Erik Renström

Under dessa krispiga oktoberdagar när årets nobelpris ett efter ett har annonserats och forskarnas banbrytande upptäckter förklarats känns det extra roligt att Lunds universitet tillsammans med Skånes universitetssjukhus, Sus, nu har undertecknat ett samarbetsavtal med holländska Leiden University Medical Center.  Detta Memorandum of Understanding innebär att vi tillsammans ska utveckla forskning, utbildning och sjukvård inom framtidens läkemedel, eller det som på fackspråk kallas ATMP (Advanced Therapy Medicinal Products). ATMP ger revolutionerande möjligheter att behandla en rad sjukdomar såsom olika typer av cancer, Parkinsons sjukdom, diabetes och genetiska blodsjukdomar.

ATMP har blivit möjligt på grund av det senaste decenniets vetenskapliga genombrott inom cellbiologi och genetik. Det är innovativa och komplexa biologiska läkemedel som baseras på gener, celler eller vävnader. Till skillnad från traditionella läkemedel, som vanligtvis utvecklas helt inom läkemedelsindustrin, bygger majoriteten av ATMP-utvecklingen på upptäckter som görs inom akademisk grundforskning.

Att gå från grundforskning där de första upptäckterna görs, vidare genom pre-kliniska studier till en produkt som ska kunna testas, tillverkas och användas på patienter är en lång och komplicerad väg. Utvecklingen måste därför ske i en miljö där forskning och hälso-och sjukvård är integrerade med varandra. Många ATMP-produkter är beroende av sjukhus med högspecialiserad vård som en länk i utvecklingsprocessen. För att föra ut de nya behandlingarna till patienter krävs samarbete och samordning mellan ledande akademiska och kliniska centra.

Lunds universitet vill vara med och driva utvecklingen inom ATMP-området och vill verka för att Sverige blir internationellt ledande på området. Genom samarbete kan nya behandlingar fortare komma till nytta för svårt sjuka patienter och därför är det viktigt att det byggs strategiska samarbeten mellan akademi och sjukvård, nationellt och internationellt. Och att vi tillsammans med SUS nu stärker samarbetet med just Leiden är ingen slump.

Nationellt är Lunds universitet ett av de ledande lärosätena avseende forskning inom cell-, vävnads- och genterapi. Här finns till exempel Stamcellscentrum som redan utvecklat ett antal av de ATMP som är i klinisk prövning och som har fler produkter under utveckling med potential att nå hela vägen till patienter. Vid Sus bedrivs redan ATMP-verksamhet och 2024 kommer ett nytt ATMP-centrum att tas i bruk.

Leiden University Medical Center är även de en ledande aktör inom ATMP med toppmoderna faciliteter och egen storskalig utveckling och tillverkning av cell- och genterapier sedan 2022.
I både Lund och Leiden finns den viktiga och nära kontakten mellan sjukhus och akademi och båda sjukhus och lärosäten har tillgång till starka omgivande innovationsmiljöer och tillgång till forskningsinfrastruktur; i Leiden bland annat Bio Science Park. I Lund finns exempelvis Medicon Village, MAX IV och ESS – allt beläget i Medicon Valley, ett av Europas starkaste kluster för forskning och innovation inom livsvetenskaper.

Nu gläds jag åt detta fina samarbete men vi har också mer att göra nationellt för att ATMP ska komma ut brett och på lika villkor till patienter i Sverige. Här vill vi bland annat att regeringen satsar på en nationell infrastruktur som utgörs av universitet och universitetssjukhus i ett nätverk. Jag kommer att återkomma om detta!
Erik

Den senaste veckan har flera rapporter om protester för mänskliga rättigheter i Iran nått världen. Även Lunds universitet har nåtts av dessa protester som spridit sig och nu även syns i Väst, på gatorna, i sociala medier och till EU-parlamentet för att ta några exempel.

