Erik Renström

Januari är på många sätt en uppstartsmånad. Nyårslöftena, om det fanns några, börjar omsättas i handling. Man blickar framåt. Man hoppas och tänker att det ljusnar, bokstavligt och bildligt.

Det märks också i sektorn där flera dialogmöten hålls i januari, möten där vi gemensamt ser vad som ligger på bordet nu och ser hur vi gemensamt kan forma framtiden.

På den årliga rektorskonferensen i Steningevik talade gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm med några för regeringen viktiga områden och som har varit genomgående under den senaste mandatperioden: Kvalitet framför kvantitet i utbildning, tillväxt inom STEM, excellent forskning, ansvarsfull internationalisering och akademisk frihet. Hon talade även om det nya uppdraget till lärosätena för att främja användningen av kurslitteratur.

Det årliga dialogforumet mellan lärosätena och forskningsfinansiärerna Vetenskapsrådet, Vinnova, Formas och Forte hade fokus på framtida forskningsfinansiering med utgångspunkt i det kommande europeiska ramprogrammet FP10 med start 2027 samt hur Vetenskapsrådet framöver rullar ut kommande utlysningar utifrån satsningarna i Forsknings- och innovationspropositionen. Det handlar om satsningar på excellenta forskningsmiljöer, banbrytande forskning, excellenskluster för banbrytande teknik samt strategisk rekrytering av biträdande lektorer. För närvarande förbereder Vetenskapsrådet de SFO-ansökningar som lärosätena skickade in i slutet av förra året och i februari stänger utlysningen rörande biträdande universitetslektorat, bularna. För Lunds universitet del är tio internationella forskare aktuella för bulsatsningen och nio av dessa rekryterades under den universitetsgemensamma kampanjen 2025.

För sektorns del är det viktigt att göra sin röst hörd när det kommande ramprogrammet för forskning och innovation, FP10, och den påkopplade Europeiska konkurrenskraftsfonden, EKF, nu utarbetas i EU. Jag menar att Europa måste öka sin innovationskraft och få ännu bättre utväxling på det som redan görs. Europas styrkor är forskningsexcellens, bred grundforskning och internationell samverkan. Den europeiska forskningen håller hög kvalitet och står sig i väl i konkurrens med nya forskningsaktörer som växer fram i Asien, inte minst i Kina. Däremot finns förbättringspotential inom innovation och nyttiggörande. Särskilt behöver Europas kapacitet för att skala upp innovationer till internationellt aktiva företag öka och riskkapitalmarknaden behöver stärkas. Av dessa skäl är EKF viktig men så långt vi har förstått av förslaget finns ett par problem att uppmärksamma: Att finansieringen till forskningen kommer från forsknings- och innovationsprogrammet men regelverket som styr är från EKF. Särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt en föreslagen ny strategisk nämnd som ska bevaka ny teknik. Som förslaget ser ut idag ligger nämndens fokus på säkerhet och försvar. Men detta är inte tillräckligt för att identifiera framtidens forskning och innovation – utan här behövs ett bredare perspektiv.

I stället borde en annan styrmodell tas fram – där ramprogrammet får ansvar för forskning och innovation och huvudsakligen styrs efter vetenskapliga principer. Konkurrenskraftsfonden borde få ett renodlat ansvar för nyttiggörande, uppskalning och kommersialisering. På så vis uppnås en mer snabbfotad styrning som ändå har kraft till stora strategiska grepp.

Jag är också bekymrad över att föreslagen styrmodell leder till mer slutenhet vilket riskerar Europas eftersträvansvärda position som en forskningspart som kan samarbeta med hela världen. Fortsatt öppenhet ger icke-EU länder som Storbritannien, Schweiz, Japan, Sydkorea, Australien, Nya Zeeland och Kanada fortsatt inflytande vilket är viktigt för Europas ställning i världen och för konkurrenskraft. EU bör satsa på strategiska samarbeten med Asien där mycket av framtidens nyskapande forskning kommer att utföras och med Afrika som har stor tillväxtpotential.

Geopolitik och ökade satsningar på säkerhet och försvar påverkar i allra högsta grad universiteten och kommer att göra det än mer framöver. I veckan bjöd Utbildningsdepartementet in 14 forskningsfinansiärer, myndigheter och universitet till ett dialogseminarium om ”Forskningspolitik för civil-militära synergier”.

Hur ser det pågående arbetet inom området ut och vilka möjligheter och utmaningar ser vi i arbetet med civil-militära synergier?

Universiteten kan genom sin forskning ge väsentliga bidrag till Sveriges totalförsvar och militära förmåga samt till kompetensförsörjningen. Från Lunds universitets håll (där vicerektor Per Mickwitz representerade universitetet) lyftes vid forumet bland annat Centrum för beredskap och resiliens, LUPREP, medicin och drönarteknologi i samarbete med de lokala förbanden F17 Kallinge och P7 Revingehed, det strategiska samarbetsavtalet med Saab samt nyetableringar av försvarsrelaterade bolag inom Lund Innovation District. 

