Erik Renström

I förra bloggposten skrev jag om ett antal utredningar och uppdrag som rör sektorn och som kommit under sommaren. De föranledde en extrainsatt förbundssamling i SUHF – eftersom en del av dem kommit överraskande och krävde gemensamma diskussioner mellan lärosätena.

En annan utredning som kommit tidigare och som jag inte nämnde i förra bloggposten har också den senaste tiden mött mycket starka reaktioner från olika yrkeskårer och organisationer i landet. Det handlar om Justitiedepartementets utredning för stärkt återvändandeverksamhet (Ju 2022:12) och dess tilläggsdirektiv Dir. 2023:126 som kom i augusti. Tilläggsdirektivet är ett resultat av Tidöavtalet som vill se förslag på ”informationsutbyte och anmälningsplikt mellan Polisen och myndigheter som kan antas komma i kontakt med personer som befinner sig illegalt i landet. Kommuner och myndigheter ska vara skyldiga att informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd.”

Denna anmälningsplikt, eller angiverilag som den kallas av kritikerna – och de är många – har gjort att flertalet yrkeskårer såsom läkare och lärare med flera kräver att regeringen ska stoppa utredningen av ett sådant lagförslag. I förra veckan fick även jag en uppmaning från 480 anställda forskare och lärare vid Lunds universitet. ”Vi som undertecknar detta brev vill att Lunds universitet, i likhet med regioner, kommuner, fackförbund och andra organisationer, tydligt tar ställning i denna fråga och offentligt uppmanar regeringen att lägga ner utredningen.” Liknande brev har ställts till ett antal av min kollegor.

Låt mig börja med att säga att det är en berättigad oro för vad en anmälningsplikt skulle kunna få för negativa konsekvenser. Många farhågor har redan debatterats och brevskrivarna vid Lunds universitet redogör också för flera. Jag är själv medicinare och har arbetat som läkare. En anmälningsplikt skulle bryta mot den Hippokratiska eden och vore både etiskt och praktiskt otänkbart för de allra flesta (om inte alla!) yrkesverksamma inom vård, skola, omsorg och forskning som har i uppgift att möta, hjälpa och stödja människor och där sekretess är en grundbult för att kunna utföra det arbetet. I brevet från de anställda som jag fått lyfts även en annan viktig aspekt. ”Som lärare på utbildningar vars studenter skulle beröras av en sådan anmälningsplikt i sitt arbete, ser vi med oro på utvecklingen. Vi menar att en sådan lag skulle ställa oss som lärare – och i förlängningen oss som universitet – inför en omöjlig situation: att undervisa studenterna i professionens grunder och etiska principer, samtidigt som vi ska lära ut att de som offentliganställda ska bortse från den professionella etiken och anmäla patienter, brukare och klienter.”

Jag är alltså med utgångspunkt i min bakgrund principiell motståndare till en anmälningsplikt. Men så vitt jag vet finns inget sådant skarpt lagförslag på bordet. I detta aktuella fall får vi se om utredningen så småningom kommer med ett sådant förslag (slutbetänkandet har förlängts till september 2024) och om det berör verksamhet vid Lunds universitet t.ex. utbildning eller praktik. Där är vi inte nu. Berörs vi av en utredning får universitetet lämna synpunkter genom remissförfarandet och det gäller också i fall där vi har kompetens inom sakområdena. Jag utgår från att detta kommer att gälla även för den nu aktuella utredningen. I remissvar är det universitetets uppgift att samla kompetens för att ge ett så brett, relevant och kunskapsbaserat underlag som möjligt till de politiska beslutsfattarna. De synpunkter som nu förs fram i protestbrevet kan då vara en del i ett sådant underlag i universitetets svar.

Det är inte en rektors och myndighetschefs roll att offentligt uppmana regeringen att stoppa en utredning eller ändra ett direktiv. Regeringen har rätt och demokratiskt mandat att utreda olika samhällsfrågor. Man kan tycka vad man vill om olika utredningar och lagförslag – och som sagt – det har kommit flera utredningar och uppdrag rörande sektorn som sektorn ställt sig frågande till på senare tid. Det innebär inte att jag som rektor ställer krav på att de ska stoppas. Det är i dialog, främst med utbildningsdepartementet, som jag framför synpunkter eller förslag rörande universitetet eller sektorn.

