Erik Renström

I Lund känns det alltid som att maj hyllar vetenskapen på det allra finaste sätt. Lundagård spricker av skiraste grönska, syrendoften ramar in både forskningen och forskarna. Sällan samlas väl så många svart-vit-högtidsklädda akademiker på ett och samma ställe som under doktorspromotionen. Och vilken mix av kunskap – från de färskaste doktorer till de erfarnaste jubeldoktorer. Lägg därtill de många spännande hedersdoktorerna som ger denna festliga ceremoni extra guldkant. Att få vara del av detta är stort. Jag tror alla som går i processionen eller ser den från åskådarplats känner samma sak.

Doktorspromotionen är ett utmärkt sätt att visa fram all den forskning som bedrivs vid fakulteterna. Jag bockar och bugar för det tålmodiga arbete som gjorts under åren och som lett fram till en färdig avhandling och till ökad samlad kunskap för universitetet och samhället.
Sammetshatten av för doktorerna!
Erik

På måndag den 8 maj kommer Debatt i Lund att handla om huruvida klimatforskare också bör vara aktivister. Redaktionen för Debatt i Lund har valt ett djärvt ämne och det säger jag utifrån de som kontaktar mig eller universitetet i stort. Ämnet blir lätt polariserat, politiserat och därmed svårdiskuterat. Antingen tycker människor illa om att forskare är aktivister eller, och i lika stor utsträckning, blir jag kontaktad av personer som tycker att universitetet tydligt borde backa upp de forskare som också är aktivister. På senare tid har särskilt klimataktivister blivit uppmärksammade genom media och kontakterna till universitetet har handlat om dessa. Även om vi vinnlägger oss att svara alla övertygar eller tillfredsställer inte svaret alla. Huruvida måndagens diskussion mynnar ut i något annat än klara ståndpunkter för det ena eller andra återstår att se – och att lufta frågan i ett offentligt och ordnat samtal är ett sätt för universitetet att låta olika perspektiv komma fram. Jag vill inte föregripa måndagens samtal men tänker att jag kan bjuda på hur jag brukar svara brevskrivare – oavsett om de menar att universitetet tydligt ska stå upp för forskare som bedriver aktivism eller tvärtom, menar att aktivism bland forskare är förkastligt.

Lunds universitets värdegrund är mycket tydlig: ”Lunds universitets värdegrund är förankrad i de lagar som en svensk, statlig myndighet ska följa. Verksamheten ska värna demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt för allas lika värde samt står bakom demokratiska principer och mänskliga fri- och rättigheter.”

Den akademiska friheten innebär bl.a. att varje forskare har rätt att fritt välja forskningsämne och metod samt fritt publicera sina resultat utan påtryckningar eller repressalier. Den innebär även att fritt kunna prata om forskning, antingen sin egen eller forskning i ett bredare perspektiv, i det offentliga samtalet eller debatten. Lunds universitet värnar den akademiska friheten och den är också ett fundament för demokrati.

Lunds universitet vill och uppmuntrar forskare att delta i den offentliga samhällsdebatten då vi menar att universitetet har mycket kunskap som är viktig för allmänhet och beslutsfattare att känna till. Universitetet har också ett stort ansvar för att den kunskap och de innovationer som tas fram här kommer samhället till godo och att kunskapen förmedlas bland annat till politiker så att de kan fatta välgrundade politiska beslut. Det görs dagligen – forskare vid Lunds universitet har många kontakter med medborgare, politik, näringsliv och offentlig sektor för att utbyta såväl erfarenheter som kunskaper. Forskare deltar också i media, i traditionell media och i sociala medier, för att föra ut kunskap till en bredare och större publik. Det är upp till varje forskare att själv bedöma och avgöra på vilket sätt som man bäst förmedlar sin kunskap – det bestämmer inte universitetet.

I detta ligger ett stort ansvar på varje forskare, inte minst i ett samhällsklimat där kunskap och åsikter riskerar att sammanblandas. Forskare som väljer att delta i offentliga debatter eller diskussioner behöver således noga fundera på vilka etiska överväganden som kan behöva göras. Av detta skäl har Lunds universitet tagit fram etiska principer för forskningskommunikation. Korrekthet, relevans, osäkerhetsfaktor, vetenskaplig status, upphovsman, perspektiv och att vara transparent kring intressekonflikter är goda principer.