Men det finns också utmaningar: det ökade fokuset på militär forskning kan försvåra vissa internationella forskningssamarbeten. Det kan röra sig om samarbeten som är viktiga för forskningskvaliteten men som kan anses geopolitiskt problematiska. Även om acceptansen för forskning kopplad till försvar och militär förmåga ökat, är samhället, både det inomakademiska och utanför splittrat i frågan huruvida universitet ska ägna sig åt denna sorts forskning.

Därutöver kräver ökad civil-militär forskning ytterligare förstärkning av lärosätenas säkerhetsarbete och kanske till och med nya byggnader för att klara krav för säkerhetsskyddad verksamhet. Det saknas också idag ett adekvat och transparent forskningsfinansieringssystem som rör dubbel användning.

Det är också viktigt att enskilda forskare har en akademisk frihet att delta eller inte delta i försvars- och militär forskning, vikten av att lärosätena har självbestämmande över sina internationella forskningssamarbeten, att lärosätena gör riskbedömningar i internationella samarbeten och att övriga myndigheter kan bidra med kunskapsunderlag.

Jag kan konstatera att vi lever i en rörlig (och rörig) tid. Som universitet, som land och som allierad inom forskningsgemenskapen i EU och i övriga världen ser jag dock att vi har stora möjligheter att göra skillnad för nuvarande och kommande generationer.

Och låt mig avsluta just med den kommande generationen: Alldeles snart är det dags för Lundakarnevalens upprop där studenter kan skriva in sig som volontärer. I år är det vart fjärde år och i vår är det dags för Celestialkarneval! Ett ljus så gott som något att se fram emot så här i slutet av uppstartsmånaden januari.

Erik

Sedan lång tid tillbaka har sektorn, inte minst genom Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF), uppmärksammat regeringen på att den akademiska friheten behöver stärkas genom skärpt lagstiftning och att lärosätenas självbestämmande behöver öka. I förlängningen handlar det om att universiteten ska kunna utföra sitt uppdrag som inbegriper att förmedla kunskap till samhället, vara en innovativ kraft och att utbilda och bilda individer. Akademisk frihet i kombination med organisatorisk autonomi är en förutsättning för att detta uppdrag kan utföras trovärdigt och med kvalitet och för att hela samhället och dess institutioner ska kunna granskas.

I stora delar av världen försvagas demokratin vilket även påverkar den akademiska friheten negativt. Det finns flera exempel på detta. Slående har den senaste utvecklingen i USA varit och där vi sett hur Trumpadministrationen har gått hårt åt de amerikanska lärosätena. Men samma sak skulle kunna hända i Sverige eftersom de svenska lärosätenas självständighet bygger på en skör konstruktion som lätt kan stjälpas. Ett flertal studier i EU har visat att Sverige utmärker sig negativt gällande lärosätenas autonomi och självbestämmande.

I fjol tillsatte regeringen en utredning för att stärka lärares och forskares akademiska frihet (Dir. 2025:42) och som ska presenteras i juni. Detta var ett utmärkt initiativ men eftersom individuell frihet går hand i hand med lärosätenas autonomi har vi i sektorn även velat se en utredning om hur lärosätenas självbestämmande skulle kunna öka genom en ny organisationsform. Graden av institutionell autonomi och de villkor som definieras i styrsystem utgör lärosätenas grund för att främja och värna den akademiska friheten. Den nuvarande organisationsformen som förvaltningsmyndighet är inte anpassad till lärosätenas speciella uppdrag och har en alltför nära koppling till staten.

Idag kom det glädjande beskedet från gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm att regeringen tillsätter en utredning om lärosätenas organisationsform (Dir. 2026:42 ) med KTH:s förvaltningsdirektör Kerstin Jacobsson som särskild utredare. Att utredningen nu kommer till stånd har inte varit helt givet, i fjol motsatte sig Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna i riksdagen en utredning om ny organisationsform, vilket bemöttes av mig och rektorskollegorna Hans Adolfsson och Malin Broberg på debattplats i Svenska dagbladet.

Men nu är den här och utredaren får i uppgift att ta fram två olika lösningsmodeller, den ena gäller ett förslag på en alternativ organisationsform, den andra gäller förändringar inom ramen för dagens myndighetsform. I mars nästa år ska utredningen presenteras.

I tider av försvagad demokrati globalt och med ökad polarisering i samhället behöver Lunds universitet ta höjd för att påtryckningar på universitetets forskning kan komma att öka både från politiskt håll och från externa påtryckargrupper med egna agendor. Politikerna kan göra en stor del för att skydda akademisk frihet genom stärkt lagstiftning men universiteten själva har också ett ansvar för att stärka universitetens och vetenskapens roll i samhället samt den akademiska friheten på våra lärosäten.

Under 2026 genomför universitetet ett övergripande projekt med kollegiala samtal i öppna forum som syftar till att öka kunskapen om och engagemanget i frågor som rör akademisk frihet. Projektet kommer så småningom att leda till en gemensam deklaration om akademisk frihet och universitetets roll i samhällsutvecklingen.