Jag tycker dock det är fullt rimligt att yrkeskårer som är oroliga lyfter frågan om anmälningsplikt i den allmänna debatten och samtalet. Och jag uppskattar engagemanget hos medarbetarna som är oroade och delger mig sina synpunkter. Men jag tycker också det är viktigt att universitetet som myndighet följer den demokratiska ordning som finns i landet där det är de folkvalda politikerna som initierar utredningar och föreslår och stiftar lagar. Det är de folkvalda politikernas roll i riksdagen att rösta för eller emot. Universitetets roll är att vara en pålitlig, robust och kunskapsbaserad röst i detta vårt demokratiska samhälle.
Erik

I måndags hade Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, en extrainsatt förbundssamling. Anledningen är de många utredningar och uppdrag som har initierats av regeringen under de senaste (sommar)månaderna och som rör sektorn. En del av dem har kommit något överraskande, såsom uppdraget till Universitets- och högskolerådet, UHR (med flera myndigheter) för att främja ansvarsfull internationalisering. En annan som kom i förra veckan handlade om hur lärosätenas kompetens i säkerhetsfrågor kan öka.

Internationella akademiska samarbeten är extremt viktiga för Lunds universitets konkurrenskraft men det aktuella säkerhetsläget samt en hårdnande global konkurrens om kompetens och investeringar har gjort att ämnet ansvarsfull internationalisering hamnat högt på den politiska agendan. En del forskningssamarbeten som tidigare finansierats ses idag som problematiska. Risken är dock att pendeln slår över och att det säkerhetspolitiska läget leder till utredningar och åtgärder från utbildningsministern som i vissa fall kan vara missriktade.

Det bästa vore om lärosätena genom SUHF i större utsträckning än idag vore en önskvärd primär dialogpart till utbildningsdepartementet i frågor som rör sektorn. Nu får vi i stället invänta remissrundor och ge inspel och synpunkter i ett senare skede. Förvisso står det regeringen fritt att initiera uppdrag, utredningar och reformarbete – det är deras arbete, men om sektorn som ska ta emot reformarbetet och förslagen redan i ett initialt skede ställer sig frågande till syfte och resultat kan man fundera på hur effektiva utredningarna är.

Lunds universitet har kommit långt i arbetet med globalt ansvarsfullt engagemang, med såväl checklistor som stöd för anställda gällande riskbedömning. Avgörande säkerhets- och riskbedömningar måste göras i varje enskilt fall – särskilt vid ett så stort universitet som Lunds där verksamheten är mycket skiftande. Det är därför olyckligt om universiteten inte får reformera det egna arbetet utan statsmaktens inblandning och det finns redan flera initiativ i sektorn som arbetar med frågan på ett nationellt plan såsom expertgruppen för internationaliseringsfrågor inom SUHF. Jag hoppas att uppdraget till UHR inte innebär dubbelarbete eller leder till åtgärder som vi redan gjort – arbetet görs som sagt på flera håll, inte minst inom Lunds universitet, och på olika nivåer i sektorn. Lägg därtill att Lunds universitet satsar stora summor på IT- och informationssäkerhet.

I våras meddelade regeringen abrupt att mandatperioden för lärosätenas styrelser skulle kortas från tre år till 17 månader. Orsaken var enligt minister Mats Persson att se över den säkerhetspolitiska kompetensen på lärosätena. Nyligen aviserade ministern en ny utredning med utredare Peter Egardt. Utredaren ska bl.a redovisa vilken kompetens i säkerhetsfrågor som behövs i universitetsstyrelserna samt ge förslag på hur sådan kompetens kan säkerställas bland de styrelseledamöter som utses av regeringen. Uppdraget ska redovisas ganska snart, senast den 31 december 2023. Jag vill inte föregripa utredningen, men det förefaller långsökt att säkerhetsarbetet vid ett universitet skulle stärkas av att just externa ledamöter i styrelsen har säkerhetskompetens. Styrelsen ansvarar för att riskhanteringen vid universitetet är fullgod men själva arbetet görs av de anställda.

En annan utredning handlar om etikprövning. Det var i maj som utbildningsminister aviserade att regelverket för etikprövning ska ses över. I slutet på augusti kom direktivet och jurist Ulrik von Essen utsågs till utredare. Han ska utreda undantag från kravet på etikgodkännande för viss forskning samt regleringen av tillsyn i etikprövningslagen. Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2024. Etikprövningssystemet har kritiserats och debatterats öppet från forskarhåll. SUHF har under tidig vår också haft dialog med departementet om etikprövningssystemet och framfört ett antal förslag på förändringar. Tilliten till systemet måste vara stort och eftersom många frågor har väckts är det bra att systemet nu utreds närmare.

