Erik Renström

Världen är på väg mot omställning till ett hållbart samhälle och vi ser detta även inom sektorn. Regeringen betonar i propositionen vikten av strategiska forsknings- och innovationssatsningar inom hållbarhet och inom EU:s ramprogram för forskning, Horisont Europa, läggs också stor vikt vid dessa frågor. En stor del av budgeten kommer att användas för att möta samhällsutmaningarna med koppling till Agenda 2030.

Lunds universitet har med sin spets och bredd unika möjligheter att ta sig an komplexa frågor som hållbarhet och vi gör nu en helt fantastisk satsning på att stärka tvärvetenskapliga miljöer inom hållbarhet. Ett nytt forskningsprogram ska attrahera internationell forskningskompetens och leda till att fler internationellt ledande forskningsmiljöer inom hållbar utveckling etableras.

Från ett frö, en idé om att använda ökade basanslag inom forskning till något sammanhållet större, satte verkligen tankeverksamheten igång. Inte minst har vicerektor Per Mickwitz skissat på hur forskningsprogrammet vid universitetet skulle kunna skapas. Nu finns alla nödvändiga pusselbitar på plats och programmet har tagit form.

Det här är en strategisk satsning om 100 miljoner kronor som betonar excellens. Genom att bygga ut forskarskolan Agenda 2030 med fler doktorander och samtidigt satsa på ett stort antal postdoktorer inom tvärvetenskapliga projekt räknar vi med att få en bred, internationell sammansättning på forskare och idéer. Målsättningen är internationellt ledande miljöer och vi ser fram emot projektansökningar som visar på nyskapande och samverkan och att forskningen verkligen har utvecklingspotential.

Onsdagen den 10 mars klockan 15-16 bjuder vicerektor Per Mickwitz in till ett informationsmöte för att berätta mer om utlysningen och programmet, och svara på frågor.

Lunds universitet har inte bara möjlighet utan också ett stort ansvar att bidra till ökad kunskap om hållbar utveckling och också bidra till den omställning som samhället står inför och som kräver många olika infallsvinklar, nytänkande och innovationer.

Den nya forskningssatsningen är en del av ett strategiskt arbete inom hållbarhet som Lunds universitet gör. Tidigare satsningar inbegriper 64 miljoner kronor på Forskarskolan Agenda 2030 som startade 2019 och har rönt stort internationellt intresse och haft högt söktryck. Hållbarhetsforum, det koordinerade navet för hållbarhet inom forskning och utbildning vid Lunds universitet, har fått ökade medel och utökat uppdrag och Lunds universitet har antagit en ny hållbarhetsstrategi och hållbarhetsplan.

Jag är otroligt imponerad och glad över alla som har bidragit med idéer och på kort tid kunnat planera för och sätta detta program på plats. Tack!

Erik

Tiden går fort och nu är det inte många saker som återstår som är första gången för en ny rektor. I förra veckan var det första gången för mig att delta i Universitetsstyrelsens möte. Ledamöterna visar stort engagemang och intresse för universitetets framtid och det var mycket givande att få presentera och även få gehör för den nya ledningens visioner.

Men huvuddelen av styrelsemötet uppehöll sig inte i framtiden utan vid förra året och 2020 års resultat och årsredovisning.

Förra året var ett anmärkningsvärt år på många sätt och ovissheten har varit stor. Men trots coronapandemin ökade Lunds universitets tillväxt både ekonomiskt och i antal studenter och anställda. Omsättningen var drygt nio miljarder kronor och 70 procent (6,3 miljarder kronor) av intäkterna rör forskning och forskarutbildning varav drygt hälften är externa bidrag. Resultatet blev ett överskott på 77 miljoner kronor fördelat på 57 miljoner inom utbildningen och 20 miljoner inom forsk¬ningen.
Antalet helårsstudenter ökade från 26 802 (2019) till 28 340 personer och även antalet anställda ökade med 300 personer till 7300 jämfört med året innan – främst rör ökningen forskning (forskare, forskarstuderande och lektorer).