Jag hoppas på många viktiga, livliga och intressanta diskussioner framöver, både på hemmaplan och i sektorn i stort, om lärosätenas framtid och utveckling, vår roll i samhället och gentemot politiken.

Erik

Det är lätt att bli modfälld när man följer utvecklingen i omvärlden. Konkurrens om territorier, naturtillgångar och tekniska framsteg verkar ha ersatt gemensamma internationella överenskommelser, diplomati och respekt för varandra. Krafter hävdar den starkes rätt och de autokratiska maktanspråken sår split även mellan vänfolk och bidrar till konflikt och stor oro.

I dessa tider gäller det att fästa blicken mot de rörelser och krafter som vill annat, som vill se brobyggande och samarbeten mellan människor och institutioner för gemensam utveckling och välstånd. Detta brobyggande kan vara av fysiskt slag – Öresundsbron och den kommande Fehmarn Bält-förbindelsen gör att folk på båda sidor hav och land kommit och kommer närmare varandra. Förr i tiden byggdes kyrkor och etablerades lärosäten i gränstrakter. Såväl Lunds universitet som Lunds domkyrka är exempel på detta att vara brobyggare i skärningspunkten mellan Sverige och Danmark. Lund och Uppåkra var länge en del av Danmark och i Lund grundades 1425 Nordens första högre läroanstalt. När Lunds universitet grundades 1666 var en av uppgifterna att stärka banden till den då nyblivna svenska provinsen – en historisk koppling som än i dag märks i regionens identitet.

Forskning och utbildning, idéer och tankegods är i sin natur gränsöverskridande och blir som bäst när människor med olika perspektiv och bakgrunder möts. Detsamma gäller för kultur och konst. Under den stundande årshögtiden den 23 januari får vi tillfälle att uppmärksamma det som regionalt förenar människor, snarare än skiljer oss åt. Det gör vi genom att installera Danmarks tidigare regent Drottning Margrethe till hedersledamot för hennes engagemang för utbildning, forskning, vetenskap och konst och för att hedra de historiskt nära banden mellan Sverige och Danmark.

Lunds universitet är en del av ett universellt nätverk men de regionala och lokala nätverken och samarbetena är kanske de allra viktigaste. I Skåne finns idag flera lärosäten och campus på flera orter. Att bygga broar och samarbeten mellan oss, övriga institutioner och människor i den miljö vi verkar i är A och O för hållbar utveckling. Att ha gemensamma visioner för närområdet gällande utbildning, boende, infrastruktur, arbete, kultur och fritid stärker hela samhället och de städer vi bor och verkar i. Lunds universitet skrev i fjol samarbetsavtal med Lunds kommun och Helsingborgs stad och i går träffade jag och min kollega Mia Rönnmar på Malmö universitet ett gemensamt avtal med Malmö kommun rörande bland annat studentbostäder, studentliv och studenthälsa samt studenternas arbetsliv nära kopplat till näringslivet. Jag hoppas att 2026 även fortsatt blir ett år för Lunds universitet i brobyggandets och samarbetenas anda!

Erik

Vad är det som gör ett universitet till ett universitet? Att det finns utbildning och forskning vid lärosätet är det enkla svaret. Men ett universitet är mycket mer än så och kanske är det som lättast att fånga essensen av det universum som ett universitet utgör när man vid årets slut sammanfattar det gångna året. Det är knivskarpt, det myllrar, det provar, det reflekterar, det utmanar gränser, det är brokigt, det är talrikt (i dubbel bemärkelse), det är kraftfullt. Det är i ständig rörelse.

En god jul och gott nytt år till alla som gör Lunds universitetet till den fantastiska plats som den är!

Några goda juläpplen från året som har gått:

Lunds universitet är starkast i landet på att hämta hem medel från EU:s ramprogram och under 2025 hade Lunds universitet sitt starkaste år någonsin gällande beviljade bidrag för Advanced Grants, Proof of Concept Grants, Starting Grants, Consolidator Grants och Synergy Grants.

I våras promoverades 239 doktorer och 14 hedersdoktorer och 30 jubeldoktorer kreerades. Bland jubeldoktorerna fanns Göran Bexell, en av Lunds universitets tidigare rektorer (2003 – 2008). Konstnärliga fakulteten utsåg Jon Fosse, Nobelpristagare i litteratur, till hedersdoktor och han gästade även Studentafton i samband med promotionen. Under hösten installerades 28 nya professorer i Universitetshuset.

Lunds universitetet har vässat arbetet med att rekrytera internationella lärare och forskare som ett led i universitetets strategiska mål för ökat internationellt genomslag. Universitetet lanserade under 2025 sin största gemensamma rekryteringssatsning någonsin. Den blev en succé med över 1300 sökande från nära 100 länder.

