Erik Renström

På senare tid har internationalisering varit i fokus mer än vanligt för min del. Nyligen har vi haft möte i Internationella rådet och jag har deltagit i seminariet European Education Area och dess betydelse för Lunds universitet.

Att göra världen närvarande i den akademiska vardagen på hemmaplan, såväl inom forskning som inom utbildning, är något som lyftes fram av regeringens speciella utredare Agneta Bladh i betänkandet En strategisk agenda för internationalisering 2018.
Det var också något hon noga betonade som inbjuden talare vid ovan nämnda seminarium som utgick från den kraftsamling som EU gör inom European Education Area. Även Sophia Eriksson Waterschoot, direktör inom EU-kommissionens generaldirektorat för utbildning, kultur, ungdom och idrott, hade bjudits in att tala.

Medan forskningen tidigt och ganska automatiskt antog ett internationellt perspektiv dröjde det längre innan det blev naturligt för våra utbildningar. Det skedde på allvar först omkring 2005 inför Bolognaprocessen då en omfattande utveckling av nya program gjordes, med indelning i en treårig grundläggande nivå och uppföljande avancerad nivå. Framförallt för programmen utanför professionsutbildningarna ledde det till att svenska lärosäten på allvar kunde etablera sig på den internationella marknaden, inte minst Lunds universitet. Den här positiva utvecklingen fortsätter, trots införandet av studieavgifter 2011 och – vad vi kan se idag – covid-19. Inom den engelskspråkiga världen har de privata universiteten haft internationella studenter som en grundläggande faktor i sin affärsmodell, medan de flesta menar att den dominerande drivkraften för internationalisering i Sverige byggt på en strävan efter kvalitet och att hämta in en bit av världen till hemmaplan.

De integrerande ambitionerna inom EU har alltid funnits där, men inför det stora post-pandemiska återstartspaketet NextGenerationEU är målsättningen och medlen för att nå dit tydligare än någonsin förr. Universiteten i Europa har identifierats som nyckelaktörer för att återstarta och skapa det nya sköna Europa. Sådana varma känslor är förstås alltid smickrande, men alltför intensiv kärlek kan lätt utvecklas till något som tynger och kväver.

Vartåt är det då man strävar? Det är en uttalad internationaliseringsagenda som tar sin början i Europa. En nyhet är den tydligare sammankoppling mellan European Research Area som generaldirektoratet för forskning och innovation råder över och det europeiska utbildningsområdet EEA som ovannämnda Sophia E W basar över. ERA skapades 2000 och har ”ambitionen att skapa en sammanhållen, gränslös marknad för forskning, innovation och teknologi inom EU”. Ordvalet här pekar på den kanske största utmaningen som akademiska företrädare kommer att ha för att styra utvecklingen i önskad riktning: medan det finns förståelse för den högre utbildningens förändrande kraft och betydelse av välståndsbringande innovationer och den forskning som möjliggör dem, finns det inte lika utvecklad insikt i vad den nyfikenhetsstyrda forskningen betyder för samhället. Här har vi inom akademin en stor uppgift att på ett konkret sätt kommunicera exempel och att förklara de djupa akademiska värdena.

Akademisk frihet kommer att vara ett minst lika ofta förekommande tema i den allmänna debatten som idag, men tonvikten kommer troligtvis att vara en annan och resonera utifrån den styrning som uppstår när vissa områden lyfts fram som eftersträvansvärda och tilldelas betydande medel. Å ena sidan uttrycker ERA en uttalad satsning på STEM (Science, Technology, Engineering och Maths) men troligtvis är det en förhållande enkel uppgift – inte minst efter covid-19 – att försvara ekonomiämnenas och de medicinska vetenskapernas värde.

Samtidigt finns också en alltmer utvecklad insikt i att det är viktigt att utveckla förståelsen för vad som gör de demokratiska samhällena robusta och motståndskraftiga. Här ses den vetenskapliga metoden som mirakelkuren, men det måste understrykas att de samhällsvetenskapliga ämnena och, kanske i än högre grad, de konstnärliga ämnena fungerar som samhällets kanariefåglar som tidigt fångar upp hot som skaver i samtiden. Träffande är att just dessa ämnen i stater med mer totalitärt styrelseskick är mest påtagligt utsatta för direktstyre. De inriktningar som ses umbärliga för regimen kringskärs snabbt och effektivt. Att de humanistiska ämnena med den vikt som läggs vid att systematisera vårt tänkande, att pregnant förmedla detta genom det skrivna ordet och att kunna uttrycka det på flera olika språk, hör till det en framgångsrik kontinent behöver borde inte heller vara ett omöjligt budskap att förmedla.
Hur stämmer EU-kommissionens ambitioner överens med de nationella ambitioner som finns för högre utbildning, forskning och samverkan? Egentligen ligger de förväntningar EU-kommissionen har på universiteten mycket nära vad regeringen hoppas på att de svenska lärosätena ska leverera, men vår regerings attityd till en djupare integration på Europanivå är hittills avvaktande. EU-kommissionen har inte redskapen att på formell nivå göra något åt den svenska attityden, men den har något än mer effektivt – pengar.

