Erik Renström

Så kommer den tid på året då utbildningsinstitutionerna ska låta inskriva sina studenter och unga tar sitt pick och pack för att söka boende i en ny stad, kanske ett nytt land. Josef och Maria – vi kan kalla dem så – de unga som gett sig av för att starta en ny tid i livet. De går från dörr till dörr för att höra sig för om en sovplats. De ställer sig i bostadskö med alla andra som kommit till staden för att skrivas in, alltmedan datumet för terminsstarten närmar sig.

I dagens moderna bostadssökande är det ingen som kan undgå förfrågningarna i sina sociala medier-flöden. Föräldrar, vänner och släktingar delar vidare förfrågningar om bostad i Lund, Göteborg, Stockholm, Umeå eller varhelst utbildningsinriktningen tagit de unga som nu ska studera. På sina håll är det svårt att hitta bostad, Lund tillhör en av de städer där det är svårt att hitta en bostad runt terminsstart.

Jag vill därför slå ett slag för Bopoolen och den soffkampanj som nu pågår. Alla som kan avvara ett rum, en soffa eller en andrahandslägenhet på kort eller längre sikt – anmäl er på Bopoolen och bidra till att en student kan få ett hem! Den som gör det brukar bli rikligen belönad i form av nya bekantskaper, kanske till och med livslång vänskap.

Idag startar Arrival Days och under två dagar kommer en stor andel av höstens cirka 4000 internationella studenter till universitetet för första gången och snart fyller de gator och torg med sin närvaro. Arrival Days tycker jag på något sätt är själva startskottet för att terminen börjar dra igång och att alla snart är på plats.

I våras sökte cirka 70 000 personer en utbildning på Lunds universitet. Knappt 25 000 har antagits. I år är det en stor lättnad att en termin börjar utan restriktioner för anställda och studenter. Det är så mycket enklare att fånga en stads, ett universitets, ett campus själ utan förbehåll och avståndsbedömningar.

Nu kör vi igång – jag ser fram emot en riktigt intressant hösttermin!
Erik

Det har varit en vår med stor osäkerhet i Europa och säkerhetspolitik och eventuellt Natomedlemskap har varit ett överskuggande samtalsämne. Det förändrade säkerhetsläget har också påverkat akademin då Rysslands krig i Ukraina har skakat om våra grundvalar. Hela universitetets värdegrund vilar på demokratiska fri- och rättigheter men vi kan inte ta dessa för givna, det har vi blivit brutalt påminda om i vår.
När demokratin är på tillbakagång och mänskliga fri- och rättigheter kränks eller avskaffas, vilket vi kan se på flera håll i världen, har universiteten en viktig uppgift: att bidra med beprövad kunskap och vara en del i det offentliga samtalet. Flera sådana samtal pågår – nu närmast i Almedalen. Detta forum tillåter en mängd samhällsaktörer att mötas med politiken för att dela idéer och kunskap om samhället och samhällsutveckling.
Demokrati är temat som Lunds universitet går in med i årets Almedalsvecka. Flera seminarier, debatter och paneler belyser demokrati ur många olika perspektiv och hela LU:s program finns här i länken. Personligen ser jag fram emot det goda samtalet i fysisk gemenskap som vi törstat efter under pandemin. Universitetet finns mitt i det nationella och internationella samfundet. Det är tillsammans som vi har möjligheter att göra världen bättre.

Tillsammans och enade skapar vi också en stark röst för påverkan. Akut läge är det för forskaren och läkaren Ahmadreza Djalali som omedelbart behöver friges ur iranskt fängelse. Djalali dömdes till döden 2017 efter en rättegång utan någon som helst rättssäkerhet. Samtliga rektorer i Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, har skrivit ett gemensamt upprop till flera internationella och svenska organisationer och enskilda aktörer och finns också publicerad som debattartikel i Svenska dagbladet och det finns en artikel i University World News som rör uppropet.  Hela uppropet finns också nederst i detta blogginlägg.