Vad gäller att använda sin forskartitel då den inte är relevant för sammanhanget är just ett sådant etiskt spörsmål som varje forskare bör ställa sig. En akademisk titel eller tillhörighet till universitetet ska inte överutnyttjas för att få fördelar att komma in i debatter eller bli lyssnad på. Det är dock sällan enkelt att avgöra var en forskares expertområde eller engagemang börjar eller slutar och avgörs bäst av forskaren själv.

Vid ett universitet har anställda och studenter mycket stor frihet att tycka och tänka fritt på sin arbetsplats utan att arbetsgivaren kan eller ska agera. Vad anställda gör och säger på sin fritid och som privatperson har inte arbetsgivaren Lunds universitet med att göra. Inte heller kan arbetsgivaren ha synpunkter på någons politiska åsikter eller religiösa tro eller annat som är lagstadgade rättigheter för alla medborgare. Således är det upp till varje medborgare att använda sina rättigheter på det sätt man finner bäst för att påverka samhället.

Fler infallsvinklar (för det finns många) på detta ämne lämnar jag för tillfället åt måndagens Debatt i Lund och till forskarna och publiken som deltar där!

Erik

I går skrev jag om Lunds universitets nya ledamöter i universitetsstyrelsen som börjar sin mandatperiod på måndag den 1 maj. Lika glad som jag är över att dessa utmärkta personer vill engagera sig via styrelsearbete för universitetets räkning, lika irriterad är jag över det beslut som regeringen kom med i veckan och som gäller förkortad mandatperiod för universitets- och högskolestyrelserna. Regeringens motivering lyder: ”Ledamöterna utses för en kortare period än vanligt mot bakgrund av det säkerhetspolitiska läget och vikten av att sådan kompetens ingår i styrelserna.”

Vi rektorer vid landets lärosäten har genom Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, reagerat mycket kraftigt på detta hastigt meddelade beslut och en gemensam skrivelse från oss har skickats till regeringen med uppmaning att omedelbart tänka om.

Erik

Jag har snart varit i Australien i en vecka, dels för en studieresa där jag fått möjlighet att utbyta erfarenheter med kollegor på University of Melbourne, dels för ett årsmöte för alla medlemmar i det internationella nätverket U21 på University of Queensland. Hållbarhet, forskningssamarbeten, objektbaserat lärande, kultur och innovation är bara några av de ämnen som passerat och inspirerat dessa dagar. Universitet världen över delar många förutsättningar och utmaningar. En sak som de inte har i andra länder är däremot siste april och första maj-firande. Mina rektorskollegor är amazed när jag pratar om denna studenttradition. Snart är det dags i Lund igen!

Idag vill jag dock främst, låt vara från andra delen av jordklotet, hälsa en delvis ny universitetsstyrelse varmt välkommen till Lunds universitet! Regeringen har beslutat att Ingrid Petersson blir Lunds universitets styrelseordförande från den 1 maj. Ingrid Petersson känner vi i sektorn särskilt väl och då som kort och gott ”IP”. Hon har bland annat varit generaldirektör för forskningsfinansiären Formas och det är naturligtvis en stor tillgång för ett forskningsstarkt universitet som Lunds med den bakgrund som Ingrid Petersson har.

Avgående styrelseordförande Jonas Hafström höll sitt sista möte som ordförande nu i april och har under alla år som ordförande varit en fantastisk ambassadör för universitetet. Och parallellt med att de nya ledamöterna i styrelsen introduceras i maj inför sitt första möte i juni kommer universitetet att avtacka Jonas Hafström med bland annat ett panelsamtal, som jag tycker speglar Hafströms internationella bakgrund och erfarenhet mycket väl. Panelsamtalet har titeln ”Geopolitikens återkomst” och hålls den 10 maj i Palaestra.

Erik

Under fredagen har jag varit i Stockholm och i princip hela dagen har tillbringats på Karolinska Institutet, KI, där jag och kollegor från runt om i Sverige har diskuterat två mycket angelägna frågor: ”Hur skapar vi nationella infrastrukturer för klinisk forskning och vård” och ”Hur organiseras och samordnas en nationell infrastruktur för utveckling av avancerade terapier, ATMP?”

