Erik Renström

I dag har jag återigen äran att hålla promotionstal i Lunds vackra domkyrka. I år har jag utgått från växelverkan, som den mellan den förnuftsstyrda upplysningstiden och den känslosvallande romantiken. Växelverkan mellan förnuft och känsla formar våra privata liv, men även kulturella epoker och de sammanhang vi verkar inom. Upplysningstiden förflyttade samhället från kyrkans dominans över tankevärlden, men framväxten av medborgerliga rättigheter och det demokratiska samhället fick vänta ännu många decennier.

De forskningsbaserade utbildningsuniversiteten får i sin grundkonstruktion sägas vara bärare av upplysningstidens landvinningar med de naturvetenskapliga framsteg och logiska resonemang den höll högt. Inom vetenskapen ska man inte tro och tycka, utan vi måste ha belägg för det vi hävdar är sant.

På många vis har de senaste drygt hundra åren varit universitetens tidsålder. Den vetenskapliga metoden har i stort sett varit i fas med den regelstyrda världsordningen och kunskapsutvecklingen har lett till stora framsteg för mänskligheten. Det har varit möjligt genom framväxten av den professionella principen om akademisk frihet som varit en grundförutsättning för kunskapsutveckling och framsteg.

Allt detta är nu ifrågasatt i flera delar av världen. Och osäkerheten är stor huruvida det vi såg som självklarheter i fjol kommer att vara bannlysta nästa år. Vi lever i en tid där det ibland verkar som att känslor tillmäts större tyngd än argument. I en sådan tidsanda är det svårt att föra resonemang som för mänskligheten framåt.

I denna tid är det viktigare än någonsin för universiteten att hålla sina principer högt. Vi har ett stort ansvar för att värna det förtroende vi åtnjuter i samhället. Vi måste göra vårt yttersta för att hävda betydelsen av fakta och logiska resonemang, att vi gör allt för att vara opartiska sanningssökare. Men, vi måste också anstränga oss för att föra en mänsklig dialog även med dem vars åsikter och världsbilder vi inte delar.

Beviset för att olika världsbilder kan leva i symbios är platsen där promotionen hålls. Det rationella universitetet format av upplysningstidens avståndstagande från kyrkan firar promotionen just i Lunds domkyrka. Universitetet och kyrkan talar till olika delar av människans natur och kan leva tillsammans.

Den här dynamiska växelverkan tänker jag också kan symboliseras genom Göran Bexell, professor emeritus i etik vid Teologiska fakulteten och Lunds universitets rektor 2003–2008. I år blir han jubeldoktor och ger fortfarande tillbaka till universitetet med såväl förnuft som känsla. En fin förebild för oss alla inom akademin!

Jag vill också ge en eloge till Studentafton – i går kväll höll de ett fantastiskt fint arrangemang i AF-borgen med Jon Fosse, Nobelpristagare i litteratur, tillika en av årets hedersdoktorer. Det här är Lunds universitet när det är som bäst – en smältdegel där så många olika tankar och idéer möts och ständiga samtal pågår.

Erik

Under resan i USA och Kalifornien i förra veckan sammanstrålade jag med rektorskollegorna i nätverket Universitas 21 (U21) för den årliga nätverkskonferensen som i år hålls på UC Davis. Temat för torsdagens huvudsymposium – the Presidential Symposium – var Imagining the Future of Higher Education och under dagarna som jag tillbringat med kollegorna i Davis hade jag tillfälle att fånga upp ett antal tankar kring de utmaningar som lärosätena står inför. Medlemslärosätena i U21 kommer från flertalet kontinenter men trots de geografiska avstånden finns mer som förenar än som skiljer i våra tankar om nutid och framtid. Att vi är i USA just nu sätter nog till viss del tonen för de diskussioner som vi har – även i en demokrati kan universiteten attackeras från politiskt håll och den fria akademins nytta för samhället i form av välstånd och utveckling ifrågasättas.

