Erik Renström

För den som har följt händelseutvecklingen kring propalestinska demonstrationer och hur tältläger etablerats på amerikanska campus och därefter fått spridning till andra delar av världen kom det inte som en överraskning att sådana demonstrationer nu även kommit till Sverige. I Lundagård har ett tältläger etablerats under tisdagsmorgonen och liknande på flera andra högskoleorter.

Många har sökt kommentarer från universitetet under dagen och här kommer ett uttalande i frågan:

Med anledning av att tältläger rests i Lundagård och propalestinska demonstrationer

Lunds universitet understryker vikten av yttrandefrihet och akademisk frihet. Fredliga demonstrationer är varje samhällsmedborgares rätt och universitetet försvarar alltid denna rättighet.

Propalestinska demonstranter har tidigare riktat krav mot universitetet och detta är universitetets ställningstagande:

Universitetet ska främja att forskning och utbildning bedrivs även i politiska, samhälleliga, känslomässigt laddade eller etiskt svåra frågor. Vid universitetet ska diskussioner om svåra eller kontroversiella ämnen föras med respekt till andras perspektiv även om de står långt från ens eget.

Det är inte universitetets uppgift att driva utrikespolitiska frågor vilket betyder att medarbetare, studenter eller intressegrupper inte kan kräva att universitetet som arbetsgivare, utbildningsanordnare eller myndighet ska manifestera politiska uppfattningar eller förvänta sig att universitetet ska ta ställning i politiska frågor. Universitetet ska stå fritt från påtryckningar.

I praktiken innebär det att universitetet inte kommer att tillmötesgå krav på offentliga uttalanden, flaggningar, demonstrationer eller manifestationer som innebär sådana ställningstaganden. Lunds universitet har ingen offentlig hållning i den pågående konflikten i Mellanöstern och kommer inte heller att uttrycka någon offentlig hållning.

Lunds universitets forskare har frihet att själv besluta hur och vem de samarbetar med under de lagar och förordningar som fastslagits av riksdag och regering. Detta kan innebära att universitetet genom utbyten och samarbeten verkar också i regioner där det råder krig eller konflikt. Universitetet har inga pågående övergripande samarbetsavtal i regionen. 

Lunds universitet välkomnar ett öppet meningsutbyte i samhället. Universitetet står för dialog och inte konflikt samt att respekt visas för andras åsikter. Lunds universitet accepterar inte trakasserier av medarbetare eller studenter eller att medarbetares eller studenters säkerhet äventyras.

Lunds universitet har dialog med andra myndigheter och samarbetspartners kring alla de frågor som kan uppkomma med anledning av tältlägret.

Erik

Med anledning av att aktivism och störande av politiska möten har varit uppe till debatt och diskuterats flitigt i media den senaste tiden skrev jag och vicerektor Jimmie Kristensson ett debattinlägg på Aktuella frågor i Sydsvenskan i fredags den 3 maj.

I inlägget redogör vi bland annat hur Lunds universitet ser på akademisk frihet och vilket ansvar akademin och andra samhällsinstitutioner som har del i det demokratiska bygget har i tider när demokratin är på nedgång i stora delar av världen och när pressfrihet och akademisk frihet är satt under press.

Debattinlägget kan du även läsa nedan:

Universiteten har inte som arbetssätt att tysta, störa eller gapa
När politiska möten stormas av maskerade personer som hotar, misshandlar och trakasserar mötesdeltagare är det ett allvarligt övergrepp på demokratin.

Landets universitet och högskolor har under lång tid oroats över att demokratin minskar i stora delar av världen, att press- och yttrandefrihet inskränks och att akademisk frihet monteras ner. Vad som förenar de tre fenomenen är att de som gör sina röster hörda i en polariserad samhällsdiskussion riskerar att utsättas för hot och trakasserier. I ett sådant landskap riskerar forskare liksom politiker och journalister att tystas. Och att tystna. Alla de institutioner i samhället som har en del i det demokratiska bygget har ett ansvar för att stävja detta. Det är ett gemensamt ansvar som kräver självrannsakan.

Utbildningsminister Mats Persson (L) har vid flera tillfällen pekat på akademin – universitet och högskolor – som fästen där åsikter tystas och aktivister får härja fritt. Regeringen har också gett UKÄ, Universitetskanslersämbetet i uppdrag att göra fallstudier om akademisk frihet. Studien ska redovisas senast den 15 maj.

