leder till nydanande och högkvalitativ forskning med potential att förändra. Då kan svensk forskning åstadkomma mycket och en halv miljard kronor blir plötsligt en investering som kan ge mångdubbelt mer tillbaka.

Erik

I dag presenterade finansministern vårpropositionen och statens finanser inriktas på att få ekonomins hjul att snurra i tider av lågkonjunktur och pandemi. Stort fokus läggs på sysselsättning och särskilt för unga.

I vårändringsbudgeten som också kom idag står det klart att Lunds universitet får ett utökat forskningsanslag om 58 miljoner kronor, något mer än vad vi hoppats på. Universitetsstyrelsen har redan beslutat att rektor och fakulteterna ska dela på förstärkningen. Av rektors del har 25 miljoner avsatts till forskningsprogrammet med inriktning på hållbara lösningar och Agenda 2030. Och den del på 15 miljoner kronor som fördelats till fakulteterna kommer nu att förstärkas.

Ytterligare en större satsning på sommarkurser blev det i vårändringsbudgeten. Regeringen ser gärna att unga studerar och redan etablerade på arbetsmarknaden passar på att fortbilda sig så att de är bättre rustade när arbetsmarknaden ljusnar.

Regeringen satsade 2018 på en utbyggnad av sommarkurser särskilt riktade till lärare. Förra året, 2020, gav regeringen också ett engångsstöd under pandemin och som öronmärktes till sommarkurser. För Lunds universitet uppgick det stödet till cirka 8,5 miljoner kronor och i år blir det ungefär samma storleksordning; 8,6 miljoner kronor.

Vi har sett ett mycket stort intresse för att studera på sommaren. I år har 10 000 personer sökt till en sommarkurs vid Lunds universitet. Det är en ökning med 48 procent jämfört med 2020. År 2020 var även det ett rekordår då sökande till Lunds universitets sommarkurser ökade med drygt 60 procent jämfört med året dessförinnan, enligt statistik från Universitets- och högskolerådet, UHR.

Lunds universitet har kapacitet och vilja att ta ett stort ansvar i den omställning som samhället står inför. Att öppna fler platser på sommarkurser är ett sätt att rusta nuvarande och blivande studenter för framtiden, liksom breddade utbildningar och ett större inslag av digitalisering.

För att möta det stora intresset för sommarkurser har alla fakulteter fått i uppdrag att se hur många fler platser de kan öppna på sina kurser till sommaren. Totalt har 600 ytterligare platser inom juridik, ekonomi, naturvetenskap och det konstnärliga området skapats och dessa finansieras med 8 miljoner kronor.
Erik

I veckan har världshälsodagen uppmärksammats. Ledningen med vicerektor Jimmie Kristensson tillsammans med Studenthälsan och Lunds universitets studentkårer, LUS, träffade i onsdags Matilda Ernkrans, minister för högre utbildning och forskning, för ett samtal om just hälsa och studenters mående. Pandemin med fysisk distans och hemstudier har påverkat oss alla, inte minst studenterna.

När universitetet under året har fattat beslut om distansstudier och hemarbete har studenternas psykiska hälsa varit ett stort orosmoment och något som vi ständigt har haft i åtanke.
Ministern presenterade ett par nya satsningar, bland annat har regeringen inrättat ett nytt nationellt forskningsprogram om psykisk hälsa och Universitetskanslersämbetet har fått i uppdrag att granska omställningen till distansutbildning. Välmående är en del som ska redovisas i detta.

För att stärka studenters hälsa och bidra till en bättre studiemiljö har regeringen skjutit till nationella medel varav 2,1 miljoner kronor går till Lunds universitet.

För en tid sedan gjordes en större genomlysning av Studenthälsan vid Lunds universitet. Projektet resulterade i ett nytt uppdrag och i nya arbetssätt för verksamheten. Studenthälsan har ett stort utbud av stöd, råd och behandling kring problem som hör till studentlivet såsom stress, prestations- eller tentaångest, prokrastinering, oro, nedstämdhet och alkoholproblem.

Lunds universitet har även stöttat nationerna med sammanlagt flera miljoner kronor under pandemin. Nationerna behöver klara livhanken under pandemin och åter kunna leva upp när det sociala livet kan återgå till mer normala former.

