Erik Renström

Hållbarhet och campusutveckling som går hand i hand är en av universitetets stora frågor att arbeta med de kommande decennierna. När ett universitet i Lunds storlek byter skepnad med nybyggnationer och ombyggnationer och där lokalerna fylls med forskning och utbildning sätter det prägel på hela stadsutvecklingen och näringslivet i närområdet. Och det gäller inte bara i Lund, utan på samtliga av universitetets campus.

Stort fokus kommer det att bli på Campus Helsingborg och Helsingborgs stadsmiljö de kommande veckorna. Mässan H22 City Expo inleds och invigs i veckan och pågår till den 7 juli. Lunds universitets bidrag till mässan är ”Our Future City” där flera forskare bidrar med öppna samtal kring en rad ämnen som rör hållbar stadsutveckling men också hållbar demokratiutveckling och medborgarengagemang. Prorektor Lena Eskilsson och Campus Helsingborgs rektor Charlotta Johnsson inviger ”Our Future City” – denna miniatyr-Almedalsvecka i Skåne den 7 juni och sedan rullar programmet på under Sydsvenskans Heidi Avellans moderatorledning. Hela rektors ledningsråd flyttar också upp till Helsingborg under sitt möte den 9 juni och kommer bland annat att få en guidad visning på mässan. Det finns säkerligen massor av inspiration att ta med tillbaka till fakulteterna – inte minst kring de ny- eller ombyggnationer som pågår – men också för att fundera på vilka nya forsknings- och utbildningsinitiativ som kan skapas på Campus Helsingborg under 2023 och framåt.

Den satsning som gjordes på Campus Helsingborg 2018 på strategiska initiativ har hittills resulterat i sju stycken. En del av medlen i satsningen (5 miljoner kronor) har permanentats och det finns massor av idéer och tankar på vilka nya initiativ som kan etableras framöver. Här arbetar nu styrelsen för Campus Helsingborg med olika idéer och med starkt stöd från såväl Helsingborgs stad som det lokala näringslivet. Det har alltid funnits ett mycket starkt engagemang från dessa aktörer för att Campus Helsingborg ska utvecklas i framtidens Helsingborg och i dess stadsmiljö.

Ett huvudkriterium är att det skapas starka forsknings- och utbildningsmiljöer på alla universitetets campus som attraherar studenter. Här kan man fundera på om det ska till många små nya initiativ på Campus Helsingborg eller om man ska profilera något större – så som Institutionen för tjänstevetenskap har växt fram och idag utgör en kraftfull forsknings- och utbildningsnod. Framtiden får utvisa och till dess kan vi låta oss inspireras av all den forskning och utbildning som finns idag och där en del presenteras de kommande veckorna. Jag är också säker på att de framtidsbilder som presenteras på H22 City Expo kommer att kunna ge studerande, boende och inresande i staden Helsingborg ny kunskap och inspiration.

Erik

Det har varit en helt otrolig helg i Lund! Så mycket glädje, så mycket människor och så mycket karneval har vi inte sett på länge, kanske aldrig någonsin i karnevalens långa historia. Vad jag förstår har det aldrig sålts fler inträden än i år. Säkerligen har festlusten varit alldeles extra efter två mer eller mindre instängda och pandemiska år.

Lundakarnevalen började 1849 – inte i den storslagna tappning som vi har sett i helgen, men det var första gången som utklädda studenter tågade genom Lund. Efter ett par decennier hade upptåget fått fastare form och på 1860-talet började karnevalskommittéer utses. Resten är historia så att säga.

Om karnevalens tillblivelse och utveckling och mycket mer går att läsa i boken “Lunds universitet under 350 år”. Och den som vill lära sig mer om hela universitetets historia kan snart göra det på Historiska museet. Utställningen ”Lunds universitet – historia och historier” invigs den 30 maj (öppnar i juni) och kommer att betona den äldre universitetshistorien. Besök den gärna, det går inte förstå den utveckling och den tid vi lever i bättre än genom att göra tillbakablickar och skaffa perspektiv. Och i den bästa av världar (även om det ser mörkt ut i delar av Europa med de krigsbrott som begås i detta nu) så lär vi av våra misstag och slipper upprepa dem.