Lunds universitet står för och värnar demokrati, fri åsiktsbildning, respekt för allas lika värde och mänskliga fri- och rättigheter. Min förhoppning är att även människor i Iran får uppleva dessa rättigheter och vi ser nu med vilket enormt mod som folket i Iran demonstrerar för dessa berättigade krav på frihet.
Lunds universitet står också bakom det uttalande som Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, gjort med anledning av protesterna i Iran.

Jag är djupt bekymrad över att demokratin är på nedgång i flera delar av världen och att mänskliga rättigheter kränks i flera länder. Det våld som Iran nu riktar mot de som protesterar mot regimen, inklusive studenter och anställda på universitet, har vi dessvärre sett förut. Jag hyser djup medkänsla och beundran för alla som kämpar för mänskliga rättigheter i världen, många gånger med risk för livet.

När demokratin är på tillbakagång och mänskliga fri- och rättigheter kränks eller avskaffas, har också universiteten en viktig uppgift: att bidra med kunskap och vara en del i det offentliga samtalet. Jag flaggar därför redan nu för ett seminarium här på Lunds universitet som kommer att handla om Iran och som planeras den 17 oktober. Alla ni som vill få en fördjupad bild av Iran bör hålla ögonen öppna i kalendariet – fler detaljer kommer så fort de är klara.

Jag passar också på i detta blogginlägg att lyfta att läget fortfarande är mycket akut för den svensk-iranske forskaren och läkaren Ahmadreza Djalali som dömdes till döden i Iran 2017 efter en rättegång utan någon som helst rättssäkerhet. Datum för verkställande av domen har passerat och vad vi vet är han fortfarande vid liv, men det råder knapphändiga uppgifter, om ens några, kring hans framtid.

Demokrati och mänskliga fri- och rättigheter går hand i hand med akademisk frihet. Universitetet behöver därför alltid vara extra uppmärksamt när dessa rättigheter hotas runt om i världen.
Erik

Har politiken tappat styrfart i omställningsfrågorna? Ja, åtminstone om man får döma av årets valrörelse. Och varför har inte politikerna passat på att lyfta alla de möjligheter som finns i Sverige – detta kunskaps- och innovationsland? Om Sverige tar på sig ledartröjan i den gröna och digitala teknikomställningen bidrar vi både till att göra världen lite bättre och till att Sveriges välstånd ökar. Vi kan konkurrera på en global marknad genom våra kunskapsintensiva innovationer och teknologier.

Vad gäller grön, digital och teknisk omställning är det näringslivet, snarare än politiken och akademin, som har varit drivande. Vi ser näringslivets satsningar på grönt stål i Norrland och en elektrifierad transportsektor för att nämna några kända exempel. Vi ser hur företagen av nödvändighet tittar över hela produktionskedjor för att bli hållbara, energieffektiva och konkurrenskraftiga.

Och det finns all anledning att skynda på processen mot omställning. Europas energikris har blivit ett faktum efter Rysslands invasion i Ukraina och globala utmaningar som pandemi och klimatförändringar kräver nya sätt att tänka samt nya sätt att producera, transportera och konsumera. I dessa tider blir det tydligt att innovationer, startup-bolag och tillväxtföretag är viktigare än någonsin.

Bakom nya metoder, tekniker, läkemedel, material och energikällor ligger ofta åratal av forskning. Och för att de ska kunna nå en större marknad krävs riskkapital på vägen. Tillväxtföretag behöver bildas och få möjlighet att frodas i näringsrika miljöer. I sådana miljöer, Innovation Districts, sker utbyten mellan fakulteter, universitetets inkubatorer, start up-bolag, andra forskningsbaserade företag, industrin samt näringsliv och offentlig sektor i stort.

Det är också sannolikt att ett innovationsdistrikt attraherar internationell toppkompetens till regionen. Sådan kompetens dras inte sällan till möjligheterna att utvecklas i skärningspunkten mellan forskning, innovation och företag/industri.