I Tidöavtalet 2022 mellan samarbetspartierna kom ett antal reformförslag inom några utpekade politikområden. ”Socionomutbildningen reformeras för att göra kriminalitet bland ungdomar till ett obligatoriskt utbildningsmoment. Möjlighet till specialisering på ungdomsbrott införs i utbildningen”, står där bland annat. Detta är till synes en politiskt motiverad specialisering av en utbildning och en sådan politisk detaljstyrning riskerar att undergräva lärares och utbildningsanordnares autonomi där forskningsbaserad kunskap ligger till grund för utformningen av utbildningarna. I augusti meddelade regeringen att de tillsätter en utredning för att se över socionomexamen. Utredaren ska bland annat föreslå nya eller ändrade examensmål för socionomexamen i syfte att säkerställa att studenterna får ”den kunskap och förmåga som krävs för att dels förebygga att barn och unga börjar begå brott, dels bryta en brottslig utveckling och förebygga återfall i brott”. I Sverige är det möjligt och relativt enkelt för regeringen att ändra i enskilda examensmål – något som kan uppfattas stå i kontrast till akademisk frihet och autonomi. Utredaren av socionomutbildningen ska presentera sitt uppdrag i mars 2024.

En annan konsekvens av Tidöavtalet är att biståndsrelaterade forskningsbidrag till utvecklingsforskning via Vetenskapsrådet har upphört för innevarande år och beredningsprocessen för årets utlysningar har avbrutits. Här på universitetet bedrivs både omfattande och stark utvecklingsforskning och vi för nu diskussioner om hur denna forskning kan säkras på kort sikt – och på längre.

I juli tillsatte regeringen en särskild utredare, Peter Honeth, för att utveckla lärar- och förskollärarutbildningarna. Uppdraget ska redovisas i november 2024. Utredningen tar upp många av de problem som adresserats genom åren – bland annat att undanröja hinder för samarbeten mellan lärosäten, vilket är mycket positivt.

Med många utredningar framför oss går vi också in i en höst som präglas av intensivt budgetarbete på alla nivåer. I oktober är det även dags att lämna inspelet till den kommande forsknings- och innovationspolitiska propositionen som beräknas till slutet av 2024. För några veckor sedan tillsatte regeringen en rådgivande forskningsberedning bland annat inför arbetet med forskningsproppen. De 15 ledamöterna från akademi, studentorganisationer, näringsliv, institut och forskningsfinansiärer ska bidra med omvärldsbevakning, analyser och råd till forsknings- och innovationspolitiken, enligt uppdraget. Professor Christofer Edling på Lunds universitet är en av ledamöterna och det ska bli mycket intressant att se vilken prägel den sätter på kommande forskningspolitik.

Det går inte att komma ifrån att Rysslands invasionskrig i Ukraina kommer att fortsätta piska som ett grått novemberregn över framtiden. Förutom den humanitära katastrofen, förödelsen och den oro ett krig i närområdet för med sig påverkas världens och Sveriges ekonomi och därmed viktiga framtidssatsningar. Att hoppas på en stark höstbudget för vår sektor tror jag kan bli svårt – konkurrensen om statens kaka är kanske större än någonsin i dessa oroliga tider. Men för Sveriges framtid hoppas och tror jag att regeringen levererar en stark forsknings- och innovationspolitisk proposition så småningom. En propp där universiteten ges de bästa möjligheter att blomstra både internationellt och ansvarsfullt.
Erik

Det har kommit till den tid på året då universitetet kvicknar till – det är först med studenternas ankomst som universitetet kan syresättas. Att fundera vad denna generation studenter kommer att få uppleva under sin livstid är både hisnande och (kanske) skrämmande. Under det senaste året har generativ artificiell intelligens fått sitt stora publika genombrott. Och i veckan hölls ett fantastiskt symposium i Universitetshuset med temat Människa, teknik och kreativitet. Under denna eftermiddag kom flera aspekter fram rörande hur AI kommer att förändra våra arbeten, arbetsmarknaden och rent av våra liv. Briljanta kollegor, alumner och gäster gav sina olika bidrag till vad du sköna nya värld kommer att innehålla. Här krävs mycket naturlig intelligens för att fundera hur vi vill utnyttja den nya tekniken och förbereda oss för framtiden.

För många är det kanske inget nytt under solen. Det här är en utveckling som bygger på decenniers grundforskning vars tillämpningar accelererat de senaste åren, till exempel inom livsvetenskaperna. Inom sjukvården kommer artificiell intelligens (AI) att bli allt vanligare för att exempelvis screena stora mängder data. I början på augusti spreds en nyhet över världen om en studie som letts från Lunds universitet och som undersökt hur säkert det är att använda AI i mammografiscreening. Vi är bara i början av AI:s inträde i sjukvården men inom ett antal år kommer många yrkesgrupper i sjukvårdssektorn att ta hjälp av AI.
I kombination med andra medicinska vetenskapliga framsteg kan helt nya genombrott göras med teknik som hjälper sinnen och nervceller som tappat eller saknar förmåga. Vi kan se helt nya behandlingsmetoder med biologiska läkemedel som baseras på celler, vävnader eller gener.