Därför är ytterligare en aktuell utställning i regionen särskilt viktig idag: ”Auschwitz. Not long ago. Not far away.”, som visar föremål från ett av de mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia. Ikväll kommer jag att delta på invigningen och vandringsutställningen öppnar för allmänheten i Malmö den 26 maj.

I detta sammanhang passar jag på att uppmärksamma universitetets Ravensbrückarkiv som är en öppen webbportal med omfattande intervjuer som gjorts med fångar strax efter att de lämnat det ökända koncentrationslägret.

Lund har utvecklats till en viktig nationell och internationell nod för mänskliga rättigheter. Vid universitetet finns omfattande utbildning och forskning med flera tvärdisciplinära samarbeten och här finns dessutom finns Raoul Wallenberginstitutet. Det senaste tillskottet i Lund är det nationella Institutet för mänskliga rättigheter som officiellt invigs den 31 maj och som ligger på Brunnshög.

Jag hoppas att denna nod kan bidra till att ytterligare medvetandegöra det som händer i vår samtid och ge historiska perspektiv på världens händelser. Universitetets roll som folkbildare är otroligt viktig, inte minst i tider av oro.
Erik

För de flesta är det en enorm tillfredsställelse att skapa något från grunden och bygga upp något nytt. Studenter bygger i detta nu upp en karneval: tälten reses och området växer dag för dag. Det går inte att ta miste på den glädje och engagemang som syns i och omkring Lundagård. På fredag är det dags för Katastrofalkarneval.

Desto mer bekymrad blir jag över de destruktiva krafter som syns på olika håll i världen. Det säkerhetspolitiska läget oroar kraftigt, naturligtvis tydligast i närområdet med anledning av Rysslands krig i Ukraina. Under hela våren har Natodiskussionerna pågått och parallellt med de säkerhetspolitiska diskussionerna har universitet och högskolor också fått ett uppvaknande.
Att på regeringens uppmaning behöva stoppa alla samarbeten med ryska statliga institutioner kan ses som en självklar sak att göra för att hjälpa till att kringskära Kremls inflöde av pengar eller åtminstone symboliskt sätta P för Putin och Rysslands möjlighet att fortsätta sina kontakter med omvärlden som om inget har hänt. Men det är trots allt en inskränkning av ett av universitetets grundläggande värden. Akademins styrka är att utbyten och samarbeten kan ske mellan människor och institutioner världen över utifrån ett gemensamt forsknings- och utbildningsbehov. Lunds universitet har samarbeten och utbyten i flera länder och i regioner där det råder konflikter eller med akademiker och studenter i länder som inte respekterar mänskliga rättigheter eller som saknar demokrati. Detta är inte oproblematiskt men jag menar att akademisk samverkan mellan människor och institutioner ska värnas så långt det är möjligt och att samarbeten har större möjligheter att förbättra människors villkor än bojkott.

Helt uppenbart kommer universitet och högskolor i ett nytt säkerhetspolitiskt och geopolitiskt läge behöva fördjupa sin kunskap och sin förmåga till proaktiva bedömningar i förhållande till internationella politiska och sociala processer och sammanhang där lärosäten är aktörer eller berörs. SUHF har därför inrättat en rådgivande grupp för globala relationer, detta i syfte stärka lärosätenas kapacitet och kompetens i internationella frågor och jag ingår i styrgruppen som leds av KI:s rektor Ole-Petter Ottersen.

Ansvarsfull internationalisering är också något som varje forskare och lärare kommer att behöva fundera än mer på i dessa tider av geopolitisk instabilitet. Även utbyten och avtal kommer vi att behöva se över och Internationella rådet i samarbete med Externa Relationer har inlett ett arbete kring”Global Dynamic Engagement” för olika regioner/kontinenter där just ansvarsfull internationalisering är en del i arbetet. Lunds universitet har också varit delaktigt i att ta fram en vägledning för ansvarsfull internationalisering. Den är en hjälp till universitetsledningar, prefekter, forskningsledare och forskare för att strukturera diskussionen kring hur lärosätet, institutionen eller forskargruppen ska kunna förhålla sig på ett ansvarsfullt sätt till internationellt samarbete.