Vad betyder allt detta för Lunds universitet? För utbildningarna formuleras inom ramen för EEA förväntningar om närmare samarbeten mellan olika europeiska universitet. För vår del sker det genom samarbetet inom European Alliance for Global Health, EUGLOH. Här utvecklas olika former för virtuella och fysiska utbyten, idéer om nya instrument för meritering av enstaka lärandemål genom micro credentials (i skrivande stund finns ingen etablerad svensk översättning) som förenklar det livslånga lärandet, samarbeten genom Collaborative Online International Learning där lärosäten i olika länder inom ramen för en kurs kan samarbeta i genomförandet, medan studenterna examineras vid respektive hemuniversitet. Det uttrycks på sikt förhoppningar om att utfärda gemensamma Europaexamina, även om de legala hindren idag ter sig svåröverkomliga.

Forskningen är redan i hög grad internationaliserad och det finns en lång tradition av mycket nära och omfattande samarbeten. Ytterligare standardisering av forskningsdata och tillämpande av principer för öppen vetenskap kan göra sådana samarbeten än enklare och förstärka den trenden, men det viktigaste arbetet är nog det på hemmaplan. Om internationalisering ska bli en integrerad del av vårt arbetssätt är det tveklöst så att vi måste göra det enklare för internationellt rekryterade medarbetare och studenter att bli del av fakulteternas inre arbete för att kunna påverka. En central fråga blir då den om språk.

Det är viktigt att svenska även framgent förblir ett språk som kan användas for intellektuella syften inom den vetenskapliga domänen. Utan det kommer universiteten att alltmer att fjärma sig från samhället i stort och riskerar att framstå som en främmande fågel. För internationella kollegor behöver vi utveckla bättre språkundervisning som är specialanpassad för behoven i råds- och nämndarbete, men vi kan också se när språkliga hybridmöten eller engelskspråkiga möten kan vara fungerande alternativ. Under alla omständigheter är och förblir svenska vårt förvaltningsspråk för beslut och styrdokument, och det är angeläget att innebörden i viktiga sådana görs tillgänglig på engelska.

I det Internationella rådet har ett flerårigt arbete utgående från vår internationella handlingsplan nu nått fram till att omsätta tankar och idéer till verkstad. Ett stort antal förslag nagelfars i detta nu och omsätts i handling. Det är ett mångfacetterat arbete där såväl små som omfattande åtgärder kan bidra med de avgörande nycklarna till ett fullt utvecklat internationellt universitet. Om vi lyckas har vi tagit flera viktiga steg mot den globala världsmedborgare som det moderna forskningsuniversitetets skapare Wilhelm von Humboldt såg som idealet för våra strävanden.
Erik

Idag är en glädjens dag! Den kalendariska sommaren börjar nu och från och med idag lyfts kravet om distansutbildning inom den högre utbildningen. Undervisning på campus är åter tillåten.

Detta är ett mycket glädjande besked som vi alla har längtat efter! Dock är det så att utbildning och examination redan är planerade för resterande del av vårterminen och det rådande rektorsbeslutet kommer därför att tillämpas fram till höstterminens start.

Till hösten kommer däremot en återgång till campus att ske. De signaler Folkhälsomyndigheten och regeringen sänder ut är tydliga: det är en successiv och ansvarsfull återgång som eftersträvas. Det kommer även i höst att råda begränsningar vad gäller avstånd mellan individer och storlek på grupper. En plan för hur denna återgång skall genomföras kommer att presenteras innan sommaruppehållet.

För forskning och övrig verksamhet har vi i nuläget att förhålla oss till regeringsbeslutet om att hemarbete ska vara norm inom statliga myndigheter fram till den 15 september, trots att Folkhälsomyndigheten avser släppa den allmänna rekommendationen om hemarbete den 1 juli. Det innebär utmaningar för vår forskning och många doktorander inom den experimentella forskningsverksamheten som behöver vara på campus. Det pågår i nuläget diskussioner med myndigheter och regering, men vi får också se hur vi inom ramen för gällande beslut och rådande rekommendationer om avstånd kan hantera detta på ett ansvarsfullt och för verksamheten minimalt hämmande sätt.