För att möta utvecklingen inom hälsa och sjukvård – och för att vara i framkant av denna utveckling – krävs att vi skapar en samlad och stark utbildnings-, forsknings- och innovationsmiljö. I detta ligger nära samverkan mellan akademi och (universitets)sjukhus samt med näringslivet.

Precis i detta mycket spännande skede, kanske till och med paradigmskifte – invigs Forum Medicum på Sölvegatan i dag! I Forum Medicum samlas hälsovetenskaplig och biomedicinsk forskning och utbildning i ett gemensamt kunskapscentrum, i direkt anslutning till universitetssjukhuset i Lund. Cirka 170 forskargrupper, 1600 medarbetare och 2000 studenter ska samsas i lokalerna som också har många ytor för samverkan där akademi, industri, sjukvård och allmänhet kan mötas. Det tvärvetenskapliga förhållningsättet i kombination med Lunds universitets bredd är unikt för Sverige. Det är precis sådana här kraftsamlingar och mötesplatser vi behöver för att bidra till att Sverige kan hålla internationell världsklass inom medicin och livsvetenskaper, tillika bidra till att svenska patienter får tillgång till de bästa behandlingarna och att studenterna får den bästa utbildningen på sitt område.

En stor fråga med anledning av Forum Medicum är placeringen av det nya universitetssjukhuset i Lund. Region Skåne väntas fatta ett inriktningsbeslut för placering av det nya sjukhuset under 2023 och jag ingår i en arbetsgrupp med region, kommun och universitet som har fördjupad dialog kring placeringen. Lunds universitet har i sitt remissvar från 2022 förordat att utveckla ett nytt sjukhus på befintlig plats, i andra hand på närliggande Smörlyckan och starkt motsatt sig nybyggnation i Brunnshög. Att vi nu har Forum Medicum på plats nära tänkbara placeringar av det nya universitetssjukhuset i Lund är en viktig pusselbit för att bygga ett livsvetenskapligt centrum ur universitetets hela bredd, ett centrum med lyskraft långt utanför rikets gränser.

Även i Helsingborg planeras för det nya regionsjukhuset och också där är universitetet part i samtalen. Universitetet har en viktig funktion i hela ekosystemet för vård och hälsa, inte minst för att vi utbildar den personal som arbetar i hälso- och sjukvårdssektorn. Att vi har nära samarbete med dem som ska ta emot studenterna när de är färdiga är därför A och O. I detta ligger också att klara av att utbilda studenter i bristyrken som t.ex. sjuksköterskor och fortbilda personal som redan är yrkesverksamma för framtiden. Att vi samlar kompetens i centrum och nätverkar sinsemellan är det som jag menar är framtidens modell för såväl utbildning, forskning som innovation inom hälso- och sjukvård i Skåne och i Sverige.
Erik

Tittar man ut på gräsmattorna i Skåne är de redan torra – som om det vore sensommar och augusti. Så här i juni, dagen före midsommar, när verksamheten så smått trappar ned och det blir tid för reflektion och återhämtning, kanske jag inte ska ha augusti i åtanke. Men det går inte att komma ifrån att det är vår- och höstterminerna som är universitetets starkaste säsonger – framförallt är studenterna på campus.

I augusti ser jag särskilt fram emot invigningen av Forum Medicum – det är ett projekt som jag har följt nära som dekan för Medicinska fakulteten och som kommer att bli en fantastisk samlingsplats för fakultetens utbildningar och forskning i medicin, hälsa och vård. Sammanlagt kommer 4000 studenter, forskare och andra medarbetare ha sin hemvist i de nya lokalerna. Forum Medicum är en del av hela campusutvecklingen som pågår i Lund och Malmö och binder samman alla verksamheter i kunskapsstråk och innovationsdistrikt. Universitetets utveckling är starkt kopplad till den fysiska platsen och det är genom stadens förändrade silhuetter som man enklast får syn på universitetets förflyttning genom decennierna och århundradena.