ATMP är biologiska läkemedel som baseras på gener, celler eller vävnader. Cancer, Parkinsons sjukdom och diabetes är exempel på sjukdomar som kan behandlas med dessa nya metoder. Sverige som land ligger mycket långt fram i ett internationellt perspektiv när det gäller att utveckla ATMP. Och i Sverige är Lunds universitet ett av de ledande lärosätena inom cell-, vävnads- och genterapi. Här finns till exempel Stamcellscentrum som redan utvecklat ett antal av de ATMP som är i klinisk prövning och som har fler produkter under utveckling med potential att nå hela vägen till patienter. Här finns också en av landets noder i Wallenberg centrum för molekylär medicin där internationellt rekryterade unga forskare och kliniska forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus samarbetar framgångsrikt sedan länge.

Precis i veckan släpptes en nyhet om en patient med Parkinsons sjukdom som fått nya dopaminproducerande stamceller transplanterade inom projektet STEM-PD och där cellerna för första gången testas kliniskt. Transplantationen genomfördes vid Skånes universitetssjukhus och produkten som transplanterades har utvecklats av forskare vid Lunds universitet.

Utvecklingen inom detta område går fort framåt, men inte bara i Sverige utan i många länder i världen. Den internationella konkurrensen är stenhård och globalt ökar satsningarna på ATMP mycket snabbt. Under en längre tid har ett antal lärosäten och sjukhus uppvaktat regeringen med förslag på hur Sverige bör satsa, finansiera och organisera forskning och sjukvård så att vi inte bara kan vara världsledande på området utan också att dessa behandlingar ska komma svenska patienter till godo.

Framförallt behövs en nationell infrastruktur som utgörs av universitet och universitetssjukhus i ett nätverk. Dessutom behövs ökade statliga investeringar i sådan grundforskning som har relevans för cell-, vävnads- och genterapier och som utförs i nära samverkan med universitetssjukvården och industrin kring livsvetenskaper. Det ekosystem som omger ATMP från grundforskning till behandling av patienter består av många aktörer inom akademi, sjukvård och näringsliv samt specialistkompetenser och infrastrukturer såsom laboratorier. För att detta ekosystem ska fungera så bra som möjligt krävs helhetssyn och robust statlig finansiering. De paneldiskussioner och samtal som vi har fört i Stockholm idag har förts med ett helt färskt beslut från regeringen i ryggen: Vinnova får i uppdrag att etablera ett nationellt innovationskluster för kommersialisering, kompetensutveckling och produktionskapacitet för avancerade terapier.

Uppdraget är ett viktigt steg i rätt riktning och det är väldigt glädjande att regeringen visar ett tydligt engagemang för att utveckla ATMP. Men för att svensk forskning och innovation ska behålla sin ställning behövs även investeringar. De investeringarna bäddar för ekonomiska vinster – men viktigast av allt är hälsovinsterna eftersom sjukdomstillstånd som tidigare inte haft någon verkningsfull behandling kan få det.

Om vi tar exemplet med Parkinsons lever cirka 20 000 personer i Sverige med sjukdomen idag. Dagens standardbehandling för dessa patienter är läkemedel som ersätter förlusten av dopamin, men effekten av en sådan behandling minskar över tid och den orsakar biverkningar. Istället vore det bättre med behandlingar som kan reparera skadade strukturer i hjärnan eller som kan ersätta de dopaminproducerande nervcellerna som bryts ned vid Parkinsons sjukdom. STEM-PD-studien testar just detta – att få fram en stamcellsterapi med målet att ersätta förlorade dopaminceller med friska celler.

Sverige och Lund har fantastiska möjligheter att bli världsledande inom ATMP och med rätt och riktat stöd från regeringen når vi det uppsatta målet till 2030.
Erik

I mars 2002, närmare bestämt den 22 mars, undertecknades ett väldigt speciellt avtal: att bilda ESS-Scandinavia Consortium. Avtalet tecknades under en ceremoni på Köpenhamns universitet och konsortiet blev avsändare för den skandinaviska intresseanmälan att förlägga ESS, European Spallation Source, till Öresundsregionen – med Lund som främsta alternativ.

Man kan inte låta bli att undra, så här ganska exakt 21 år senare, om någon då kunde föreställa sig vilken framgång det skandinaviska samarbetet skulle bli. Eller vilken betydelse ESS sedan dess har fått för europeisk, nationell och regional utveckling och för samarbete över gränser.

I den långa raden av män som brukar föras fram och hyllas för de framgångsrika förhandlingar och överenskommelser som bidrog till att forskningsanläggningen ESS slutligen kom till Sverige och landade på åkern utanför Lund – finns också viktiga kvinnor – och framförallt en: Boel Flodgren. Det var hon som var rektor för Lunds universitet vid bildandet av konsortiet och det var hon som undertecknade avtalet i Köpenhamn.