På forskningssidan ökade inte bara antalet anställda utan även antalet artiklar och översiktsartiklar som har samförfattats med forskare i andra länder har ökat. Det är för tidigt att dra några slutsatser om vilka långtgående konsekvenser som pandemin får på samhället i stort och på universitetets egen verksamhet men vi kan konstatera att universitetet klarade sig igenom 2020 på bästa tänkbara sätt – jag skulle vilja påstå bättre än någon vågat hoppas på. Universitetet står starkt.
Lunds universitet fick ett ökat utbildningsuppdrag från regeringen inom bland annat bristyrken, sommarkurser, distanskurser och livslångt lärande. Universitetet har bland annat omsatt dessa i nya utbildningar såsom Studiechansen som tar vara på universitetets ämnesbredd och vars kurser ges på distans. Universitetet fick många sökande och antalet sökande och registrerade har ökat inom alla utbildningsformer men störst ökning syns på fristående kurser.

Hur internationaliseringen skulle påverkas under pandemiåret 2020 har varit en stor fråga. Men antalet utbildningar som riktar sig mot internationella studenter har fortsatt att öka och avgiftsstudenterna blev även de fler under 2020 jämfört med året innan. Dock ser vi en stor minskning av utbytesstudenter vilket naturligtvis är något vi måste hålla ögonen på framöver. Samma sak gäller för hur den minskade rörligheten kan påverka forskningen på sikt.

Det goda ekonomiska resultatet visar att Lunds universitet har lyckats väl att hantera utmaningarna under pandemin. Universitetet har kunnat ställa om och anpassa sin verksamhet efter samhällets behov med en fortsatt hög kvalitet i verksamheten. Ekonomiskt finns utrymme att göra fler gemensamma satsningar framöver för att möta stora samhällsutmaningar t.ex. inom hållbarhet.

Att vi går in i 2021 med denna styrka är väldigt betryggande när tiderna fortfarande är osäkra och coronapandemin alltjämt är kvar. Mest bekymmersamt nu är studenternas situation och psykiska välmående och vi diskuterar hur vi kan öppna upp studieplatser något mer och underlätta så mycket vi kan tills vi kan börja återgå till en mer normal verksamhet.

Efter en rejäl köldknäpp har vi denna vecka kunnat notera sol och flera plusgrader här i Skåne. Det bådar gott för framtiden, vi går mot ljusare tider. Och tiden går som sagt fort!
Erik

Den senaste tiden har diskussionen om vetenskaplig integritet och forskningsetik blossat upp i Sverige. Stor uppmärksamhet väckte den granskning i förra veckan som Sveriges radios program Vetenskapsradion gjorde av en sluten Facebook-grupp som är kritiska mot den svenska pandemihanteringen. I gruppen förekommer enligt programmet forskare och tonläget som förs i gruppen kritiseras vilket även gruppens sätt att föra opinion i Sverige och utomlands gör.

Jag lämnar gärna diskussionen om den specifika Facebookgruppens agerande därhän men vill istället lyfta en mer generell diskussion om forskares och universitetets roll i samhället och i den allmänna debatten.
Först vill jag dock föregripa det obligatoriska slaget i nacken som i princip alltid kommer när frågor om samtalsklimat och etiska överväganden dyker upp: Yttrande- och åsiktsfrihet.

Yttrande- och åsiktsfrihet är grundlag med en högt lagd ribba och råder för alla medborgare, även för anställda vid universiteten. Anställda och studenter vid universitetet har mycket stor frihet att tycka och tänka fritt på sin arbetsplats utan att arbetsgivaren kan eller ska agera. Vad anställda gör och säger på sin fritid och som privatperson har inte arbetsgivaren Lunds universitet med att göra. Inte heller kan arbetsgivaren ha synpunkter på någons politiska åsikter eller religiösa tro eller annat som är lagstadgade rättigheter för alla medborgare.