Närmast i tid ligger Almedalsveckan där Lunds universitets forskare bidrar stort i paneler och diskussioner om alla de ämnen som berör världen, samtiden och framtiden. Grön och digital omställning, digitalisering och AI, hållbarhet, hälsa, säkerhetsläge, geopolitik, demokrati – det är alla ämnen som både påverkar universitetets verksamhet och där universitetet kan bistå i de offentliga samtalen som förs så förtjänstfullt i Almedalen. Även flera för sektorn viktiga och aktuella frågor kommer att diskuteras, såsom den på senare tid hett debatterade etikprövningslagen, akademisk frihet och lärosätenas autonomi samt forskningsfinansiering.

Vi ses kanske i Almedalen där man gärna får haffa tag i mig för samtal. Om inte önskar jag en trevlig sommar! Bloggen återkommer i augusti.
Erik

Idag och i morgon ägnas åt universitetsstyrelsen med delvis nya och mycket välkomna styrelseledamöter. Under ett internat med seminarier och diskussioner ena dagen och regelrätt styrelsemöte dag 2 kommer en stor del av punkterna att handla om universitetets framtid på kortare och längre sikt.

I universitetsledningen har vi stort fokus på omvärldsfaktorer som kan komma att påverka högre utbildning och forskning framöver. Att navigera i geopolitisk osäkerhet, världsekonomisk oro, digitalisering och AI samt klimatförändringar är en grannlaga uppgift för alla organisationer. Universitetet befinner sig också på en internationell arena med hård konkurrens och som även innebär säkerhetspolitiska utmaningar.

Kontinuerlig omvärldsanalys har lett universitetet fram till den plattform för strategiarbete som vi nu arbetar efter och som ger oss just en plattform att stå på. Trots allt måste vägval göras även om omvärldsläget är mycket svårbedömt och framtiden ter sig mer oviss än för bara ett decennium sedan. Universitetets 350 år av akademisk utveckling och excellens ger dock en rejäl tyngd på gungig sjö – och för att hålla kurs på farkosten Lunds universitet ska vi hålla fortsatt stadig blick mot horisonten, förhoppningsvis upptäcka blindskären på vägen och kunna navigera runt dem.

De tre ledord som genomsyrar utvecklingsområdena i plattformen är digitalisering, hållbarhet och innovation. Vi får under styrelseinternatets seminariedel särskild anledning att diskutera omvärld med tema innovation. En färsk rapport ”Lunds universitet via innovation till världen och tillbaka” ligger till grund för diskussionerna. Den är också en bra utgångspunkt för det intensifierade arbete universitetet gör för att bidra till EU:s innovationsagenda samt för att utveckla innovationsdistrikt och s.k. innovationsdalar. Universitetets ambitioner är att tydliggöra och synliggöra den starka innovationsmiljö som finns inom och omger Lunds universitet. Detta synliggörande arbete görs dels för ökad samverkan, dels för ökad extern profilering och internationellt genomslag.

Lunds universitet befinner sig i en av världens mest innovativa regioner och är en motor i hela det regionala innovationsekosystemet. Detta attraherar såväl finansiering som kompetens men innovation är också en viktig faktor för den gröna och digitala omställningen. Även regeringen har stort fokus på innovation och har aviserat att innehållet i den kommande forsknings- och innovationspropositionen kommer att kretsa kring ”excellens, internationalisering och innovation”. Lärosätenas underlag till propositionen ska lämnas i oktober och under styrelseinternatet får vi möjlighet att diskutera Lunds universitets kommande inspel.

Vid Lunds universitet finns ett stort antal ämnesområden med egna förutsättningar för innovation. Inte sällan och mycket oförtjänt hamnar områden som humaniora och samhällsvetenskap i skymundan i förhållande till naturvetenskap, medicin och teknologi när innovation kommer på tal. Men även humaniora och samhällsvetenskap bidrar i allra högsta grad till innovation, till exempel visar rapporten som nämns ovan att även om majoriteten av de publikationer som citeras i patenthantering kommer från naturvetenskap, medicin och teknologi citeras publikationer från humaniora och samhällsvetenskap i relativt stor omfattning.

Innovation är också svårmätt materia. Det är förvisso relativt enkelt att räkna patent men svårare att mäta innovation där patent inte är aktuellt. Färre än hälften av svenska innovationer blir patenterade och det inte heller alla patent som kommersialiseras och blir till innovationer. Jag passar därför på att lyfta det arbete som görs inom de humanistiska och teologiska fakulteterna (HT). De har sedan 2021 uppmuntrat och stöttat utvecklingen av idéer som kan bli innovationer genom att utlysa medel tillsammans med LU Innovation. Syftet med utlysningen är att stimulera utvecklingen av idéer som nyttiggör forskning med anknytning till HT fakulteternas olika forskningsfält.