Lunds universitet tar nu flera grepp för att vidareutveckla och synliggöra det ekosystem av forskning och innovationer, Innovation District, som finns vid och runt universitetet. För synligheten spelar det nyskapade LU Business LAB en viktig roll. Business LAB är en paraplyorganisation för universitetets innovationsben LU Innovation och universitetets holdingbolag LU Holding. Med LU Business LAB ska det bli enklare för investerare att förstå universitetets innovationssystem och exempelvis hitta till de mycket tidiga företag som byggs upp inom universitetets holdingbolag.

Till LU Business LAB vill vi också knyta universitetets alumner varav många är framgångsrika entreprenörer och serieentreprenörer. I denna grupp finns engagemang och kompetens som rådgivare, bollplank och mentorer.

Några som är duktiga på att ta tillvara på alumnnätverk, kontakter och kompetens är Ekonomihögskolan, EHL. Här samlas stor kunskap om näringslivet och i kombination med den hållbarhetsforskning som bedrivs vid flera fakulteter på Lunds universitet finns alla möjligheter att bidra till hållbar näringslivsutveckling. Och det är också syftet med den nya centrumbildningen Sparbanken Skånes Centrum för hållbar näringslivsutveckling som invigs nästa vecka.

Centrumet är ett samarbete mellan Ekonomihögskolan, Lunds tekniska högskola, LTH och Sparbanken Skåne. Föreståndaren Susanne Arvidsson betonar att arbetet i centrumet ska leda till förändring. Talk the talk and walk the walk, eller som man säger på svenska – här ska det bli åka av! Det ser jag fram emot!
Erik

Det finns flera väsentliga berättelser kring de mänskliga kvarlevor som finns förvarade på Lunds universitet och som förvaltas av Historiska museet. På fredag kommer en av dessa kvarlevor, skallen från en anonym man med samiskt ursprung, att begravas i Arjeplogs församling. För Lunds universitet är det en högtidlig och viktig dag då vi kan bidra till den försoningsprocess som ett återlämnande av kvarlevor kan innebära. Människor får tillbaka sina förfäder och möjlighet att återbegrava dem värdigt. Lunds universitet har vid tidigare tillfällen överlämnat kvarlevor till Australien och Nya Zeeland samt kraniet av en man till judiska församlingen i Malmö.

Jag slås av de ojämlika villkor som gömmer sig i berättelsen bakom det nu aktuella överlämnandet. Hur vi vet en hel del om personen som skänkte kraniet till universitetet på 1850-talet. Vi vet att han var medicine doktor, provinsialläkare och hette Erik Magnus Waldenström. Han hade kontakter med dåtidens vetenskapsinstitutioner och han har lämnat spår efter sig i arkiven.

Vem mannen från Arjeplog var och hur hans kvarlevor hamnade i Waldenströms händer vet vi däremot inte. Skallen förmodas komma från en plundrad grav och något namn eller närmare beskrivning av mannen finns inte. Att vi 170 år senare kan bidra till att han återbegravs och får ett värdigt avslut känns självklart. Det är en fin ceremoni som Arjeplogs sameförening och Svenska kyrkan har planerat och från universitetet deltar vi på den med en liten delegation.

Inför den återlämning och återbegravning som nu sker har Historiska museet utrett, dokumenterat och sammanställt allt hittills känt material som kan bringa klarhet kring de totalt åtta samiska kvarlevorna i universitetets samling; var de kommer ifrån, hur de har hamnat i samlingen samt vilka eventuella uppgifter som finns om dem i olika arkiv. Detta material ska också tjäna som underlag om det kommer fler förfrågningar om återlämningar. För Lunds universitet har det varit viktigt att begäran om återlämning ska kunna hanteras både rättssäkert men också skyndsamt.