Men de största problemen med hätska utspel och populism finns inte inom vetenskapen – utan snarare i den offentliga debatten och i politiska sammanhang, inte minst på sociala medier. Universiteten har inte som arbetssätt att tysta, störa eller gapa. Tvärtom. Det akademiska, vetenskapliga seminariet är en form för diskussion där olika ståndpunkter jämförs med varandra och där argumentens – och inte rösternas – styrka vinner gehör. Det pågår ständigt akademiska seminarier på universitet och högskolor, även i kontroversiella ämnen som lätt politiseras.

Universiteten har ett stort ansvar för att den kunskap som tas fram kommer samhället till godo och att den förmedlas till makthavare så att de kan fatta välgrundade beslut. Det är därför viktigt att forskare och studenter deltar i det offentliga samtalet. Universiteten uppmuntrar till det. Det är sedan upp till varje forskare att avgöra hur det bäst kan genomföras; i vilka sammanhang och i vilken omfattning de vill engagera sig. Många forskare gör också dagligen en enorm insats i dialoger med enskilda personer, grupper, politiker, företrädare för näringslivet och den offentliga sektorn.
Den akademiska friheten ger forskare mycket stor frihet att bland annat fritt välja forskningsfråga, att sprida forskningsresultat och att delta i det offentliga samtalet utan risk för påtryckningar eller repressalier.

Med akademisk frihet följer också ett akademiskt ansvar. Även företrädare för universitet och högskolor behöver rannsaka sig själva när demokrati och akademisk frihet är under press.
En av universitetens och högskolornas kanske största utmaningar framöver handlar om att behålla sin höga trovärdighet och sitt höga förtroende i ett samhälle där kunskap förväxlas med åsikter och desinformation blir allt svårare att genomskåda. Därför behövs diskussioner om etik föras parallellt – och tillsammans – med diskussioner om akademisk frihet.

Forskare som väljer att delta i offentliga debatter bör fundera på vilka etiska överväganden som behövs för att förtroendet för universitetens och forskarnas unika kompetens och bidrag till samhället inte ska erodera. Här ingår att vara öppen och ärlig kring intressekonflikter, att skilja på fakta och egna åsikter samt att fundera på när det är relevant att använda sin forskartitel i debatter eller inte.
Det har hänt att aktivister stört politiska möten, TV-sändningar eller trafik för att föra fram sina åsikter. I de fall aktivisterna har kunnat kopplas till universitet, som medarbetare eller studenter, riktas ofta blickarna mot lärosätet som utkrävs ansvar för ett – som det uppfattas – oacceptabelt beteende.
Det är inte lärosätenas ansvar eller uppdrag att styra hur medarbetare eller studenter i egenskap av samhällsmedborgare väljer att påverka politiken genom opinionsbildning eller aktivism.
Universitet ska aldrig ha någon uppfattning om, eller blanda sig i, vad studenter eller medarbetare tycker, säger eller gör som privatpersoner.

Det är varje samhällsmedborgares rätt att agera för att påverka samhället genom opinionsbildning eller aktivism. Universiteten ska alltid försvara den rätten, allt annat vore otänkbart. Det ska dock inte tolkas som att universiteten står bakom alla handlingar eller åsikter som medarbetare eller studenter ger uttryck för.

Erik

Det är en kontrasternas tid. I fredags åkte jag från Stockholm där snöblandat regn och kyla isade benmärgen och landade efter några timmars tågresa in i ett försommarvarmt Skåne. På amerikanska campus tältar propalestinska demonstranter. Även på campus i Lund har demonstrationståg avgått vid ett par tillfällen med riktade politiska krav mot universitetsledningen att ta ställning i kriget mellan Israel och Hamas. Idag, den siste april, fylls campus av studenter som vill fira in våren, den efterlängtade

Det är i dessa kontraster som universitetet och jag som rektor navigerar. Som vi alla behöver navigera i. Den efterlängtade våren måste få firas i tider även då krig och konflikter med civila offer förmörkar och fördunklar i Europa och i Mellanöstern. Att ta till sig en strimma ljus innebär inte att krig och konflikter glöms bort eller negligeras. Kanske är det viktigare än någonsin att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt, i dessa kontrasternas tid.
Kallt eller varmt? Är det något jag menar att akademin ska lära ut och fostra så är det att årstiderna växlar, det finns inte bara sommar eller vinter. Det finns vår och höst. Det finns nyanser av sol, nyanser av snö.
Låt siste april bli en påminnelse om detta.
Glad siste april och en fin första maj!
Erik