Medlen ger anställda vid HT fakulteterna som bedriver forskning eller forskarutbildning möjlighet att arbeta med en idé med innovationspotential under ett år. Upp till 150 000 kr per projekt har hittills delats ut till sammanlagt 14 idéer. Utöver finansieringen får projekten rådgivning och stöd av LU Innovation under arbetets gång. Satsningen är ett utmärkt exempel på hur man kan bredda innovationsstödet vid Lunds universitet och intresset för att söka ökar successivt. Utlysningen har även väckt intresse på andra lärosätens innovationskontor.

Jag kommer att återkomma om såväl innovation som proposition framöver – två ämnen som kommer att påverka universitetet på kort och lång sikt.
Erik

I dessa dagar har jag haft all anledning att fundera på gränstrakter – både de gränser som ska hållas och förtydligas och de som behöver suddas ut till förmån för samarbete. Lunds universitet är ett barn av just gränstrakter – en institution som bildades mitt under dansk-svensk rivalitet. År 1666 när universitetet bildades var Sverige en stormakt som ett knappt decennium tidigare hade erövrat Skåne från Danmark.

I förra veckan firades nationaldagen den 6 juni stort då det var 500 år sedan Gustav Vasa valdes till kung vid ett riksmöte. Händelsen kan ses som startskottet för Sverige som en enad nation och det är detta firande som fått mig särskilt att fundera på Lunds universitets roll i gränstrakter. I egenskap av rektor har jag varit inbjuden till flera nationella och högtidliga festligheter med anledning av 500-årsfirandet – ett firande som fått en speciell innebörd i dessa geopolitiskt instabila tider. Sverige ansöker om Natomedlemskap och värden som byggts upp, inte minst i Sverige, under lång tid såsom demokrati och mänskliga rättigheter hotas i flera delar av världen. Riksdagens talman Andreas Norlén skrev på DN Debatt den 6 juni ”Händelserna för 500 år sedan minner om vikten av varje lands rätt att gå sin egen väg, att utforma sina institutioner och så småningom att bygga demokratin.”

Det är i princip så vi inom akademin brukar formulera oss när vi önskar större autonomi från statsmakten, akademisk frihet och en armlängds avstånd till politiken. Det är med tydlig gränsdragning mot omvärlden som universitet kan hjälpa till att underhålla demokratin som aldrig kan tas för given, inte heller i Sverige. Det har också blivit tydligt att omvärlden kräver att universiteten tydliggör sina gränser i de samarbeten som vi initierar eller har. Ryska statliga samarbeten känns idag avlägsna men de samarbeten som ifrågasatts mest på senare tid i media och debatt är de svensk- kinesiska samarbetena. Och här har strålkastarljuset varit särskilt riktat mot universitet och högskolor. Att utbildningsministern abrupt beslutade om kortare mandatperiod för universitetsstyrelser för inte så länge sedan gjordes t.ex. med ”bakgrund av det säkerhetspolitiska läget och vikten av att sådan kompetens ingår i styrelserna” för att citera departementet.

Lunds universitet har kommit långt med öppenhet kontra gränsdragning. Samtidigt som arbetet med öppen vetenskap pågår kraftsamlar sektorn i stort och Lunds universitet som sådant kring globalt ansvarsfullt engagemang. Det inbegriper en mängd olika frågor som informationssäkerhet, dataskydd, risk för dubbel användning, etiska och värdegrundsöverväganden, personlig säkerhet m.m.
I dessa gränsdragningens tider behöver vill jag dock slå ett slag för det öppna samhället och de goda samarbetena över internationella gränser. Endast samarbete bidrar till att forskning och utbildning kan utvecklas och vara en del av lösningen på de komplexa utmaningar världen står inför. Därför är jag både stolt och glad över att Lunds universitet är en eftertraktad plats för internationella konferenser och besök och en eftertraktad institution för internationella studenter och forskare.

I denna och nästkommande vecka hålls ett antal internationella möten och konferenser här i Lund och i samarbete med Lunds universitet. Just i dessa dagar, den 12–14 juni står Lunds universitet värd för EUGLOH Annual Summit då alla våra åtta samarbetspartner kommer till Lund.

Nanolund är medarrangörer för det vartannat år återkommande Euronanoforum som hålls nu, den 11-13 juni. Industri, akademi, politiker och intresseorganisationer samtalar tillsammans om nanoteknologi och dess utveckling.

Som en del av Sveriges ordförandeskap i Europeiska unionens råd förläggs en konferens om forskningsinfrastruktur i Lund den 19–20 juni med temat “The Potential of Research Data: How Research Infrastructures Provide New Opportunities and Benefits for Society”. De inbjudna deltagarna gör bland annat besök på forskningsinfrastrukturerna ESS och MAX IV.