Många av universitetets anställda har privata sociala medie-konton och har rätt att dela sina åsikter där, fritt och utan granskning från arbetsgivaren. Även om man kan tycka att nivån ibland är låg på sociala medier och ovärdig en forskare så håller nog de flesta med mig om att det hade varit ännu värre om staten som arbetsgivare lade munkavle på sina anställda eller censurerade dem. Läs nu inte detta som att jag står bakom hot och trakasserier mot meningsmotståndare eller andra lagbrott som är helt oacceptabelt i vårt samhälle och ett reellt hot mot demokratin. Sådana lagbrott ska polisanmälas och utredas. Försök att tysta forskare eller journalister är dessvärre något vi ser i flera länder, även i vårt.

Med det sagt behöver diskussionen om etik och forskarens roll i samhället kunna föras parallellt.

Lunds universitet vill och uppmuntrar forskare att delta i den allmänna samhällsdebatten då vi menar att universitetet har mycket kunskap som är viktig för allmänhet och beslutsfattare att känna till. Men att delta i dessa debatter eller diskussioner kräver också att varje forskare noga funderar på vilka etiska överväganden som kan behöva göras.

Vad gäller att använda sin forskningstitel då den inte är relevant för sammanhanget är just ett sådant etiskt spörsmål som varje forskare bör ställa sig. Dessvärre ser man relativt ofta att titlar överutnyttjas just för att forskare vet att deras titel ger fördelar att komma in i debatter eller bli lyssnade på. Jag tycker det är etiskt mycket tveksamt. Övriga krav jag tycker att man kan ställa på forskare (när de uttalar sig just i egenskap av expert/forskare) i debatten är att de framför kunskap som är belagd och korrekt.

För den som behöver guidning kring etiska överväganden vad gäller forskningskommunikation kan jag rekommendera en skrift som Lunds universitets etikråd tog fram i fjol: ”Etiska aspekter på forskares kontakter med media”.

För forskare som ju är väl förtrogna med god forskningssed gäller samma principer i forskningskommunikation gällande korrekthet, relevans och att vara transparent kring osäkerhetsfaktorer, vetenskaplig status, upphovspersoner, perspektiv och eventuella intressekonflikter.

Vad gäller Lunds universitets värdegrund är den förankrad i de lagar som en svensk, statlig myndighet ska följa. Verksamheten ska värna demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt för allas lika värde samt stå bakom demokratiska principer och mänskliga fri- och rättigheter.
I ledningen har vi många tankar om hur vi ska föra diskussioner om forskarens roll i samhället, om akademisk frihet och om etik och framöver – både på Lunds universitet och inom akademin och i samhället i stort. Samtalen behöver vara pågående och öppna.

Förtroendet för forskning och forskare bland allmänheten är stort och vi är många som är mycket måna om att inte detta förtroende ska undermineras. Tack alla som bidrar till det goda samtalet och står upp för god forskningsetik.
Erik

Lunds universitet rekryterar anställda och studenter från hela världen och vi har i många år arbetat med att främja internationalisering vid universitetet. Vid universitetet finns 140 nationaliteter, 60 procent av studenterna på masterprogrammen och 40 procent av doktoranderna är internationella.

Räknat till antalet inresande studenter per år är Lunds universitet det mest internationella lärosätet i Sverige. Alldeles nyligen listades vi också i en internationell jämförelse som landets mest internationella lärosäte och hamnade på plats 40 i världen.

En stor andel internationella studenter och anställda, samarbeten med akademiker över hela världen och ett högt internationellt anseende utmärker universiteten som har topplaceringar på listan. Detta är naturligtvis fantastiskt för oss att ha i ryggen när vi fortsätter att utveckla vårt internationaliseringsarbete.

