Erik Renström

Idag deltog jag under en mycket värdig gravsättning som inte kunde få en finare inramning på Norra kyrkogården i Lund än naturen själv med sina oktoberfärgade trädkronor. Gravsättningen belyste människans rätt och integritet i förhållande till den medicinska vetenskapen. Djupt etiska frågor som varje medicinare alltjämt behöver ställa sig och dessutom omvärdera i takt med vetenskapliga, samhälleliga och tekniska förflyttningar.

Medicinska fakulteten gravsatte barn och foster som bevarats i den Bromanska samlingen och som kom från svenska sjukhus i Sverige, skickade för forskningsändamål av läkare och barnmorskor under 1920–1950-talen. De blev en del av ett vetenskapligt projekt där forskare kunde följa hur mänskliga organ utvecklas. Studierna gav kunskap som annars hade varit svår att nå. Det är viktigt att kunna säga det. Men det är också viktigt att inte låta kunskapen vara det enda vi säger om dem som ännu inte hann påbörja sina liv.

Forskning behöver se noga, undersöka och ibland öppna det som vi helst vill skydda. Sådant arbete kan kännas obehagligt, till och med frånstötande, utan att för den skull sakna mening. Men vetenskapens nytta gör inte alla dess handlingar självklart riktiga. Ett gott syfte ger inte fri lejd. Vi måste också fråga hur forskningen gick till, vilka värden som vägde tyngst och om de människor som berördes behandlades med den respekt de förtjänade.

Det finns inga enkla ord som löser den avvägningen. Vi behöver både kunskapens löfte och varsamheten inför det som inte får reduceras till forskningsmaterial. Att hålla fast vid båda är en svindlande upplevelse. Om vi bara ser forskningen riskerar vi att glömma människorna. Och om vi bara ser obehaget kan vi blunda för den kunskap som faktiskt kan hjälpa människor. Vår uppgift som forskare är inte att låtsas att spänningen försvinner, utan att bära den med allvar.

Sedan samlingen skapades har kraven på forskning på människor förändrats. I dag betonas informerat samtycke, värdiga former och ett tydligt vetenskapligt syfte. Det är viktiga krav. De gör inte historien enkel, men de säger något om vårt ansvar: att lära, att granska och att handla bättre.

Barnen som gravsattes idag fick aldrig leva de liv som vi föreställer oss. Men genom tankar av ömhet och sorg under ceremonin kunde barnen bli mer än ett forskningsprojekt och den kunskap som kom ur det. Det blev ett avsked av mänskligt liv. Och det blev ett avsked av Bromanska samlingen.

Erik

Det här blir en höst av väntan som det verkar. Väntan på en ny regeringsbildning och därmed väntan på att nästa års budget ska presenteras. Senast den 12 november ska budgeten lämnas över till riksdagen och alla vi, som gärna vill planera för verksamheten, får bida vår tid och räkna med fler poster i vårändringsbudgeten i stället.

I veckan har rektor fattat beslut om att tilldela tre personer universitetets finaste utmärkelse – guldmedaljen. Medaljerna kommer att överlämnas vid årshögtiden i januari. Dessa medaljer ger en tankeställare så god som någon över hur långsiktig forskning är och därmed hur långsiktig forskningsfinansiering behöver vara. De belyser också hur forskning, när den fungerar som bäst, bygger på att dela med sig av kunskap och rön.

Vi har sett stora och i många fall riktade satsningar på forskning och innovation i innevarande forsknings- och innovationsproposition. Det har varit viktiga satsningar på de strategiska forskningsområdena hälsa, life science och AI, kvantforskning, avancerade material, polarforskning, krisberedskap och totalförsvar, brottslighet och skola. Vi ser även stora satsningar på excellenskluster inom banbrytande teknik vars syfte är att ”markant stärka Sveriges förmåga att bedriva forskning och teknikutveckling inom så kallad fundamental artificiell intelligens (AI) på den internationella forsknings- och innovationsfronten”.