Även lärosäten som inte är amerikanska ser samma tendenser, om än inte lika omfattande som i USA, kring hur politiken börjar ifrågasätta en fristående akademi och dess nytta. Under mötet luftades såväl reflektion som självkritik och som medicin har föreslagits ökad dialog med externa aktörer över hela den politiska skalan, även de som inte håller med eller tycker direkt illa om akademin. Att akademin hittills inte har varit tillräckligt bra på denna dialog, reflekterade vi självkritiskt över i Davis.

Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit om just spänningarna mellan vad som uppfattas som en ”globaliserad elit” och ”vanliga människor”. Den spänningen finns i olika varianter över hela världen och har blivit tydlig i USA. Vi som har privilegiet att studera och verka på universitet behöver ständigt påminna oss själva och andra om att det vi bygger för att förstå mer, ta fram ny kunskap eller nya lösningar inte bara görs för vår egen skull. Den kunskap som ett universitet genererar ska komma alla medborgare tillgodo. Det är därför samverkan och dialog med det omgivande samhället är så viktigt.

Ytterligare en fond till U21-konferensen var Kalifornien där Silicon Valley och världens största techbolag har sin bas. Alla lärosäten ser AI som en stor utmaning. Vi inte bara använder AI, vi blir också använda av den och det behöver vi hantera. Och när techbolagen, som lärosätena tidigare varit samarbetspartners med nu snarare ser oss som kunder – hur ska vi hantera det? En stor utmaning är att beslutsprocesser och investeringar vid universiteten tar lång tid. När vi väl byggt serverhallar, dragit fram el och kyla och cybersäkrat tekniken är våra investeringar redan föråldrade. Det är ingen lätt nöt att knäcka, men lättare är kanske uppdraget att göra alla studenter och medarbetare AI-kunniga så att de förstår tekniken och kan göra medvetna val.

Kollegorna lyfte även under konferensen den stora utmaningen i att kunskap får allt kortare halveringstid. Här behöver man hitta snabbare vägar för det livslånga lärandet som kräver en särskild pedagogik. När det gäller AI lyfte kollegor initiativ som att erbjuda all administrativ personal vidareutbildning inom AI.

I förra veckan, ”här hemma” fattade Lunds universitet beslut om att tilldela drygt 6,7 miljoner kronor till projektet Kraftsamling Digitalisering och AI för 2025. Det inbegriper just utbildning i AI-kunskap för samtliga medarbetare och det kommer också att kunna hantera många av de frågor som handlar om AI och som berör hela organisationen och inte bara roller som lärare eller forskare för vilka vi redan har etablerade enheter. För att just fånga upp den snabba halveringstiden på kunskap och rörligheten inom AI kommer Kraftsamling Digitalisering och AI att agera som en ad hoc-organisation.

Ytterligare ett stort tema i de gemensamma samtalen i Davis var den förändrade geopolitiken som har gjort internationella samarbeten allt svårare. Det finns dock inte så mycket val för en liten nation annat än att verka internationellt och det finns en oro bland lärosätena att en teknologisk frikoppling mellan USA och Kina kommer att göra alla till förlorare. Universiteten och den akademiska internationella gemenskapen måste därför aktivt motverka deglobaliseringen. Samtidigt får vi inse att det kommer att bli svårare med samarbeten inom områden som kvantteknik, AI och halvledare och det kommer att krävas av oss att hitta de nischer där vi kan samarbeta.

Polariseringen märks också på världens campus där det framkom talrika vittnesmål om att viss hårdför aktivism alienerar andra studenter och medarbetare som väljer att tystna eller gå under radarn. Det motverkar det fria ordet på campus. Engagemang i vad som händer i omvärlden är i grunden något bra som universitet över hela världen vill främja. Det råder bred enighet om att de principer som formulerades redan i Kalvenrapporten från University of Chicago 1967 ger bra vägledning. De innebär bland annat att bojkotter, avbrutna samarbeten och diverse ställningstaganden från universiteten inte är rätt väg att gå. Vi har fört diskussioner om när aktivism på campus blir en positiv kraft. Om vikten läggs på aktivt engagemang i organisationer som kan göra skillnad i sak kanaliseras engagemanget till något konstruktivt. På campus ska utgångspunkten för yttrandefrihet vara privilegiet att få lyssna på andra istället för att överrösta dem. Här ligger en utmaning i att tänka på universitetens bredare ansvar och verka för att alla på universiteten ger tillbaka till samhället i vidare mening än bara till meningsfränder.