Nya centrumbildningar och samarbeten har växt fram. Under året sjösattes LUPREP, ett tvärvetenskapligt centrum för beredskap och resiliens med placering på Campus Helsingborg. Ett annat centrum, LU-ATMP, för avancerade terapiläkemedel stärktes ytterligare under året med universitetets så kallade Pre-GMP-facilitet och Skånes universitetssjukhus ATMP-centrum. Vidare kom förstärkning till området genom 90 miljoner i EU-bidrag för ett nytt internationellt doktorandprogram som startar 2026.

På Science Village, området mellan MAX IV och ESS, invigdes det nationella kompetenscentrumet, Swedish Chips Competence Centre där akademi och industri kan samarbeta för att utveckla Sveriges halvledarsektor.

Universitetets gemensamma experimentlabb EduLab sjösatte ett pilotprojekt med korta s.k. X-kurser inom bland annat AI, hållbarhet och totalförsvar. Kurserna fick, trots ont om tid för marknadsföring, ett högt antal sökande och kommer att fortsätta.

AI och Säkerhet är två områden som påverkar universitetet givet den accelererande teknikutvecklingen och det förändrade geopolitiska och säkerhetspolitiska landskapet. Två viktiga policydokument har klubbats – Säkerhetspolicy samt Policy med principer för användning av generativ AI.

Universitetet har inrättat en ad hoc-struktur för AI där utvecklingsbehov som rör hela organisationen fångas upp och där nya utbildningar initieras. Alla medarbetare ska få utbildning inom AI.

Universitetet har tecknat såväl internationella som lokala samarbetsavtal och bland dessa kan nämnas ett femårigt MoU med ett av världens högst rankade universitet: Imperial College London. Lunds universitet har också tecknat olika strategiska avtal med Alfa Laval, med Lunds kommun och med Helsingborgs stad. Alla är viktiga för att fortsätta utveckla innovationsdistriktet lokalt och internationellt.

Hur EU:s politik utformas påverkar universitetet i högsta grad, inte minst som finansiär av stora och viktiga EU-anslag inom forskning och innovation och för att möjliggöra internationella student- och medarbetarutbyten. Under hösten var Lunds universitet medarrangör av EU Days Lund som samlade cirka 500 svenska och europeiska talare och deltagare från akademi, näringsliv, politik och myndigheter. För första gången hölls ett EU Boot Camp vid Lunds universitet vilket drog fullt hus med 150 studenter. Boot Camp vänder sig till studenter som vill lära sig mer om EU och/eller arbeta mer inom EU:s institutioner och även det samlade föreläsare från akademi, näringsliv, politik och myndigheter.

Universitetet har många donatorer och välgörare som ger värdefullt stöd till forskning och utveckling inom en mängd områden. Under året har universitetet bland annat mottagit en donation på 420 miljoner kronor ur Fru Berta Kamprads stiftelse och som går till cancerforskning. Det är den största enskilda donationen i universitetets historia.

En tidigare donation har gjort Ravensbrückarkivet vid Universitetsbiblioteket, UB, möjligt att öppna för allmänheten. Under året utsågs det till världsminne av Unesco.

Själva byggnaden Universitetsbiblioteket från 1907 är en av de mest ikoniska byggnaderna i Lund och har utsetts till såväl Lunds som Sveriges vackraste hus. Byggnaden har unika kulturvärden och är byggnadsminnesförklarat. Huset har under ett par år genomgått en omfattande lokalrenovering och i augusti invigdes den nya invändiga miljön.

Campus Helsingborg firade 25 årsjubileum vilket uppmärksammades med aktiviteter och jubileumsföreläsningar under hela året. Firandet kulminerade i oktober med en festlig jubileumsdag.

Universitetet har haft många nationella och internationella besök, bland dem högskole- och forskningsminister Lotta Edholm som vid sitt besök i Lund träffade representanter från Lunds universitets studentkårer, NanoLab, stamcellsforskning och avancerade terapiläkemedel, ATMP, Centrum för beredskap och resiliens, LUPREP samt universitetets profilområde Naturlig och artificiell kognition. Ministern gjorde också studiebesök på Humanistlaboratoriet och besökte Raoul Wallenberg-institutet samt ESS. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard kom till Lund som inbjuden av studentföreningen Utrikespolitiska föreningen.

K2 – Sveriges nationella kunskapscentrum för kollektiv mobilitet tog emot en grupp av företrädare för ukrainska transportmyndigheter och i gruppen fanns Serhiy Derkach, Ukrainas viceminister för samhällen, territorier och utveckling av infrastruktur. Besöket var en del av ett kapacitetsbyggande program och som syftar till att Ukraina ska kunna bygga upp en hållbar transportsektor. Den ukrainska gruppen besökte även Trafikflyghögskolan i Ljungbyhed.

Håkan Hardenberger, professor i trumpet, tilldelades guldmedaljen som är Lunds universitets högsta utmärkelse.

Journalisten och författaren Anna-Lena Laurén som i flera år har rapporterat från Ryssland och varit DN:s korrespondent i Ukraina utsågs till Rausingpristagare. EU-kommissionär Hadja Lahbib med jämställdhet samt beredskap och krishantering i sin portfölj höll årets Anna Lindh-föreläsning.