Det sociala umgänget för människors personliga utveckling och lärande och för ungas möjligheter att knyta vänskapsband och relationer är viktigt. Och så fort vi ser att det finns möjlighet kommer vi att öppna för mer campusundervisning igen.
Erik

När vi nu går in i påskhögtiden är en av Nya testamentets intressanta karaktärer Judas värd att fundera på. Var han ett redskap för en ond makt eller drevs han av girighet? Hade han ett eget val och ett eget ansvar för sina handlingar? Vad är det som driver en människa att handla som den gör?

Historien om Judas har förbryllat och fascinerat människor i åratal. Den kan också användas för att diskutera vår egen verksamhet. Nyligen kom Kjell Asplund, en person med högt anseende inom den medicinsk-etiska sfären, ut med boken Fuskarna. I den behandlar han ett antal större fuskärenden inom akademin, både i Sverige och internationellt. Han beskriver fallen i sig och drivkrafterna bakom fuskandet. Han berättar om visselblåsare och vikten av kurage i en starkt konkurrensutsatt verksamhet som forskning är.

Kurage och karaktär är några av universitetsledningens ledord. Det handlar bland annat om att skapa en god arbetsmiljö där forskning kan frodas och utvecklas och där etiska dilemman får utrymme att diskuteras. Det handlar också om att vi har goda processer, föreskrifter och riktlinjer på plats, både för att undvika oredlighet men också för att utreda oredlighet vid misstankar om sådan.

Det senaste tillskottet för att höja kvaliteten på forskning är ”Lunds universitets föreskrift om etisk standard för forskning som avser människor och som bedrivs utomlands”. Den klubbades i förra veckan och syftar till att universitetets forskare ska leva upp till en standard som minst motsvarar den svenska när de bedriver forskning i andra länder.

Universitetsledningen planerar flera aktiviteter framöver gällande kurage och karaktär både genom Etikrådet men även på andra sätt. En levande diskussion om etik behövs och vi har så många kloka, engagerade och framstående forskare som kan verka som rättesnöre och förebilder.

Påsken, åtminstone enligt det kristna kyrkoåret, börjar i moll men får sig gladare toner allteftersom, och detta inlägg följer samma mönster. Nu är det lov och ledigt för många och jag önskar alla ett par riktigt fina dagar och en glad påsk! Vi går mot ljusare tider!
Erik

DN meddelar att de kommer att satsa på mer vetenskapsjournalistik och anställer fler vetenskapsreportrar (DN 29 mars). ”Vetenskapsjournalistik har aldrig varit viktigare än just nu, när vi måste hantera utmaningar som pandemi, klimatkris och spridning av falska nyheter, pseudovetenskap och konspirationsteorier”, säger DN:s vetenskapsredaktör Maria Gunther i artikeln.

Som rektor på ett av landets mest forskningstunga universitet är det bara att applådera DN till ett klokt beslut. Samhället har under ett par decennier sett etablerade medier kämpa med sina affärsmodeller, tappa annonsintäkter och tvingats skära ner på sina redaktioner. Lokaljournalistiken har särskilt drabbats men det har även vetenskapsjournalistiken. På slimmade redaktioner finns sällan tid att fördjupa sig i ämnen som är svåra eller som kräver specialkompetens, till exempel inom medicinsk forskning eller teknisk utveckling.

Förutsättningen för ett demokratiskt samhälle är inte bara en mångfald av fria medier utan det krävs också medier som omfattas av pressetiska regler, objektiv journalistik, oberoende granskning och välavvägda publiceringar. För ett universitet är det oerhört viktigt att den komplexitet som inryms i forskning blir korrekt och rättvist återgiven. Universiteten kan i viss mån själva se till att så är fallet; forskare ska följa god forskningssed, dvs. säkra att forskningen är korrekt och etiskt genomförd. Likaså ska tillhörande kommunikation följa etiska riktlinjer såsom sanningsenlighet och öppenhet kring bl.a. osäkerhetsfaktorer eller eventuella bindningar till finansiärer. Men för att forskningsresultat ska nå allmänheten krävs ofta en mellanhand i form av massmedier och här har journalistiken en stor och viktig samhällsroll. Både som förmedlare av kunskap men också som kritiskt granskande av de resultat som kommer fram. Finns det andra, motstridiga resultat som är värda att belysa? I vilken kontext har forskningsresultaten tagits fram? Hur kan de presenteras på ett sätt som gör att de går att förstå samtidigt som komplexiteten inte går förlorad?