På Lunds universitet märker jag en stor vilja och ett stort behov av att diskutera frågor som handlar om universitetet och dess roll i ett demokratiskt samhälle. Vi arbetar långsiktigt med att förtydliga akademisk frihet och på fakulteterna och gemensamt ordnas med jämna mellanrum seminarier och panelsamtal kring frågor om forskarens och lärarens roll och ansvar, aktivism, censur och andra frågor som berör universitetets roll i samtiden. Ett exempel är det aktuella seminariet ”Hur kan vi tillsammans värna demokratin?” på Skissernas museum.

Summa summarum efter ett antal dagar i Davis: Akademin runt om i världen måste bli skickligare på att beskriva nyttan för samhället. Vår roll i samhället har blivit större, men är i grunden rätt mycket densamma sedan Humboldt. Vi måste själva förstå vart vi och samhället är på väg, omformulera vår roll och sedan klara av att ändra oss. Bara så kan vi fortsätta att vara relevanta och viktiga för samhället för lång tid framöver.

I dessa tider krävs mod och självförtroende hos alla universitetsanställda för att mäkta med alla utmaningar som väntar. Här är jag hoppfull – det finns mycket goda förutsättningar för Lunds universitet och världens akademier att kraftsamla och ta sig an framtiden!
Erik

Jag är för närvarande i USA och resor hit är alltid intressanta, men just nu är det särskilt intressant att befinna sig i USA. Vi i den lilla delegationen från Lunds universitet besöker kollegor och institutioner i soliga Kalifornien, som inte skuggas så mycket av den senaste tidens utveckling på federal nivå som jag kanske hade väntat. Här uppfattar jag att det mesta i vardagen är sig likt, men så är också Kalifornien en speciell delstat där man i viss mån har buffrat. Under veckan har jag fört många samtal med representanter för svenskt näringsliv och handel på generalkonsulatet i San Fransisco. Delegationen har också varit på UC Berkeley som tidigare besökt Lund för att bland annat höra hur vi arbetar med Innovation District. Extra intressant var det därför att besöka nya Bakar Bio Labs på Berkeley som är en inkubator för start up-bolag inom livsvetenskaper.

Visst finns det oro för framtiden, men jag hör att även de som förlorat federala anslag satsar på att övervintra, snarare än lämna USA. Det kan naturligtvis ändras, men de signaler jag har fått i både San Fransisco och på Berkeley är att det inte råder något emigrationstryck, däremot ett sug för ökat samarbete inom både innovation och entreprenörskap och internationellt. Handelskammaren i San Fransisco och Silicon Valley går för högtryck, med AI som eldar på innovationsekosystemet.

Vad kan vi bidra med just nu för att hjälpa samarbeten och kollegor i USA? Först och främst genom att påtala att det är säkert att komma till USA och att presumtiva studenter inte ska låta sig hindras, säger kollegorna jag har träffat. Och givetvis har vi nu ett gyllene tillfälle att fördjupa de samarbeten vi har med USA och även skapa nya. Här kan de satsningar som Lunds universitet gör på biträdande lektorat och gästprofessurer bidra till att vi blir än mer intressanta för våra amerikanska kollegor att samarbeta med.

Vi kommer att väva ihop trådarna när vi kommer hem till Sverige igen – hittills har resan varit mycket konstruktiv och produktiv!

Erik

I många år har diskussionen om hur akademisk frihet utmanas i många delar av världen, även i Sverige, förts. Och när till och med några av de starkaste akademiska fästena i världen såsom Harvard nu kämpar för sitt oberoende gentemot den amerikanska federala administrationens politiska direktiv blir det tydligt att akademin inte skrikit mycket för lite ull. Akademisk frihet, liksom tillhörande värden i en demokrati går inte att ta för givet och måste värnas och vaktas.
Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, har genom sin analysgrupp nogsamt kartlagt akademisk frihet i Sverige – och även kartlagt akademisk frihet i Norden genom Tim Ekbergs färska rapport ”Akademisk frihet så in i Norden”.
Några slutsatser från SUHF-rapporterna är: att regeringen behöver ta initiativ för att grundlagsskydda den akademiska friheten samt tillsätta en statlig utredning med uppdrag att lämna förslag som stärker den akademiska friheten. Lärosätenas autonomi behöver bygga på lag och inte på regeringens välvilja och beskydd. Regeringen behöver tydliggöra att skrivningar i högskolelagen om akademisk frihet även inkluderar lärosätenas självbestämmande.