Den här arbetsveckan kan jag för min del sammanfatta med: hur ser framtiden ut för lärosätenas konkurrenskraft i Sverige, Europa och internationellt? Idag ska jag och andra sektorsföreträdare delta i en hearing som utbildningsminister Mats Persson kallat till för att höra sektorns tankar inför EU:s kommande ramprogram, FP10. Dessförinnan har jag deltagit två dagar i Europe Universities Summit som arrangerades av Times Higher Education i Bremen. Bland annat satt jag i panelen för “Partnership models to encourage innovation and improve effectiveness and impact”. Låt mig återkomma till konferensen längre ner.

EU:s nuvarande ramprogram för forskning och innovation, Horisont Europa, gäller fram till 2027. I mitten av 2025 planerar kommissionen att lägga fram ett förslag till påföljande ramprogram, FP10. I år hålls val i EU och när det är dags att lägga fram ett nytt förslag till FP10 har ett nytt Europaparlament och en ny kommission tillträtt. Ytterligare faktorer som kommer att påverka FP10 är hur EU:s långtidsbudget för 2028–2034 kommer att utformas.

För Sverige som helhet och för Lunds universitet är det naturligtvis mycket angeläget att vi står oss i den europeiska konkurrensen, även i kommande ramprogram. Finansieringen från EU är viktig bland annat för att Lunds universitet ska kunna bedriva excellent forskning och ett ERC-anslag kan omvänt ses som ett bevis på att forskningen håller högsta klass, inte bara i Sverige utan också i EU.

Horisont Europa är uppbyggt kring tre pelare: I) Vetenskaplig spetskompetens, II) Globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft samt III) Ett innovativt Europa. Lunds universitets forskare är särskilt framgångsrika inom den första pelaren. Ett färskt exempel på det är de två ERC Advanced Grants som alldeles nyligen tilldelades Lundaforskarna Raimund Muscheler och Thomas Pugh. ERC Advanced Grants är ett av EU:s mest prestigefulla anslag.

Universitetet ser däremot att fler ansökningar behöver beviljas inom pelare II och III vilket kräver både tvärvetenskapliga samarbeten och ökad samverkan med externa aktörer. Därför har universitetet nu gjort en extra satsning om 700 000 kronor för att stärka forskningsansökningar i dessa två pelare.

Tvärvetenskapliga samarbeten och samverkan med externa aktörer kommer med all sannolikhet att vara minst lika viktiga i FP10. Med de globala utmaningar mänskligheten har att lösa är partnerskap och innovationsförmåga några nyckelfaktorer.

Och just partnerskap inom och utom akademin var huvudtemat på Europe Universities Summit. I Bremen samlades universitet från hela världen, med tonvikt på tyska och nordiska länder och där fanns en hel del mindre eller nyare universitet (och ett inte föraktligt antal privata). Det är intressant att höra hur dessa mindre och nya lärosäten har en något annorlunda fakultetsindelning och hur de arbetar med partnerskap med den industriella sektorn som är tillgänglig för studenterna.

Ett ledmotiv på konferensen (och som känns igen från den svenska debatten) var en önskan om fler ingenjörer – en önskan som finns i hela världen. Samtidigt lyftes också från alla världens hörn att den lokala arbetsmarknaden ibland har svårt att acceptera att den rekryteringsbas man efterfrågar är internationell.

I det avseendet skulle jag vilja påstå att akademierna har serverat ett smash-läge – det finns en mobil ingenjörskader som Europa har attraherat till masterutbildningar och som PhD:s – men det är till slut industrin som måste slå in matchbollen och rekrytera denna kompetens. Det är giltigt i Sverige, men i än högre grad i många andra länder.

Det går inte att undkomma AI som upptog en stor del av konferensens sessioner. Särskilt tankegods bjöd Serg Bell på. Han, en rysk fysiker som verkat i Singapore sedan 90-talet som entreprenör, investerare och tänkare, menade att mycket kunskap bygger på repetition. Om mänskligheten ska bli mer effektiv måste kunskap serveras i nya format som är lättare att komma ihåg, menar han.