Idag, den 8 mars, på internationella kvinnodagen är det henne jag väljer att lyfta, inte bara som förebild för kvinnor utan som förebild för mig som rektor. Boel Flodgrens egen bakgrund är inom en ”torr fakultet” – hon är professor emerita i handelsrätt – men trots att satsningen på ESS låg långt utanför hennes egen akademiska hemmaarena hade hon förmågan att se det strategiska värdet av satsningen.
Boel Flodgren är den enda kvinna som hittills varit rektor för Lunds universitet och den ojämnt fördelade statistiken kan man orda mycket om en dag som denna. Men hon är inte bara den enda kvinnan utan också, vill jag påstå, en av de mest framsynta rektorer vi har haft vid Lunds universitet.
Erik

Idag är det snart ett år sedan Ryssland invaderade Ukraina. Det ljus som världen då kunde skönja efter att pandemin började släppa sitt grepp skymdes återigen av de mörkaste moln i februari 2022. Krigets fasor och det mänskliga lidandet som fortfarande pågår i vårt närområde är naturligtvis det som bekymrar mest men kriget har också spätt på en orolig ekonomi med höga energipriser. Vi ser också hur inflationen och höga kostnader påtagligt påverkar inte bara universitetet utan även hela samhället – svenska hushåll, företag och kommuner.

Så här i februari är det just ekonomin som tar upp merparten av Universitetsstyrelsens mötestid. Dels har styrelsen idag fattat beslut om årsredovisningen för 2022, dels har styrelsen fattat beslut om totalbudget för 2023. Vi har också diskuterat universitetets ekonomiska flerårsprognos med mera.

Låt mig börja med ljusglimtarna: Det går bra för Lunds universitet! Omsättningen förra året landade på drygt 9,9 miljarder. Även om det inte är ett självändamål att öka omsättningen går det att hitta en särskilt glädjande siffra i denna ökning: de externa bidragen ökade med nära 300 miljoner kronor jämfört med året innan. Det visar att universitetets forskning står sig väl i konkurrens om finansiärernas medel.
Universitetet uppfyller sitt utbildningsuppdrag på 2,3 miljarder kronor – vilket visar att universitetets utbildningar är attraktiva och att de platser vi förberett fylls. Enbart några få lärosäten i Sverige förutom Lunds universitet når upp till sitt takbelopp (maxbeloppet som universitetet kan använda för utbildning på grund och avancerad nivå) under 2022.

Även innevarande år räknar universitetet med att omsättningen ökar och att vi i slutet av året passerar en omsättning på 10 miljarder kronor. Men i dessa siffror syns också en inbromsning. Samtliga fakulteter redovisar ett underskott i sina budgetar för 2023. Den totala budgetens resultat för 2023 visar ett underskott på 100 miljoner kronor, fördelat på ett underskott på cirka 10 miljoner kronor inom utbildning och ett underskott på cirka 90 miljoner kronor inom forskning.

Vi behöver ha beredskap för att universitetet ekonomi kommer att vara ansträngd även de kommande åren. Hög inflation gör att vi inte kan förvänta att intäkterna ökar i samma takt som kostnaderna.

Lunds universitet har en buffert i form av myndighetskapital och det är i bistra tider, som nu, detta myndighetskapital kan komma till användning. Denna buffert kan också bidra till att de satsningar som planeras i verksamheterna, inte minst inom campusutveckling, kan genomföras.

Erik

Det är en vanlig februari eftermiddag, med för årstiden sedvanlig lundagegga på marken och en blek sol. Den här dagens disputation på LUX är också en vanlig disputation vid Lunds universitet där 400 doktorsexamina tas ut årligen. Men det är också något ovanligt med den. Disputationen och avhandlingen som ska bedömas i LUX aula har omskrivits i media innan disputationen gått av stapeln och intresset för att komma och lyssna har varit stort från media och från allmänhet  – grupper som annars sällan kommer till disputationer. De är däremot öppna och publika så vem som vill kan komma och lyssna och ställa frågor om den avhandling som ligger på bordet.