Bloggen tar ledigt under sommaren för att återkomma när campus fylls med liv igen i augusti. Söktrycket är högt till höstens utbildningar och fler internationella studenter har sökt till Lunds universitet än före pandemin. Utbyten mellan människor från olika bakgrund är som vaccin mot polarisering och konflikt. Universiteten runt om i världen är en del i detta vaccinprogram. Med den tanken går jag in i sommaren och med tillförsikt ser jag fram emot hösten!
Erik

Upprop: Iran måste släppa Ahmadreza Djalali fri
Den svensk-iranske läkaren och forskaren i katastrofmedicin, Ahmadreza Djalali, greps i Iran i april 2016. Året efter dömdes han till döden, anklagad för bland annat spioneri, efter en rättegång som inte på långa vägar uppfyller anständiga krav på rättssäkerhet. Iran har hotat att verkställa domen flera gånger och den mentala och fysiska press som Ahmadreza Djalali utsatts för under de senaste drygt sex åren är svår att föreställa sig. Rapporter från Evin-fängelset, där han förvaras, vittnar om att han mår mycket dåligt och är i stort behov av omedelbar och adekvat medicinsk behandling.

Vi, rektorer från Sveriges universitet och högskolor, är djupt engagerade i Ahmadreza Djalalis fall. Det faktum att han greps, fängslades och efter en process, utan tillstymmelse till en rättvis behandling, dömdes till döden är ett veritabelt angrepp inte bara mot honom och hans familj – utan också en oacceptabel attack mot akademisk frihet, mänskliga rättigheter och bortom all rimlig rättssäkerhet. Ahmadreza Djalali har ägnat en stor del av sitt vuxna liv åt forskning, kunskapsutveckling och kunskapsdelning. När han greps var han i Iran för att föreläsa om sitt forskningsområde – katastrofmedicin. Han stoppades alltså när han var i färd att ägna sig åt en av de centrala uppgifterna för oss som är aktiva inom akademin: att undervisa och dela med sig av de kunskaper som förvärvats under år av studier och forskning.

Att fängsla och döma någon till döden på uppenbart felaktiga grunder är ett horribelt, inhumant och cyniskt sätt att behandla en medmänniska oavsett utbildningsbakgrund, social ställning eller nationalitet. Det måste fördömas i alla lägen. I Ahmadreza Djalalis fall tillkommer dessutom en dimension. Att hota och tysta en forskare är att hota och tysta kunskapsutveckling, vetenskapliga framsteg och – inte minst – möjligheten att sprida kunskapen vidare till det omgivande samhället.
Det är därför den orättfärdiga behandlingen av Ahmadreza Djalali blir extra avskyvärd.
Som rektorer för svenska universitet och högskolor ingår det i vår uppgift att slå vakt om den akademiska friheten. Det är vår plikt att reagera och agera när vi ser hur regimer slår direkt mot själva de akademiska grundprinciperna. För oss är det självklart att kräva Ahmadreza Djalalis omedelbara frisläppande.
För att detta krav verkligen ska leda till konkret resultat måste hela omvärlden samfällt skicka tydliga signaler till den iranska regimen. Vi riktar oss till akademiska kollegor, till relevanta internationella och mellanstatliga organisationer; till länder, parlament och regeringar som står för värderingar som demokrati, mänskliga rättigheter och akademisk frihet; och till alla andra aktörer som är engagerade i rättvisefrågor och internationell solidaritet med följande uppmaningar:
• Använd alla tillgängliga kanaler för att kommunicera direkt med iranska makthavare om fallet Ahmadreza Djalali
• Använd alla till buds stående medel för att öka trycket på Iran att respektera mänskliga rättigheter och rättssäkerhet
Det är dags att det globala samhället, det demokratiska samfundet och den samlade akademin säger ifrån och bestämt tar avstånd från Irans upprepande och flagranta brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Om vi gör det gemensamt, kraftfullt och tydligt kommer det att ge resultat.

Det är hög tid att släppa Ahmadreza Djalali fri.

I forskningspropositionen 2020 aviserades en ny satsning på s.k. profilområden. Det handlar om resursfördelning av nya medel inom basanslaget till universitet och högskolor för forskning och utbildning på forskarnivå. Lärosäten kan ansöka om upp till fem profilområden i en första omgång. Den här nya resursfördelningen, som regeringen menar ska leda till högre kvalitet inom forskning, har kritiserats hårt i sektorn, även av mig, bland annat i tidigare blogginlägg.

Jag ska därför inte orda mer om den utan istället lovorda universitetets process och allt det hårda arbete som lagts ner av forskare och senare bedömare rörande de intresseanmälningar som lämnats in. Arbetet startade i fjol och idag har vi nått fram till den punkt där jag fattat beslut om vilka fem områden som Lunds universitet kommer att lämna in i den nationella ansökan om profilområden.  