Däremot har människans hjärna en stor fördel i att den kan glömma (systematiskt rensa ut sådant den kommit fram till är fel eller ointressant). Och att inte kunna glömma är datorernas stora akilleshäl, menar Bell. Denna oförmåga innebär att även felaktigheter ligger kvar för exempelvis chattrobotar att baka kaka på. Det här kommer att leda till en allt större ”kunskapsnedsmutsning” vilket blir en stor utmaning för samhället, och om Bell har rätt, ser jag att det även kan komma att utmana universitetens verksamhet.

Sist vill jag avsluta med något som Lunds universitet kan var mycket stolt över (jag blev det). Michiel Scheffer, styrelseordföranden för European Innovation Council, EIC, nämnde Lunds universitet i sitt öppningsanförande på konferensen som ett exempel på universitet som arbetar innovativt. En ros till alla medarbetare, studenter och partners till universitetet!

Erik

I nuvarande konjunkturläge som gör att alla verksamheter, även Lunds universitet, får vända och vrida på varenda krona, har en debatt som initierats av utbildningsminister Mats Persson i förra veckan olyckligtvis kommit att handla om att ställa korta fristående kurser (särskilt de som ges på distans) och ingenjörsutbildningar mot varandra. Färre ska läsa fristående kurser för att regeringen ska ha råd att satsa på ingenjörsprogram menade ministern. Men äpplen ska som bekant inte blandas med päron. Dessa båda utbildningsformer ersätter inte varandra, de kompletterar varandra och har helt olika syften.

Ministern har fått flera mothugg efter sitt utspel i Svenska dagbladet så jag kommer inte att ge ytterligare mothugg här. Jag koncentrerar mig istället på att lyfta fördelarna med fristående kurser som ges på campus eller som distansutbildningar eller både ock och hur Lunds universitet arbetar med kursutveckling.

Fristående kurser finns i universitetets DNA och ryggrad. Genom att utveckla kortare kurser vitaliseras hela universitetets kursutbud. Fakulteterna har större möjligheter att vara kreativa och fånga upp omvärldsförändringar samt nya eller förändrade behov av kunskap när en kort kurs tas fram jämfört med att ställa om ett helt och långt program. Viktigt inte minst i dessa tider av snabba samhällsförändringar såsom digital och grön omställning samt en geopolitiskt osäker värld som gör att företag och institutioner får nya kompetensbehov. På flera sydostasiatiska lärosäten tas korta fristående kurser inom exempelvis hållbarhet och AI fram. Dessa allmänna kurser läggs sedan in som kursmoduler i alla program på lärosätet – något att inspireras av!

Kurser kan ingå i program men en del av dem kan också läsas av personer som enbart behöver läsa en eller några av kurserna som ingår i ett program. Lunds universitet vill därför gärna öppna upp kurser inom program så att de kan läsas av flera. Detta arbete inleddes under pandemin och har sedan dess utvecklats inom arbetet med livslångt lärande. Medicinska fakultetens distanskurs om amning är ett exempel på en sådan kurs och som är mycket eftertraktad.

Korta fristående kurser bidrar till att nuvarande studenter inom program kan bredda sin utbildning utanför programmets ramar. I den globala och snabbt föränderliga värld vi lever i krävs inte bara djup kunskap utan även en bred sådan. Ingen vet vad morgondagens arbetsmarknad kan kräva för kompetenser och dessutom behöver studenter kunna navigera i en komplex värld. Ett universitet som Lunds med stor kunskapsbredd ska kunna erbjuda sina studenter möjligheten att ta del av denna åtråvärda bredd, dumt vore annars. Och att plugga brett bidrar till bildning – ett ideal vi håller högt på Lunds universitet och som vi kan bidra till genom de fristående kursernas stora utbud.

Korta fristående kurser på distans ger många fler en möjlighet att studera vid ett universitet. Särskilt viktigt är detta inom det livslånga lärandet där yrkesverksamma kanske redan bor och verkar på en plats men vill komplettera sina kunskaper. Den här typen av kurser kan också vara en nog så viktig ingång för personer som är studieovana och som tvekar att påbörja ett helt program eller att flytta.

Lunds universitet vill att så många studenter som möjligt får internationell erfarenhet. Även om alla inte har möjlighet att resa iväg kan många ändå studera i en internationell miljö genom digitala kurser. Det kan till exempel vara genom att delta i Collaborative Online International Learning, COIL, där studenter från lärosäten i olika länder och kulturer deltar i samma digitala kurs och i den utbyter värdefull kunskap och idéer.