Goda ansatser förvisso men med facit i hand, nu när vi ser hur enormt mycket tid och energi som lärosätenas forskare lagt ner för att söka medel ur dessa riktade och projektinriktade satsningar, behöver nog en viss kursändring ske. Om inte, riskerar Sverige att förlora sin bredd och långsiktiga uppbyggnad av forskning och kunskap. Jag och mina rektorskollegor i SUHF:s presidium har därför skrivit en debattartikel i Curie med en önskan om just en kursändring: ”Det är dags att säga det tydligt: utan stärkta basanslag kommer Sverige inte att kunna kombinera spets och bredd. Vi riskerar att bygga ett forskningssystem som glänser på ytan men saknar den grund som gör verklig förnyelse möjlig.” Min önskan är att den regeringen som bildas i höst, vilken den nu blir, behöver ta detta budskap med sig inför kommande budgetar och propositioner.

De tre personer som kommer att tilldelas guldmedalj har alla bidragit till att möjliggöra verklig förnyelse till nytta för såväl akademin som samhället i stort.

Mikael Dolsten hedras för sin långa karriär som läkare, forskare och senare forskningschef inom läkemedelsindustrin där han bland annat haft en ledande roll i det globala svaret på covid-19-pandemin, där utvecklingen av mRNA-vaccin bidrog till att rädda miljontals liv.

Karl Johan Åström har lagt grunden för en forskningsmiljö inom reglerteknik vid LTH som kom att räknas till världens främsta. Åström har dessutom spelat en central roll som akademisk ledare och som drivande kraft bakom utvecklingen av civilingenjörsprogrammet i datateknik. Hans insatser fortsätter att påverka generationer av forskare, studenter och ingenjörer världen över.

Ebba Fischer är tidigare ordförande för Crafoordska stiftelsen. Under de 18 år som hon ledde arbetet med både långsiktighet och höga kvalitetskrav delade stiftelsen ut runt 1,9 miljarder kronor i bidrag till främst Lunds universitet men också till ungdomsverksamhet, idrott, kultur och humanitära insatser. Crafoordpriset är ett mycket prestigefyllt pris, inte minst för ämnen som inte tilldelas Nobelpris.

Guldmedaljen är ett stort och varmt tack för dessa värdefulla insatser! Och håll utkik framöver i Lunds universitets kanaler där mer om dessa inspirerande personer kommer att presenteras.

Erik

Hur formar man ett universitet över fem, 20, 50 eller 100 år? Går det ens att tänka över flera decennier när världen är så rörlig som den är idag? Vilken forskning kommer att bedrivas, vilken utbildning kommer att ges – finns ens fysiska universitet år 2126?

Längs med spårvagnslinjen från centrala Lund till ändhållplatsen vid ESS, eller om man går till fots från Domkyrkan och Universitetsplatsen, genom campus, hela vägen genom kvarteret Paradis, vidare genom UB-parken och vidare upp längs Sölvegatan genom LTH och vidare till Brunnshög och slutstationen ESS syns åratal av utveckling och utbyggnad. Arkitektur från olika århundraden. Stadsplanering från flera århundraden. Renoveringar över århundranden. Nya funktioner i gamla hus. Nya funktioner i nya hus.

Människor har planerat och människor har byggt. Människor har sett behov och människor har haft framtidsvisioner. Det är en hisnande historisk färd man bjuds på genom Kunskapsstråket i Lund, vare sig man åker eldrivet eller promenerar till fots. Och färden slutar inte på intet sätt här och nu utan fortsätter in i framtiden.

Det är så jag ser på universitetets byggnader. De står här alla som bevis på akademiska framtidsvisioner. De har inte sällan byggts av mod, envishet och framtidstro och i ärlighetens namn med tänjda ekonomiska ramar.

Lunds universitets lokaler kostar. 2025 uppgick lokalkostnaderna till 1, 4 miljarder kronor vilket är 13 procent av universitetets totala kostnader.

Och idag är det mycket kostsamt att bygga nytt eller renovera. Produktionskostnader för nya eller renoverade kvadratmeter påverkas av bland annat höga materialpriser som en följd av pandemi, krig och inflation. Det ger höga hyror, ibland så höga att de inte motiverar en nyetablering.