Och jag vill också lovorda de områden som nu valts ut. Med dessa visar universitetet såväl excellens och förmåga att skapa unika profiler även i en internationell jämförelse. Lägg därtill tvärvetenskap och stark koppling till utbildning och kursutveckling. De visar alla starkt samarbete med externa parter och visar på stor framtids- och utvecklingspotential. Med andra ord har de allt som efterfrågas i de utvärderingskriterier som ansvariga forskningsfinansiärer har aviserat så här långt.

De områden som Lunds universitet har valt ut till ansökan om profilområden är:

• Human Rights in a Polarized World
• Light and materials – from fundamental understanding to industrial and societal needs
• Natural and artificial cognition: 1, 2, many
• Proactive Ageing: Brain & Movement – From Molecular Changes to Engagement with Life and Society
• Sustainable solutions in the climate change – biodiversity – social nexus – ClimBioSis

Jag säger stort grattis till de fem områdena så här långt – det är en otroligt fin bukett som Lunds universitet plockat ihop lagom till midsommar och som vi stolt kan lämna till nationell bedömning så småningom.  

Glad midsommar!

Erik

Historia magistra vitae. Historien är livets lärare, som talaren Cicero sade. Jag kommer att spinna vidare på dessa, hans ord, under promotionen i Lunds domkyrka på fredag (som i år också direktsänds via nätet).

I en värld präglad av global uppvärmning, globala orättvisor, global kräftgång för demokratin och nu ett grymt krig i vår närhet, är det lätt att tänka att den akademiska högtiden promotionen är en ovidkommande rest från förr. Men jag menar att det är tvärtom. Här och nu upplever vi vad våra föregångare stod för, vad vi står för och vad våra efterföljare kommer att stå för – en fri akademi i ett fritt samhälle.

Vår historia och våra traditioner är också viktiga i en föränderlig tid – och alls inget som står i motsats till utveckling och ett arbete för en bättre värld. Jag fick tillfälle att fundera över detta när jag invigde den fina, lilla utställningen ”Lunds universitet – historia och historier” på Historiska museet nu i veckan. Den visar både utvecklingen för Lunds universitet och de centrala delarna av Lund. Det är ingen rakt igenom hyllande bild av universitetet – i utställningen finns både smickrande och mindre stolta ögonblick i Lunds universitets historia.

Helt klart har mycket förändrats genom århundradena och det åskådliggörs i utställningen genom att studenter från olika eror gestaltas. Från början var det en exklusiv skara män – sedermera även kvinnor – som fick tillgång till högre utbildning och idag är universiteten en angelägenhet för de breda folklagren.
Mycket av det som vi ser som symboler för Lunds universitet idag har förvånansvärt få år på nacken – dit hör Universitetshuset och akademisk frihet sprungen ur den Humboldtska idétraditionen.

Annat verkar vara detsamma genom tiderna – såsom politiska motiv, önskemål och förväntningar på universiteten. Och den som tror att lobby är ett nytt fenomen får tänka om, Universitetet tillkom genom sådan: biskop Peder Winstrups vinkaraff sägs ha spelat en viktig roll för att kungen till sist beslutade att ett universitet skulle grundas i Lund.

Jag kan konstatera att Lunds universitet har gått med tiden och förändrats med den: Tempora mutantur nos, et mutamur in illis.
Och vi har alltid landat på fötterna.
Erik

Hållbarhet och campusutveckling som går hand i hand är en av universitetets stora frågor att arbeta med de kommande decennierna. När ett universitet i Lunds storlek byter skepnad med nybyggnationer och ombyggnationer och där lokalerna fylls med forskning och utbildning sätter det prägel på hela stadsutvecklingen och näringslivet i närområdet. Och det gäller inte bara i Lund, utan på samtliga av universitetets campus.

Stort fokus kommer det att bli på Campus Helsingborg och Helsingborgs stadsmiljö de kommande veckorna. Mässan H22 City Expo inleds och invigs i veckan och pågår till den 7 juli. Lunds universitets bidrag till mässan är ”Our Future City” där flera forskare bidrar med öppna samtal kring en rad ämnen som rör hållbar stadsutveckling men också hållbar demokratiutveckling och medborgarengagemang. Prorektor Lena Eskilsson och Campus Helsingborgs rektor Charlotta Johnsson inviger ”Our Future City” – denna miniatyr-Almedalsvecka i Skåne den 7 juni och sedan rullar programmet på under Sydsvenskans Heidi Avellans moderatorledning. Hela rektors ledningsråd flyttar också upp till Helsingborg under sitt möte den 9 juni och kommer bland annat att få en guidad visning på mässan. Det finns säkerligen massor av inspiration att ta med tillbaka till fakulteterna – inte minst kring de ny- eller ombyggnationer som pågår – men också för att fundera på vilka nya forsknings- och utbildningsinitiativ som kan skapas på Campus Helsingborg under 2023 och framåt.