Internationella kollegor är mycket intresserade av det svenska systemet med fristående kurser och mitt intryck är att det är något man inspireras av utomlands. Blickar man ut mot Europa och övriga världen satsas nu alltmer på kortare kurser. Dessa s.k. mikromeriter går ut på att tillmötesgå arbetsgivares efterfrågan på flexiblare utbildningsformer. I EU ser man också mikromeriter som en möjlighet att nå ett bredare spektrum av studenter, till exempel från missgynnade och utsatta grupper.
Sveriges utbildningsminister verkar alltså gå i tvärt motsatt riktning jämfört Europa när han säger att färre ska studera på distans och fristående kurs.

Jag tror inte att färre studenter kommer att studera på fristående kurser framöver – tvärtom kommer behovet av korta kurser att öka och det är universitetets uppdrag att utveckla högkvalitativa kurser som är eftertraktade av såväl studenter som arbetsmarknad. På Lunds universitet arbetar vi med internationell kursutveckling och mikromeriter främst inom det europeiska nätverket EUGLOH. Inom det livslånga lärandet sker kursutvecklingen framförallt inom EduLab.
Erik

Det har varit en vecka med flera viktiga besök och möten för min del. Bland annat har vi haft regionalt möte om utvecklingen för den satsning vi gör i regionen på avancerade terapiläkemedel, ATMP*. Flera initiativ har startats såsom Lunds universitets centrum för avancerade terapiläkemedel (LU-ATMP) eller är på gång såsom en nationell samordningsfunktion för ATMP-frågor. Det finns också planer på en forskningsnära s.k. pre-GMP-facilitet som gör övergången enklare från resultat och upptäckter i forskningslabben till färdiga läkemedel i produktion.

Arbetet för att regionen och Sverige ska fortsätta vara bland världens bästa (i en minst sagt stenhård global konkurrens om forsknings- och innovationsfinansiering) inom ATMP är inget enmansarbete. Under det regionala mötet träffades Region Skåne, Skånes universitetssjukhus, Medicon Village och Smile inkubator samt företrädare för universitetets fakulteter LTH och Medicin.
Lunds universitets forskare och lärare är själva fundamentet för Skånes och Sveriges förmåga att vara internationellt framgångsrika inom ATMP, men framgången är också beroende av att vi kan arbeta innovativt, i ordets fulla bemärkelse, inom universitetet, med Region Skåne och det näringsliv som redan är etablerat samt det som ska komma.

Utveckling av ATMP bygger på en både flexibel och målmedveten samverkan regionalt och internationellt. Inte minst måste universitetet vara med i de sammanhang där internationellt forskningssamarbete av högsta klass pågår. Och en av de viktigaste frågorna i det regionala innovationsekosystemet som omgärdar ATMP är hur vi kan skapa nya internationella samarbeten och attrahera internationell kompetens och investeringar.

Samma utmaning gäller för övrigt alla andra satsningar där Lunds universitet vill vara med och göra skillnad. Förutom nya medicinska behandlingar och läkemedel, även nya material, nya energilösningar – eller kortare sagt: innovation inom samtliga ämnesområden som tar sig an globala utmaningar kräver internationellt samarbete och toppkompetens.

Sverige är ett litet land som är beroende av export och internationellt utbyte för utveckling och välstånd. De industriella och teknologiska framstegen i landet bygger i stora delar på att det historiskt funnits och finns ett forskarsamhälle med omfattande internationella forskarnätverk.

Men vi ser nu att det öppna akademiska utbytet, som är så viktigt för akademins existens, inte är lika självklart i tider av geopolitisk oro och ett försämrat säkerhetsläge i Europa som bidragit till att Sverige igår blev medlem i försvarsalliansen Nato. Både i Sverige och i andra länder ökar kraven från regeringshåll att lärosätenas internationella samarbeten inte ska leda till nationella eller ekonomiska säkerhetsrisker. För akademin ligger därför ett otroligt viktigt arbete framför oss: att bevisa för vår omgivning att vi kan bedriva ansvarsfull internationalisering. För internationalisering behöver universiteten. Och Sverige.
Erik

• ATMP, avancerade terapiläkemedel, är biologiska läkemedel som baseras på celler, vävnader eller gener och med dessa kan sjukdomar såsom Parkinsons sjukdom, cancer och diabetes behandlas på helt nya sätt.