Mest grundläggande är naturligtvis anställdas och studenters säkerhet. Jag hoppas att inte kriget i Ukraina och den aktuella Natoansökan helt tar fokus från regeringen som också behöver agera på den akuta situationen för den svensk-iranske forskaren Ahmadreza Djalali som lever under dödshot och som sitter fängslad i Iran på helt orättfärdiga grunder.

Lunds universitet har tidigare, liksom flera andra svenska lärosäten, skrivit ett brev som adresserats direkt till Irans ledning med anledning av Ahmadreza Djalalis situation. Lunds universitet är medlem i det internationella nätverket Scholars at Risk (SAR) som länge arbetat med Djalalis fall och som nu ytterligare intensifierat arbetet för att lyfta Djalalis akuta situation. Lunds universitet ställer sig bakom det brev som SAR New York har riktat direkt till statsminister Magdalena Andersson för att hon ska agera i frågan.

Akademin behöver ständigt fundera på var gränsen går för att kunna rättfärdiga utbyten och samarbeten i länder som kränker mänskliga fri- och rättigheter eller som utgör ett hot mot vår egen verksamhet. Men jag tror på akademins inneboende kraft som en väg framåt i tider av oro och instabilitet och jag ser dagligen bevis på de krafter inom universitetet som vill bygga upp, skapa nytt och göra saker för att förbättra människors liv och villkor. Den som vill hitta en stunds glädje och ljus och skapandekraft – ta en tur förbi Lundagård någon eller flera dagar den här veckan!
Erik

Bildning brukar liknas vid en resa – att livet igenom fylla på sitt förråd med kunskap som erhålls genom utbildning och erfarenhet från olika håll.
En sådan resa har doktorerna gjort – de har lagt fram sin avhandling, förhoppningsvis full av ny kunskap och insikter som de hittills har gjort på sin väg i livet och karriären. Och vad är då viktigare än att hylla dem för den milstolpe de passerat?

Doktorspromotionen är universitetets finaste ceremoni där fakulteterna och vetenskapen står i centrum. Med två års uppehåll är det återigen dags att vara i Domkyrkan och i år hålls två doktorspromotioner, dels för dem som avlagt prov under det gångna året (3 juni), men även för dem som gick miste om ceremonin på grund av pandemin (i morgon, 6 maj).

Även för mig som installerades som rektor under pandemin känns min första ”riktiga” promotion speciell. I vår ser vi att det mesta börjar återgå till det normala på universitetet och i samhället och ceremonier är viktiga för att förmedla inte bara tradition, utan även stabilitet och trygghet – i dessa orostider nog så angeläget för vårt välbefinnande.

Förvisso är Domkyrkans två mäktiga torn något kapade i år på grund av renovering och byggställningar strävar uppåt i konkurrens med trädkronorna i Lundagård och det syns att Kungshuset går in i ombyggnadsfas. Men är det något universitetet har lärt sig under pandemin är det att laga efter läge. Att ta sig runt ett hinder eller två på vägen mot promotion ska säkerligen gå det också.
Så i väntan på salutskotten passar jag på att säga Salve! Promotionshögtiden och försommaren är här!
Erik

Rättegången har inletts mot läkaren Paolo Macchiarini, tidigare forskare vid Karolinska institutet som under flera år varit föremål för Sveriges största forskningsskandal. Macchiarini har fällts för forskningsfusk och om han även fälls för grov misshandel, vilket han nu står åtalad för, återstår att se. En som tagit sig an att förklara de mekanismer som finns bakom forskningsfusk är Kjell Asplund som förra året kom ut med sin bok ”Fuskarna – om Macchiarini och andras svek mot vetenskapen”. Den 12 maj föreläser Kjell Asplund om sin bok – inbjuden av Rådet för etik och akademisk frihet.