Alla institutioner som har samlingar med mänskliga kvarlevor har inte bara ett stort ansvar att medverka till den försoningsprocess som ett återlämnande kan innebära. Vi har också ett stort ansvar att berätta om samlingarna med mänskliga kvarlevor för att synliggöra dåtidens samhälls-, vetenskaps- och människosyn. Vi kan ge röst åt människorna som inte längre kan berätta sin historia. Berättelserna om orättvisa villkor, om övergrepp mot människor och om mörk vetenskapshistoria verkar heller aldrig bli inaktuella. Runt om i världen kränks även idag mänskliga rättigheter och rasistiska ideologier sprids. Att samla in urfolks kvarlevor på 1850-talet handlade om att odla myten om att det finns olika mänskliga raser och att de kan kopplas till olika egenskaper. Som modern akademi har vi ansvar att förhindra att dessa idéer får ytterligare fäste i vår tid.

Erik

Läs mer om de samiska kvarlevorna på Historiska museets webbplats:

I årtusenden har människan organiserat sig och byggt samhällen. Och att studera och reflektera över forna civilisationers uppgång och fall är något av det mest kittlande, intressanta och viktiga man kan göra. Lärdomarna ger perspektiv på det samhälle vi lever i och bygger idag och varje civiliserat samhälle värnar sin historia genom att ta hand om sina kultur- och fornlämningar. Där barbari drar fram förstörs inte sällan gamla kulturarv – som när Islamiska staten IS sprängde de antika lämningarna i den syriska staden Palmyra 2015. Och nog får man anledning att fundera på civilisationers uppgång och fall när det just nu pågår ett krig i Europa.

Men låt mig lämna den moderna tidens civilisationsutmaningar och istället gå bakåt i historien, till järnåldern. I dag invigs nämligen utgrävningarna av Hallen på Höjden – dynastiers residens och domän i Uppåkra.

I Uppåkra finns en enorm skatt under jord och här har forskare en fantastisk möjlighet att studera ett samhälle som i mer än tusen år var ett politiskt, religiöst och ekonomiskt maktcentrum i Skandinavien. Bosättningen etablerades i den bördiga myllan på slätten 100 f.Kr. och var fram till kristendomens intåg i slutet av 900-talet en plats som hade förbindelser och kontakter med Europas eliter från Brittiska öarna till Svarta havet. Vid romartidens slut, vid 200- och 300-talet dominerade Uppåkra helt landskapet.

Forskarna menar att det är helt unikt att samma plats använts som hövdingasäte under både yngre och äldre järnålder. De sociala kriser och drastiska klimatförändringar som hotade samhället i perioder kunde man lösa och på så vis behålla sin position som maktcentrum. Det i sig bjuder på många frågor: Hur gjorde de för att behålla makten och hålla samman i bistra tider?

Utgrävningarna av Uppåkra har pågått under 2000-talet och universitetets arkeologer har bland annat grävt ut ett tempelliknande kulthus från romersk järnålder. Hittills har mer än 20 000 fynd grävts upp. Fynden förvaras och visas på Historiska museet som har i uppdrag ta hand om arkeologiskt material och andra fornfynd från Skåne.

Tack vare donationer kan nu utgrävningen av Hallen på höjden som är ett 40 meter långt residenshus intill det utgrävda kulthuset ta vid.

Och tack vare donationer kommer Historiska museet att kunna ställa ut fynden från Hallen på höjden på en 235 kvadratmeter utställningsyta.

För mig är det en stor dag att få inviga utgrävningarna i Uppåkra. Både för att det gömmer sig så många spännande fynd där i fälten som vi ännu inte sett och utforskat. Men också för att så många – forskare, studenter, allmänhet, kommun och donatorer värnar om och intresserar sig för denna fornskatt.
Erik

Valrörelsen inför den 11 september verkar något yrvaken men börjar nu så smått ta fart. Om jag får döma av valrörelsen hittills handlar den om det som den brukar handla om: plånboksfrågor, skola och sjukvård. I år även stort fokus på energiförsörjning, säkerhet, brottsbekämpning, invandring och integration.

