Nu börjar veckan då Nobelprisen avslöjas ett efter ett och alla aktiva forskare följer sina respektive ämnen med stort intresse. Likaså följer många andra nyfiket vem som får pris och varför – Nobelpriset har verkligen en förmåga att nå ut med vetenskap brett i samhället, över hela världen.
Nobelpriset visar också vikten av grundforskning. Generationer av forskare gör nya – ibland små, ibland stora – upptäckter som i sin tur leder till andra. Vetenskapen bidrar till att göra människors liv bättre ju mer vi förstår av världen och dess invånare, ner i minsta byggsten. Men det är sällan genom beställd forskning som det låter sig göras – utan istället drivs vetenskap fram genom nyfikenhetsforskning. Detta är något som vi forskare än tydligare behöver föra fram till politiker som har en tendens att vilja styra forskning i viss riktning genom mycket riktade anslag.
Idag var det dags att annonsera Nobelpriset i medicin eller fysiologi. På grund av min egen bakgrund ligger just detta pris mig varmt om hjärtat och därför kommenterar jag det gärna i år. Det tilldelas de i USA verksamma professorerna David Julius och Ardem Patapoutian för upptäckter av receptorer för temperatur och beröring.
Lunds universitet har flera kopplingar till årets nobelpristagare. Inom diabetes, där jag själv är verksam, forskar vi bl.a. om jonkanaler. De är involverade i cellernas förmåga att skicka signaler genom kroppen. De känner av saker som ändrar sig i omgivningen och omsätter dem till elektriska kanaler. Det är, kan man säga, kroppens sätt att signalera en förändring i omgivningen och reagera på den. Genom att förstå dessa jonkanaler vet vi bättre hur olika organ fungerar och hur de signalerar.
Den typ av forskning som, Ardem Patapoutioan, prisas för handlar om en särskild typ av jonkanaler, så kallade piezokanaler. Mycket talar för att de är viktiga i många sammanhang, bland annat för sjukdomar som diabetes och diabetesforskare Lund genom åren haft kontakt med Ardem Patapoutioan och hans kollegor flera gånger. Det är riktigt välförtjänt att de nu får pris!
Extra roligt är det också att Lundaprofessor Peter Zygmunt var den första att tillsammans med pristagaren David Julius identifiera det kroppsegna ämnet capcasin, som populärt kallas chilipepparreceptorn (Trpv1). Det är genom att forskare kartlägger smärtsinnet steg för steg som vi kan hitta nya möjligheter att behandla olika typer av smärta.
Det finns väl bara ett sätt att avsluta ett sådant här blogginlägg?:
Äntligen!
Erik