På måndag den 8 maj kommer Debatt i Lund att handla om huruvida klimatforskare också bör vara aktivister. Redaktionen för Debatt i Lund har valt ett djärvt ämne och det säger jag utifrån de som kontaktar mig eller universitetet i stort. Ämnet blir lätt polariserat, politiserat och därmed svårdiskuterat. Antingen tycker människor illa om att forskare är aktivister eller, och i lika stor utsträckning, blir jag kontaktad av personer som tycker att universitetet tydligt borde backa upp de forskare som också är aktivister. På senare tid har särskilt klimataktivister blivit uppmärksammade genom media och kontakterna till universitetet har handlat om dessa. Även om vi vinnlägger oss att svara alla övertygar eller tillfredsställer inte svaret alla. Huruvida måndagens diskussion mynnar ut i något annat än klara ståndpunkter för det ena eller andra återstår att se – och att lufta frågan i ett offentligt och ordnat samtal är ett sätt för universitetet att låta olika perspektiv komma fram. Jag vill inte föregripa måndagens samtal men tänker att jag kan bjuda på hur jag brukar svara brevskrivare – oavsett om de menar att universitetet tydligt ska stå upp för forskare som bedriver aktivism eller tvärtom, menar att aktivism bland forskare är förkastligt.
Lunds universitets värdegrund är mycket tydlig: ”Lunds universitets värdegrund är förankrad i de lagar som en svensk, statlig myndighet ska följa. Verksamheten ska värna demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt för allas lika värde samt står bakom demokratiska principer och mänskliga fri- och rättigheter.”
Den akademiska friheten innebär bl.a. att varje forskare har rätt att fritt välja forskningsämne och metod samt fritt publicera sina resultat utan påtryckningar eller repressalier. Den innebär även att fritt kunna prata om forskning, antingen sin egen eller forskning i ett bredare perspektiv, i det offentliga samtalet eller debatten. Lunds universitet värnar den akademiska friheten och den är också ett fundament för demokrati.
Lunds universitet vill och uppmuntrar forskare att delta i den offentliga samhällsdebatten då vi menar att universitetet har mycket kunskap som är viktig för allmänhet och beslutsfattare att känna till. Universitetet har också ett stort ansvar för att den kunskap och de innovationer som tas fram här kommer samhället till godo och att kunskapen förmedlas bland annat till politiker så att de kan fatta välgrundade politiska beslut. Det görs dagligen – forskare vid Lunds universitet har många kontakter med medborgare, politik, näringsliv och offentlig sektor för att utbyta såväl erfarenheter som kunskaper. Forskare deltar också i media, i traditionell media och i sociala medier, för att föra ut kunskap till en bredare och större publik. Det är upp till varje forskare att själv bedöma och avgöra på vilket sätt som man bäst förmedlar sin kunskap – det bestämmer inte universitetet.
I detta ligger ett stort ansvar på varje forskare, inte minst i ett samhällsklimat där kunskap och åsikter riskerar att sammanblandas. Forskare som väljer att delta i offentliga debatter eller diskussioner behöver således noga fundera på vilka etiska överväganden som kan behöva göras. Av detta skäl har Lunds universitet tagit fram etiska principer för forskningskommunikation. Korrekthet, relevans, osäkerhetsfaktor, vetenskaplig status, upphovsman, perspektiv och att vara transparent kring intressekonflikter är goda principer.
Vad gäller att använda sin forskartitel då den inte är relevant för sammanhanget är just ett sådant etiskt spörsmål som varje forskare bör ställa sig. En akademisk titel eller tillhörighet till universitetet ska inte överutnyttjas för att få fördelar att komma in i debatter eller bli lyssnad på. Det är dock sällan enkelt att avgöra var en forskares expertområde eller engagemang börjar eller slutar och avgörs bäst av forskaren själv.
Vid ett universitet har anställda och studenter mycket stor frihet att tycka och tänka fritt på sin arbetsplats utan att arbetsgivaren kan eller ska agera. Vad anställda gör och säger på sin fritid och som privatperson har inte arbetsgivaren Lunds universitet med att göra. Inte heller kan arbetsgivaren ha synpunkter på någons politiska åsikter eller religiösa tro eller annat som är lagstadgade rättigheter för alla medborgare. Således är det upp till varje medborgare att använda sina rättigheter på det sätt man finner bäst för att påverka samhället.
Fler infallsvinklar (för det finns många) på detta ämne lämnar jag för tillfället åt måndagens Debatt i Lund och till forskarna och publiken som deltar där!
Erik