Innan sommarledigheterna kommer även en plan att utarbetas även för de verksamheter som inte är direkt kopplade till utbildningen. Även här är ledorden gradvis, avstånd och omdömesfullt.

Nu ser vi verkligen ljuset i tunneln efter tre terminer som inte liknar några våra generationer har upplevt! Det är en stor glädje att kunna planera för att åter befolka campus, men ännu är det inte helt fritt fram, än har vi begränsningar och riktlinjer att förhålla oss till. Vi tar också med oss de lärdomar dessa tre terminer gett oss om ett mer flexibelt arbetssätt och hur vi genom digitalisering kan minska antalet resor och vinna tid till viktigare uppgifter.

Lunds universitets arbetsgrupp Coronapandemins påverkan på verksamheten vid Lunds universitet: lärdomar och möjligheter inför framtiden identifierade i slutet av 2020 fem prioriterade områden: morgondagens studier och examination, morgondagens arbetsplats, intern kommunikation, krisberedskap och hantering av kriser och utvecklat beslutsfattande inom universitetet. Betydande framsteg har redan gjorts inom dessa områden och mer kommer om det senare. Välkommen in i sommarsäsongen!

Erik

Ett vanligt år, ja, ett vanligt år hade vi under den här veckan sett febril aktivitet kring Universitetshuset och Lundagård. Årets stora akademiska högtid, doktorspromotionen, står för dörren. Gångar hade krattats, processionen hade övat. Förmodligen hade ängsliga ögonkast riktats mot skyn. Kommer det att regna när promotionståget stegar ut från Universitetshuset för att ringla sin väg mot Domkyrkan?

Förutom att promotionen hedrar vetenskapliga insatser som gjorts under året och i mångt och mycket är en akademisk högtid så är jag säker på att högtiden också sitter djupt i många lundabors hjärta. Vid den här årstiden, när dofterna är som tätast och sötast, är promotionen kanske det säkraste påbudet av alla om att sommaren står för dörren. I syrendoften anas hopp, glädje och stolthet över vad som åstadkommits. Många stannar till längs processionen för att se och många studsar till när de första kanonsaluterna dånar.

Men i år är inget vanligt år. Jag är dock oerhört glad över att fakulteterna ändå kan genomföra sin högtidsdag den 28 maj. För första gången i universitetets historia hålls en digital promotion som kan bidra till att ge oss den där välbehövliga känslan av hopp, glädje och stolthet. Och det ger kanske ännu fler, även de som inte är i Lund, tillfälle att närvara vid högtiden.

Årets doktorspromotion genomförs digitalt med fysisk närvaro endast av rektor, promotorerna, fakultetsmarskalkarna, kransflickorna, talhållarna och övermarskalken. Eftersom doktorspromotionen 2020 sköts upp promoveras i år såväl årets som förra årets hedersdoktorer och jubeldoktorer. Förra årets och årets doktorer efter avlagda prov har getts möjlighet att promoveras antingen vid årets digitala doktorspromotion eller vid en extrainsatt fysisk doktorspromotion 2022.

Så välkommen till årets digitala doktorspromotion den 28 maj! Den digitala sändningen startar klockan 12.00. Ceremonin kommer även att finnas tillgänglig att se i efterhand.

Ericus

För ett universitet med höga ambitioner som Lunds universitet är välfungerande internationella samarbeten ett måste. Först och främst uppstår de genom de tusentals kontakter som varje lärare, student eller forskare tagit och som lett till slutförda projekt. De förbättrar och vitaliserar oss, vår närmiljö och hela universitetet.

Men, det finns också en viktig roll för mer formaliserade samarbeten på övergripande nivå. Inom Europa är the League of European Research Universities, LERU, ett sådant sammanhang där Lunds universitet finns med sedan 2004. LERU är en samling av forskningsintensiva bredduniversitet med 23 medlemmar där mycket av det allra bästa inom Europas, och världens, akademi finns representerat.

Även efter brexit som skakade Europas samarbete rejält ser glädjande nog de brittiska universiteten i Oxford, Cambridge och Edinburgh och Imperial College London alltjämt ett stort värde i att vara del av LERU och fortsätter att bidra till den intellektuella miljön. Bland medlemmarna finns även våra nordiska systeruniversitet i Köpenhamn och Helsingfors, liksom Université Paris-Saclay och Ludwig Maximilian Universität i München som liksom vi är del i den europeiska universitetsalliansen EUGLOH.