Till grund för arbetet med att utveckla internationalisering ligger en handlingsplan som sträcker sig till 2021. Vi har nu kommit dithän att vi behöver se hur vi kan arbeta framöver och vilka delar i handlingsplanen som har implementerats och vilka delar som behöver justeras för att ta avstamp mot framtiden.

Det har inte undgått någon att pandemin kraftigt kringskurit möjligheterna till rörlighet mellan länder och pandemin gjorde sitt intåg mitt under handlingsplanens implementeringstid. Med anledning av detta fick handlingsplanen revideras och justeras i höstas och omfattar numera även virtuell mobilitet och utveckling av digital pedagogik. Dessa områden har under pandemin utkristalliserat sig som mycket viktiga faktorer för att kunna utveckla universitets internationalisering.

Pandemins konsekvenser på internationalisering har vi också tagit upp i den coronagrupp som jag berättat om i ett tidigare blogginlägg. Även om det är svårt att överblicka pandemins konsekvenser för forskning och forskarutbildning (särskilt på lång sikt) behöver vi vara observanta på finansiering och samarbeten samt omhändertagandet av nya doktorander och anställda som behöver introduceras på distans, för att nämna något.

Även om pandemin släpper taget så småningom återstår frågan om hållbar internationalisering. Den diskussionen startade före pandemin och framförallt började universitetens resvanor att ifrågasättas i allt större utsträckning. Såväl anställda som studenter förväntar sig idag att universiteten själva är en del i omställningen mot en hållbar värld. Inom EU-samarbetet har till ett exempel tågstipendier introducerats i det nya Erasmusprogrammet och många universitet ser nu över hur digitaliseringen kan skapa nya möjligheter.

Hur gör vi för att bibehålla vår attraktionskraft för internationella studenter och hur ger vi dem möjlighet att bedriva studier vid Lunds universitet på ett hållbart sätt och i enlighet med universitetets hållbarhetsplan? Det kommer att diskuteras under ett seminarium i morgon, fredag, och ni som inte är där då, kommer att kunna hitta seminariet och diskussionerna på webben i efterhand.
Erik

Under januari månad har 85 procent av de anställda (månadsavlönade) vid Lunds universitet i huvudsak arbetat hemifrån. Siffran kommer vi att rapportera till Arbetsgivarverket men är också viktig information för oss själva. Vi har så långt det är möjligt kunnat ställa om till hemarbete. Vad gäller utbildning är vi nere på absolut minimum vad gäller salsundervisning och -tentamen. Eftersom vi inte vet hur smittläget förändras har vi bestämt att hemarbete och digital undervisning i största möjliga mån gäller tills vidare.

Vi har nu levt med coronapandemin i ett år. Det har varit ett år där vi har lärt oss navigera under stor osäkerhet och löpande behövt fatta nya beslut. Den organisation som byggdes upp i början av förra året, med en central krisledningsgrupp, en operativ arbetsgrupp samt extra möten i rektors ledningsråd för att fånga upp frågor och dela erfarenheter mellan fakulteter har fungerat väl. Men det var ett system som byggdes upp för att främst hantera pandemin akut. Livet med corona, såväl innanför som utanför universitetet, har successivt gått över till ett nytt normalt – och detta nya normala behöver en annan organisation och struktur för att kunna hanteras. Coronarelaterade frågor kommer därför framöver att hanteras i linjeorganisationen liksom alla andra verksamhetsfrågor gör. Den centrala krisledningsgruppen som letts av förvaltningschef Susanne Kristensson upphör.

Vad har vi då för frågor att hantera framöver med anledning av coronapandemin? I höstas tillsatte dåvarande universitetsledning en lärandegrupp med bred representation från många delar av universitetet. Denna grupp fick i uppgift att ta tillvara de lärdomar som gjorts under omställningen. Jag var som dåvarande dekan ordförande för gruppen och den träffades under tre workshops där vi fokuserade på reflektion, lärdomar som dragits och slutligen på att definiera utvecklingsområden. När vi nu går in i en ny fas i coronaarbetet kommer framtida strategier och vägval att i stora delar vila på det underlag och den rapport som lärandegruppen tagit fram.