Forskare som delar med sig av resultat kring frågor som migration, klimat, kriminalitet eller andra frågor som är oerhört viktiga för samhället men som gärna kidnappas av särintressen, behöver avsättning för dessa resultat i seriösa sammanhang. Sociala medier och webbpublikationer utan ansvariga utgivare i all ära, de må vara viktiga för fri opinionsbildning och åsikter av alla de slag men forskning och vetenskap är inte åsikter av allehanda slag. För att förmedla forskningsresultat till allmänheten behövs duktiga vetenskapsredaktioner och reportrar.

Forskning och vetenskap gör sig sällan bra i klickhetsens tidevarv och i polemiska tweets. Ämnen som är viktiga för samhället såsom en hållbar framtid och hälsa är vare sig enkla eller svart-vita. Tvärtom behöver de belysas med en mångfald av perspektiv och de kräver fördjupning. Forskning är också en långsam process och det tar i regel många år att forska fram nya och säkerställda resultat. Under pandemin har det funnits en enorm efterfrågan på kunskap. Politiker har behövt beslutsunderlag, allmänheten har behövt stilla oro och medierna har publicerat nyheter om covid-19, vaccin och smittspridning i ett rasande tempo, inte sällan med tvärsäkra rubriker och vinklingar. Detta trots att kunskapen om covid-19 fortfarande ett år efter pandemiutbrottet är långt ifrån komplett och studier kring smittspridning och virusets karaktär varit mycket osäkra, särskilt i början av pandemin.

I Sverige har allmänheten stort förtroende för forskning visar undersökningar. Det är också många som ställer sin tillit till forskning och teknik som lösningen på de globala utmaningarna. Men detta är ett förtroende som snabbt kan urholkas och särskilt allvarligt är detta om kunskapsrelativismen får fäste. Att den redan brett ut sig står klart när världsledande politiker under en pandemi avfärdar belagd vetenskap kring virus och i stället ger livsfarliga ”råd” till sina medborgare.

Det är skillnad på allmänt löst tyckande och åsikter och fakta och kunskap som baseras på vetenskapliga belägg. Journalistik spelar en viktig roll i samhället för att tydliggöra detta. Medier måste ta sitt ansvar för att inte bidra till kunskapsrelativism. Att satsa på vetenskapsjournalistik är ett sätt att motverka detta.
Erik

Idag presenteras den stora forskningsutvärderingen vid Lunds universitet, RQ20, under ett webinarium. Det är ett makalöst ambitiöst arbete som under två år har lagts ner i ett projekt som rullat på och kunnat genomföras mitt under en pandemi.

Lunds universitet består av nio fakulteter med en stor bredd på ämnen. Dessa har utvärderats i sammanlagt 162 enheter. Drygt 4700 medarbetare har varit involverade samt 37 externa paneler med 220 rådgivare från hela världen. Fem paneler har varit tvärgående och belyst ledarskap, infrastrukturer, stora och tvärvetenskapliga områden, rekrytering samt samverkan.

Alla har tillsammans undersökt, diskuterat och värderat universitetets långsiktiga kapacitet att stärka sin position som ett av världens toppuniversitet. Jag är djupt imponerad av hela projektgruppen och alla medverkande som har lagt ner så mycket engagemang. Det finns en genuin vilja att bidra till Lunds universitets fortsatta utveckling!

Organisation och styrning, samverkan, relationen mellan forskning och utbildning, rekrytering och anslagsstrategier är saker som fått särskilt fokus i utvärderingen eftersom det är faktorer som anses ha stor påverkan på forskningskvalitet.