I många, många år har Lunds universitet och hela sektorn påpekat att det finns hinder inom migrationsområdet som gör det svårt för svenska lärosäten att konkurrera som internationellt framstående universitet.

Hindren är framför allt: långa handläggningstider i de flesta processer som rör tredjelandsmedborgares aktiviteter och vistelser vid universitetet, nya rutiner för fysisk passkontroll som slår hårt mot universitetet då få svenska utlandsbeskickningar kan hantera dessa ansökningar från internationella studenter och forskare. Det handlar också om de höjda kraven för permanent uppehållstillstånd som slår hårt mot unga forskare från länder utanför EU/EES-området. Inte minst har vi påpekat detta i inspel och diskussioner med departementet.

Lunds universitet har på flera sätt samarbetat med Migrationsverket i flera av frågorna som rör migration för internationella studenter och forskare. Bland annat har Lunds universitet tillsammans med kollegorna på Umeå, KTH, Jönköping och Linné deltagit i ett pilotprojekt gällande studieavhopp och rapportering till Migrationsverket kring dessa. Lunds universitet har mycket goda rutiner och förfaranden och har vinnlagt sig om dela med sig av dessa inom pilotprojektet. Målet har varit att hitta en gemensam överenskommelse mellan sektorn och Migrationsverket.

I slutet på förra veckan undertecknade pilotuniversiteten en överenskommelse om samverkan med Migrationsverket. Överenskommelsen innebär att internationella studenter kan få tvååriga uppehållstillstånd i stället för ettåriga mot att vi samverkar med Migrationsverket enligt vissa fastställda ramar. Detta är en enorm vinst med stora praktiska följder: studenterna behöver inte oroa sig för ett snårigt och långdraget förlängningsförfarande mitt i studierna där de sitter fast i Sverige under handläggningstiden och som bland annat försvårar utbytesstudier.

Lunds universitet har varit ledande i detta arbete hela vägen: från pilotprojektet till denna färdiga överenskommelse som kommer att underlätta för alla lärosäten i Sverige som ansluter sig till den. Migrationsverket skickar snart ut en överenskommelse till övriga lärosäten inom SUHF som kan undertecknas för dem som vill.

Rörande övriga migrationsfrågor som vi har hoppats att regeringen ska ge oss respons på har vi fått glädjande besked i utredningen Nya regler för arbetskraftsinvandring m.m. (SOU 2024:15) som överlämnades till regeringen i förra veckan. I den föreslås flera åtgärder som Lunds universitet har föreslagit i flera år.

• möjlighet för familjemedlemmar till forskare att få uppehållstillstånd inifrån landet,
• möjlighet till statusbyte från jobbsökartillstånd tillbaka till ett akademiskt tillstånd inifrån landet (vilket är en nödvändig brygga för många som går från masterstudier till doktorandtjänst eller från doktorandtjänst till forskningstjänst), och
• undantag från lönekrav för många akademiker.

Går allt enligt plan träder dessa nya förslag i kraft den 1 juni 2025. Det kommer att bidra stort till att svenska lärosäten, inte minst Lunds universitet med så många internationella studenter och forskare, får bättre förutsättningar i en internationell konkurrens och det är åtgärder som kommer att bidra till att Sverige kan ta tillvara på den högutbildade internationella kompetens som lärosätena genererar.

Därtill har Migrationsverket meddelat att de har kommit långt i arbetet för att lindra effekterna av de passkrav som jag nämnde i början av blogginlägget. Det innefattar en e-ID- lösning som ger tillgång till digital passavläsning från 23 länder. Ytterligare en god nyhet är att Migrationsöverdomstolen i ett nytt avgörande (MIG 2023:18) har öppnat för en uppluckring och mildring av försörjningskravet för permanent uppehållstillstånd.