Läs gärna rapporten i sin helhet men jag fokuserar här på de utvecklingsområden som utkristalliserades av gruppen och som vi har att hantera framöver:
• Utveckla morgondagens undervisning och examination och där ingår att ta hänsyn till konsekvenser på studie- och lärmiljöer (balans mellan digitalt och
• Utveckla framtidens arbetsplats som kanske blir en hybrid
• Utveckla intern kommunikation
• Utveckla krisberedskap och krishantering
• Utveckla beslutsfattandet så att beslut blir snabba, effektiva och rättssäkra

I ledningen delar vi nu upp uppdrag sinsemellan. Men det är viktigt att komma ihåg att allt från rapporten inte blir nya projekt. Många av de utmaningar som framkommer däri hanterades även före pandemin. Inte minst gäller detta undervisning och examination där digitaliseringen redan hade gjort sitt intåg och utvecklingen av morgondagens utbildning var igångsatt på bred front, t.ex. inom kursutveckling. Detta arbete kommer särskilt prorektor Lena Eskilsson och vicerektor Ann-Kristin Wallengren att fortsätta utveckla inom sina respektive ledningsuppdrag.

För övergripande beslut och framtida vägväl med anledning av corona kommer jag att formera en liten grupp runt mig. I den ingår prorektor, förvaltningschef, chefsjurist samt en studentrepresentant från LUS. Vi kommer att arbeta i nära dialog med rektors ledningsråd och med sektionscheferna i den gemensamma förvaltningen. Vi kopplar även kommunikativt stöd till gruppen.

Jag är angelägen om att vi inte tappar fart i det omställningsarbete som coronapandemin påskyndat. Att vi så pass tidigt i omställningen fångade upp vägbulor och farthinder gör att vi nu har alla förutsättningar att arbeta strategiskt för att fortsätta hålla hög kvalitet i hela verksamheten.

Erik

I universitetsledningen har vi utkristalliserat fem K – ledord – som vi alla kommer att arbeta mycket med framöver: kvalitet, kreativitet, kurage, kommunikation och karaktär. Dessutom ett C för campusutveckling.
De tre ledorden kommunikation, kurage och karaktär ägnas särskild dignitet i det att frågorna tillägnas en vicerektor, Jimmie Kristensson, och de inbegriper akademisk frihet, universitets roll i samhället och kommunikation av denna men även arbetsmiljö, ledarskap och lika villkor.

Idag kommer jag att medverka i Debatt i Lund med rubriken ”Vem har makten över universiteten?”. Frågeställningen inbegriper akademisk frihet och universitetets roll i samhället – ämnen som också är starkt kopplade till arbetsmiljö och ledarskap. En av paneldeltagarna, Anna-Karin Wyndhamn, är forskare i pedagogik vid Göteborgs universitet men har också skrivit, tillsammans med Svenska dagbladets tidigare ledarskribent Ivar Arpi, boken Genusdoktrinen.

Jag ska inte gå in på den boken här, den får författarna själva redogöra för, men en av anledningarna till att jag kom att intressera mig mycket för universitetets roll i samhället sammanföll med ett ärende på Medicinska fakulteten som vi hanterade under min tid som dekan. Ärendet tas även upp i Genusdoktrinen och författarna har ofta hänvisat till detta ärende som ett exempel på att politiseringen av landets lärosäten har gått för långt. Där håller jag inte med, eftersom det är en allt för långtgående slutsats att dra utifrån ett antal enskilda och separata ärenden, men det kan säkert bli ett mycket intressant samtal i kväll där även Ann-Katrin Bäcklund som är föreståndare på Pufendorfinstitutet och Johan Östling som är föreståndare för Centrum för kunskapshistoria vid Lunds universitet medverkar – så lyssna gärna på samtalet som webbsänds!