Universitetshuset stängde successivt ner inför en omfattande renovering de kommande åren. En ny konsertlokal såg dock dagens ljus i och med att The Loop öppnade i Science Village, området mellan MAX IV och ESS, vilket ger möjligheter för bland annat universitetets musikenhet Odeum med Akademiska kapellet och Lunds akademiska kör att kunna hålla konserter där. 

Lunds universitet fortsatte att stiga på QS World University Rankings 2026 och placerade sig på plats 72 i världen. Det gör Lunds universitet till det bäst rankade lärosätet i Sverige enligt QS. Lunds universitet behöll plats 95 i rankingen från Times Higher Education (THE) vilket är plats två i Sverige enligt THE.

Året avslutades i topp när universitetet i november rankades högst i världen inom hållbarhet i QS World University Rankings: Sustainability 2026.

Erik

Så här i slutet på året har jorden alldeles strax gått sin omloppsbana runt solen och vi kan lägga ytterligare ett år bakom oss. Om himlakropparnas rörelse vet vi idag en hel del tack vare grundforskningen, men dagligen görs nya upptäckter om hur världen och universum fungerar. En del har sådan sprängkraft att de helt kullkastar rådande världsbild, som när Copernicus på 1500-talet med sin vetenskap utmanade kyrkans idé om Jorden som alltings mittpunkt. Andra upptäckter är mer försynta och kan behöva ligga till sig för att i samband med nya upptäckter komma till nytta. Ytterligare några flyger inte alls. Sådan är grundforskningens natur, liksom att någon tar vid där någon annan slutar, i en ständigt pågående utvecklingsprocess. 

I veckan hölls Nobelfestprisceremonin och det är den största hyllningen vi har till grundforskningen och de vetenskapliga framstegen. Det är alltid en magiskt glittrande kväll och årets upplaga utgjorde inget undantag. Men det fanns ändå ett stråk av mörker i Stockholms stadshus detta år. För precis som när Copernicus och hans efterföljare lade fram för sin tid oönskade bevis, utmanas vetenskapen idag från flera håll.  Böcker, idéer och vetenskapsområden inte bara ifrågasätts utan förbjuds när länder går i mer autokratisk riktning – och de gör de runt om i världen. I år var inte bara de många Nobelpristagarna från amerikanska universitet i fokus, utan också oron för de konsekvenser som det amerikanska styrets autokratiska metoder har fått för amerikansk forsknings- och utbildningspolitik. Året som gått har gett mig än mer övertygelse om att universiteten gemensamt och samhället i stort behöver stå upp för vetenskap, demokrati och akademisk frihet.

Och vad gäller Copernicus så är han nu högaktuell, femhundra jordsnurr efter sin död, åtminstone på Lunds universitetsbibliotek. Där har man nyligen hittat ett sedan länge gömt och sällsynt exemplar av hans bok ”Om himlakropparnas rörelser”. Och fyndet gjordes tack vare digitaliseringen – även den en revolution med vetenskapliga förtecken.

Erik

Precis i dagarna har vi kunnat följa förhandlingarna i COP30 och det är med en delad känsla av hopp över att världen går samman (även om en av utsläppsgiganterna, USA, valt att lämna Parisavtalet) för att bli klimatneutrala till år 2050 men också frustration över att den globala uppvärmningen fortsätter öka och att det ser ut som att Parisavtalets mål om max 1,5 graders uppvärmning inte kommer att hålla.

Men om man för ett ögonblick inte tar det stora världsomspännande greppet utan koncentrerar sig på det som universitetet primärt kan förändra: vårt eget arbete inom hållbarhet, är det naturligtvis otroligt fint att vi rankas som bäst av världens universitet i den färska QS Sustainability-rankingen. En del av förklaringen till detta är den framstående forskningen kring klimat- och hållbarhetsfrågor som bedrivs här vid universitetet med några riktigt centrala centrum såsom LUCSUS, Centre for Sustainability Studies och IIIEE, Internationella Miljöinstitutet samt Forskarskolan Agenda2030.  En annan förklaring är att vi vinnlägger oss om nå ut med hållbarhetsfrågor till alla studenter, oberoende av utbildningsinriktning. Vi är också starka inom innovation och tekniska lösningar som är viktiga för den gröna omställningen och här arbetar vi intensivt inom Lund Innovation District. Över lag har Lunds universitet med sin bredd av ämnen och spjutspets inom specifika områden de bästa förutsättningar att bidra till en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar och klimatneutral värld.

Det finns också en rad forskare som gör utomordentliga insatser för att samhället ska få del av den kunskap som universitetet genererar inom klimat och hållbarhet. I detta arbete finns många personer som förtjänar medalj men det är ogörligt att här räkna upp alla forskare, lärare, studenter och medarbetare som bidrar till att Lunds universitet rankas som världens bästa universitet inom hållbarhet.