I dagarna träffades rektorerna i LERU i Rectors’ Assembly för att diskutera framtida policyer och arbete. Det ska inte stickas under stol med att det kan vara krävande att vara medlem i LERU. Frågorna som hanteras är både stora och komplicerade, men framförallt viktiga och kommer att avgöra vår framtid. Arbetet mynnar ut i positionsartiklar, rådgivande artiklar, uttalanden i avgränsade frågor och underlag till politiska beslut. Det påminner om det omfattande remissarbete universiteten ständigt deltar i på nationell nivå, men har både EU-kommissionen och också medlemsstaternas valda politiska organ som viktiga målgrupper.

LERU är en uttalad förkämpe för högkvalitativ nyfikenhetsdriven forskning i alla former och för bredduniversitetens speciella uppgift i samhället. LERU är lika djupt engagerat i högre utbildningens kvalitet, forskningsanknytning och förnyelse, liksom innovation och sådana samarbeten vi på högskolesvenska samlar under begreppet samverkan.

Det är med nödvändighet så att LERU återkommande hamnar i kraftfältet mellan universitetens egenart och samhälleliga behov som uttrycks genom politiska beslut. De fundamentala frågorna om universitetens autonomi, men också hur vi ser att sektorn bäst främjar en gynnsam samhällsutveckling förekommer ständigt i olika former.

Bland de frågor LERU har på dagordningen just nu ryms universitetens roll i Europas återstartspaket, NextGenerationEU som på EU-kommissionens hemsida sammanfattas som: ”This is more than a recovery plan. It is a once in a lifetime chance to emerge stronger from the pandemic, transform our economies, create opportunities and jobs for the Europe where we want to live. /…/It is now time to get to work, to make Europe greener, more digital and more resilient.” Ambitionen är kraftfullare och tydligare än kanske någonsin och innehåller även uppgifter för universiteten. Det finns viss insikt i universitetens roll som utbildare, behovet av utökat livslångt lärande och universiteten som innovationsmotorer. Kärleken till den nyfikenhetsstyrda forskning som inte tydligt knyter an till en potentiell innovation är inte riktigt lika het, kanske inte tillräcklig för att värma upp hela den bredd och volym vi menar är rimlig för uppdraget. Här finns en stor uppgift för oss inom akademin att med kurage kommunicera akademins karaktär.

Vid LERU Rectors’ Assembly 22:e maj valdes också en ny ordförande; Karen Maex, rektor på Amsterdams universitet. Hon är civilingenjör och nanoforskare och kommer att driva frågor om digital infrastruktur för att säkra universitetens oberoende från kommersiella aktörer och en ändamålsenlig lagstiftning. Detta är frågor som är fundamentala för universitetens framtida autonomi. Vi är många som ser fram emot hennes ordförandeskap!
Erik

Det ligger en ocean mellan Sverige och USA och våra respektive utbildningssystem. Men trots avståndet finns mer som förenar än som skiljer oss åt i det akademiska ledarskapet och det är just i de gemensamma utmaningarna som samarbetet Calie tar sin utgångspunkt. Pandemin har dessutom krympt avståndet på så sätt att vi svenska universitetsledningar i Lund, Göteborg, Stockholm och Uppsala i veckan träffat våra dito i Berkeley, Stanford och Seattle – alla välrenommerade universitet på den amerikanska västkusten – under en digital konferens.

Konferensen med temat Academic Leadership & Strategic Renewal of Education in Challenging Times, har naturligt tagit avstamp i just pandemin. Vi delar samma syn på att morgondagens arbetsplats kommer att bli mer digital även efter pandemin. Men det är också tydligt att pandemin har drabbat svenska och amerikanska universitet olika. Den amerikanska utbildnings- och forskningsmodellen som till stor del bygger på avgifter och privat finansiering har lett till att flera amerikanska universitet skakats rejält på grund av uteblivna intäkter. Där är vi inte i Sverige och det finns ett påtagligt intresse från våra amerikanska kollegor för hur den nordiska modellen fungerar. I pandemitider kan vi nog vara överens om att den har sina fördelar.