Jag ska inte på något sätt undervärdera inrikespolitiken. Den är även viktig för universitets- och högskolesektorn trots att sektorn i valrörelser brukar få förvånansvärt lite utrymme med tanke på den stora sektor som universitet och högskolor utgör. Samtidigt är Sverige är helt beroende av vad som händer i världen. Kanske hade det därför varit önskvärt med mer utrikespolitisk analys i inrikespolitiken? Hur ska Sverige ta sig an de globala frågorna som klimatförändringar, hållbarhet, pandemier, digitalisering, ny teknik, demokrati, geopolitiska förflyttningar?

Universiteten kan göra stor skillnad i alla de viktiga frågorna för Sveriges framtid. Vi står för en betydande del av den kunskapsproduktion som behövs. Det handlar om utbildning, forskning och innovation för den omställning (grön, teknisk, digital) som står för dörren. Detta kommer att genomsyra vårt samhälle på alla plan under kommande decennier och där hade jag gärna sett mer politisk vilja och riktning. Sverige har en kunskapsbaserad ekonomi och konkurrerar i världen med innovation och spetskompetens. Och för att t.ex. lösa energifrågan som blivit mer akut i kölvattnet av Rysslands krig i Ukraina krävs omställning och forskning och innovation.

Inga av de globala frågor som universiteten (och Sverige och världen) brottas med har snabba lösningar och löses inte från ett riksdagsval till ett annat. Därför behövs långsiktig och uthållig forsknings-, innovations- och utbildningspolitik, över partigränser, över departementsgränser och över mandatperioder. För att maximalt kunna nyttja de stora forskningsinfrastrukturer som bl.a. finns här i Lund – ESS och MAX IV behövs till exempel finansieringssamarbete mellan näringsdepartementet och utbildningsdepartementet.

Vid Lunds universitet bedrivs en stor del av forskningen i samarbete med kollegor runt om i världen. När Ryssland startar krig i Ukraina och när världens ekonomiska stormakter USA, Kina och Indien intar nya positioner, ställs Sverige och Europa inför nya avväganden, säkerhetsmässiga men också strategiska. Rörelserna påverkar ekonomi och energitillgång. Vi ser länder där demokrati saknas eller är på nedgång ta kliv framåt på världsarenan. Det gäller utbyggnad av infrastruktur, det gäller geopolitiska förflyttningar, men det gäller också kunskapsproduktion. Kina är idag världens största kunskapsproducerande land, en förflyttning som skett under bara ett par decennier.

Det finns oroväckande politiska strömningar i världen som även påverkar akademin. Demokratin är på nedgång i flera länder –oberoende media, oberoende rättsinstanser och akademisk frihet minskar i länder som går i auktoritär riktning. En akademi fri från politisk detaljstyrning av forskningsanslag och utbildningsinnehåll är en viktig pelare i ett demokratiskt land. En hög grad av organisatorisk autonomi för akademin borgar för att hela samhället och dess institutioner kan utforskas och granskas.

Oavsett hur det går i valet önskar jag att den politiska viljan riktar in sig på att öka universitetens självstyre, satsar på ökade basanslag, ger långsiktig och hållbar finansiering till forskningsinfrastruktur, forskning och innovationskraft. Utbildningsanslaget behöver höjas så att det står i proportion till det uppdrag som universiteten har. Universitetet har fått ett växande ansvar i att vidareutbilda personer som behöver kompetensutveckla sig senare i livet. Om inte utbildningsanslagen ska urholkas ytterligare och göra det svårare för unga personer att komma in på utbildningar när de nya kategorierna av sökande väntas behöver det synas i kommande budgetar.

Erik

Så kommer den tid på året då utbildningsinstitutionerna ska låta inskriva sina studenter och unga tar sitt pick och pack för att söka boende i en ny stad, kanske ett nytt land. Josef och Maria – vi kan kalla dem så – de unga som gett sig av för att starta en ny tid i livet. De går från dörr till dörr för att höra sig för om en sovplats. De ställer sig i bostadskö med alla andra som kommit till staden för att skrivas in, alltmedan datumet för terminsstarten närmar sig.