Men en av dessa är professor Markku Rummukainen som vid årshögtiden i januari kommer att få ta emot Lunds universitets silvermedalj för sina betydelsefulla insatser för Lunds universitet och samhället. Markku Rummukainen är professor i klimatologi och har i flera år varit medlem i regeringens Klimatpolitiska råd, han har varit Sveriges representant i FN:s klimatpanel IPCC och medverkat i den svenska delegationen till FN:s klimatförhandlingar. Han medverkar ofta som expert i klimatpolitiska frågor, inte minst anlitas han av medier. Universitets silvermedalj får Markku för sin forskargärning men också för sitt arbete vid de svenska och internationella institutioner som arbetar med klimatförändringar och forskningens möjligheter att bidra till lösningar.

En annan är Henrik Smith, professor i zooekologi vid Lunds universitet som nyligen tilldelats det prestigefyllda Marsh Awards for Ecology av British Ecological Society. Priset uppmärksammar hans långvariga insatser för att utveckla ekologisk forskning och för att stärka kopplingen mellan vetenskap och samhälle.

Så, det finns hopp. Och det finns många inom akademin, inom näringslivet och industrin som både arbetar med upplysning om klimatförändringar och innovationer för grön omställning. Att vi idag har fått ett kvitto från QS ranking att vi gör ett världsledande arbete inom hållbarhet, och att vi i vår tur får lov att uppmärksamma forskare som gör extraordinära insatser för Lunds universitet och samhället i dessa frågor ger förhoppningsvis ännu mer kraft att arbeta vidare för att förbättra världen.

Vid årshögtiden får även Cecilia Jarlskog (idag professor emerita) motta universitetets silvermedalj, en hedersbetygelse för hennes långa värv som forskare och professor i matematisk fysik. Som internationellt ledande forskare inom sitt fält har hon påverkat forskningen på högsta nivå, bland annat som ordförande i Nobelkommittén för fysikpriset under drygt ett decennium fram till år 2000. Hon har också under hela sin karriär varit engagerad vid CERN, inte minst som rådgivare till CERN:s ledning.

Ibland får man säga många grattis – i dagens bloggpost blir det både grattis till enskilda och till det otroliga kollektiv som utgör universitetet och som rankas bäst i världen inom hållbarhet.

Erik

Det är ett stort lagarbete med många aktörer både inom och utanför akademin som gör att ett svenskt universitet inte bara kan klara sig i den internationella konkurrensen utan också tillhöra toppskiktet bland världens alla lärosäten.

En mosaik av faktorer bidrar till att excellenta forskare och studenter vill söka sig till Lunds universitet. Först och främst det självklara: här bedrivs intressant forskning, ofta i framkant. Här finns världsledande forskningsinfrastruktur med anläggningar som MAX IV och ESS och ett framstående universitetssjukhus. Vi har också sett en enorm respons på den internationella rekryteringskampanj som fakulteterna gemensamt gjorde i somras och där vi fick över 1300 sökande till utlysningarna av gästprofessorer och biträdande universitetslektorat. Lunds universitet är ett universitet som internationell toppkomptens vill till.

Men universitetet och dess forskningsmiljöer är inte den enda faktorn för attraktivitet. Även själva närmiljön – staden, kommunen och regionen spelar stor roll. Finns det vägar och kommunikationer, goda bostäder och bra skolor, sjukvård, högkvalificerade arbeten för medföljande? Finns det ett gott klimat för nya företag att etablera sig och ett innovativt landskap i närområdet? Finns det redan etablerade företag som kan erbjuda samarbeten eller fortsatta karriärvägar för de internationella forskarna och doktoranderna efter avslutade studier? Internationell konkurrens och lokal utveckling går nämligen hand i hand och därför har universitetet sedan länge nära och starka samarbeten med de kommuner och kommunpolitiker där vi har campus. Vi strävar gemensamt för att stärka attraktionskraften runt universitetet så att de bästa internationella kompetenserna och idéerna kommer hit och bidrar till vår gemensamma utveckling och vårt gemensamma välstånd.

Den senaste tiden har ett brev från regeringens nationella samordnare till landets kommuner fått mycket uppmärksamhet i media och på sociala medier. I brevet bad samordnaren kommunerna om ett möte för att diskutera hur man kan stärka arbetet med frivillig återvandring. Flera kommuner har tackat nej.

När Rasmus Törnblom, Lunds kommunalråd i en intervju svarade SVT hur Lunds kommun ställde sig till ett sådant möte hörde jag det mest klockrena svaret på länge:
”Lunds problem och utmaningar är inte återvandring utan om man pratar med Lunds företag eller våra välfärdsverksamheter eller för den delen universitetet som ju också är Sveriges främsta så är det snarare hur de ska kunna klara sin kompetensförsörjning och attrahera all den kompetens som de behöver till sin verksamhet”. Han fortsätter: “Det här är en plats som i hög utsträckning präglas av att människor kommer hit, deltar i samhällslivet, forskar, utbildar sig, arbetar och bidrar till Lunds och Sveriges och i slutändan också Europas konkurrenskraft och tillväxt.”