I det nyaste området Science Village mellan MAX IV och ESS är det av stor strategisk betydelse att universitetet kan etablera verksamheter. De platser i världen som har samma förutsättningar som detta område kan räknas på ena handens fingrar. Därför är det inte bara en angelägenhet för universitetet att dessa förutsättningar tas tillvara utan för hela vår landsända – ja, för hela Sverige. De steg vi tar idag kommer att påverka platsens utveckling i decennier framåt.

Just här på denna plats planeras just nu för en ytterligare etablering. Sedan 2025 har LINXS Institute of advanced Neutrons and X-ray Science sin verksamhet i The Loop. Näst på tur står NanoLab där dess nya skepnad – NanoLab Science Village – planeras bli den tredje stora forskningsanläggningen i området med etablering 2027. NanoLab samlar forskning och utbildning inom bland annat halvledarteknologi, kvantteknik, fotonik och avancerade material.

För de stora etableringar och investeringar som labb och forskningsmiljöer innebär krävs framför allt mod och framtidsvisioner. Men det behövs också säkerhet och kapital för att kunna genomföra dem. Av den anledningen utfärdade rektor nyligen ett villkorat löfte till LTH om en engångsfinansiering upp till 60 miljoner kronor för verksamhetsanknuten inredning och forskningsutrustning i samband med etableringen av nya NanoLab. Det förutsätter att LTH finansierar med lika mycket och Naturvetenskapliga fakulteten med 20 miljoner.

Den senaste tiden har två diskussioner som på olika sätt berör lärosätenas lokaler och lokalkostnader återigen kommit till ytan. Den ena handlar om Akademiska hus som äger omkring 60 procent av landets universitets- och högskolefastigheter. I deras uppdrag ingår att ge avkastningskrav till staten och därmed behöver de sätta marknadsmässiga hyror. Detta får stor påverkan på universitet såsom Lunds, som ligger i attraktiva regioner och som med sin forskning och utveckling attraherar andra aktörer som i sin tur leder till att fastighetsvärden och hyrorna i området stiger. Med höga hyror finns mindre ekonomiskt utrymme till att bedriva kärnuppgifterna utbildning och forskning. Att flytta avancerade labb och forskningsinfrastrukturer till andra, möjligtvis billigare lokaler, låter sig knappast göras.

Mina rektorskollegor på Karolinska Institutet, KTH och Stockholms universitet beskrev nyligen problematiken med Akademiska hus vinstkrav på ett förtjänstfullt sätt i Dagens Industri. Jag är helt enig med dem om att politikerna måste skapa en annan hyresmodell där statens fastighetsförvaltning bidrar till de forsknings- och utbildningspolitiska ambitionerna istället för att stjälpa dem.

Den andra diskussionen handlar om universitetens möjlighet att samla på sig myndighetskapital. Detta myndighetskapital har aktualiserats i samband med att regeringen nyligen tillsatt en utredning ”Utbildning av hög kvalitet som är relevant för arbetsmarknadens och samhällets behov” (Dir 2026:82) och där utredaren ska lämna förslag som kan förbättra uppföljning och kontroll av myndighetskapitalet samt utreda och föreslå styrning av myndighetskapitalets storlek. Både lärosätenas behov av flexibilitet och effektiv resurshushållning ska beaktas i de förslag som utredaren tar fram.

Under de kommande 20–25 åren kommer cirka en tredjedel av universitetets lokalbestånd att förnyas eller anpassas till nya behov. Att kunna samla och behålla myndighetskapital är därför en mycket viktig ventil för ett lärosäte som Lunds och en förutsättning för att vi ska våga utveckla verksamheten även om tidsperspektivet för utveckling är fem, 20, 50 eller 100 år.

Erik

I augusti går sommarens färger över i en något vemodigare färgskala, en som är mer gyllene och djupare än försommarens intensiva palett. Men färgskiftningen gäller inte universitetslivet som i stället, enligt min erfarenhet, spirar bäst på hösten med tankar som såtts under vårens hektiska liv och som fått ligga till sig under sommaren och sedan får sprätt så här i augusti. Tillflödet av nya studenter gör också att hela campus väcks till liv.