Idag meddelade utbildningsminister Johan Pehrson att regeringen tillsätter en utredning om stärkt akademisk frihet med särskild utredare professor Anna-Sara Lind. Alla initiativ för att stärka den akademiska friheten är välkomna. Men i ljuset av vad som nu händer i USA och det som SUHF i sina rapporter har framfört är jag rädd för att direktivet fokuserar allt för mycket på individuell frihet och för lite på det som verkligen bekymrar oss på djupet– institutionell frihet och lärosätenas självbestämmande.

Den här regeringen har varit fokuserad på det som de upprepat kallar för cancelkultur och påpekar gärna universitetens eget ansvar att stötta forskare som utsätts för hot och hat eller påtryckningar. Men i en tid när universitet i USA slåss mot censur och för sitt oberoende är jag rädd för att utredningen, liksom tidigare utredningar som har gjorts, har något fel fokus. Hot och hat mot forskare och homogena miljöer med lågt i tak är förvisso allvarligt och hotar akademisk frihet, men kan också åtgärdas av universiteten själva i stor utsträckning. För att öka kunskapen om akademisk frihet bland medarbetare på Lunds universitet har t.ex. ett stort och långsiktigt arbete påbörjats och handlar bland annat om att förtydliga universitetets ståndpunkter rörande akademisk frihet.

Men långt värre är att lärosäten kan utsättas för censur eller förhindras att forska och söka kunskap om vissa ämnen av politiska skäl. Är då grundlags- och självbestämmandefundamentet alltför bräckligt kan det gå ganska snabbt att utplåna en fri och självständig akademi. Förhoppningsvis kommer detta problem att adresseras tydligare i den utredning som ministern utlovat längre fram rörande ny organisationsform för lärosätena.

Än så länge denna utredning. I juni 2026 ska den presenteras med förslag på nödvändiga författningsändringar. Vi är många i sektorn som kommer att följa detta arbete med stort intresse!
Erik

”Ja, det är vår igen och de har huggit upp isgatan och sälgen blommar nere vid ån. Ja, det är vår och jag får hänga upp vinterrocken. Den är så tung som om den har supit in alla vinterns mödor. Ångestens svett och skolans damm. /…/ Påsklov! Fem sköna dagar att njuta. Att andas, att glömma!”

Orden har jag lånat av Elis Heyst, sonen i August Strindbergs drama Påsk. Hans familj är tyngd av faderns fängelsevistelse och systerns galenskap och de jagas av en fordringsägare. Under tre dagar, från skärtorsdag till påskafton, får man följa familjen Heyst från mörker till en betydligt ljusare framtid. Så som den kristna påskhögtiden också går från mörker till ljus.

Men allt mörker får och ska inte glömmas. Just i dessa dagar har Ravensbrückarkivet på Universitetsbiblioteket utsetts till ett av Unescos Världsminnen. Det är en välförtjänt titel, arkivet är unikt och det har lagts enormt mycket arbete på att digitalisera materialet och på så vis kunna öppna det för såväl forskare i världen som allmänheten. Det har också lagts ner mycket arbete för att få arkivet Världsminnesklassat. Nu är det erkänt som ett kulturarv av särskilt stort värde för mänskligheten.

Arkivet består av 500 intervjuer med överlevare från nazisternas koncentrationsläger och som kom till Sverige med Folke Bernadottes Vita bussar våren 1945. Jag kan naturligtvis inte veta, men kan föreställa mig att dessa överlevare för första gången på väldigt länge kunde hänga upp den där Strindbergska tunga vinterrocken och äntligen få andas igen när de anlände med bussarna till Sverige. Vårljuset sipprade kanske åter in i deras liv.