Den satsning som gjordes på Campus Helsingborg 2018 på strategiska initiativ har hittills resulterat i sju stycken. En del av medlen i satsningen (5 miljoner kronor) har permanentats och det finns massor av idéer och tankar på vilka nya initiativ som kan etableras framöver. Här arbetar nu styrelsen för Campus Helsingborg med olika idéer och med starkt stöd från såväl Helsingborgs stad som det lokala näringslivet. Det har alltid funnits ett mycket starkt engagemang från dessa aktörer för att Campus Helsingborg ska utvecklas i framtidens Helsingborg och i dess stadsmiljö.

Ett huvudkriterium är att det skapas starka forsknings- och utbildningsmiljöer på alla universitetets campus som attraherar studenter. Här kan man fundera på om det ska till många små nya initiativ på Campus Helsingborg eller om man ska profilera något större – så som Institutionen för tjänstevetenskap har växt fram och idag utgör en kraftfull forsknings- och utbildningsnod. Framtiden får utvisa och till dess kan vi låta oss inspireras av all den forskning och utbildning som finns idag och där en del presenteras de kommande veckorna. Jag är också säker på att de framtidsbilder som presenteras på H22 City Expo kommer att kunna ge studerande, boende och inresande i staden Helsingborg ny kunskap och inspiration.

Erik

Det har varit en helt otrolig helg i Lund! Så mycket glädje, så mycket människor och så mycket karneval har vi inte sett på länge, kanske aldrig någonsin i karnevalens långa historia. Vad jag förstår har det aldrig sålts fler inträden än i år. Säkerligen har festlusten varit alldeles extra efter två mer eller mindre instängda och pandemiska år.

Lundakarnevalen började 1849 – inte i den storslagna tappning som vi har sett i helgen, men det var första gången som utklädda studenter tågade genom Lund. Efter ett par decennier hade upptåget fått fastare form och på 1860-talet började karnevalskommittéer utses. Resten är historia så att säga.

Om karnevalens tillblivelse och utveckling och mycket mer går att läsa i boken “Lunds universitet under 350 år”. Och den som vill lära sig mer om hela universitetets historia kan snart göra det på Historiska museet. Utställningen ”Lunds universitet – historia och historier” invigs den 30 maj (öppnar i juni) och kommer att betona den äldre universitetshistorien. Besök den gärna, det går inte förstå den utveckling och den tid vi lever i bättre än genom att göra tillbakablickar och skaffa perspektiv. Och i den bästa av världar (även om det ser mörkt ut i delar av Europa med de krigsbrott som begås i detta nu) så lär vi av våra misstag och slipper upprepa dem.

Därför är ytterligare en aktuell utställning i regionen särskilt viktig idag: ”Auschwitz. Not long ago. Not far away.”, som visar föremål från ett av de mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia. Ikväll kommer jag att delta på invigningen och vandringsutställningen öppnar för allmänheten i Malmö den 26 maj.

I detta sammanhang passar jag på att uppmärksamma universitetets Ravensbrückarkiv som är en öppen webbportal med omfattande intervjuer som gjorts med fångar strax efter att de lämnat det ökända koncentrationslägret.

Lund har utvecklats till en viktig nationell och internationell nod för mänskliga rättigheter. Vid universitetet finns omfattande utbildning och forskning med flera tvärdisciplinära samarbeten och här finns dessutom finns Raoul Wallenberginstitutet. Det senaste tillskottet i Lund är det nationella Institutet för mänskliga rättigheter som officiellt invigs den 31 maj och som ligger på Brunnshög.

Jag hoppas att denna nod kan bidra till att ytterligare medvetandegöra det som händer i vår samtid och ge historiska perspektiv på världens händelser. Universitetets roll som folkbildare är otroligt viktig, inte minst i tider av oro.
Erik

För de flesta är det en enorm tillfredsställelse att skapa något från grunden och bygga upp något nytt. Studenter bygger i detta nu upp en karneval: tälten reses och området växer dag för dag. Det går inte att ta miste på den glädje och engagemang som syns i och omkring Lundagård. På fredag är det dags för Katastrofalkarneval.