Etikfrågorna är grundläggande för universitetens existens – ett förlorat förtroende för forskning som kunskapsbas kan få förödande konsekvenser – vi lever i en värld där åsikter och tyckande sprids som fjädrar i vinden och där blytung vetenskap kan ha svårare att lätta. Visar sig den blytunga vetenskapen på grund av fusk att väga lika lätt som fjäderdun har universiteten svårt att försvara sin position som viktig kunskapsbärare i samhället.

Att universitetsledningen har lagt extra krut på etikfrågor är därför självklart. Det har vi gjort genom en särskild vicerektor, Jimmie Kristensson, med ansvar för etikfrågor och att förstärka Rådet för etik med akademisk frihet. Rådet kommer under året bland annat att intensifiera arbetet med etikseminarier som är öppna för forskarsamhället (ovan nämnda föreläsning med Kjell Asplund är en del i detta arbete). Sedan 2021 har Lunds universitet obligatoriska seminarier i etik för samtliga doktorander.

Det finns många etiska aspekter att ta sig an rörande forskning och forskare. På senare tid har till exempel debatten om etikprövningslagen gått varm. Lagen om etikprövning av forskning gällande människor ändrades 2020 – som en följd av just Macchiariniskandalen. Den innebär bland annat att Överklagandenämnden för etikprövning, ÖNEP, har fått huvudansvaret att se till att lagen följs. Samtidigt infördes ett visst straffansvar för forskningshuvudmännen och straffsatserna för brott mot lagen höjdes. Vi har därefter sett ett antal forskare bli åtalsanmälda efter att ÖNEP konstaterat att det saknats erforderliga etikprövningstillstånd.

Syftet att ändra lagen var givetvis gott – tidigare var tillsynen av etikprövning splittrad på flera myndigheter och ärenden kunde hamna mellan stolarna. Men frågan är om de åtalsanmälningar som vi nu har sett ger rätt effekt?

Det existerar de facto gråzoner i etikfrågor i allmänhet – så även i etikprövningsfrågor. Gråzoner kan till vissa delar täppas igen med större tydlighet kring vad som gäller och ökad kunskap bland forskare. Men den absoluta majoriteten av forskare vill göra rätt och det är olyckligt om vi skapar ett etikprövningssystem som inte också tjänar som verktyg för forskare att hamna rätt i etiska frågor utan enbart blir ett forum för repressalier och ansvarsutkrävande. Jag tror att det finns en uppenbar risk att vi får ett forskarsamhälle som slutar att utföra viktigt forskning av rädsla att göra formaliafel och därmed riskera åtal. Det kan väl ändå inte vara lagstiftarnas intentioner?

Och en annan viktig fråga: vad kan vi inom akademin göra för att stötta forskare ytterligare i etikprövningsprocessen?

Även universitetets internrevision har identifierat att etikprövningstillstånd utgör en risk för förtroendeskada om inte etiska tillstånd hanteras på rätt sätt. De genomför därför en granskning av området och jag tror att deras rapport, när den är klar, kan ge oss ytterligare en fingervisning om var och hur ett förstärkt stöd i etikprövningsprocessen behöver sättas in.
Erik

Påsken kom och gick, törnen skaver fortfarande efter helgens upplopp runt om i Sverige och på grund av det pågående kriget i Ukraina som berör på djupet. Men låt mig ändå få fokusera på pånyttfödelse i en blogg så här i slutet av april. Nu börjar universitetet bli så som jag, och säkert många med mig, känner igen det före pandemin – en vårträdgård full av spirande aktivitet och fågelkvitter.

Pånyttfödelse har Socialhögskolan fått genom sina nyrenoverade och spännande lokaler i Gamla köket – ett ställe som kombinerar historia och framtid och där den samlade utbildningen förbättrar kontakterna mellan lärare och studenter. Här har också skapats fler studieplatser – något som studenter över hela universitetet efterfrågar. Jag besökte nyligen Socialhögskolan och dess ledning för att sätta mig in mer i deras verksamhet. Det är påtagligt att ombyggnaden på Socialhögskolan har vitaliserat hela verksamheten och gett stor framtidstro och utvecklingslust.