Att en disputation fyller en hel aula, som i detta fall, är något som få doktorander eller betygsnämnder eller opponenter eller ämnesföreträdare någonsin får uppleva. Vanligtvis  är de som besöker disputationer ämnesintresserade, kollegor och nära familj till doktoranden. För utomstående som inte är insatta i ämnet på detaljnivå kan det ibland vara omöjligt att följa med i den diskussion som akademiskt avhandlas. Festen som ofta följer på en disputation brukar istället vara själva höjdpunkten.

Det är varje doktorands rätt att lägga fram sitt akademiska arbete och få det granskat av en opponent och prövat av en betygsnämnd. Det främsta syftet med en disputation är, lite torrt beskrivet, att bedöma om doktoranden har nått målen för forskarutbildningen.

Universitetet ska kunna forska och utbilda och examinera i alla ämnen – även sådana som kan vara kontroversiella och riskerar att användas för olika syften i en polariserad debatt. Avhandlingen som denna dag blir genomlyst för bedömning har titeln ”Global politisk islam?: Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige”. Slumpen har avgjort att den läggs fram i en tid då debattläget i Sverige är laddat och uppskruvat och där vi ser koranbränningar och främlingsfientliga undertoner. Säkerhetsläget påverkas också av de geopolitiska spänningarna i världen med Sveriges Natoansökan i blickfånget.

Universitetet är i allra högsta grad en del av samhället och står på inget vis utanför. Vi har också ett stort ansvar att vara en del i att bygga vårt samhälle med kunskap, saklig debatt och att värna demokratiska värden. Universitetet värnar också akademisk frihet och ska stå fri från påtryckningar. Denna frihet innebär studenter och forskare fritt får välja ämne, metod, ställa forskningsfrågor och komma fram till slutsatser utan rädsla för påtryckningar och repressalier. Det gäller påtryckningar inomvetenskapligt och från universitetsledningar. Det gäller också från olika intressegrupper i samhället. För universitetet är det av största vikt att studenter, forskarstuderande och forskare får lov att framföra sina arbeten för bedömning även inom kontroversiella ämnen.

I det här fallet har kritik framförts mot avhandlingen och dess innehåll. Som rektor är det inte jag som ska avgöra om det ligger något i den kritik som framförs. Det akademiska bedöms längs doktorandens väg mot examination inom ämnesområdet. Opponent och betygsnämnd bedömer om doktoranden har nått målen för forskarutbildningen.

Under en forskarutbildning ligger ett stort ansvar på handledare och doktorand att se till att alla relevanta lagar och regler och etiska principer följs under arbetets gång. Lunds universitet förutsätter alltid att så sker. Skulle något annat framkomma eller misstänkas ska det anmälas och prövas då i de instanser dit anmälningarna riktats.

Jag kan konstatera att den här dagen har varit ovanligt vanlig för delar av Lunds universitet. En av årets första disputationer har gått av stapeln och kommer att följas av många fler. De förtjänar var och en en full aula av intresserade åhörare. Men alla har inte ämnen som renderar omvärldens intresse eller medias uppmärksamhet, hur väl skrivna de än må vara. Och just det här ämnet och arbetet som avhandlades idag kommer förmodligen att ge upphov till många fler diskussioner – såväl inom akademin som i debatten.

Erik

Över tid har stora demografiska och geopolitiska förändringar skett i världen som även påverkar högre utbildning, forskning och utveckling i Sverige. Regionen Indiska oceanen/Stilla havet har tre av världens fyra största ekonomier utanför Europa: Kina, Indien och Japan. Detta är också en region som kommit att ligga i framkant vad gäller teknisk utveckling och digital ekonomi. Indien är på väg att gå om Kina i befolkningsstorlek och länderna har idag cirka 1,4 miljarder invånare vardera och Indien en ung befolkning (nära hälften av befolkningen är under 25 år). Regionen står idag för 45 procent av alla världens studenter som studerar utomlands. Större population och ett ökat välstånd i regionen gör att efterfrågan på högre utbildning förmodas öka inom ett par decennier. Kartan för högre utbildning globalt kommer att ritas om och även om det är svårt att sia om vilka konsekvenser det får för europeisk och svensk rörlighet och konkurrenskraft kan vi anta att fler topprankade universitet kommer att ligga i regionen Indiska oceanen/Stilla havet framöver och de kommer att attrahera framstående studenter, forskare och företag.

Under 2000-talet har Kinas rörelse framåt inom världshandel, ekonomi, teknik, militär kapacitet och vetenskap varit slående och maktbalansen i världen har sedan kalla krigets slut förskjutits från Sovjet-USA till stormakterna USA och Kina. Kina och USA är dessutom båda världsledande på utvecklingen av artificiell intelligens, big data och robotisering, viktiga framtidsområden men också känsliga säkerhetspolitiska sådana.