Desto mer bekymrad blir jag över de destruktiva krafter som syns på olika håll i världen. Det säkerhetspolitiska läget oroar kraftigt, naturligtvis tydligast i närområdet med anledning av Rysslands krig i Ukraina. Under hela våren har Natodiskussionerna pågått och parallellt med de säkerhetspolitiska diskussionerna har universitet och högskolor också fått ett uppvaknande.
Att på regeringens uppmaning behöva stoppa alla samarbeten med ryska statliga institutioner kan ses som en självklar sak att göra för att hjälpa till att kringskära Kremls inflöde av pengar eller åtminstone symboliskt sätta P för Putin och Rysslands möjlighet att fortsätta sina kontakter med omvärlden som om inget har hänt. Men det är trots allt en inskränkning av ett av universitetets grundläggande värden. Akademins styrka är att utbyten och samarbeten kan ske mellan människor och institutioner världen över utifrån ett gemensamt forsknings- och utbildningsbehov. Lunds universitet har samarbeten och utbyten i flera länder och i regioner där det råder konflikter eller med akademiker och studenter i länder som inte respekterar mänskliga rättigheter eller som saknar demokrati. Detta är inte oproblematiskt men jag menar att akademisk samverkan mellan människor och institutioner ska värnas så långt det är möjligt och att samarbeten har större möjligheter att förbättra människors villkor än bojkott.

Helt uppenbart kommer universitet och högskolor i ett nytt säkerhetspolitiskt och geopolitiskt läge behöva fördjupa sin kunskap och sin förmåga till proaktiva bedömningar i förhållande till internationella politiska och sociala processer och sammanhang där lärosäten är aktörer eller berörs. SUHF har därför inrättat en rådgivande grupp för globala relationer, detta i syfte stärka lärosätenas kapacitet och kompetens i internationella frågor och jag ingår i styrgruppen som leds av KI:s rektor Ole-Petter Ottersen.

Ansvarsfull internationalisering är också något som varje forskare och lärare kommer att behöva fundera än mer på i dessa tider av geopolitisk instabilitet. Även utbyten och avtal kommer vi att behöva se över och Internationella rådet i samarbete med Externa Relationer har inlett ett arbete kring”Global Dynamic Engagement” för olika regioner/kontinenter där just ansvarsfull internationalisering är en del i arbetet. Lunds universitet har också varit delaktigt i att ta fram en vägledning för ansvarsfull internationalisering. Den är en hjälp till universitetsledningar, prefekter, forskningsledare och forskare för att strukturera diskussionen kring hur lärosätet, institutionen eller forskargruppen ska kunna förhålla sig på ett ansvarsfullt sätt till internationellt samarbete.

Mest grundläggande är naturligtvis anställdas och studenters säkerhet. Jag hoppas att inte kriget i Ukraina och den aktuella Natoansökan helt tar fokus från regeringen som också behöver agera på den akuta situationen för den svensk-iranske forskaren Ahmadreza Djalali som lever under dödshot och som sitter fängslad i Iran på helt orättfärdiga grunder.

Lunds universitet har tidigare, liksom flera andra svenska lärosäten, skrivit ett brev som adresserats direkt till Irans ledning med anledning av Ahmadreza Djalalis situation. Lunds universitet är medlem i det internationella nätverket Scholars at Risk (SAR) som länge arbetat med Djalalis fall och som nu ytterligare intensifierat arbetet för att lyfta Djalalis akuta situation. Lunds universitet ställer sig bakom det brev som SAR New York har riktat direkt till statsminister Magdalena Andersson för att hon ska agera i frågan.

Akademin behöver ständigt fundera på var gränsen går för att kunna rättfärdiga utbyten och samarbeten i länder som kränker mänskliga fri- och rättigheter eller som utgör ett hot mot vår egen verksamhet. Men jag tror på akademins inneboende kraft som en väg framåt i tider av oro och instabilitet och jag ser dagligen bevis på de krafter inom universitetet som vill bygga upp, skapa nytt och göra saker för att förbättra människors liv och villkor. Den som vill hitta en stunds glädje och ljus och skapandekraft – ta en tur förbi Lundagård någon eller flera dagar den här veckan!
Erik

Bildning brukar liknas vid en resa – att livet igenom fylla på sitt förråd med kunskap som erhålls genom utbildning och erfarenhet från olika håll.
En sådan resa har doktorerna gjort – de har lagt fram sin avhandling, förhoppningsvis full av ny kunskap och insikter som de hittills har gjort på sin väg i livet och karriären. Och vad är då viktigare än att hylla dem för den milstolpe de passerat?