Bland det unika med materialet i Ravensbrückarkivet är att det samlades in i nära anslutning till att överlevarna kom till Sverige. Minnena var fortfarande färska. Och det kanske viktigaste med materialet är att det samlades in och kunde bevaras till eftervärlden. När överlevare från nazisternas koncentrationsläger inte längre är vid liv behöver nya generationer påminnas om att ljus kan gå till mörker på kort tid. Vi får aldrig glömma hur skör en demokrati är, hur snabbt den moraliska grunden för ett samhälle kan vittra sönder och göra det otänkbara tänkbart. Om detta vittnar rösterna i Ravensbrückarkivet.

Det är vår nu, det är ljus. Snart några dagar att njuta. Häng gärna upp den tunga vinterrocken. Andas! Men glöm inte! Besök gärna Världsminnet på UB – eller ta en tur i Lund och följ i Strindbergs fotspår – han besökte till exempel gärna Botaniska trädgården under den tid han vistades och verkade i Lund.

Jag önskar alla en skön ledighet.

Erik

Stötta Sveriges ekonomi i oroliga tider med tullkrig och lågkonjunktur. Därtill satsningar på arbetsmarknad och försvar. Det är kontentan efter finansministerns presentation av vårändringsbudgeten, VÄB:en, och vårpropositionen idag. 

För sektorns del är det den första VÄB:en efter att forsknings- och innovationspropositionen släpptes strax innan jul. Vi har sedan dess räknat med olika scenarier eftersom vi inte vet hur tilldelningen kommer att se ut under de fyra kommande år som proppen gäller. Dels har det aviserats nya satsningar, dels har fördelningsnyckeln gjorts om (hur medel ska fördelas utifrån olika indikatorer såsom andelen externa medel där EU-medel får en extra tyngd). Hur denna nyckel har slagit igenom är fortfarande oklart efter dagens VÄB men klart är nu att Lunds universitet kommer väl ut av de svenska lärosätena med en ökning av forskningsanslaget på 29 miljoner kronor, varav 17 miljoner är en generell ökning av basanslaget medan 12 miljoner går till en riktad satsning på batteriteknik och elektrifiering. Dessa medel kommer att fördelas till fakulteterna efter den modell som tagits fram. Några utökade utbildningsmedel till högskolesektorn ser vi inte i vårändringsbudgeten utan här riktas medel i stället till yrkesutbildningar.

Erik

Lunds universitet har under en tid planerat för en satsning på forskning och utbildning med fokus på totalförsvarsområdet. Bakgrunden till denna satsning är långt ifrån glädjande – Sveriges totalförsvar rustas upp i tider av säkerhets- och geopolitiska förändringar i världen och globala förflyttningar av militär och ekonomisk makt. Men i tider som dessa finns stort behov av kunskap om totalförsvaret och kunskap som kan vara av nytta för totalförsvaret och det råder inget tvivel om att denna kunskap ryms inom flera av universitetets fakulteter.

Fakulteterna – sju fakulteter (!) är involverade – har bidragit med arbete, idéer och inspel för att kunna lägga grunden för det nya Centrum för beredskap och resiliens, LUPREP, som nu etableras på Campus Helsingborg med organisatorisk tillhörighet på Samhällsvetenskapliga fakulteten.

Denna satsning omfattar totalt 37 miljoner kronor med bland annat en forskarskola som inleds med rekrytering av sex doktorandtjänster och nya magisterprogram under utveckling.

Jag ser fram emot att följa såväl start som fortsatt utveckling av LUPREP som har alla förutsättningar att bli en stark kunskapsmiljö för forskare, doktorander och studenter men också kommer att bidra till att övriga samhället kan samverka i viktiga frågor som omger totalförsvaret.