Denna sensommar under ett valår innebär även att det politiska livet kvicknar till. Några större vallöften som rör vår sektor har ännu inte presenterats men det hör heller inte till vanligheterna. Stora (större) politikområden som skola, vård och arbete slåss om riksdagens budgetkaka och reformutrymme. Lägg därtill det stora fokuset på försvar och att bekämpa kriminalitet som vuxit starkt som politikområden de senaste åren.

Även om politiken som omgärdar eller direkt rör forskning och högre utbildning inte syns på de slagfärdiga valaffischerna så puttrar den på i bakgrunden. Sett över en längre tidsperiod sker förflyttningar för förutsättningar och uppdrag för vår sektor. Sammantaget är riktningen över tid att politikerna i allt högre grad vill styra universitetsutbildningar mot arbetsmarknadsanpassning (i högre studietakt) och forskning mot innovation och tillämpbarhet för att tjäna (teknisk) utveckling i samhället. Det kan exemplifieras med de senaste satsningarna inom STEM – både vad gäller utbildning och forskning och med det nyligen tilldelade uppdraget till fem lärosäten (inklusive Lunds) att ge förslag på hur civilingenjörsutbildningarna kan snabbas upp.

I sommar presenterade regeringen en ny utredning ”Ett utbildningsutbud av hög kvalitet som är relevant för arbetsmarknadens och samhällets behov” (Dir. 2026:82) som ytterligare förstärker denna riktning. Enligt direktivet bör den högre utbildningen i högre grad styra mot att erbjuda utbildningar som efterfrågas av arbetsmarknaden och samhället. En arbetsmarknadskomponent ska föreslås i resurstilldelningen.

Det finns förvisso en passus i direktivet som anger att möjligheterna till bildning ska vara goda och lärosätenas autonomi och rådighet värnas. Men det går inte att komma ifrån tanken att det bakom direktivet finns en underton av misstro från politikernas håll mot lärosätenas förmåga att skapa ett viktigt, relevant och robust utbildnings- och forskningslandskap i den volatila tid vi lever i. Universiteten har ett betydligt större uppdrag och ett mycket större samhällsansvar än att leverera snabba yrkesutbildningar för industrin, vården eller näringslivet.

Som universitet behöver vi bli ännu bättre på att artikulera hur vi tar detta viktiga och stora ansvar och visa omvärlden hur vi gör det. Genom universitetets storlek och bredd är, och ska vi vara, en motor för samhällets utveckling, omställningsförmåga och lärandeförmåga såväl regionalt som nationellt och internationellt. Vi arbetar därför mycket aktivt för att skapa nya partnerskap och allianser inom och utanför akademin. Även om vi redan har så mycket att känna rättmätig stolthet över är vi i ständig utveckling för att göra det ännu bättre! Det gäller även i arbetet med att skapa utbildningar som är relevanta men också robusta i den mycket osäkra tid vi lever i nu.

Det är i dynamiken mellan akademi, medborgare, näringsliv, industri, offentlig sektor och frivilligorganisationer som vi skapar välstånd och en gemensam framtidsbild av hur världen och det goda samhället kan se ut.

Oberoende vem som vinner valet i höst är universitetens roll i samhället något som ständigt behöver påminnas om. Lunds universitet kommer att arbeta ännu mer framöver lokalt, nationellt och internationellt för att ta driva samhällsutveckling och välstånd.

Erik

Så har herrarnas fotbolls-VM kört igång och samlar miljontals supportrar och hejaklackar runt om i världen. Länder konkurrerar inbördes om åtråvärda medaljplatser men sporten i sig delas i en världsgemenskap, om än präglad av dagens geopolitiska verklighet. En fotbollssommar som denna kan jag inte låta bli att dra paralleller till akademin och särskilt till grundforskningen.