Det rör således på sig i migrationsfrågorna. Stort tack alla inblandade som arbetar för att ge internationella studenter och forskare de bästa förutsättningarna när de kommer till Sverige!
Erik

Det har nog nära nog blivit ett stående inslag i alla dialoger, remissvar och i inspel till regeringen det senaste fem-tio åren: Det är nödvändigt att de nationella forskningsinfrastrukturerna såsom MAX IV får långsiktiga planeringsförutsättningar och därmed längre finansieringshorisonter. All forskning är långsiktig och vill ha långsiktiga planeringshorisonter, men dessa infrastrukturer är också starkt beroende av att många samarbetspartners, nationella och internationella, ska kunna planera för sina investeringar i infrastrukturerna. Ökad ekonomisk förutsägbarhet är en nyckel för att kunna driva vetenskapliga framsteg, stärka internationella samarbeten och befästa Sverige som en ledande nation inom forskning och utveckling.
Idag meddelade Utbildningsdepartementet mycket glädjande att de ändrar i Vetenskapsrådets, VR:s, instruktion vilket gör det möjligt för VR att besluta om tioåriga bidragsperioder (istället för dagens sex år) för finansiering av forskningsinfrastruktur av nationellt intresse.
Det här kan få stor positiv inverkan på MAX IV och dess medfinansiärer: universitet, internationella samarbetspartners och andra intressenter.
Således ett mycket gott besked från departementet idag!
Erik

Statsbesöket med Frankrikes president Macron som gästade Lund här veckan visar det som vi ofta säger: akademi och företag i Lund har starka internationella kopplingar. Presidenten besökte till exempel ESS som är ett samarbetsprojekt mellan tretton europeiska medlemsländer. Inom forskning är Nobelpristagare Anne L’Huillier ett utmärkt exempel – lika rotad i Frankrike som i Sverige – och är också, vilket president Macron svarade på under sin medverkan på Studentafton i onsdags, den person som han gärna hade velat se som gäst på nästa Studentafton. Frankrike, genom Université Paris-Saclay, är ett av de länder som universitetet samarbetar med i EUGLOH. Listan på samarbeten kan göras lång.

Svensk forskning håller hög internationell kvalitet men Sverige är ett litet land och forskningen i världen har ökat kraftigt. Även om resurserna för svensk forskning också har ökat så har tillväxten varit långsammare än i vissa andra länder, även om man inte ska överdrivet svartmåla Sveriges något försvagade position de senaste tjugo åren.

Icke desto mindre är det så att vi måste förbereda oss på att kunna leverera ännu mer intressant och nyskapande forskning. Det är allra främst en uppgift för oss lärosäten att anamma: vi måste skapa och underhålla starka och välfungerande akademiska miljöer, förenkla existerande arbetssätt så att vi skapar mer tid för våra forskare/lärare att ägna sig med liv och lust åt sina kärnuppgifter: att skapa och förmedla ny kunskap och hjälpa kommande generationer att göra detsamma – fast ännu bättre.

Men en viktig del för internationell forskningskvalitet handlar också om välfungerande forskningsfinansiering och nu lämnar vi vårt remissvar till utredningen FoFin – Ny myndighetsstruktur för finansiering av forskning och innovation (SOU 2023:59). Hela remissvaret finns här i pdf och universitetets hållning är i grunden positiv.

Som helhet ser Lunds universitet att hela forsknings- och innovationssystemet, inklusive regeringen, forskningsfinansiärerna och universiteten, måste bli bättre på att kraftsamla och hitta långsiktiga lösningar, vilket förutsätter bättre prioritering. Detta kräver ökade basanslag, så att universiteten kan arbeta för nya kompletta kunskapsmiljöer och har den medfinansiering som kraftsamlingen förutsätter.

I detta blogginlägg väljer jag att särskilt lyfta en av delarna i vårt remissvar, detta eftersom president Macron besökte just en forskningsinfrastruktur, ESS, granne med den nationella anläggningen MAX IV. Slutbetänkandet lämnar nämligen frågorna gällande forskningsinfrastruktur olösta. Ansatsen mot en hållbar långsiktig finansiering till forskningsinfrastruktur är välkommen, men slutbetänkandets förslag är otillräckliga. Det är Lunds universitets uppfattning att en framtida finansieringsmodell måste ha ett separat pengaflöde till storskalig forskningsinfrastruktur, direkt från statsmakten. Det är vidare inte lämpligt att annan forskningsinfrastruktur av nationellt intresse hanteras av ämnesråden. Förslaget om hantering av digital forskningsinfrastruktur tar inte tillräcklig höjd för den enorma samhällsrelevans som denna fråga omfattar och Lunds universitet anser att det behövs en separat myndighet för digital infrastruktur.