I år firar Socialhögskolan 75 år och det görs med Öppet hus den 6 maj. Socialhögskolan har forskning och utbildning som borrar rakt in i samhället – socialt arbete berör en mängd områden såsom migration, hemlöshet, fattigdom, missbruk, funktionsvariation och familjerelationer. Här finns stor kunskap och passa på att ta del av den under Öppet hus.

Innan dess kommer fler aktiviteter som känns igen och som i år återuppstår i fysisk form. Jag ser fram emot myllret av festande och firande människor i Lund under siste april och 1 maj-firandet – med mösspåtagning och tal till våren av Lunds universitets studentkårer, rektorsuppvaktning och studentsångarna.

Den 28 april blir det Debatt i Lund med ett inomvetenskapligt tema denna gång: Hur rättvis är meritokratin? – ett ämne som flitigt diskuteras i universitetsvärlden.

En av pelarna i universitetets hållbarhetsarbete är den Hållbarhetsvecka som hålls årligen. Den kör igång den 2 maj – som vanligt full av aktiviteter, seminarier och föreläsningar.

Regeringen lade fram sin vårändringsbudget i början på veckan. Den innehöll 300 miljoner kronor till färdigställandet av ESS men var i övrigt relativt tom på nyheter för sektorn. Omvärldsläget gör sitt till i politiken och jag återknyter till kriget i Ukraina genom att puffa för seminariet “Academic Freedom and Universities under Attack in Ukraine” den 2 maj som är en uppföljare till seminariet Perpecitves on and for Ukraine” som hölls den 17 mars.

Universitetet arbetar för högtryck för att hitta fler och nya vägar för ukrainska forskare, lärare och studenter. Nyligen skrev Lunds universitet ett övergripande studentutbytesavtal med Nationella Taras Sjevtjenko-universitetet i Kiev. Hittills har fem studenter börjat studera inom utbytet och ytterligare 45 kan nu beredas plats genom avtalet.

I dag håller vi styrelsemöte och det gör vi på Universitetsbiblioteket, även det en byggnad som kommer att förnyas för att passa en modern biblioteksverksamhet. Styrelsen får även en presentation av Forum Medicum – Medicinska fakultetens medicinska och hälsovetenskapliga kunskapscentrum som kommer att vara inflyttningsklart nästa år.

Skiftet mellan april och maj är en fantastisk tid på året. Och som det spritter i varenda vrå på universitetet!
Erik

I denna polariserande tid är dialog ett redskap som verkar alltmer avlägset i världspolitiken men också människor emellan. Vi och dom och inget däremellan. Sociala medier spär på klyftor som leder till avgrundsdjup där istället möten mellan oliktänkande som kanske, om de hade lyssnat på varandra, hade fått ökad förståelse för olika villkor och behov. I grund och botten är vi människor lika; vi vill ha ett så gott liv som möjligt för oss själva och våra barn. Vi vill ha en ljus framtid.

Det samma gäller organisationer. Så jag ser det som ett gott tecken att min egen kalender vid denna tid på året är fullbokad med verksamhetsdialoger och myndighetsdialog. Vid verksamhetsdialogerna får universitetsledningen möjlighet att höra hur fakulteterna arbetar och vad de behöver i form av planeringsförutsättningar och resurser för att genomföra eller utveckla sin verksamhet.
Och just långsiktiga planeringsförutsättningar är något som vi också lyfter i myndighetsdialogen med departementet. Inte minst gäller det anslag som regeringen kopplar till det livslånga lärandet, medel som hittills varit korta och tillfälliga och därmed väldigt svåra för universitetet att omsätta. Och att det krävs politisk och ekonomisk långsiktighet för att kunna driva stora forskningsinfrastrukturer såsom MAX IV och ESS är snarare regel än undantag att vi tar upp i alla våra diskussioner med regeringen.