Ett fotbolls-VM samlar de toppade elitspelarna och lagen men startar inte där. Fotbolls-VM börjar på bakgården i förorten, på parkeringen i innerstan, på gräsplätten nere vid sjön, i favelan på bergssluttningen, på skolgården och i den lokala idrottsföreningen. Framgångsrik fotboll, liksom grundforskning, bygger på att det finns en gräsrotsrörelse, en rörelse som sällan bygger på något annat än lust och vilja att göra något tillsammans. Till en början ofta i oorganiserat kaos. Längre fram mer organiserat i klubblag och för en liten del av alla spelare blir det en elitsatsning. Men det är värt att ha i åtanke att det inte är toppstyrning med politiska mål och direktiv eller elitakademier som har skapat hela det världsomspännande system som både fotbolls-VM och grundforskning bygger på.

Precis som i fotboll vill forskningen skapa goda karriärvägar för dem som vill och kan skruva bollen på ett sätt som någon annan aldrig tidigare gjort eller som har förmågan att sätta en perfekt bicicleta. Vi behöver därutöver fånga in de bästa spelarna runt om i världen för att själva bli bättre och de internationella rekryteringskampanjerna inom Lund University Programme for Global Excellence är en del i detta lagbygge.

Och precis som i fotboll behöver vi kraftsamla för att som landslag kunna hävda oss i den globala konkurrensen. Nyligen gick Lunds universitet och fem andra lärosäten (Chalmers och KTH samt Stockholms, Linköpings, och Uppsala universitet) ihop för att bilda Swedish Center for Quantum Technology. Det är ett nationellt centrum för forskning, innovation, utbildning och kapacitetsbyggande inom kvantteknologi. Här får vi möjlighet att förena lärosätenas olika styrkor och skapa en miljö som kan positionera svensk kvantteknologi inför den utveckling som väntas ske på området de närmsta decennierna och globalt vara med och forma nästa teknologiska revolution.

Som rektor kan man fundera på vilken roll ett sådant ämbete har i ett akademiskt lagbyggande. Närmast till hands ligger väl mittbacken som rör sig långt upp och ner över planen, ibland med offensiva löpningar för att skapa numerära överlägen, för att i nästa stund snabbt behöva springa tillbaka i försvar för att förhindra kontringar. Men den huvudsakliga uppgiften är ändå som jag ser det att skapa möjlighet för andra att skjuta kanonskott och se möjligheterna även i tåfjuttarna – eftersom de senare kan ta de mest oväntade och lyckofulla riktningarna.

Nu kommer snart midsommar och därefter är det dags för flera av oss att bege sig till Almedalen. Detta år, politikens valår och fotbollens gigantår, ger säkert åtskilliga tillfällen att diskutera hur vi långsiktigt bygger och toppar det akademiska landslaget på bästa sätt.

Jag passar på att önska glad sommar!

Erik

Vilken vecka! Celestialkarnevalen håller på att packa ihop och lämnar mig och hundratusentals andra besökare med skratt att tänka länge på. Själv blev jag av med en hårlock och 7,5 högskolepoäng för en felparkering. Karnevalsgeneral Hugo Widell å sin sida blev av med sin mustasch, bara för att nämna några av alla de otippade saker som hände under karnevalens galna, roliga, oförutsägbara, välorganiserade och proffsiga tre dagar. Jag riktar ett stort tack till alla över 8000 karnevalister som gjort denna helg i maj helt oförglömlig för så många. Det tål att upprepas: studenterna gör staden.

Och knappt har karnevalsbodarna lämnat Lundagård förrän det är dags att svida om parken inför årets doktorspromotion. I år utgår tåget från AF-borgen eftersom Universitetshuset är stängt för renovering. Att trampa nya vägar vare sig det rör promotionståget genom Lundagård eller i verksamheten i stort är något som universitetet hela tiden strävar efter – tradition och förnyelse hand i hand.

Förnyelsen – de nära 300 färska doktorer som hedras på fredag för sina insatser i akademins tjänst och som går i rakt nedstigande led till den kunskap som de nära 50 jubeldoktorer för 50 år sedan producerade och hedrades för. Årets 16 hedersdoktorer har på sina egna sätt och utifrånkommande perspektiv bidragit med livskraftigt syre till universitetet och allt detta är värt att hedras och firas.

Det finns mörka moln för såväl den fria världen som den fria akademin. Men just dessa dagar i maj: låt oss glädjas åt det som är ljust. Åt karneval och kunskap i en salig blandning.