Men pandemin har egentligen inte kommit med några nya funderingar för oss, vare sig på den amerikanska eller svenska sidan. Snarare har den stärkt de tendenser och skeenden som vi har sett sedan tidigare. På båda sidor Atlanten funderar vi över hur man kan förnya utbildning i takt med att samhället ställer om mot mer digitalisering och att AI och hållbar utveckling kräver tvärdisciplinära utbildningar. Vad gäller AI, maskininlärning och hållbar utveckling söker vi nya grepp och det är något som kommer att vara prioriterat för Lunds universitet framöver. Inom hållbar utveckling ses Sverige som en föregångare och jag noterade det möjligtvis exotiserande uttrycket sustainable vikings under konferensen.

Och vi tar gärna på oss ledartröjan för hållbar utveckling inom forskning och utbildning. Här vill jag återigen lyfta excellensprogrammet för forskning med inriktning på hållbar utveckling och Agenda 2030 som precis har stängt för ansökningar. Totalt har 33 ansökningar kommit in.

Även på utbildningssidan ska vi ta nya grepp. Utbildningsnämnden har i uppdrag att samordna utveckling av nya kurser, i linje med de tvärvetenskapliga kurser som tagits fram inom konceptet Studiechansen. De nya kurserna ska ha just fokus på omställning och vidareutbildning och ska i förlängningen också kunna användas inom uppdragsutbildning – med fördel nätbaserade kurser.

De amerikanska kollegorna på University of Washington (UW) i Seattle berättade om sin väl utarbetade modell för livslångt lärande. De har ett helt college med utbildningar ”från vaggan till graven” i vad man kallar 60 year curriculum. Här ingår allt från att väcka barns intresse för akademin till kompletterande utbildningar för pågående studenter och vidareutbildning och kompetensutveckling för yrkesverksamma. Till hjälp finns coacher som hjälper individen att hitta rätt sorts utbildning. Kurserna är mångdisciplinära och ges i samarbete mellan alla fakulteter och är anpassade till samverkan och arbetsliv. Även gruppen som lämnat yrkeslivet, äldre och pensionärer, får möjlighet att genom en stor donation utveckla sitt lärande.

De amerikanska och svenska utbildningssystemen och medföljande finansieringsmodell är allt för olika för att man ska kunna applicera UW:s modell rakt av. Men det går att inspireras och det finns mer att göra på Lunds universitet vad gäller att utveckla en god modell för livslångt lärande.
Värt att snegla över Atlanten för är även den dekolonisering som pågår i USA och som också har lyfts genom Black Lives Matter-rörelsen. Att världens forskning och utbildning varit starkt präglade av västerländska perspektiv under århundradena håller på att ifrågasättas i allt större utsträckning. Tydligare i USA av flera skäl, men något som vi också märker av i Sverige. Med rätta.
För den som är mer intresserad av de utmaningar som det akademiska ledarskapet delar i tider av omställning finns en helt färsk antologi sammanställd inom Calie-projektet: Academic Leadership in Times of Transformation.

Erik

Idag kommer regnbågsflaggan att synas på flera håll på Universitetet. Vi uppmärksammar Idahot-dagen för att öka medvetenheten om alla människors lika värde och rättigheter. Och vi flaggar för att visa att universitetet har nolltolerans mot hot och trakasserier som riktas till HBTQ (homo, bi, trans- och queer)-personer i världen.

Flaggdagen är också ett bra tillfälle att sätta ljuset på jämställdhets- och likabehandlingsarbetet vid Lunds universitet i ett bredare perspektiv. Rådet för jämställdhet och lika villkor (tidigare rådet för jämställdhet och likabehandling) har fått ett tydligare ledningsmandat och större möjligheter att driva strategiska frågor. Vicerektor Jimmie Kristensson leder detta råd som också har fått tydligare koppling till fakultetsledningarna. Denna fakultetskoppling är, som jag ser det, en förutsättning för att kunna driva arbetet effektivt framåt.

Rådet kommer att ta fram styrdokument och strategier, initiera arbetsgrupper och ta in expertis men kommer också att anslå medel till projekt. Viktigt är också att rådet kommer att göra uppföljning på årsbasis om hur arbetet gått.

Rådet har också som uppgift att bereda interna utlysningar för att stimulera universitetets arbete mot diskriminering och för jämställdhet och lika villkor. Ett sätt är att anställa gästprofessorer av underrepresenterat kön. I den senaste utlysningen inkom tio ansökningar från fem fakulteter med förslag på sådana professorer. Alla ansökningar var bra! Universitetet har avsatt 9 miljoner kronor för att dessa gästprofessorer ska kunna verka här under 2021-2023.