När utbildningsminister Anna Ekström idag besöker Lunds universitet är hon mycket välkommen. Att vid sådana besök (eller annars också för den delen) använda uttrycket unik är det mest slitna och uttjatade man kan göra. Men i vilken annan del av Sverige (eller världen för den delen) byggs idag ett helt nytt område med utgångspunkt i vetenskap och innovation såsom det nu görs på Science Village på Brunnshög? Vi kommer att samtala om potentialen i denna nya stadsdel – som för samman vetenskap och industri rent fysiskt och kopplar ihop sig med redan befintliga delar i regionen – Ideon och Medicon Village i Lund, Medeon Science Park i Malmö och hela Köpenhamnsklustret inom livsvetenskaper på andra sidan Öresund.

Vi kommer också att samtala om hur ett internationellt universitet som Lunds tar sig an de geopolitiska förändringar vi ser i världen. Rysslands krig i Ukraina har förändrat säkerhetsläget i vår omedelbara närhet och har redan fått konsekvenser för universitetet som behövt frysa samarbeten med Ryssland och Belarus. Vilka konsekvenser kriget får på längre sikt vet vi inte. Men att vi behöver rusta universitetet för en skakigare världsordning och att vi behöver se över alla våra internationella samarbeten är uppenbart. Jag är dock övertygad om att universiteten själva klarar av att bedöma samarbeten på ett ansvarsfullt sätt och utan politisk styrning. De utmaningar som mänskligheten har – klimatförändringar, pandemi, energiförsörjning, resursfördelning eller hoten mot demokrati och frihet – kräver en universell universitetsgemenskap. Det är bara i goda samarbeten och relationer som vi kan klara det.

När samhället nu genomför en grön omställning, till exempel när transportsektorn övergår till elektrifiering, finns stort behov av ny kompetens. Även digitalisering, robotisering och artificiell intelligens påverkar hela samhället och kommer att skapa nya yrken och kompetensbehov. Med ministern kommer vi att lyfta det samarbete vi har inlett tillsammans med Chalmers och Uppsala och industrin för elektrifiering av fordonsindustrin. Tillsammans kan vi göra stor skillnad genom att skapa mer forskning, utbilda fler ingenjörer och ge fortlöpande kompetensutveckling inom batteriteknik och kraftelektronik.

Att vara en del i befolkningens behov av kompetensutveckling inom det livslånga lärandet är en prioriterad fråga för Lunds universitet. Förutom stora samarbeten som nämnts ovan arbetar vi även med kompetensutveckling på andra nivåer. Här lyfter jag gärna planerna på EduLabs –experimentverkstäder där utbildning och forskning kan möta arbetsmarknadsbehov i tätt samarbete med arbetslivsrepresentanter. Korta nätbaserade kurser, som inom EU benämns ”micro credentials” är också något vi vill utveckla.

Jag ser att Lunds universitet rustar sig väl för sin egen och samhällets framtid. Och det sker just i samverkan och dialog.
Erik

FN:s nya klimatrapport som kom i veckan visar att det går att nå nollutsläpp år 2050. Men det krävs stora omställningar inom alla branscher för att nå dit. Forskarna har identifierat flera hållbara vägar framåt. Eftersom det är bråttom behövs fler kraftfulla beslut för att samhället ska ställa om till fossilfritt så att koldioxidutsläppen kan minska.

Som så många branscher tittar även vi på Lunds universitet på hur vi kan ställa om vår egen verksamhet. I detta nu ser vi över vår hållbarhetsplan – revidering sker vartannat år. Kan vi skruva ytterligare på de mål vi har satt upp? Är målen tillräckligt ambitiösa men samtidigt möjliga att genomföra? Vi ser inte bara till klimatutsläpp utan tar med hela spektrumet av Agenda 2030 i vårt hållbarhetsarbete.

Gällande just klimatutsläpp har Lunds universitet en strategi och plan framåt för att minska koldioxidutsläpp och har identifierat de områden där vi har störst klimatutsläpp: utrustning och varor,  resor och lokaler. Jag hänvisar gärna till Hållbarhetsforum för att läsa mer om det arbete som görs vid universitetet och därutöver arbetar alla fakulteter med egna planer för sitt klimat- och hållbarhetsarbete. Att räkna upp alla aktiviteter låter sig inte göras i ett blogginlägg.