Forskning som kommer att vara särskilt relevant för centrumets verksamhet är:  

• Kommunikation, desinformation och psykologiskt försvar
• Statens styrning av offentlig verksamhet och företag med inriktning mot säkerhet och krisberedskap
• Innovationer inom spetsteknologi med relevans för totalförsvaret
• Organisation och ledning av samhällsviktig verksamhet
• Kritisk infrastruktur
• Civilförsvar och krishantering
• Kultur och kreativa näringars roll i totalförsvaret

Erik

Den långa traditionen av forskningssamarbete och utbyte av data och kunskap mellan USA och Europa har varit avgörande för vetenskapliga framsteg. Av världens samlade forskningsdata är det bara någon procent som härrör från Sverige och för att svensk forskning ska förbli relevant är det internationella utbytet med kollegor i USA och andra länder avgörande.

Som rektor för ett stort internationellt universitet med mängder av globala kontakter och samarbeten är det svårare än någonsin att orientera sig och staka ut en riktning för forskningen som har långa och många samarbeten med USA. Flödet av utspel från presidenten i Vita huset är enormt och reaktionerna som följer på dem minst lika omfattande. En strategi för att hantera de snabba utspelen och exekutiva orderna är att vänta tills dammet lägger sig. Det är dock förrädiskt att inta en alltför passiv hållning till utvecklingen i USA, åtminstone för universiteten och den internationella gemenskap som de ingår i. Det går inte att vara annat än djupt orolig för de hot mot akademisk frihet som framträder i USA och i flera andra delar av världen nu. Och det går inte att vara annat än djupt orolig för en ökande protektionism som hotar transatlantisk forskar- och studentmobilitet och forskningssamarbeten. De senare bygger inte sällan på delning av forskningsdata i gemensamma projekt. Utvecklingen i USA gör att europeiska universitet behöver förbereda sig på att viss forskningsfinansiering och vissa forskningsprojekt i samarbete med USA inom exempelvis klimat och hälsa kan komma upphöra på kort eller lång sikt, helt eller delvis, och på att forskar- och studentmobilitet kan komma att förändras. Enskilda lärosäten såväl som forskningsfinansiärer och regeringar på nationell och EU-nivå behöver snarast ta fram strategier för att hantera detta.

Jag skriver om detta på Aktuella frågor i söndagens Sydsvenskan, 16 mars, utanför betalvägg.

Erik

Den senaste månaden har för min del varit fylld av kontakter med departement och överläggningar med kollegor i Europa och i Sverige. Vi har diskuterat det polska EU-ordförandeskapets Warszawadeklaration till stöd för EU:s kommande ramprogram för forskning och innovation – FP10 – samt forskningens frihet.

Vad handlar det hela om? Det korta svaret är det är i utformningen av ramprogrammet som utbildningens och forskningens frihet börjar genom att forskningsprojekt värderas efter deras inneboende kvalitet och inte primärt efter hur väl de motsvarar de rådande politiska prioriteringarna.

Bakgrunden är denna: under 2024 publicerades flera rapporter i EU med utgångspunkt i stärkt konkurrenskraft för Europa, ökad frihandel och starkare inre marknad. Rapporterna med huvudförfattare Mario Draghi, Manuel Heitor och Enrico Letta fick stort genomslag. En gemensam nämnare i rapporterna är att de lyfter upp, ja i stort sett sätter på piedestal, betydelsen av universitetens utbildning, forskning och innovation för att revitalisera Europas näringsliv och ekonomi. Men säg den glädje som varar: när dessa rapporter under sommaren skulle börja översättas till konkret politik började rykten spridas i Bryssel och därmed snabbt över hela Europa att universitetens verksamheter skulle underordnas det övergripande målet att stärka Europas konkurrenskraft. Detta förnekades tappert i ord av EU:s tjänstemän, medan den nya EU-kommissionen tillträdde och formerade sin politik. Tystanden bröts när Ursula von der Leyen i januari presenterade kommissionens Competitiveness Compass for the EU där det inte fanns med några planer för ett fristående FP10. 

Med den bakgrunden går det inte nog att berömma det polska EU-ordförandeskapet för den snabbhet med vilken den lyckats ena medlemsstaterna om att sätta stopp för dessa planer genom att formulera, bearbeta och argumentera för sin Warszawadeklaration. In i det sista såg det mörkt ut innan först Frankrike, sedan Tyskland och sist (ja, sist!) de nordiska länderna igår beslöt sig för att stödja deklarationen. De senaste veckorna har för min del inneburit mycket intensiv uppvaktning mot vår egen regering för att den ska förstå de övergripande värdena som stått på spel och inte blint stirra på budgeten. 