Flera remissinstanser har börjar komma in med sina remissvar och många är negativa. Inte helt oväntat är de statliga finansiärerna negativa till utredningens förslag men det är inte de som främst lider av bristerna i dagens system. Det är också oundvikligen så att ett förverkligande av FoFin skulle betyda ett enormt arbete och mycken osäkerhet för dem. Det måste man ha stor respekt för. Den viktiga kompetens och erfarenhet som Vetenskapsrådet och övriga finansiärer besitter måste överföras till de nya på ett säkert sätt. Det är nog en god idé att genomförandet sker som en flerstegsraket under flera år så att inte allt ändras på en gång.

Avslutningsvis, den kanske främsta risk som kritiskt tänkande kunskapsorganisationer likt universitet och akademier löper är att status quo alltid framstår som den mest lockande utvägen. En annan lockelse specifikt för universitetsledningarna är att man undviker i alla fall några av de kritiska granskningar som hör till jobbet.

Framför allt bygger de förföriska lockelsetonerna från status quo-alternativet på missuppfattningen att vi lever i den bästa av världar, vilket vi verkligen inte gör vad gäller forskningsfinansiering i Sverige.
Om vi inte ändrar nu, när är då den rätta tiden? Om tio år? Om femtio år? Aldrig?
Erik

Under 2024 går runt 40 procent av världens befolkning i över 40 länder till val. En del val är fria, andra har mer förutsägbar utgång beroende på det demokratiska läget eller icke-läget i respektive land. Val kommer till exempel att hållas i några av världens mäktigaste stater såsom USA, Indien och Storbritannien och även i EU och nyligen gick Taiwan till val. Utgången i flera av valen kommer att få påverkan på den globala politiken och även specifikt forskning, innovation och högre utbildning. Att vi redan har ett skakigt geopolitiskt och säkerhetspolitiskt läge i världen är ingen överdrift, hur det blir framöver återstår att se.

Om jag enbart fokuserar på vår närmaste omvärld, EU, gäller nuvarande ramprogram för forskning och innovation, Horisont Europa, fram till 2027. Det har en budget på över 95 miljarder euro. I mitten av 2025 planerar kommissionen att lägga fram ett förslag till nästa ramprogram, FP10. Vid den tidpunkten har ett nytt Europaparlament och en ny kommission tillträtt. Ytterligare faktorer som kommer att påverka FP10 är hur EU:s långtidsbudget för 2028–2034 kommer att utformas. Långtidsbudgeten kommer i sin tur att påverkas av kommande val i viktiga medlemsländer samt förberedelserna för unionens kommande utvidgning. Ukraina, Moldavien, Turkiet och länderna på västra Balkan är kandidatländer.

Finansieringen från Horisont Europa är viktig för att Lunds universitet ska kunna bedriva excellent forskning och ett ERC-anslag kan omvänt ses som ett bevis på att forskningen håller högsta klass, inte bara i Sverige utan också i EU. Europeiska samarbeten ger Lunds universitet bättre förutsättningar för ett ökat internationellt genomslag. Analyser visar att publikationer författade av forskare från olika länder citeras mera. Europeiska forskningsmedel bidrar även till att universitetet blir mindre beroende av de svenska statsfinanserna och vilken politisk tyngd forskningen ges i den svenska budgetprocessen.

EU betyder också mycket för det utbildningspolitiska området, bland annat genom EU:s ambition att öka samarbete och rörlighet för studenter och forskare mellan länder. Detta görs till exempel inom programmet Erasmus+ men även inom Europauniversiteten där Lunds universitet deltar genom EUGLOH.

Redan så här i början av året rivstartar Studentafton (31 januari) med en synnerligen stark profil i EU – Frankrikes president Emmanuel Macron. Det var också han som 2017 lanserade idén om integrerade universitet över nationsgränserna, det som sedan kom att bli Europauniversiteten. Hatten av för alla som verkat för att universitetets studenter genom Studentafton får träffa ännu en högintressant person i Lund!

Rivstartar gör också Rektors ledningsråd den här veckan med fem nya dekaner på plats efter höstens valomgångar och även de kommer att sätta sin prägel på universitetets nutid och framtid. Vi verkar i en tid där vi får vara beredda till snabba förflyttningar för att anpassa oss till en ny, kanske annorlunda, verklighet. Med den strategiska plattformen i ryggen ser jag fram emot arbetet för universitetets fortsatta utveckling.
Erik