Universitetet blir uppvaktat med jämna mellanrum av studenter eller anställda som vill se kraftfullare åtgärder i samhället och på universitetet. Engagemanget för klimatet är stort och det är viktigt för att vi ska komma vidare. De som demonstrerade utanför Universitetshuset idag, Scientist Rebellion, kräver klimatrevolution. Jag är inte där i min tanke gällande den omställning som universitetet behöver göra, även om jag uppskattar anställdas och studenters engagemang. Jag är mån om att universitetet gör strategiska och långsiktigt hållbara vägval inom forskning, utbildning och samverkan. Och det är genom just utbildning, forskning och samverkan som ett universitet kan göra mest nytta för klimatet eller för social och ekonomisk hållbarhet i världen.

Vad gäller FN:s klimatpanel IPCC har flera av Lunds universitets forskare sedan lång tid tillbaka varit involverade i IPCC:s arbete och i flera av rapporterna, den senaste rapporten utgör inget undantag. Flera av Lunds universitets forskare har också varit huvudförfattare för dessa rapporter. Professor Lars J Nilsson har också utsetts till en av 15 ledamöter i Europas ”Scientific Advisory Board on Climate Change”. Det är genom forskarnas kunskap som Lunds universitet kan göra riktig nytta!

Klimatförändringarna rår vi inte på själva. Det internationella och europeiska samarbetet är därför helt avgörande. Lunds universitet håller t.ex. för närvarande på att bygga upp en plattform med våra kollegor inom nätverket LERU för att kunna dela goda exempel på hur man kan integrera kunskap om klimatförändringar i utbildningar. Tidigare i år var Lunds universitet värd för ett internationellt symposium inom universitetsnätverket U21 med temat ”Teaching for Sustainability”. Även inom utbildning ska vi alltså flytta fram våra positioner gällande hållbarhet.

Jag passar också på att återigen lyfta det samarbete som vi tillsammans med Chalmers och Uppsala universitet gör tillsammans med industrin för att bli ett världsledande kluster inom batteriforskning och elektrifiering av transportsektorn. Det är bara ett av många goda exempel där samverkan kan bidra till det internationella klimatarbetet.

Erik

Vid universiteten i Ukraina finns cirka 1,5 miljoner studenter och 60 000–70 000 lärare och forskare, varav cirka hälften är kvinnor. När nu många av dessa är på flykt räknar vi med att ett större antal studenter, forskare, lärare och doktorander kommer till Sverige framöver eller redan har kommit hit. På de svenska lärosätena är trycket störst på Lunds universitet, Stockholms universitet och Kungliga tekniska högskolan, KTH. Men i dagsläget är det mycket svårt att sia om hur stort det samlade åtagandet för den svenska högre utbildningssektorn kommer att bli.

I universitetsledningen ser vi vikten av att mottagandet av studenter behöver lösas nationellt och inte med separata lärosäteslösningar. Det kan låta byråkratiskt och passivt att vi inte bara öppnar dörrarna när vi möts av människor på flykt. Men rättssäkerhet för alla studenter är viktigt. Man ska kunna lita på att våra processer är korrekta både gällande antagning och examination. Jag kan dock garantera att idéerna finns lokalt och nationellt och vi gör vad vi kan för att kunna omsätta dem till handling. Engagemanget och viljan bland anställda och studenter är stort! Går det att omvandla Erasmusmedel för utresande till inresande? Går det att hitta lösningar inom sådana nätverksavtal som vi har med lärosäten? Vilka sommarkurser kan vi sjösätta? Finns det möjligheter att använda oss av sen anmälan till specifika kurser i höst och för särskilda behov? Vi klurar på alla fronter.