Så här dagen efter att deklarationen antagits förtjänar det att betonas att vi är många som känner starkt för att vara en konstruktiv och drivande kraft och vill bidra till att vitalisera Europas idékraft, näringsliv och ekonomi. Men, det ska vara ett fritt val. Det är också en lättnad att veta att lysande forsknings- och utbildningsinitiativ som inte faller i mittfåran av kommissionens intressen slipper konstruera mer eller mindre krystade motiveringar om hur de stärker Europas konkurrenskraft. I orostider som dessa är det ett styrketecken när liberala demokratier klarar av att stå fast vid sina grundläggande värderingar, i synnerhet med tanke på vad som just nu sker på andra sidan Atlanten.

Det går slutligen inte att överdriva betydelsen av Lunds universitets medlemskap i League of European Research Universities LERU för vår förmåga att vara en stark och drivande kraft för att påverka den europeiska politiken (och svenska eftersom europeisk politik numera i hög grad är vår inrikespolitik). Genom LERU och generalsekreteraren Kurt Deketelaere har medlemsuniversiteten fortlöpande fått aktuell och initierad information, som om vi själva hade suttit med vid kommissionens interna möten, fått förklarat hur till synes orelaterade uttalanden hänger samman och hur helheten ska förstås.

Idag är jag väldigt glad att akademin vunnit denna etappseger, men framförallt glad för att Europa och Sverige har valt att hedra de värderingar som hör till den liberala demokratin. Jag är också glad eftersom detta synsätt på fri forskning lägger den bästa grunden för att stärka den europeiska konkurrenskraften.

Erik

När världen ser ut som den gör och det inte verkar bättre än att den internationella världsordningen håller på att ruckas i sina grundvalar är det svårare än någonsin att navigera som internationellt universitetet. Samtidigt är Lunds universitet helt beroende av internationella samarbeten för att kunna bibehålla hög kvalitet i forskning och utbildning.

Det jag och många kollegor i Sverige och utomlands oroar oss över är hur samarbeten med en av världens största forskningsnationer, USA, kommer att utvecklas framöver. Kollegor i USA är oroliga över nedskärningar i statsbudgeten till viktiga forskningsområden men också skakade över ett debattklimat och ledarskap som varken främjar internationella forskningssamarbeten eller kunskapssamhället i stort.
Kanske kommer vi att se ett minskat intresse/försämrade möjligheter för forskare att verka i USA de kommande åren. Låt oss hoppas att så inte blir fallet men Lunds universitet ska vara beredda på att ta tillvara på kompetens och forskare och studenter som väljer Europa före USA.

Hur vaccinerar man sig mot ett försämrat säkerhetsläge i världen och skakiga internationella relationer? Genom ett större engagemang mellan lärosäten som delar värderingar och som kan stärka varandra i kunskap och forskningsframsteg. Det kan vara bilaterala samarbeten eller flerpartssamarbeten. Gärna med vänner i USA och i Storbritannien som återigen har tillträde till EU:s ramprogram Horisont Europa.

Mitt eget ämne, medicin, är starkt beroende av vänner, kollegor och finansiärer inom och utanför akademin – i Sverige och utomlands – för att hitta effektiv behandling och bot på svåra sjukdomar. Att Lunds universitet idag kan meddela att Fru Berta Kamprads Stiftelse donerar 420 miljoner kronor till cancerforskning vid Lunds universitet är därför en riktigt stark sol i en annars mörk vår.
Donationen går till tillämpad cancerforskning inom antikropps- och cellterapier i syfte att förbättra sjukdomsprognos och livskvalitet för cancerpatienter. Grattis till CREATE Health Translational Cancer Centre och huvudansvariga professorer Carl Borrebaeck och Kristian Pietras och deras forskarteam.
Och just det. Det internationella samarbetet. Forskningen som denna rekorddonation stöttar sker i samarbete med Swiss Cancer Center och EPFL i Lausanne.
Erik