I dagens moderna bostadssökande är det ingen som kan undgå förfrågningarna i sina sociala medier-flöden. Föräldrar, vänner och släktingar delar vidare förfrågningar om bostad i Lund, Göteborg, Stockholm, Umeå eller varhelst utbildningsinriktningen tagit de unga som nu ska studera. På sina håll är det svårt att hitta bostad, Lund tillhör en av de städer där det är svårt att hitta en bostad runt terminsstart.

Jag vill därför slå ett slag för Bopoolen och den soffkampanj som nu pågår. Alla som kan avvara ett rum, en soffa eller en andrahandslägenhet på kort eller längre sikt – anmäl er på Bopoolen och bidra till att en student kan få ett hem! Den som gör det brukar bli rikligen belönad i form av nya bekantskaper, kanske till och med livslång vänskap.

Idag startar Arrival Days och under två dagar kommer en stor andel av höstens cirka 4000 internationella studenter till universitetet för första gången och snart fyller de gator och torg med sin närvaro. Arrival Days tycker jag på något sätt är själva startskottet för att terminen börjar dra igång och att alla snart är på plats.

I våras sökte cirka 70 000 personer en utbildning på Lunds universitet. Knappt 25 000 har antagits. I år är det en stor lättnad att en termin börjar utan restriktioner för anställda och studenter. Det är så mycket enklare att fånga en stads, ett universitets, ett campus själ utan förbehåll och avståndsbedömningar.

Nu kör vi igång – jag ser fram emot en riktigt intressant hösttermin!
Erik

Det har varit en vår med stor osäkerhet i Europa och säkerhetspolitik och eventuellt Natomedlemskap har varit ett överskuggande samtalsämne. Det förändrade säkerhetsläget har också påverkat akademin då Rysslands krig i Ukraina har skakat om våra grundvalar. Hela universitetets värdegrund vilar på demokratiska fri- och rättigheter men vi kan inte ta dessa för givna, det har vi blivit brutalt påminda om i vår.
När demokratin är på tillbakagång och mänskliga fri- och rättigheter kränks eller avskaffas, vilket vi kan se på flera håll i världen, har universiteten en viktig uppgift: att bidra med beprövad kunskap och vara en del i det offentliga samtalet. Flera sådana samtal pågår – nu närmast i Almedalen. Detta forum tillåter en mängd samhällsaktörer att mötas med politiken för att dela idéer och kunskap om samhället och samhällsutveckling.
Demokrati är temat som Lunds universitet går in med i årets Almedalsvecka. Flera seminarier, debatter och paneler belyser demokrati ur många olika perspektiv och hela LU:s program finns här i länken. Personligen ser jag fram emot det goda samtalet i fysisk gemenskap som vi törstat efter under pandemin. Universitetet finns mitt i det nationella och internationella samfundet. Det är tillsammans som vi har möjligheter att göra världen bättre.

Tillsammans och enade skapar vi också en stark röst för påverkan. Akut läge är det för forskaren och läkaren Ahmadreza Djalali som omedelbart behöver friges ur iranskt fängelse. Djalali dömdes till döden 2017 efter en rättegång utan någon som helst rättssäkerhet. Samtliga rektorer i Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, har skrivit ett gemensamt upprop till flera internationella och svenska organisationer och enskilda aktörer och finns också publicerad som debattartikel i Svenska dagbladet och det finns en artikel i University World News som rör uppropet.  Hela uppropet finns också nederst i detta blogginlägg.