Erik

En filosofisk fråga som jag har haft anledning att fundera på den senaste tiden: Kan ett grönområde krympa samtidigt som det expanderar?

Ja, uppenbarligen så här i maj månad mitt i Lundagård. Parkens utrymme blir mindre för var minut som går. Stängsel, cementblock, pallar, lådor, diverse byggmaterial, lastbilar och kranar, snart sagt varenda millimeter av gräs och gångar har tagits i anspråk. Den öppning i stängslet som jag helt säkert hittade häromdagen har täppts igen – snart nog finns ingen väg ut och ingen väg in till området. Klaustrofobiskt på sitt sätt och inget för den med dåligt lokalsinne.

Men som det växer! En hel karnevalsby gror nu i byggröran med en fart som även den mest invasiva växtart skulle avundas. Pilar pekar ut riktning för de nöjen som komma skall, tält reses och bajamajor placeras ut på strategiska ställen. Bodar med gåtfulla namn såsom Last Friday Flight, Casino Cosmopol-i-stan, Träsket och Gräset är grönare kittlar fantasin när man passerar. Det är bara några dagar kvar nu tills området, det som krympt men växt till något betydligt större och mer formidabelt, öppnar för karneval!

Jag är djupt imponerad över alla karnevalister och deras förmåga till allt från att kläcka kreativa idéer till att projektleda och så småningom genomföra detta jättearrangemang som sprider så mycket glädje för så många. Jag hör överallt ifrån, inte bara inifrån akademin utan från samarbetspartners, alumner, kommunen, Lundabor i allmänhet, Skånebor i allmänhet, unga och gamla om de förväntningar och de planer man har inför karnevalen. Biljetter har bokats och uppladdning görs inför karnevalståget med picknickar eller sillafrukostar, ja sätten att ta sig an Lundakarnevalen är minst lika många som karnevalsnöjena.

Att det är studenterna som sätter sin prägel på Lunds universitet och Lund är ingen överdrift. Karnevalen vart fjärde år är ett bevis på det.

Själv kommer jag att försöka hinna med så mycket Celestialkarneval som det bara går under dessa dagar och särskilt redo är jag för invigning på fredag klockan 13!

Erik

När kontrollen blinkar blå, är det en signal för det säkra. När kontrollen blinkar blå är allt som det ska. Just de textraderna från åttiotalshiten ”Blinkar blå” av Adolphson & Falk kommer upp i huvudet när man läser 2026 års uppdatering av Academic Freedom Index som tagits fram av V-Dem Institute.

Årets rapport borrar särskilt i den institutionella autonomin för världens lärosäten i olika länder vilken i sin tur är grundläggande för att kunna skydda den individuella akademiska friheten. Där återfinns länder som Ungern som började sin stadigt nedåtgående resa från högt rankat inom institutionell autonomi 2009 till en bottenrankning idag. Och Indien som började sin resa neråt från en relativt god position 2012 till lågt rankat 2025.  Nämnas kan också Turkiet som sjunkit sedan 2009 och särskilt brant fram till 2017 och där stannat. Men det som är mest slående är med vilken hastighet som USA har rört sig neråt i mätningarna mellan 2020 och 2025 och nu inte är särskilt mycket bättre än de mer autokratiska länderna Ungern och Turkiet. Särskilt brant har det gått utför de senaste två åren. Idag räknas USA inte som stort mer än medel på skalan över institutionell autonomi och där de 2019 fick 3,3 på en fyragradig ”institutionell autonomiskala” men till 2025 tappat 50 procent till 1,7. Utvecklingen har vi alla bevittnat, inte minst sedan 2025, att amerikanska universitet i allt högre grad har satts under politisk press både på delstats- och federal nivå vilket resulterat bland annat i att långsiktiga, stora och federala forskningsanslag har frusits eller upphört, inte sällan med politiska förtecken.