I detta sammanhang vill jag också nämna projektet Tellus som särskilt belyst sexuella trakasserier vid Lunds universitet. Utifrån det projektet har ett stödteam skapats och det består av personal med kompetens inom diskrimineringslag och arbetsrätt och teamet fungerar även som stöd till verksamheten i ärenden som rör studenter. Totalt består teamet av tre personer och 1,5 årsarbetstid.

Vi kan göra en hel del på organisationsnivå gällande det förebyggande arbetet mot diskriminering och huvudansvaret för detta åvilar rektor. Men en god arbetsmiljö skapas gemensamt av alla: varje chef, medarbetare och student ansvarar för att bidra till universitetets strävan mot ett demokratiskt och ett jämställt universitet fritt från diskriminering.
Erik

Idag har jag fattat ett nytt rektorsbeslut som tydliggör att planeringen för höstterminen 2021 bör utgå från att undervisning och examination genomförs både i universitetets lokaler och digitalt. Vi tar alltså höjd för att kunna öppna upp universitetet mer till hösten. Fram till den 29 augusti gäller dock att undervisning och examination ska genomföras digitalt utan fysisk närvaro i universitetets lokaler.

Vad gäller anställda har vi ännu inte tagit något annat beslut än att man ska arbeta hemifrån om man inte behöver vara på arbetsplatsen för att upprätthålla nödvändig verksamhet. Vi uppmanar också studenter att fortsatt studera hemifrån som utgångspunkt även om vi har studieplatser öppna.
All information om hur universitetet hanterar corona hittar du på lu.se/corona

Jag hoppas att smittspridningsläget förändras till det bättre och att vi ser effekter av vaccinet efter sommaren. En stor grupp, de unga, lär inte vara färdigvaccinerade till terminsstart och det kommer att vila ett stort ansvar på alla att upprätthålla de restriktioner som finns gällande avstånd och hänsyn, även om vissa åldersgrupper är fullvaccinerade till hösten. Jag är medveten om att det råder en stor trötthet rörande restriktioner i samhället och att många längtar till mer normala umgängesformer. Universitetet kommer att lätta på restriktioner så fort klartecken ges från de ansvariga myndigheterna och vi följer naturligtvis utvecklingen noga. Fram tills nya besked kommer hoppas jag att alla bidrar till att undvika smittspridning och tänker på andra, mer oskyddade grupper i samhället. Håll avstånd och håll ut ett tag till!

Att anställda och studenter har tagit ett stort ansvar under pandemin råder det inga tvivel om. Jag är full av beundran för det arbete som har lagts ner på att smittspridningssäkra arbets- och studieplatser och den lojalitet och anpassningsförmåga som alla har visat det gångna året.

Ett stort erkännande har alla som har slitit med att få omställningen att fungera precis fått. Lunds universitet har placerat sig i topp (näst bäst i landet!) gällande mest coronasäker arbetsplats. Detta enligt en undersökning som gjorts av bemannings- och rekryteringsföretaget Randstad som årligen mäter attraktionskraften hos landets 150 största arbetsgivare. Nya delar i årets undersökning handlade om covid-19-säker arbetsmiljö och möjligheten till distansarbete.

Topplaceringen dedikerar jag direkt till alla anställda och studenter som har arbetat hårt med alltifrån att ta fram beslut till att arrangera om lokaler och hitta alternativa lösningar för umgänge, undervisning och möten! Wow!

Nu när vaccinationsprogrammet kommit ner i åldersgrupperna är det många anställda som ska vaccinera sig mot covid-19. För att underlätta och därmed påskynda att vi har fler skyddade i vår verksamhet har universitetet idag beslutat anställda har rätt att vaccinera sig på betald arbetstid om det inte går att hitta tider utanför arbetstid.

Intressant att fundera på är att 37 procent, enligt undersökningen ovan, tycker att en coronasäker arbetsmiljö är en viktig parameter vid val av arbetsgivare. Ungefär lika många, 38 procent, tycker att möjligheten till distansarbete är viktigt. Detta är något vi tar med oss vidare i arbetet för att fortsätta vara en attraktiv arbetsgivare.

Denna vecka är kortvecka med Kristi himmelsfärdsdag i annalkande och jag hoppas att våren är här för att stanna och att det ges rikliga möjligheter till att vara utomhus. God helg!
Erik

Den här veckan kommer universitetsledningen att träffa politikerna i Politikerforum.  Det är som jag ser det ett mycket viktigt forum av flera skäl. I forumet ingår kommunpolitiker, riksdagens s.k. Skånebänk, samt landshövdingen. Var för sig sitter vi på olika nycklar och tillsammans och i samverkan kan vi öppna många dörrar för regional utveckling.