Vissa saker marscherar också fort framåt. Språk- och litteraturcentrum vid Lunds universitet har t.ex. med kort varsel tagit fram distanskurser i tolkning mellan svenska och ukrainska respektive svenska och ryska.  Efterfrågan på tolkar i ukrainska och ryska är stor och redan till hösten kommer Språk- och litteraturcentrum att erbjuda tolkutbildning i dessa språk. Här kom dessutom ett okej på universitetets ansökan tillbaka från Universitets- och högskolerådet, UHR, i rask takt och det är så vi behöver arbeta tillsammans – mellan myndigheter – för att se till att varje del i utbildnings- och studieadministration blir korrekt hanterad – men i snabbare takt än vanligt. Pandemin förde kanske bara en enda positiv sak med sig men det är otvetydigt så att universitetet idag är snabbrörligare och har fått erfarenhet av att arbeta i och med osäkra situationer.

Många är också de finansiärer som öppnar för riktade forskningsmedel till följd av Ukrainakrisen. Kungliga vetenskapsakademien och Stiftelsen för Strategisk forskning, SSF, är några exempel – fler initiativ kommer säkert att sjösättas framöver och forskargrupper runt om i landet arbetar nu för att kunna söka medel ur dessa.

Jag vill också påminna om Lunds universitets stödprogram för studenter och personal som drabbats av situationen i Ukraina. Ett bidrag till detta program kan t.ex. gå till:

• Finansiering till anställningar av forskare som berörs av situationen i Ukraina och som behöver en fristad i Sverige.
• Förlängning av anställningar av ukrainska forskare som redan finns i Sverige men som inte kan resa tillbaka på grund av kriget.
• Uppehälle och andra levnadsomkostnader för anställda forskare och annan personal som drabbats av Rysslands invasion av Ukraina.
•  Levnadsomkostnader för studenter som på olika sätt drabbats av kriget och som blivit antagna till utbildningar vid Lunds universitet.

Donera gärna en gåva, stor som liten spelar ingen roll, varje bidrag gör skillnad!

Erik

Ansökan om att bli Kultur-KIC var en ansökan som skickades in till EIT Europeiska institutet för innovation och teknik, EIT, i rättan tid (igår). Tillsammans med drygt 100 partners i hela Europa vill Lunds universitet ta del av världens största innovationssatsning på kulturella och kreativa sektorer och näringar. Det konsortium som EU utser till en KIC, Knowledge and Innovation Community, kan få upp till 800 miljoner kronor om året i 15 år. Det är en historiskt stor satsning.

Och i dessa tider med krig i Europa som hotar demokratiska fri- och rättigheter, med de existentiella tvivel som många bär på i skuggan av kriget och efter en pandemi som bara precis klingat av är en satsning av det här slaget alldeles rätt i tid. Det behövs nu kreativitet, det behövs innovativa lösningar och det behövs satsningar på de kulturella sektorerna och näringarna. De sektorer och näringar som utgör Europas själ och hjärta.

Lunds universitet har under lång tid arbetat med sitt partnerskap i konsortiet ”Creative Futures” som leds av finska Aalto universitet. Alla fakulteter har medverkat i det idéinnehåll som är Lunds universitet bidrag i den ansökan som nu har skickats in. Vi har utbildning och forskning inom bland annat konst, musik, teater, film och litteratur och utbildar därutöver många studenter som blir yrkesverksamma i kulturella näringar och sektorer – arkitekter, designers, förläggare, spelutvecklare, jurister med flera. Dessa verksamheter är viktiga drivkrafter för hållbar tillväxt och för arbetstillfällen lokalt, regionalt, nationellt och i hela Europa.

Den 29 april presenterar Lunds universitet innehållet i KIC-ansökan. Detta görs under en halvdag i Universitetshuset. Flera regionala, lokala och europeiska aktörer inom det nätverk som bildats genom arbetet med kultur-KIC:en har bjudits in. Några av de innovationsområden som Lunds universitet har arbetat med är ”Fashion-tech” ”Gaming and Technology meets Archaeology” och ”Humanity and Nature”. Evenemanget är ett tillfälle att visa upp kraften i sektorn och att Lunds universitet med samarbetspartners är ett nav för handlingskraft och utveckling inom sektorn.
Erik