Själva är vi naturligtvis redan oerhört stolta över Lunds universitet. Desto roligare då att även panelerna har sett våra många tillgångar och menar att Lunds universitets goda internationella renommé är välförtjänt. Särskilt lyfts den kollegiala andan, det flexibla ledarskapet, de storskaliga forskningsmiljöerna och de internationellt erkända forskningsinfrastrukturerna fram som universitetets riktiga styrkor och tillgångar. Panelerna lyfter även universitetets strategiska geografiska placering i anslutning till flera regioner och länder och universitets historiska tyngd som nationellt flaggskepp. Att de stora forskningsmiljöerna får stor frihet att verka och utvecklas gör också att panelerna ser universitetets möjligheter att både bibehålla och ha kraft att stärka sin internationella position i framtiden som mycket goda.

För att ytterligare stärka sin position pekar panelerna ut några områden som universitetet bör utveckla: rekrytering, ledarskapets ansvarslinjer och samverkan för utveckling och förnyelse, inte minst kring de stora forskningsanläggningarna och de strategiska forskningsområdena.

Innehållet i rapporten är en guldgruva för universitetets institutioner, fakulteter och ledning. Den visar vilken enorm potential – både utnyttjad och på sina ställen outnyttjad – som universitetet rymmer. Det är väldigt inspirerande och motiverande och här finns material att arbeta vidare med och så småningom följa upp. Det finns saker som fakulteterna själva kan arbeta vidare med och vi ska också se var det behövs ökat stöd för att vi ytterligare ska stärka vår position som internationellt lärosäte. Även redan excellenta miljöer kan höja sin ambitionsnivå.

Vad gäller rekrytering har vi redan avsatt 15 miljoner kronor för att genomföra en handlingsplan inom EU-certifieringen HR Excellence in Research för att bl.a. stärka rekryteringsprocesser och karriärutveckling och vi ser också över hur vi kan stärka organisationsstruktur och ledarskap. Jag ser även vårt nya forskningsprogram med fokus på Agenda 2030 och hållbar utveckling som en del i att stärka excellent och tvärvetenskaplig forskning, för att ta några exempel.

RQ20 är ett utmärkt avstamp för att föra frågorna om excellent, tvärvetenskaplig forskning framåt och vidare in i framtiden. Tack alla som bidragit och särskilt tack till projektgruppen med projektledarna Mats Benner och Freddy Ståhlberg samt projektkoordinator Malin Bredenberg!

Här hittar du slutrapporten

Erik

Universitetens roll i samhället är något som vi i universitetsledningen är mycket angelägna om att diskutera.  En viktig princip för universiteten är akademisk frihet som innebär att innehåll och genomförande av forskning och utbildning måste stå fri från politisk, ideologisk eller annan styrning. Principen om oberoende är alltså en omistlig del av akademin – den utgör själva grunden för all forskning och utbildning.

På senare tid har vi sett en oroande utveckling där respekt för universitetets oberoende och för de akademiska värden som är centrala i ett demokratiskt land saknas. Påtryckningar och försök att tysta forskare och lärare kan ske på många sätt. Hat på sociala medier, uppmaningar om bojkott av lärosäten eller forskare och lärare som tar upp svåra och kontroversiella ämnen, uppmaningar till universitetsledningar om att ta bort forskningsresultat eller kursmoment som går emot någons världsbild eller politiska uppfattning. Inte sällan handlar det om ämnen som migration, kriminologi, klimat och genus. Det senaste året har även forskare som publicerar resultat om pandemin, vaccin och smittspridning attackerats från olika håll, även forskare emellan.

Utvecklingen är så problematisk att regeringen föreslår att den akademiska friheten nu stärks genom att den skrivs in i högskolelagen. Det är en viktig markering som vi välkomnar. Allt för få känner till vad akademisk frihet är och innebär, vilket inte minst de senaste veckornas uppmärksammade försök till politisk styrning av forskning och utbildningsinnehåll vid Malmö universitet visar.

Idag har jag och Kerstin Tham publicerat en gemensam debattartikel i Sydsvenskan. Den har föranletts av två händelser vid Malmö universitet som på olika sätt visar att den akademiska friheten inte alltid respekteras. Båda dessa händelser har uppmärksammats stort och lett till viktiga diskussioner.

Den ena händelsen inträffade för några veckor sedan då moderaternas utbildningspolitiska talesperson Kristina Axén Ohlin genom ett mejl till rektor Kerstin Tham ifrågasatte innehållet i en av Malmö universitets kurser.