Hälso- och sjukvård, forskningsanläggningarna MAX IV och ESS, universitetets roll i samhället i ett större perspektiv, hållbar utveckling, utbildning och forskning för en konkurrenskraftig region och nation är ämnen som jag ser fram emot att diskutera i detta forum.

Universitetets roll i samhället har varit aktuellt på lite olika sätt i debatter de senaste veckorna. Är universiteten fria? med utgångspunkt i akademisk frihet, detta ständigt aktuella ämne, har debatterats flitigt i Svenska dagbladet, läs gärna den debattråden – här finns flera intressanta ingångar.

En annan diskussion som jag gärna lyfter handlar om den som förts i Sydsvenskan de senaste dagarna och som initierats av forskarna Johan Östling och David Larsson Heidenblad på Centrum för kunskapshistoria. Den handlar om utväxlingen mellan akademi och tidningarnas kultur- och debattsidor.

Där utväxlingen under 1900-talets senare decennier var naturlig – doktorander och professorer inom humaniora verkade som skribenter på tidningarnas kultursidor snarare som regel än undantag och kunde också återkomma till akademin efter en tid som verksamma inom exempelvis media.
Men idag sker inte samma vitala utbyte mellan forskare och dessa viktiga plattformar för kunskap, fördjupning och bildning. ”När världar glider isär, till exempel kultursidans och universitetets, riskerar ny forskning att inte komma allmänheten till del och vetenskapens samhälleliga förankring blir svagare”, skriver Östling och Larsson Heidenblad.

Utvecklingen beror på flera saker såsom globalisering, digitalisering, specialisering, kunskaps- och mediemonopolens uppluckring. Den intressanta frågan tycker jag är hur vi ska hitta utväxling för det gemensamma, offentliga samtalet i detta förändrade kunskaps- och medielandskap? Kan Lunds universitet vara först ute med transformativa idéer?

Fler sociala fora har föreslagits mig – för utbyten mellan forskare för att verka i offentligheten. Ja, vi har många idéer inom ledningen för hur detta skulle kunna utökas. Universitetets roll i samhället bestäms utan tvekan i samverkan. Det offentliga och gemensamma, intellektuella samtalet är en förutsättning för samverkan och för kunskapsöverföring. Att hitta former för hur vi som samhälle ska kunna veta tillsammans är en utmaning i tider av snuttifiering och polarisering, men det finns många som är villiga att prova!
Erik

Universitet har med sin forskningsbaserade kunskap möjlighet att göra ordentlig skillnad i riktning mot en hållbar värld. Lunds universitet har dessutom riktigt bra förutsättningar att komma fram med både oväntad och nyskapande forskning som är relevant för hållbarhetsområdet. Ämnesbredden på vårt fullskaliga universitet ger unika möjligheter till samarbeten över gränser. Och det är just samarbeten som krävs för att lösa komplexa utmaningar som ryms inom exempelvis Agenda 2030-målen.

Men det är viktigt att vi lägger in ytterligare en växel för att kunna bidra till samhällets behov av lösningar. Att universitetsledningen har en vicerektor med särskilt ansvar för hållbarhetsfrågor, Per Mickwitz, är en del i planen att kunna växla upp universitetets hållbarhetssatsningar än mer. Rent krasst ligger världen längre från att uppnå hållbarhetsmålen än när den s.k Brundtlandrapporten kom för 35 år sedan och som definierade hållbar utveckling så här:

En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

Men mycket finns också på plats och universitetet har ett gott fundament för arbetet framåt. Förra året fick Hållbarhetsforum utökade resurser och ett utökat uppdrag att bland annat koordinera även utbildning. Lunds universitet har satt hållbarhetsstrategi och hållbarhetsplan fram till 2026.

Forskarskolan Agenda 2030 och det alldeles nyinrättade forskningsprogrammet med fokus på Agenda 2030 och hållbar utveckling är byggstenar på detta fundament. Dessa satsningar har också uppmärksammats både nationellt och internationellt och kan Lunds universitet inspirera andra att göra liknande satsningar är det alldeles utmärkt. Vi vill gärna kunna ta på oss ledartröjan på området.

Under den årliga Hållbarhetsveckan som nu står för dörren (3-8 maj) bjuds en bred allmänhet in till en mångfald av aktiviteter och programpunkter. I år utgör inget undantag och jag rekommenderar ett eller flera besök under veckan (antingen utomhus eller digitalt).