För Lunds universitet är det naturligtvis oerhört viktigt att ha utbildnings- och forskningssamarbeten med dessa globala giganter. Det är en förutsättning för att vi ska kunna ligga i forskningens framkant och för att vi ska förstå dessa länder som påverkar världens ekonomi, stabilitet och normer i stor utsträckning. Kanske är utbyten med Kina särskilt viktiga eftersom språk, politik, kultur och värderingar skiljer sig stort från det vi är vana vid och kännedomen om landet är relativt låg hos gemene man och bland beslutsfattare, företag och organisationer.

Men med de geopolitiska förändringar vi ser idag – med ett akut förändrat säkerhetsläge i Europa samt pandemi (som kan följas av andra), klimatförändringar och konkurrens om råvaror får vi större osäkerhet kring multi- och bilaterala samarbeten och det påverkar även universitetets samarbeten och utbyten mellan forskare och studenter. Omvärlden ställer därutöver berättigade krav på att universitetets samarbeten är försvarbara och att forskningen som bedrivs är ansvarsfull. Universitetets internationella samarbeten har i högre grad än för bara några decennier sedan behövt adressera frågor inom t.ex. etik och nationella säkerhetsrisker. Vi såg t.ex. hur regeringen förra våren anmodade alla svenska lärosäten att stoppa samarbeten med statliga partners i Ryssland och Belarus – trots att akademiska samarbeten ska ligga utanför politisk styrning och kontroll. Proaktiva bedömningar i förhållande till internationella politiska och sociala processer och sammanhang där lärosäten är aktörer eller berörs behöver göras i större utsträckning inom sektorn så att omvärlden kan känna sig säkra på att vi agerar ansvarsfullt.

Vad gäller enpartistaten Kina är det ett land som rankas i botten rörande demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Lägg därtill att Kina inte heller omfattas av samma lagar och etiska ramverk kring forskning som vi har i Sverige eller i det traditionellt västerländska vetenskapssamhället. Det är inte oproblematiskt att samarbeta under sådana förutsättningar.

Det är väl känt att kinesiska medborgare inte kan kritisera det enväldiga kinesiska kommunistpartiet eller på andra sätt visa missaktning mot det politiska styret utan att riskera repressalier. Även kineser i diasporan kan leva under den kinesiska statsapparatens kontroll. På senare tid har avtal som kinesiska forskarstudenter med stipendier ur China Scholarship Council, CSC, belysts i media. CSC är ett kinesiskt statligt stipendieprogram under utbildningsdepartementet. Sedan en tid tillbaka har samtliga fakulteter vid Lunds universitet valt att stoppa antagningen av forskarstuderande med CSC-stipendier eftersom programmet har klausuler som vi menar bryter mot Lunds universitets värderingar, svensk yttrandefrihetsgrundlag och Högskoleförordningen. I de fall där universitetet har ett arbetsgivaransvar för doktoranderna går det inte att tolerera sådana oskäliga klausuler.

Vi för en dialog med samtliga lärosäten i Sverige för att få en gemensam nationell hållning gentemot CSC och Lunds universitet och Karolinska Institutet, KI, för också en dialog med CSC för att få till klausuländringar i stipendieavtalet. Det är viktigt att understryka att det handlar om en markering mot den kinesiska staten och riktar sig inte till de individer som vi arbetar med eller har utbyten med i Sverige eller i Kina och som bidrar stort till att utveckla vår utbildning och forskning. Och man ska ha i åtanke att de problematiska klausulerna berör en liten grupp av alla de kinesiska forskare och studenter som är här. Vi både vill ha och behöver ha duktiga studenter och forskare från Kina hos oss, vilket vi också har – och vi ska göra allt vi kan för att de ska ha goda villkor under sin tid vid Lunds universitet.

Inom akademin framför vi gärna att studentutbyten och forskningssamarbeten har stora möjligheter att förändra och förbättra människors villkor runt om i världen. Globala frågor såsom demokrati, klimatförändringar, hållbarhet och pandemier kräver gemensamma forskningsinsatser över landsgränser – även om det inbegriper länder i konflikt eller länder där mänskliga rättigheter kränks. Att universiteten har självbestämmande över de samarbeten som ska inledas eller avvecklas är oerhört viktigt att påpeka i dessa tider då påtryckningar på universitetets verksamheter forskning, utbildning och samverkan kan förväntas öka, inte minst från politiskt håll. Vårt arbete med ansvarsfull internationalisering inbegriper värdegrund, styrning, samarbeten och cybersäkerhet och stödet till forskare ska utvecklas. Det finns också flera initiativ på nationell och EU-nivå på området.