Bloggen tar ledigt under sommaren för att återkomma när campus fylls med liv igen i augusti. Söktrycket är högt till höstens utbildningar och fler internationella studenter har sökt till Lunds universitet än före pandemin. Utbyten mellan människor från olika bakgrund är som vaccin mot polarisering och konflikt. Universiteten runt om i världen är en del i detta vaccinprogram. Med den tanken går jag in i sommaren och med tillförsikt ser jag fram emot hösten!
Erik

Upprop: Iran måste släppa Ahmadreza Djalali fri
Den svensk-iranske läkaren och forskaren i katastrofmedicin, Ahmadreza Djalali, greps i Iran i april 2016. Året efter dömdes han till döden, anklagad för bland annat spioneri, efter en rättegång som inte på långa vägar uppfyller anständiga krav på rättssäkerhet. Iran har hotat att verkställa domen flera gånger och den mentala och fysiska press som Ahmadreza Djalali utsatts för under de senaste drygt sex åren är svår att föreställa sig. Rapporter från Evin-fängelset, där han förvaras, vittnar om att han mår mycket dåligt och är i stort behov av omedelbar och adekvat medicinsk behandling.

Vi, rektorer från Sveriges universitet och högskolor, är djupt engagerade i Ahmadreza Djalalis fall. Det faktum att han greps, fängslades och efter en process, utan tillstymmelse till en rättvis behandling, dömdes till döden är ett veritabelt angrepp inte bara mot honom och hans familj – utan också en oacceptabel attack mot akademisk frihet, mänskliga rättigheter och bortom all rimlig rättssäkerhet. Ahmadreza Djalali har ägnat en stor del av sitt vuxna liv åt forskning, kunskapsutveckling och kunskapsdelning. När han greps var han i Iran för att föreläsa om sitt forskningsområde – katastrofmedicin. Han stoppades alltså när han var i färd att ägna sig åt en av de centrala uppgifterna för oss som är aktiva inom akademin: att undervisa och dela med sig av de kunskaper som förvärvats under år av studier och forskning.

Att fängsla och döma någon till döden på uppenbart felaktiga grunder är ett horribelt, inhumant och cyniskt sätt att behandla en medmänniska oavsett utbildningsbakgrund, social ställning eller nationalitet. Det måste fördömas i alla lägen. I Ahmadreza Djalalis fall tillkommer dessutom en dimension. Att hota och tysta en forskare är att hota och tysta kunskapsutveckling, vetenskapliga framsteg och – inte minst – möjligheten att sprida kunskapen vidare till det omgivande samhället.
Det är därför den orättfärdiga behandlingen av Ahmadreza Djalali blir extra avskyvärd.
Som rektorer för svenska universitet och högskolor ingår det i vår uppgift att slå vakt om den akademiska friheten. Det är vår plikt att reagera och agera när vi ser hur regimer slår direkt mot själva de akademiska grundprinciperna. För oss är det självklart att kräva Ahmadreza Djalalis omedelbara frisläppande.
För att detta krav verkligen ska leda till konkret resultat måste hela omvärlden samfällt skicka tydliga signaler till den iranska regimen. Vi riktar oss till akademiska kollegor, till relevanta internationella och mellanstatliga organisationer; till länder, parlament och regeringar som står för värderingar som demokrati, mänskliga rättigheter och akademisk frihet; och till alla andra aktörer som är engagerade i rättvisefrågor och internationell solidaritet med följande uppmaningar:
• Använd alla tillgängliga kanaler för att kommunicera direkt med iranska makthavare om fallet Ahmadreza Djalali
• Använd alla till buds stående medel för att öka trycket på Iran att respektera mänskliga rättigheter och rättssäkerhet
Det är dags att det globala samhället, det demokratiska samfundet och den samlade akademin säger ifrån och bestämt tar avstånd från Irans upprepande och flagranta brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Om vi gör det gemensamt, kraftfullt och tydligt kommer det att ge resultat.

Det är hög tid att släppa Ahmadreza Djalali fri.

I forskningspropositionen 2020 aviserades en ny satsning på s.k. profilområden. Det handlar om resursfördelning av nya medel inom basanslaget till universitet och högskolor för forskning och utbildning på forskarnivå. Lärosäten kan ansöka om upp till fem profilområden i en första omgång. Den här nya resursfördelningen, som regeringen menar ska leda till högre kvalitet inom forskning, har kritiserats hårt i sektorn, även av mig, bland annat i tidigare blogginlägg.