Den andra händelsen inträffade när studenter nyligen framförde kritik av Malmö universitets masterutbildning i sexologi som ledde till att politiska partier och organisationer ställde krav på en handlingsplan för att förändra innehållet i utbildningen.

Även kontroversiella ämnen ska kunna diskuteras på ett universitet och i kursmoment, även rasism som var fallet i masterutbildningen i sexologi. Men i ett polariserat debattklimat blir det svårare och det höga tonläget riskerar att tysta lärare och forskare som inte orkar stå emot den hätska debatten och det höga tonläget, inte minst på sociala medier. 

Att kunna forska om och undervisa om känsliga ämnen såsom rasism och diskriminering är en sak. Att motverka rasism och diskriminering en annan. Båda sakerna arbetar vi med parallellt på universiteten. Man får skilja på dessa två spår.

Som arbetsgivare har alla universitet ett ansvar för att skapa en god arbetsmiljö för såväl studenter som medarbetare. De akademiska cheferna har ett arbetsmiljöansvar och det är viktigt att arbeta förebyggande när det gäller diskrimineringsfrågor, i enlighet med diskrimineringslagens krav.

Nu är det viktigare än någonsin att låta de akademiska värdena om öppenhet, oberoende och akademisk frihet och integritet visa vägen framåt. Lika viktigt är att skapa det konstruktiva och kreativa samtalsklimat som behövs för att utveckla framtidens forskning och utbildning utan politiskt färgade försök till påverkan.

I universitetsledningen planerar vi för att öppna fler arenor där vi ska kunna samtala om universitetets roll i samhället och vi vill inte väja för de svåra diskussionerna.

Erik

Jag har verkligen stor tilltro till Lunds universitets förmåga att bidra till lösningen de stora utmaningar som världen står inför. Den omställning som samhället behöver göra – mot hållbarhet inte minst – kräver kreativitet och skaparkraft och jag ser många exempel på det på universitetet.

I veckan var det dags för prisutdelning av Lunds universitets och Sparbanken Skånes pris för framtidens innovationer. Priset delas varje år ut till anställda och studenter med idéer som kan förbättra vår värld och människors villkor. Ämnesbredden vid universitetet visar också bredden på vad som kan åstadkommas i form av innovationer – det finns plats för medicinska genombrott, tekniska lösningar och sociala förändringar.

Jag blev både inspirerad och imponerad av pristagarna som alla tänkt nytt och sett samband där ingen tidigare gjort det. Forskning och utbildning är universitetets kärnuppgifter och ibland av slump och tur, ofta som ett resultat av träget arbete och samarbete, föds en genial idé som får lov att växa och utvecklas hela vägen till något som får verklig kraft och genomslag – en innovation. För ett universitet är det av största vikt att vårda hela denna process, från idé till fullt utvecklad produkt eller tjänst som kan komma samhället till nytta.

Jag önskar årets pristagare stort lycka till på deras resa framåt. Den ska bli mycket spännande att följa!
Erik

Coronapandemin satte fart på det hela. Men arbetet med digital examination på distans är inte bara en effekt av coronapandemin – tvärtom är det en examinationsform som universitetet haft ögonen på under en längre tid. I takt med att samhället i övrigt går över till att bli alltmer digitaliserat kommer större krav på universitetet att utveckla digital undervisning och examination. Hybridutbildning – utbildning som ges både på campus och digitalt – är här för att stanna och universitetet ska kunna erbjuda högkvalitativ undervisning i båda formerna.

När coronapandemin slog till förra våren behövde universitetet ställa om till digital undervisning och examination väldigt fort. Omställningen gick över förväntan, lärare ställde om sina kursmoment och studenterna anpassade sina studier.

Men universitetet hade inte riktigt allt på plats för att omställningen skulle gå helt smärtfritt. Och studenterna har rättmätigt poängterat att moment med digital examination på distans (när studenter sitter hemifrån och tentar via digitala verktyg) har haft sina brister, inte minst gällande rättssäkerhet och pedagogisk kvalitet. Vi har också sett att antalet fuskärenden i samband med examination ökade under förra året.
Universitetets utbildningsnämnd har bevakat frågan och tillsammans med Lunds universitets studentkårer, LUS, fakulteter och förvaltningen identifierat ett antal problem. Flera av dem har handlat om brist på kunskap – både för lärare och för studenter och dessa problem skulle också kunna åtgärdas relativt omgående.