I dessa gränstider ska universiteten fortfarande kunna vara en plats för utbyten och samarbeten inom akademin, med politik, näringsliv, offentlig sektor och medborgare. Även kontroversiella besök ska kunna tas emot eftersom en akademi är en plats för möten över gränser och diskussion och idéutbyten. Det måste skava mellan varven – annars är det ingen akademi. Jag använder Norléns ord igen men i mitt sammanhang: Akademin behöver gå sin egen väg, utforma sina institutioner och bygga demokratin. Jag lägger dock till: Med samarbete och ansvar.
Erik

I juni händer något särskilt med universitetets atmosfär när högtidliga avslutningsceremonier och efterföljande examensfester präglar campus. Det är brytningstid och snilletid. När det ”gamla” och givna får ett avslut öppnas möjlighet till nytt. Kunskap, kreativitet och idéer är redo att blomma ut.

Exempel på projekt som nu går från frö till blomma är två nya centrumbildningar som förberetts under en tid. Idag har Lunds universitet fattat beslut om att inrätta ett fakultetsöverskridande centrum för avancerade läkemedel s.k. ATMP. Centrumbildningen LU-ATMP blir organisatoriskt placerad på Medicinska fakulteten och kommer att utgöra en del av en nationell infrastruktur med ledande universitet, universitetssjukhus och aktörer inom industrin för livsvetenskaper.

ATMP, avancerade terapiläkemedel, är biologiska läkemedel som baseras på celler, vävnader eller gener och med dessa kan sjukdomar såsom Parkinsons sjukdom, cancer och diabetes behandlas på helt nya sätt. Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus bedriver världsledande forskning inom området sedan många år tillbaka och i olika forskargrupper. Även innovationssystemet i och omkring Lund är starkt och brett engagerat i ATMP-utveckling. Jag har skrivit flera gånger om ATMP här i bloggen, bland annat om vikten av nationell samordning inom området
för att möta den internationella konkurrensen men också för att svenska patienter ska få tillgång till de senaste behandlingarna som utvecklas fort. LU-ATMP kommer att bli en riktigt stark nod i en nationell infrastruktur.

Ytterligare en centrumbildning är på väg när Lunds universitet förstärker sitt arbete inom handel och logistik på Campus Helsingborg, CH. Förslaget om ett Centre for Retail and Logistics, REAL, och dess innehåll har klubbats av styrelsen för CH och under hösten 2023 fortsätter etableringen. REAL profileras mot hållbarhet, digitalisering och ett förändrat arbetsliv – med andra ord de stora utmaningar som handel och logistik har att hantera. För att möta de nya behov branschen har och för att stärka profileringen av handel och logistik på CH är ett internationellt konkurrenskraftigt centrum viktigt för att samla den forskning och utbildning som idag bedrivs vid universitetet.
Erik

I Lund känns det alltid som att maj hyllar vetenskapen på det allra finaste sätt. Lundagård spricker av skiraste grönska, syrendoften ramar in både forskningen och forskarna. Sällan samlas väl så många svart-vit-högtidsklädda akademiker på ett och samma ställe som under doktorspromotionen. Och vilken mix av kunskap – från de färskaste doktorer till de erfarnaste jubeldoktorer. Lägg därtill de många spännande hedersdoktorerna som ger denna festliga ceremoni extra guldkant. Att få vara del av detta är stort. Jag tror alla som går i processionen eller ser den från åskådarplats känner samma sak.

Doktorspromotionen är ett utmärkt sätt att visa fram all den forskning som bedrivs vid fakulteterna. Jag bockar och bugar för det tålmodiga arbete som gjorts under åren och som lett fram till en färdig avhandling och till ökad samlad kunskap för universitetet och samhället.
Sammetshatten av för doktorerna!
Erik

På måndag den 8 maj kommer Debatt i Lund att handla om huruvida klimatforskare också bör vara aktivister. Redaktionen för Debatt i Lund har valt ett djärvt ämne och det säger jag utifrån de som kontaktar mig eller universitetet i stort. Ämnet blir lätt polariserat, politiserat och därmed svårdiskuterat. Antingen tycker människor illa om att forskare är aktivister eller, och i lika stor utsträckning, blir jag kontaktad av personer som tycker att universitetet tydligt borde backa upp de forskare som också är aktivister. På senare tid har särskilt klimataktivister blivit uppmärksammade genom media och kontakterna till universitetet har handlat om dessa. Även om vi vinnlägger oss att svara alla övertygar eller tillfredsställer inte svaret alla. Huruvida måndagens diskussion mynnar ut i något annat än klara ståndpunkter för det ena eller andra återstår att se – och att lufta frågan i ett offentligt och ordnat samtal är ett sätt för universitetet att låta olika perspektiv komma fram. Jag vill inte föregripa måndagens samtal men tänker att jag kan bjuda på hur jag brukar svara brevskrivare – oavsett om de menar att universitetet tydligt ska stå upp för forskare som bedriver aktivism eller tvärtom, menar att aktivism bland forskare är förkastligt.