Jag ska därför inte orda mer om den utan istället lovorda universitetets process och allt det hårda arbete som lagts ner av forskare och senare bedömare rörande de intresseanmälningar som lämnats in. Arbetet startade i fjol och idag har vi nått fram till den punkt där jag fattat beslut om vilka fem områden som Lunds universitet kommer att lämna in i den nationella ansökan om profilområden.  

Och jag vill också lovorda de områden som nu valts ut. Med dessa visar universitetet såväl excellens och förmåga att skapa unika profiler även i en internationell jämförelse. Lägg därtill tvärvetenskap och stark koppling till utbildning och kursutveckling. De visar alla starkt samarbete med externa parter och visar på stor framtids- och utvecklingspotential. Med andra ord har de allt som efterfrågas i de utvärderingskriterier som ansvariga forskningsfinansiärer har aviserat så här långt.

De områden som Lunds universitet har valt ut till ansökan om profilområden är:

• Human Rights in a Polarized World
• Light and materials – from fundamental understanding to industrial and societal needs
• Natural and artificial cognition: 1, 2, many
• Proactive Ageing: Brain & Movement – From Molecular Changes to Engagement with Life and Society
• Sustainable solutions in the climate change – biodiversity – social nexus – ClimBioSis

Jag säger stort grattis till de fem områdena så här långt – det är en otroligt fin bukett som Lunds universitet plockat ihop lagom till midsommar och som vi stolt kan lämna till nationell bedömning så småningom.  

Glad midsommar!

Erik

Historia magistra vitae. Historien är livets lärare, som talaren Cicero sade. Jag kommer att spinna vidare på dessa, hans ord, under promotionen i Lunds domkyrka på fredag (som i år också direktsänds via nätet).

I en värld präglad av global uppvärmning, globala orättvisor, global kräftgång för demokratin och nu ett grymt krig i vår närhet, är det lätt att tänka att den akademiska högtiden promotionen är en ovidkommande rest från förr. Men jag menar att det är tvärtom. Här och nu upplever vi vad våra föregångare stod för, vad vi står för och vad våra efterföljare kommer att stå för – en fri akademi i ett fritt samhälle.

Vår historia och våra traditioner är också viktiga i en föränderlig tid – och alls inget som står i motsats till utveckling och ett arbete för en bättre värld. Jag fick tillfälle att fundera över detta när jag invigde den fina, lilla utställningen ”Lunds universitet – historia och historier” på Historiska museet nu i veckan. Den visar både utvecklingen för Lunds universitet och de centrala delarna av Lund. Det är ingen rakt igenom hyllande bild av universitetet – i utställningen finns både smickrande och mindre stolta ögonblick i Lunds universitets historia.

Helt klart har mycket förändrats genom århundradena och det åskådliggörs i utställningen genom att studenter från olika eror gestaltas. Från början var det en exklusiv skara män – sedermera även kvinnor – som fick tillgång till högre utbildning och idag är universiteten en angelägenhet för de breda folklagren.
Mycket av det som vi ser som symboler för Lunds universitet idag har förvånansvärt få år på nacken – dit hör Universitetshuset och akademisk frihet sprungen ur den Humboldtska idétraditionen.

Annat verkar vara detsamma genom tiderna – såsom politiska motiv, önskemål och förväntningar på universiteten. Och den som tror att lobby är ett nytt fenomen får tänka om, Universitetet tillkom genom sådan: biskop Peder Winstrups vinkaraff sägs ha spelat en viktig roll för att kungen till sist beslutade att ett universitet skulle grundas i Lund.

Jag kan konstatera att Lunds universitet har gått med tiden och förändrats med den: Tempora mutantur nos, et mutamur in illis.
Och vi har alltid landat på fötterna.
Erik