Det är många som genom åren lyft frågan om Sveriges konkurrenskraft och förmåga att attrahera och behålla internationell spetskompetens. Förutom det som jag skrivit ovan behövs också ett tydligt, professionellt och rättssäkert migrationssystem. Bland annat har Utredningen om en behovsprövad arbetskraftsinvandring (SOU 2024:15) och promemorian Bättre migrationsrättsliga regler för forskare och studenter (Ds 2024:31) belyst hur attraktiviteten för högkvalificerad arbetskraftsinvandring kan stärkas genom regeländringar. Även Produktivitetskommissionen påtalar i sitt nyligen släppta slutbetänkande ”Fler möjligheter till ökat välstånd” (SOU 2025:96) bland annat vikten av att det blir enklare och mer attraktivt för utländska doktorander att stanna i Sverige efter sin utbildning.
Regeringen har lagt fram flera lagförslag som förenklar mobilitet för internationella forskare och studenter under senare tid och jag hoppas att regeringen fokuserar på liknande ambitioner i denna riktning – det vill säga hur vi underlättar för och attraherar internationell kompetens snarare än tvärtom.
Erik

Jag har nyligen kommit hem från Tallin där jag deltog i den återkommande nordisk-baltiska rektorskonferensen. Det övergripande ämnet denna gång var ganska givet: akademins internationella samarbeten i tider av förändrad geopolitik, ett försämrat säkerhetsläge i Europa och i tider då motkrafter och politisk press på universiteten ökar globalt. Hela sektorn i alla nordiska länder arbetar intensivt med och intresserar sig för dessa frågor. Jag presenterade ett nationellt och ett lokalt initiativ – nämligen hur flera av de svenska lärosätena samarbetar inom Campus Totalförsvar och hur man genom det tar vara på den ukrainska akademins erfarenheter under det pågående kriget. Jag presenterade också Lunds universitets satsning på LUPREP, Centrum för beredskap och resiliens. Presentationen gav något delade reaktioner bland mina nordiska och baltiska kollegor – dels beundran över att vi har kommit långt i frågorna men några reagerade också med sund skepsis: håller de svenska lärosätena på att bli försvarsuniversitet?

Jag är inte orolig för att Lunds universitet håller på att bli ett forskningsinstitut åt försvaret. Men det är viktigt att hela tiden hålla diskussionen om universitetets roll och särprägel levande. I EU arbetas just nu nästa långtidsbudget samt det kommande ramprogrammet för forskning och innovation (FP10) fram. Det vi vet så här långt och i ett tidigt skede av förhandlingarna är att FP10 verkar tätt integrerat med europeiska konkurrenskraftfonden. Den har som mål att stärka Europas konkurrenskraft genom att investera i strategisk teknik och driva den gröna och digitala omställningen. Det innebär att traditionell forskningsfinansiering framöver i högre grad kan komma att styras av industriella och strategiska, marknadsorienterade mål.

Lägg därtill att EU-kommissionen vill satsa mer på säkerhet och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har uttalat att EU behöver bygga fler broar mellan de civila och militära domänerna. Man ska också komma ihåg att många av de kritiska komponenterna som behövs i försvaret är produkter med dubbel användning (har både civil och militär applicerbarhet): halvledare, mjukvara, AI, satelliter, molntjänster med mera. Det förs just nu en livlig diskussion i EU och i vår egen sektor hur man ska hantera forskningsfinansiering och samarbeten med produkter med dubbel användning. Denna diskussion är svår och har inga enkla svar men det som skiljer ett forskningsinstitut från ett universitet är att ett universitet är öppet och tar emot en mängd studenter och inte sällan har löst anknutna medarbetare.  Denna öppenhet och rörlighet av idéer och människor är en av universitetets styrkor och i detta ligger också en stor del av innovationskraften.

Forskning och innovation får inte enbart ses som ett redskap för EU:s konkurrensförmåga och som en galopperande häst i den teknologiska kapplöpningen mellan EU, Kina och USA, som både görs av ekonomiskt-, och försvarsintresse. Även den innevarande forsknings- och innovationspropositionen tar fasta på denna kapplöpning och sätter stort hopp till svensk forskning och innovation på teknikområdet. Det görs genom stora satsningar på STEM – naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, både vad gäller utbyggnad av utbildningar men också exempelvis genom stora satsningar på bl.a. excellenskluster för banbrytande teknik.