I år kompletteras denna vecka för första gången med en intern vetenskaplig konferens ”Knowledge for Sustainable Development”. Konferensen samlar forskare från i princip alla fakulteter med spännande projekt som kopplar till hållbarhet. Runt 70 bidrag kommer att presenteras och tanken är att forskarna ska upptäcka projekt de inte kände till och se nya möjligheter till samarbeten. Det ska bli oerhört intressant att se hur denna konferens faller ut och vad dessa nya, kanske helt oväntade möten kan ge. Vetenskapen har massor av sådana exempel på just oväntade möten som lett till banbrytande forskning och resultat till nytta för samhället.

Forskningsprogrammet och konferensen är också exempel på universitetets förberedelser inför kommande anslag. Vi vet att både EU:s ramprogram Horisont Europa och svenska finansiärer kommer att koppla flertalet utlysningar till hållbar utveckling. Här kommer finansiärerna att förvänta sig ansökningar med nya forskningskonstellationer och projektidéer utanför boxen.
Så, vad gäller hållbar utveckling finns all anledning att växla upp och det vill jag påstå att vi gör med besked!
Erik

Att kunna vara i nuet brukar vara eftersträvansvärt, att fånga dagen och kunna leva som om varje dag är den sista. Men det låter sig trots allt inte göras när en stor och komplex verksamhet behöver planeras. Innan våren ens har slagit ut i full blom – men det händer snart! – behöver anställda och studenter få besked om hur universitetets verksamhet ska bedrivas i höst.

Så gott det går försöker vi titta i kristallkulan. Givet att smittläget går ner i samhället och vaccinationerna bidrar till en ljusnande framtid kommer vi att möjliggöra studier på campus till hösten. Samma inriktning planerar vi gällande arbete på campus. Det innebär dock att det rektorsbeslut som ligger idag behöver lättas upp och det arbetar vi med för fullt och räknar med att ett sådant beslut kan klubbas inom kort. Jag återkommer om det.

Många lärdomar har dragits under detta dryga år med pandemin. Under det gångna året har anställda och studenter visat en imponerande förmåga att anpassa sig till en ny verklighet med digitala möten och digital undervisning. Samtidigt som kompetensen höjts avsevärt gällande digitala tekniker och att utnyttja möjligheterna med dessa är ett campus utan studenter en sorglig syn. Interaktionen mellan lärare och studenter går delvis förlorad och det sociala umgänget som är oerhört viktigt för människors personliga utveckling och lärande och för ungas möjligheter att knyta vänskapsband och skapa relationer uteblir.

Lunds universitet är först och främst ett campusuniversitet. Det är en enorm fördel att kunna träffas fysiskt i välfungerande universitetsmiljöer på campus i Lund, Malmö och Helsingborg. Jag är övertygad om att goda studie- och arbetsmiljöer bidrar till arbetsglädje, goda idéer och resultat.

Samtidigt ger oss de digitala undervisningsformerna stora fördelar i det som vi kallar det livslånga lärandet. Att kunna ta del av universitetskurser även som yrkesverksam, när man inte vill eller kan flytta fysiskt till en studieort, är en fantastisk möjlighet. Här ska alla möjligheter vi nu har skapat utvecklas än mer!

Med de nya lärdomar vi har dragit från coronapandemin ska vi nu se till att den kommande campusutvecklingsplanen tar dessa i beaktande. Dagens och morgondagens lärmiljöer måste vara flexibla – både passa för fysisk undervisning men också stödja digital teknik.

Samma sak gäller morgondagens arbetsplats. Campus kommer alltid att ha en speciell betydelse, det är där kollegor tillsammans spånar fram nya idéer eller där vi genom ett oväntat möte lär oss något nytt. Men många har nu sett vilka fördelar det finns med hemarbete – pendlingstid försvinner och även annan tid lösgörs under en dag när man slipper att ta sig fysiskt mellan möten. Morgondagens arbetsplats måste också tänkas in i kommande campusutvecklingsplan och en särskild projektledare har tillsatts för att koordinera alla trådar som inbegrips i en mer flexibel arbetsplats.

Om inte annat så är det en mycket spännande utveckling vi har framför oss och jag dristar mig till att säga att vi står mitt i ett paradigmskifte.

Detta har varit ett på många sätt galet år. Så det passar väl bra att jag i veckan ska spela in ett tal till Lunära högtiden med temat det galna 20-talet. Les années folles! Lite galet kul måste vi ha detta galna år!
Erik