I rapporten är länder med stark institutionell frihet, såsom Sverige, markerade med blått på världskartan. Ju mörkare blå, desto bättre ställt är det med den institutionella friheten. Även USA har varit blått. I V-dems senaste rapport blinkar USA som en ljusröd varningslampa. Med andra ord: att kontrollen blinkar blå kan vara en falsk säkerhet; att utradera demokrati och tillhörande friheter såsom pressfrihet, domstolars frihet och den akademiska friheten kan gå fort. Svenska lärosäten är inte vaccinerade mot en sådan snabb händelseutveckling och därför är det extra viktigt att utredningen om ”En mer ändamålsenlig organisationsform för statliga universitet och högskolor” nu görs och att politiken på allvar ser över hur den akademiska friheten, både den institutionella friheten och individuella friheten, kan stärkas förebyggande.

Rapporten visar att betydligt fler länder har gått bakåt än de som har gått framåt de senaste tio åren vad gäller övergripande akademisk frihet (nio länder har stärkts, medan 50 har gått bakåt). Ser man på den institutionella friheten har elva länder gått framåt medan 43 backat. Ungefär samma förhållande gäller för den individuella akademiska friheten.

Det finns dock hopp om utvecklingen. Flera institutioner i USA, både de akademiska och domstolarna, har stått upp mot de politiska påtryckningarna, vilket visar att det inte är en fullständig återvändsgränd som USA hamnat i utan det finns en möjlig väg att ställa till rätta. 

Det har också varit valår i Ungern och det verkar som att ungrarna nu vill se en annan väg än den autokratiska riktningen som Viktor Orbán stått för och som också påverkat den akademiska friheten negativt. Även om det är för tidigt att se vilken eventuell påverkan en ny riktning för Ungern kommer att ha på den akademiska friheten tänker jag att det i alla fall är troligast att det bara kan gå i en riktning nu – uppåt.

Att det under flera år har blivit svårare och mer osäkert för forskare i USA att få långsiktiga anslag för ambitiösa projekt gör att Sverige seglat upp som ett riktigt gott alternativ för välmeriterade internationella forskare, något som var otänkbart för inte alltför många år sedan då USA fortfarande var forskarnas absoluta förstahandsval. Lunds universitet har till exempel fått fantastisk fin respons på den internationella rekryteringskampanj som gjordes i fjol och som nu fortsätter med ytterligare en omgång. Detta har bland annat DN uppmärksammat.

Och med hjälp av en stor satsning av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse kan internationellt ledande professorer rekryteras till Sverige inom life science med fokus på klinisk forskning. Inom satsningen har 205 miljoner kronor avsatts till Lunds universitet villkorat med att universitet/region medfinansierar vissa delar. Det är smått sensationellt att professor David Fenyö efter 34 år i USA nu flyttar sin forskning inom precisionsmedicin till Lunds universitet med hjälp av ett rekryteringsanslag på 50 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Otroligt roligt och vilken utomordentlig rekrytering till Medicinska fakulteteten!

Erik

Idag kom beskedet som många har väntat på sedan i höstas då universitetet lämnade in ansökningarna till Vetenskapsrådets åtta nya områden för Strategiska forskningsområden, SFO:er. Det krävdes ett minst sagt grannlaga arbete under förra året med en enorm insats av många personer för att under det korta fönstret som utlysningen var öppen kunna koordinera forskare och fakulteter samt andra medverkande partnerlärosäten. Men att Lunds universitet kan sätta ihop stora, starka miljöer visste vi sedan tidigare, det finns exempelvis redan 11 av 20 befintliga SFO:er vid Lunds universitetet, varav åtta koordineras härifrån. De ansökningar vi lämnade in i slutet av förra året var också allihop väldigt starka och universitetet famnade alla de utpekade områdena.

Lagom till påsk får vi nu ta del av resultatet av fjolårets idé- och tankearbete och allmänna kraftsamling. Det blev ett alldeles utmärkt påskägg och ett kvalitetskvitto för universitetets forskning där Vetenskapsrådet rekommenderar att Lunds universitet deltar i sex av de åtta nya SFO-områdena och två SFO:er koordineras härifrån.