Efter årsskiftet gav prorektor Lena Eskilsson och Ann-Kristin Wallengren, vicerektor för utbildning, grönt ljus för att sätta igång ett omfattande arbete för att bygga ut webbplatsen https://www.education.lu.se/ som ger lärare stöd för digital undervisning. Där finns nu temasidor för lärare rörande digital examination. Bland annat finns artiklar om hur lärare har gått till väga, checklistor och guider. Pedagogiska utvecklare ger råd och tips med mera.

Men projektet mynnade även ut i att bygga ut stödet till studenterna. Som alla vet krävs det två för att dansa tango och inte bara lärare utan även studenter behöver vara kunniga och förberedda för att kunna genomföra digitala examinationer på ett rättssäkert sätt. Genom ingången student.lu.se når studenterna nu en sida om digital examination med information kring vad de behöver tänka på inför sin digitala examination.
Målet var att detta stödmaterial skulle vara klar inför mitterminstentorna (runt mitten av mars). Och det har man klarat. Ett enormt arbete har lagts ner av många inblandade och det är bara att ta av hatten för dessa insatser!

Rättssäker digital examination är en av våra mest prioriterade frågor på utbildningssidan. Här finns mer att göra gällande t.ex. dataskyddsfrågor och teknisk, stabil kapacitet. Som jag inledde med är digital examination något som kommer att vara med oss även post corona och universitetet behöver förbereda sig för att studenterna återvänder till campus. Även då kommer vi att ha kurser som ges digitalt och examination med hjälp av digitala verktyg – antingen om studenterna tentar på distans hemifrån eller i lärosal med digitala hjälpmedel. Vi behöver således se över framtidens behov av lokalanpassning, teknisk utrustning, strömkapacitet, stöd till lärare och tentavakter med mera. Alla frågor löser vi inte idag, men jag är mycket tacksam att vi har ett utökat stöd på plats redan nu.
Erik

Idag firas internationella kvinnodagen. Kvinnors möjlighet att skaffa utbildning och yrkesarbete är en av de största händelserna sedan mitten på 1800-talet och har förändrat det svenska samhället i grunden. Hur har denna förändring gått vid Lunds universitet?

Både bra och dåligt. I vissa avseenden har Lund varit tidigt ute, i andra ganska saktfärdigt. De medicinska utbildningarna accepterade tidigt kvinnliga studenter. Hedda Andersson vars namn än idag lever vidare eftersom vi döpt en gästprofessur efter henne var pionjär och blev den första kvinnliga läkaren i Lund och den andra i Sverige.

Den första kvinnliga professorn fick vi däremot vänta länge på. Först tjugo år efter att Uppsala universitet utsett sin första kvinnliga professor blev 1965 Birgitta Odén Lunds universitets dito och därtill Sveriges första kvinnliga professor i historia.

Förvisso hade Carin Boalt redan varit professor i byggnadsfunktionslära i ett år, men det var innan Lunds tekniska högskola, LTH, blev del av Lunds universitet. Boalt var för övrigt Sveriges första kvinnliga professor vid en teknisk högskola.

Inga Marie Nilsson utsågs 1965 till professor i klinisk koagulationsforskning vid Statens medicinska forskningsråd, men var under hela sin karriär verksam vid Malmö allmänna sjukhus som sedan 1948 var en del av Lunds universitet. Hennes stora genombrott kom den 11:e maj 1956 då en ny, av henne utvecklad, behandling räddade livet på en ung kvinna som höll på att förblöda. Det ansågs som ett mirakel och gjorde henne, och hennes klinik, världsberömd.

Anna Christensen blev 1976 professor i juridik vid Lunds universitet, och Sveriges första kvinnliga sådan.

Idag har vi kommit längre, mycket längre, men vi är inte framme vid ett helt jämställt arbetsliv. Något att fundera på är att av Lunds universitets alla rektorer har bara en varit kvinna hittills: Boel Flodgren. Och av alla professorer är idag 28 procent kvinnor vid Lunds universitet. Det finns mer att göra och att uppmärksamma kvinnor inom akademin idag, den 8 mars, är ett sätt.

Vem är din kvinnliga akademiska förebild?

Erik