Lunds universitets värdegrund är mycket tydlig: ”Lunds universitets värdegrund är förankrad i de lagar som en svensk, statlig myndighet ska följa. Verksamheten ska värna demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt för allas lika värde samt står bakom demokratiska principer och mänskliga fri- och rättigheter.”

Den akademiska friheten innebär bl.a. att varje forskare har rätt att fritt välja forskningsämne och metod samt fritt publicera sina resultat utan påtryckningar eller repressalier. Den innebär även att fritt kunna prata om forskning, antingen sin egen eller forskning i ett bredare perspektiv, i det offentliga samtalet eller debatten. Lunds universitet värnar den akademiska friheten och den är också ett fundament för demokrati.

Lunds universitet vill och uppmuntrar forskare att delta i den offentliga samhällsdebatten då vi menar att universitetet har mycket kunskap som är viktig för allmänhet och beslutsfattare att känna till. Universitetet har också ett stort ansvar för att den kunskap och de innovationer som tas fram här kommer samhället till godo och att kunskapen förmedlas bland annat till politiker så att de kan fatta välgrundade politiska beslut. Det görs dagligen – forskare vid Lunds universitet har många kontakter med medborgare, politik, näringsliv och offentlig sektor för att utbyta såväl erfarenheter som kunskaper. Forskare deltar också i media, i traditionell media och i sociala medier, för att föra ut kunskap till en bredare och större publik. Det är upp till varje forskare att själv bedöma och avgöra på vilket sätt som man bäst förmedlar sin kunskap – det bestämmer inte universitetet.

I detta ligger ett stort ansvar på varje forskare, inte minst i ett samhällsklimat där kunskap och åsikter riskerar att sammanblandas. Forskare som väljer att delta i offentliga debatter eller diskussioner behöver således noga fundera på vilka etiska överväganden som kan behöva göras. Av detta skäl har Lunds universitet tagit fram etiska principer för forskningskommunikation. Korrekthet, relevans, osäkerhetsfaktor, vetenskaplig status, upphovsman, perspektiv och att vara transparent kring intressekonflikter är goda principer.

Vad gäller att använda sin forskartitel då den inte är relevant för sammanhanget är just ett sådant etiskt spörsmål som varje forskare bör ställa sig. En akademisk titel eller tillhörighet till universitetet ska inte överutnyttjas för att få fördelar att komma in i debatter eller bli lyssnad på. Det är dock sällan enkelt att avgöra var en forskares expertområde eller engagemang börjar eller slutar och avgörs bäst av forskaren själv.

Vid ett universitet har anställda och studenter mycket stor frihet att tycka och tänka fritt på sin arbetsplats utan att arbetsgivaren kan eller ska agera. Vad anställda gör och säger på sin fritid och som privatperson har inte arbetsgivaren Lunds universitet med att göra. Inte heller kan arbetsgivaren ha synpunkter på någons politiska åsikter eller religiösa tro eller annat som är lagstadgade rättigheter för alla medborgare. Således är det upp till varje medborgare att använda sina rättigheter på det sätt man finner bäst för att påverka samhället.

Fler infallsvinklar (för det finns många) på detta ämne lämnar jag för tillfället åt måndagens Debatt i Lund och till forskarna och publiken som deltar där!

Erik

I går skrev jag om Lunds universitets nya ledamöter i universitetsstyrelsen som börjar sin mandatperiod på måndag den 1 maj. Lika glad som jag är över att dessa utmärkta personer vill engagera sig via styrelsearbete för universitetets räkning, lika irriterad är jag över det beslut som regeringen kom med i veckan och som gäller förkortad mandatperiod för universitets- och högskolestyrelserna. Regeringens motivering lyder: ”Ledamöterna utses för en kortare period än vanligt mot bakgrund av det säkerhetspolitiska läget och vikten av att sådan kompetens ingår i styrelserna.”

Vi rektorer vid landets lärosäten har genom Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, reagerat mycket kraftigt på detta hastigt meddelade beslut och en gemensam skrivelse från oss har skickats till regeringen med uppmaning att omedelbart tänka om.

Erik