Ärendet på Medicinska fakulteten handlade om en student på läkarutbildningen som reagerade på en föreläsning som bland annat handlade om skillnader mellan män och kvinnor. Studenten menade att vissa påståenden som läraren sade, och som läraren menade att han hade sin rätt att säga, var felaktiga och stötande. Studenten ville ha detta utrett och anmälde föreläsningen.

För mig som dekan växte ärendet från att vara ett till synes rakt klagomål, till att inbegripa många för universitetet grundläggande frågor, bland annat om akademisk frihet. För vem finns denna frihet – bara för lärare eller också för studenter?

Akademisk frihet inbegriper att en forskare fritt får välja sitt forskningsområde och frågeställningar, att fritt få välja forskningsmetod, att ha frihet att presentera sina resultat utan repressalier och påtryckningar. Likaså inbegriper akademisk frihet rätten för lärare att bygga upp sina kurser, välja lämplig litteratur och utforma sin undervisning enligt rådande forskningsläge och utan politisk styrning. Och här finns anledning att vara vaksam: Ska universiteten ägna sig åt sin kärnverksamhet, fri forskning och kvalitetssäkrad utbildning, krävs att de är fria från politiska pekpinnar och att politiken inte blir alltför specifik i styrningen av forskningsanslag eller utbildningsmål.

Men helt fri är inte forskning och utbildning och har aldrig varit. Till att börja med måste även vi akademiker följa lagen, till exempel diskrimineringslagen. Dessutom öronmärker finansiärer, statliga och privata, medel för särskilda ändamål och inte sällan inom områden som anses vara viktiga för samhället t.ex. hälsa eller hållbarhet. I hård konkurrens om forskningsmedel blir många forskare utan – även om de presenterar intressanta frågeställningar och viktiga ämnen. Friheten kan heller aldrig vara total eftersom de flesta lärare och forskare samarbetar med andra och behöver anpassa sig efter den gemensamma målbild som har satts upp inom ett projekt, en forskargrupp eller på en institution.

Akademisk frihet och universitets roll i samhället kommer att behöva diskuteras ofta och mycket. Från lärare och studenter har jag hört en unison önskan om att kunna ta upp även känsliga ämnen, till exempel sådana som berörs av diskrimineringslagen. Och det ska vi självklart kunna göra men – och här kommer karaktär in – den som väljer att göra det behöver vara påläst och kunna diskutera på ett respektfullt sätt.

Den som är fri att presentera sina resultat och teorier får vara beredd på att andra presenterar sina, kanske motstridiga, resultat och teorier. Och där kommer frågan om god arbetsmiljö in. Bara på en arbets- och studieplats där vi kan bemöta våra kollegor och studiekamrater med respekt och förståelse kan vi nå verklig akademisk frihet. Påhopp och polariserad debatt bidrar inte till friheten, tvärtom. Med rättigheter kommer alltid skyldigheter.
Erik

Vi drar alla ett mycket tungt lass under pandemin, studenterna är inget undantag. Tvärtom har studenterna fått hela sin värld kringskuren, med praktiskt taget tomma campus och studier som bedrivs digitalt.
Även det studiesociala livet med fritidsaktiviteter och umgänge har gått på sparlåga i snart ett år. Navet i det studiesociala livet är nationerna som gör ett makalöst arbete för att studenternas tid vid Lunds universitet ska bli innehållsrik och minnesvärd. Många söker sig till Lunds universitet för det vitala studentlivet som pågår utanför studierna.

Tillsammans med Lunds kommun har vi nu enats om att ge nationerna ett gemensamt bidrag på 4,8 miljoner kronor 2021 för att de inte ska gå under ekonomiskt när stora delar av deras verksamhet har behövt stänga ner. Både Lunds universitet och kommunen fattar beslutet nästa vecka.

Inför höstterminen i fjol, när det stod klart att pandemin skulle bli långvarig, fick nationerna också ett tillskott från Sparbanksstiftelen Finn och Lunds universitet på sammanlagt 3 miljoner kronor.