Doktorspromotionen är universitetets finaste ceremoni där fakulteterna och vetenskapen står i centrum. Med två års uppehåll är det återigen dags att vara i Domkyrkan och i år hålls två doktorspromotioner, dels för dem som avlagt prov under det gångna året (3 juni), men även för dem som gick miste om ceremonin på grund av pandemin (i morgon, 6 maj).

Även för mig som installerades som rektor under pandemin känns min första ”riktiga” promotion speciell. I vår ser vi att det mesta börjar återgå till det normala på universitetet och i samhället och ceremonier är viktiga för att förmedla inte bara tradition, utan även stabilitet och trygghet – i dessa orostider nog så angeläget för vårt välbefinnande.

Förvisso är Domkyrkans två mäktiga torn något kapade i år på grund av renovering och byggställningar strävar uppåt i konkurrens med trädkronorna i Lundagård och det syns att Kungshuset går in i ombyggnadsfas. Men är det något universitetet har lärt sig under pandemin är det att laga efter läge. Att ta sig runt ett hinder eller två på vägen mot promotion ska säkerligen gå det också.
Så i väntan på salutskotten passar jag på att säga Salve! Promotionshögtiden och försommaren är här!
Erik

Rättegången har inletts mot läkaren Paolo Macchiarini, tidigare forskare vid Karolinska institutet som under flera år varit föremål för Sveriges största forskningsskandal. Macchiarini har fällts för forskningsfusk och om han även fälls för grov misshandel, vilket han nu står åtalad för, återstår att se. En som tagit sig an att förklara de mekanismer som finns bakom forskningsfusk är Kjell Asplund som förra året kom ut med sin bok ”Fuskarna – om Macchiarini och andras svek mot vetenskapen”. Den 12 maj föreläser Kjell Asplund om sin bok – inbjuden av Rådet för etik och akademisk frihet.

Etikfrågorna är grundläggande för universitetens existens – ett förlorat förtroende för forskning som kunskapsbas kan få förödande konsekvenser – vi lever i en värld där åsikter och tyckande sprids som fjädrar i vinden och där blytung vetenskap kan ha svårare att lätta. Visar sig den blytunga vetenskapen på grund av fusk att väga lika lätt som fjäderdun har universiteten svårt att försvara sin position som viktig kunskapsbärare i samhället.

Att universitetsledningen har lagt extra krut på etikfrågor är därför självklart. Det har vi gjort genom en särskild vicerektor, Jimmie Kristensson, med ansvar för etikfrågor och att förstärka Rådet för etik med akademisk frihet. Rådet kommer under året bland annat att intensifiera arbetet med etikseminarier som är öppna för forskarsamhället (ovan nämnda föreläsning med Kjell Asplund är en del i detta arbete). Sedan 2021 har Lunds universitet obligatoriska seminarier i etik för samtliga doktorander.

Det finns många etiska aspekter att ta sig an rörande forskning och forskare. På senare tid har till exempel debatten om etikprövningslagen gått varm. Lagen om etikprövning av forskning gällande människor ändrades 2020 – som en följd av just Macchiariniskandalen. Den innebär bland annat att Överklagandenämnden för etikprövning, ÖNEP, har fått huvudansvaret att se till att lagen följs. Samtidigt infördes ett visst straffansvar för forskningshuvudmännen och straffsatserna för brott mot lagen höjdes. Vi har därefter sett ett antal forskare bli åtalsanmälda efter att ÖNEP konstaterat att det saknats erforderliga etikprövningstillstånd.

Syftet att ändra lagen var givetvis gott – tidigare var tillsynen av etikprövning splittrad på flera myndigheter och ärenden kunde hamna mellan stolarna. Men frågan är om de åtalsanmälningar som vi nu har sett ger rätt effekt?