På Lunds universitet pågår också ett arbete kring Global Dynamic Engagement, GDE, för olika regioner/kontinenter där ansvarsfull internationalisering är en del i arbetet. GDE syftar till att övergripande internationella samarbeten och ingående avtal ska matcha Lunds universitets inriktning och mål med utbildning och forskning.
Erik

Bland filmvetare sägs det att en särskild replik i filmen The Jazz singer från 1927 var den som slutligen satte punkt för stumfilmens vara. Sångaren Al Jolson ropar till publiken: “Wait a minute, I tell you, you ain’t heard nothin’ yet”.

Repliken har blivit ikonisk och används numera i olika sammanhang där vi bara har sett början av en utveckling eller ett paradigmskifte. Såsom utvecklingen av artificiell intelligens, AI, och de olika möjligheter och utmaningar som denna kommer att få för hela samhället. I november lanserades den AI-baserade chattroboten ChatGPT (Generative Pre-trained Transformer) och de som provat den har uttryckt förvåning över hur väl den lyckas ge frågeställaren återkoppling och välformulerade texter som svar. ”We ain’t seen nothing yet” vill jag då säga. AI förbättras och utvecklas hela tiden.

Sedan ChatGPT uppmärksammades stort i media och många har provat dess funktion och insett dess kapacitet har frågorna strömmat in till universitetet: hur tar vi oss an det faktum att chattrobotar nu blivit så bra att de kan skriva ihop och leverera texter? Kommer inte studenterna att kunna fuska på sina inlämningsuppgifter och hur ska universitetet upptäcka det? Diskussionerna har också gått varma även här hos oss i ledningsgruppen, bland lärarna i verksamheten och på olika diskussionsforum.

Att digitalisering och AI kommer att förändra arbetsmarknader, processer och yrken i hela samhället framöver, även de i vår verksamhet, har vi länge varit uppmärksamma på. Det har fångats upp i omvärldsanalysen i flera år och digitalisering (inklusive AI) ligger också i den plattform för strategiskt arbete som vi nyligen tagit fram och som vägleder universitetets utvecklingsarbete de kommande åren. ”Såväl arbetsmarknaden som utbildningsutbudet behöver ställa om när digitalisering, nya teknologier, robotisering och artificiell intelligens ersätter yrken eller processer. Allt mer i samhället går mot uppkoppling och sammankoppling. Det gäller människor emellan, hemmets funktioner, apparatur, tjänster och system i offentlig sektor, industri och näringsliv och påverkar därmed samhället på alla plan”, som det står i plattformen. Vi har bara sett början. Lägg därtill att utvecklingen gör att människor i högre utsträckning kommer att behöva vidareutbilda sig under sitt yrkesliv – det livslånga lärandet är kanske särskilt kopplat till digitalisering och teknisk utveckling.

Att digitaliseringen påverkar såväl pedagogik som examination blev också uppenbart under pandemin – då verksamheten abrupt fick lära känna fördelarna och baksidorna med digitalt lärande. Under 2022 tillsattes ett projekt för att motverka fusk (inklusive plagiering) och stärka rättssäker examination när alltmer utbildning och examination blir digital.

Den som vill fuska har alltid hittat vägar att göra detta men digitaliseringen har gjort det enklare och AI utvecklas snabbt. För lärare och examinatorer gäller det att utveckla examinations- och undervisningsformer som stödjer studenternas lärande och som förhindrar fusk. AI-verktyg och digitalisering kan användas som en del i lärande och undervisning och vi behöver utveckla pedagogik och förhållningssätt som tar tillvara möjligheterna och förhindrar de negativa användningssätten. I universitetsledningen sätter vi i detta nu samman ett uppdrag till olika enheter, projektledare, jurister och IT-kunniga för att titta särskilt på hur ett ökat stöd till lärare och studenter kan se ut med AI som utgångspunkt. Webbinarier planeras också på ämnet och på Lunds universitets webb är det education.lu.se som är navet för stöd inom digital undervisning.
Jag kommer att återkomma till detta längre fram.
Erik