Att kommunen nu och Sparbanksstiftelsen Finn tidigare tillsammans med universitetet går in och stöttar nationerna visar hur uppskattat studenternas hårda arbete är av alla parter. Det visar också hur viktigt vi tycker det är att nationslivet kan bära sig under pandemin för att åter kunna blomma och berika Lunds universitets- och stadsliv när pandemin är över.

I universitetsledningen och i rektors ledningsråd, RL, för vi hela tiden diskussioner om hur vi under pandemin ska balansera digitala studier och examinationer mot salsundervisning och salstentamen. Vi är idag nere på ett minimum av campusundervisning och salstentamen och detta gäller tills vidare.

Det finns också starka önskemål från studenterna att hålla så många studieplatser som möjligt öppna och detta måste hela tiden ställas i förhållande till de rekommendationer som finns för att förhindra smittspridning. För undervisning och examination vägs genomförbarhet, rättssäkerhet och kvalitet mot rutiner och rekommendationer för att undvika smittspridning.

Än så länge är vi mycket restriktiva med att anställda och studenter ska vara på campus. Men det går att göra undantag i de fall där man t.ex ser salstentamen som enda möjlighet för att kunna genomföra examinationer eller laborationer utan att riskera rättssäkerhet eller kvalitet.

Ett sådant exempel – från Medicinska fakulteten – har det rapporterats om i media de senaste dagarna. Det handlade om en salstenta på läkarprogrammet där flera studenter som skulle delta kände sig obekväma med att genomföra tentan i sal.

Salstentamen är undantag, jag vill påpeka detta. Och vi ska också ha goda rutiner på plats när sådana trots allt genomförs. Att ingen smittspridning har konstaterats vid den aktuella tentamen, visar att rutinerna fungerat.

Men det visar också hur sårbart systemet är. Även om universitetet följer alla rekommendationer och har rutiner på plats åligger det var och en att ta ett stort personligt ansvar. Ska vi kunna öppna upp gradvis framöver krävs det gemensamma ansträngningar. Så stanna hemma vid minsta symptom!

Slutligen vill jag ge en eloge till alla studenter och anställda som kämpar på! Håll i och ta hand om er och varandra!

Erik

All information om hur Lunds universitet hanterar corona finns här:
https://www.lu.se/om-universitetet/med-anledning-av-coronavirusetcovid-19

Idag är det ceremoniellt dags för mig att bli rektor för Lunds universitet och installationen från Universitetsaulan direktsänds via webben. Jag har tagit mig an ämbetet med stor ödmjukhet men känner mig särdeles påfylld av energi. Hittills under januari har universitetsledningen satt arbetsformer och sorterat uppdrag sinsemellan. Jag har redan mötts av så mycket entusiasm och vilja – överallt i organisationen – att tillsammans driva universitetet framåt under den kommande mandatperioden.

På Aktuella frågor i Sydsvenskan skriver jag idag en artikel om några av de utmaningar vi har framför oss. Den digitala omställningen ställer nya krav på Lunds universitet att utforma utbildning, arbetsmetodik, pedagogik, lokaler och infrastruktur för att passa nya behov. Jag lyfter även internationell konkurrens, vikten av hög kvalitet i forskning och utbildning, campusutveckling i Lund, Malmö och Helsingborg, och universitetets roll i samhället. Även bredden och vikten av mångfald av ämnen och människor för att hitta de mest kreativa lösningarna på de globala och komplexa samhällsutmaningarna ser jag som viktiga, bland mycket annat.

Det är speciellt att ta över ledningen för ett universitet mitt under en pandemi. Vi sitter i digitala möten. Kollegor i nya konstellationer och studenter på en ny kurs får lära känna varandra via nätet. Många som har arbetat eller studerat länge på fysisk distans börjar känna att det tär, att det går ut över arbete, studier och det personliga välmåendet.