Det existerar de facto gråzoner i etikfrågor i allmänhet – så även i etikprövningsfrågor. Gråzoner kan till vissa delar täppas igen med större tydlighet kring vad som gäller och ökad kunskap bland forskare. Men den absoluta majoriteten av forskare vill göra rätt och det är olyckligt om vi skapar ett etikprövningssystem som inte också tjänar som verktyg för forskare att hamna rätt i etiska frågor utan enbart blir ett forum för repressalier och ansvarsutkrävande. Jag tror att det finns en uppenbar risk att vi får ett forskarsamhälle som slutar att utföra viktigt forskning av rädsla att göra formaliafel och därmed riskera åtal. Det kan väl ändå inte vara lagstiftarnas intentioner?

Och en annan viktig fråga: vad kan vi inom akademin göra för att stötta forskare ytterligare i etikprövningsprocessen?

Även universitetets internrevision har identifierat att etikprövningstillstånd utgör en risk för förtroendeskada om inte etiska tillstånd hanteras på rätt sätt. De genomför därför en granskning av området och jag tror att deras rapport, när den är klar, kan ge oss ytterligare en fingervisning om var och hur ett förstärkt stöd i etikprövningsprocessen behöver sättas in.
Erik

Påsken kom och gick, törnen skaver fortfarande efter helgens upplopp runt om i Sverige och på grund av det pågående kriget i Ukraina som berör på djupet. Men låt mig ändå få fokusera på pånyttfödelse i en blogg så här i slutet av april. Nu börjar universitetet bli så som jag, och säkert många med mig, känner igen det före pandemin – en vårträdgård full av spirande aktivitet och fågelkvitter.

Pånyttfödelse har Socialhögskolan fått genom sina nyrenoverade och spännande lokaler i Gamla köket – ett ställe som kombinerar historia och framtid och där den samlade utbildningen förbättrar kontakterna mellan lärare och studenter. Här har också skapats fler studieplatser – något som studenter över hela universitetet efterfrågar. Jag besökte nyligen Socialhögskolan och dess ledning för att sätta mig in mer i deras verksamhet. Det är påtagligt att ombyggnaden på Socialhögskolan har vitaliserat hela verksamheten och gett stor framtidstro och utvecklingslust.

I år firar Socialhögskolan 75 år och det görs med Öppet hus den 6 maj. Socialhögskolan har forskning och utbildning som borrar rakt in i samhället – socialt arbete berör en mängd områden såsom migration, hemlöshet, fattigdom, missbruk, funktionsvariation och familjerelationer. Här finns stor kunskap och passa på att ta del av den under Öppet hus.

Innan dess kommer fler aktiviteter som känns igen och som i år återuppstår i fysisk form. Jag ser fram emot myllret av festande och firande människor i Lund under siste april och 1 maj-firandet – med mösspåtagning och tal till våren av Lunds universitets studentkårer, rektorsuppvaktning och studentsångarna.

Den 28 april blir det Debatt i Lund med ett inomvetenskapligt tema denna gång: Hur rättvis är meritokratin? – ett ämne som flitigt diskuteras i universitetsvärlden.

En av pelarna i universitetets hållbarhetsarbete är den Hållbarhetsvecka som hålls årligen. Den kör igång den 2 maj – som vanligt full av aktiviteter, seminarier och föreläsningar.

Regeringen lade fram sin vårändringsbudget i början på veckan. Den innehöll 300 miljoner kronor till färdigställandet av ESS men var i övrigt relativt tom på nyheter för sektorn. Omvärldsläget gör sitt till i politiken och jag återknyter till kriget i Ukraina genom att puffa för seminariet “Academic Freedom and Universities under Attack in Ukraine” den 2 maj som är en uppföljare till seminariet Perpecitves on and for Ukraine” som hölls den 17 mars.

Universitetet arbetar för högtryck för att hitta fler och nya vägar för ukrainska forskare, lärare och studenter. Nyligen skrev Lunds universitet ett övergripande studentutbytesavtal med Nationella Taras Sjevtjenko-universitetet i Kiev. Hittills har fem studenter börjat studera inom utbytet och ytterligare 45 kan nu beredas plats genom avtalet.

I dag håller vi styrelsemöte och det gör vi på Universitetsbiblioteket, även det en byggnad som kommer att förnyas för att passa en modern biblioteksverksamhet. Styrelsen får även en presentation av Forum Medicum – Medicinska fakultetens medicinska och hälsovetenskapliga kunskapscentrum som kommer att vara inflyttningsklart nästa år.

Skiftet mellan april och maj är en fantastisk tid på året. Och som det spritter i varenda vrå på universitetet!
Erik