Lunds universitet föreslås som koordinerande lärosäte inom områdena Praktiknära professionsforskning om brottslighet och Forskning om avancerade material där MAX IV får en tydlig koppling. Otroligt roligt! Lund deltar också i områdena Kvanttekniker, Polarforskning, Krisberedskap och totalförsvaret samt  Excellens i skolan vilket visar på universitetets bredd inom samhällsviktiga och aktuella områden.

Nu väntar regeringens beslut innan vi slutligt ropar hej! men jag vill ändå passa på att säga stort grattis till alla som medverkat till denna gemensamma kraftsamling.

Och glad påsk upptill!

Erik

Idag meddelar regeringen att de föreslår undantag från kravet på etikgodkännande och skickar förslaget på lagrådsremiss. Det är ett välkommet förslag eftersom etikprövningslagstiftningen som skärptes 2020 mot bakgrund av Macchiariniskandalen förde med sig flera oönskade effekter och var särskilt dåligt anpassad till forskare inom humaniora och samhällsvetenskap.

Etikprövningslagstiftningen har tillkommit för att skydda enskilda människor och se till att respekten för människovärdet vid forskning upprätthålls. Lagen är därför enligt min mening ett av de viktigaste fundamenten som forskningen vilar på – enskilda människor ska aldrig fara illa i forskningens namn. Men 2020 blev lagen otroligt stelbent och gjorde det till exempel svårt för forskare inom samhällsvetenskap och humaniora att bedriva studier på uppgifter som hämtas i offentligt material såsom domar eller medier. Och istället för att Överklagandenämnden för etikprövning, Önep, i sitt tillsynsansvar skulle kunna vara en rådgivande instans till hjälp för forskare och lärosäten blev deras tillsynsansvar i delar repressivt vilket skapade stor oro bland forskare.

Det är helt orimligt med innevarande ordning att Önep är skyldiga att åtalsanmäla misstankar om brott mot etikprövningslagen, även i fall som är mindre allvarliga. Konsekvenserna för den enskilde forskaren av en sådan åtalsanmälan, även när Åklagaramyndigheten inte inleder en förundersökning eller när myndigheten lägger ner den, har visat sig bli mycket svåra och negativa. Även Önep själva har begärt att paragrafen som reglerar detta i etikprövningslagen ändras.

Efter den omfattande kritiken mot lagen tillsatte regeringen en utredning våren 2023 för att se över den. Utredaren föreslog att den innevarande lagen skulle ersättas med en ny för att förenkla, höja rättssäkerheten och undanta viss forskning från etikprövning (Ds 2024:21).

Nu föreslår regeringen glädjande nog att undantag införs så att etikprövning bara ska genomföras när det verkligen behövs och inte i de fall där risken för deltagare i en forskningsstudie är låg. Undantag kan till exempel handla om forskning om politiska åsikter som bygger på offentliga uppgifter i media eller studier av offentliga domar. Förslaget innebär dock att det blir upp till oss som forskningshuvudmän att bedöma om forskningen omfattas av något av undantagen. Ett sådant förfarande kommer med all sannolikhet att leda till ökad administration här på lärosätet och kräver att vi bygger upp ett eget granskningssystem. Det är också viktigt att fortsatt ha i åtanke, att oavsett om forskningen kräver juridiskt tillstånd eller ej, så är det alltid forskarens ansvar att göra en etisk värdering av sin forskning om den involverar människor och följa etiska principer. Denna lagändring ska alltså inte ses som att ett carte blanche för att slippa ta ansvar för forskningsetik. Regeringen föreslår också att det ska införas en möjlighet till frivillig etikprövning vid Etikprövningsmyndigheten av den forskning som undantas.

I tillsynsärenden ska Önep kunna fatta så kallade granskningsbeslut, vilka ska ha en framåtsyftande och vägledande funktion. Det är en god tanke eftersom god forskningssed bygger på den samlade kunskapen och erfarenheten inom forskningslandskapets alla delar och som hela tiden ska delas, utvecklas och förbättras. Regeringen föreslår också att Önep ska få avgöra när avsteg från etikprövningslagen ska anmälas till åtal, för att forskare inte ska anmälas till åklagare för mindre allvarliga fel. Mycket bra! För att inte säga alldeles nödvändigt för ett fungerande forskningssamhälle.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2027.

Erik