Hela organisationen arbetar för högtryck för att göra det bästa under rådande omständigheter. Än så länge är det inte läge att lätta på de restriktioner som gäller kring hemarbete och digital undervisning eller begränsning av tillgång i våra gemensamma lokaler. I veckan tog jag beslut om att låta de restriktioner vi har förlängas tills vidare. Det ger verksamheten möjlighet att i lugn och ro kunna planera för våren och när det återigen är möjligt ur smittspridningssynpunkt, kunna öppna upp gradvis för fysiska möten och undervisning på campus igen.

Många med mig längtar säkert efter att återgå till ett mer normalt liv och i universitetsledningen planerar vi ju också för efter coronapandemin. Se framåt, ljuset vänder åter, våren är snart här. Det blir roligare igen!

Erik

Rektorsinstallationen startar klockan 16. Länk till den direktsända rektorsinstallationen på Youtube: https://www.youtube.com/embed/oLtl7dNuKWE

Mitt under pågående pandemi blir det väldigt tydligt hur forskning bidrar till att lösa våra stora, globala samhällsutmaningar. Betydelsen av att forskningsresultat även blir till produkter och tjänster, i detta fall vaccin, kan inte överskattas.

Lunds universitets eget holdingbolag, LU Holding, paraplyet som äger de bolag som mynnat ut från forskning vid Lunds universitet, har med sina runt 100 miljoner kronor i eget kapital blivit en tung aktör i det regionala innovationssystemet. Investeringskapitalet bidrar till framtida satsningar och att flera bolag kan se dagens ljus. Det ligger många års arbete bakom holdingbolagets framgångar och jag som själv har en bakgrund inom medicinsk forskning – som inte sällan följs av en kommersialiseringsprocess – är mycket medveten om hur viktigt det är att vi har ett bra innovationssystem på plats både på Lunds universitet och nationellt.

Nyligen landade en statlig utredning ”Innovation som drivkraft – från forskning till nytta” (SOU 2020:59) och den innehåller många förslag på satsningar på det lärosätesanknutna innovationssystemet. Men det finns flera problematiska förslag i utredningen som riskerar att rasera de välfungerande innovationssystem som redan idag finns, bland annat här i Lund, i Uppsala och Göteborg och på Karolinska Institutet, KI, och Kungliga tekniska högskolan, KTH. Jag och mina kollegor på dessa lärosäten publicerade häromdagen en debattartikel i Dagens Industri (12:e januari) för att uppmärksamma några av de, som vi menar, felriktade åtgärder som utredaren föreslår.

Ett sådant förslag är att ta bort det enskilda holdingbolagets investeringsmandat. Det skulle innebära att själva grunden för landets holdingbolag försvinner vilket är helt förödande för att vi ska kunna bibehålla ett framtida, starkt innovationssystem.

Bakgrunden till förslaget är ett önskemål om att alla landets lärosäten ska ha en likartad modell för finansiering. Det är en god tanke att vi har en rättvis modell, men inte till priset av att nedmontera välfungerande verksamheter. Förslaget är drastiskt och direkt skadligt för Sveriges internationella konkurrenskraft och innovationsförmåga.

I stället borde de holdingbolag som faktiskt fungerar bra förstärkas och de borde få ett uppdrag att stötta de lärosäten som kämpar med att bygga upp en ny och hållbar investeringsverksamhet. Det finns ett antal lärosäten, utöver ovan nämnda, som bedriver framgångsrika verksamheter och som kan vara grund för samarbeten enskilt eller sinsemellan för kraftsamling.

Jag och mina kollegor är också tveksamma till att de föreslagna förändringarna ska bekostas genom omfördelning av medel för forskning och forskarutbildning. Det handlar om närmare tre procent av landets lärosätens basanslag, som är ett betydande belopp. Att urholka anslagen är orimligt i tider då behovet av forskning, utbildning och kunskap spelar en allt större och viktigare roll i samhället.

Erik