Klustren är tänkta att bli ledande inom strategiska banbrytande teknikområden som ska stärka kompetens och konkurrenskraft i svenskt näringsliv. I somras utlyste Vetenskapsrådet (VR) ett planeringsbidrag för forskare som vill etablera excellenskluster inför den kommande utlysningen. Givet Lunds universitet många styrkor inom material, nano, medicin med mera har vi stora möjligheter att bidra till excellenskluster inom banbrytande teknik. Universitetets forskare skickade in 30 ansökningar (flest av alla lärosäten) och VR har beviljat åtta av de 40 s.k. nätverksbidragen för planering till Lunds universitet om totalt 9,6 miljoner kronor. Grattis alla som fått detta planeringsbidrag och det ska bli mycket spännande att följa denna resa mot excellenskluster. De som fått nätverks/planeringsbidraget har fram till mars nästa år på sig att beskriva hur deras respektive område kan bli bas för ett framtida excellenskluster. Baserat på de rapporter som inkommer väljer VR sedan ut ett antal områden som kan bli ett sådant kluster. Varje kluster kan få runt 40 miljoner kronor per år under tio år.

Så styrkan inom ny banbrytande teknik finns vid Lunds universitet – och den ska vi självklart konkurrera med. Men vi ska också vara uppmärksamma så att nyfikenhetsbaserad grundforskning inte trängs ut av dagspolitiska agendor, vare sig i EU eller i Sverige.

Erik

Det är året efter att en omfattande forsknings- och innovationsproposition släppts. Utbildningsdepartementet, forskningsfinansiärerna och lärosätena är fortfarande i full färd med att omsätta den och dess satsningar till handling. Kanske bidrar det till att höstens budgetproposition nu känns lite tunn på idéer och framåtblickande i de delar som rör vår sektor. Regeringen har dessutom att hantera en utdragen lågkonjunktur, en osäker omvärld, osäkra hushåll och en arbetslöshet som riskerar att bita sig fast så det må vara hänt att höstbudgetens reformutrymme fokuserar på annat än högskolesektorn.

Det är väl känt, inte minst genom forsknings- och innovationspropositionen, att regeringen fokuserar på excellens, innovation och internationalisering och det är kriterier som passar Lunds universitet väl. Regeringen har också sedan länge poängterat kvalitet istället för kvantitet inom utbildning. Detta har bland annat resulterat i att flera områden inom utbildningen har fått förstärkningar under de senaste åren men inom humaniora och teologi, samhällsvetenskap och juridik har ersättningsnivån ökat per student men utan att nya medel har tillförts. Det innebär att färre studenter antas få plats och berörda fakulteter har under våren deltagit i workshops för att bättre kunna balansera antalet utbildningsplatser.  I årets höstbudget är det musikprislappen som fått en förstärkning utan att nya medel tillförs. Vidare anges att styrningen av utbildningsutbudet behöver utvecklas så att utbudet är relevant för samhällets och arbetsmarknadens behov. Man kan se detta som självklarheter – ingen vill ge irrelevanta utbildningar men det är problematiskt om universitetsutbildningar enbart ses som marknadsutbildningar – uppdraget är större än så och kompetensen på fakulteterna behöver också i hög grad (eller helt) styra utbildningsutbudet vid lärosätena. Regeringen skriver förvisso att styrningen ska ske med bibehållen autonomi men ökad politisk styrning är något som vi i sektorn behöver vara vaksamma på.

Nya medel enligt Forsknings- och innovationspropositionen fördelas enligt Vetenskapsrådet nya indikatorer och här kommer Lunds universitet väl ut med det högsta beloppet (23,6 miljoner kronor). Baserat på indikatorerna omfördelas också fem procent av halva basanslaget exklusive SFO-medel och här kommer universitetet hyfsat väl ut med ett tillskott på 3,7 miljoner kronor. Jag skriver hyfsat för i ärlighetens namn hade vi nog tänkt mer i omfördelning när vi själva kalkylerat på hemmaplan. Hur man gjort omfördelningen och varför den fallit ut som den gjort  får vi förhoppningsvis mer klarhet i framöver. Totalt fick Lunds universitet en ökning av forskningsanslaget med 27,3 miljoner kronor.

Jag har haft flera diskussioner med departementet om hur en lärosätesgemensam överenskommelse för att finansiera delar av MAX IV ska kunna komma till stånd. Att regeringen i budgeten nu skriver fram att det ökade forskningsanslaget gör det möjligt för lärosätena att säkerställa driften av MAX IV och att det är rimligt att de som använder anläggningen också bidrar till dess finansiering ger en signal om att det är upp till lärosätena att sätta sig vid förhandlingsbordet. Jag hade önskat att det hade kunnat lösas på ett annat sätt.

Erik

Den internationella samlade rekryteringskampanjen som universitetet lanserade i juni startades ganska förutsättningslöst för att prova en idé. Hur många som skulle söka kunde vi inte vara säkra på, även om vi förstås hoppades att kampanjen skulle slå väl ut. Och som fakulteterna har jobbat! De har aktiverat sina nätverk, de har mejlat och använt sociala medier för att sprida evangeliet om Lunds universitet. Det blev succé. Över 1300 personer, många riktigt kvalificerade (ja, det går med fog att säga världsledande i flera fall) har nu, när de sista utlysningarna har stängt, sökt något av de 15 biträdande universitetslektoraten, s.k. bul (968 personer) eller de 10 gästprofessorerna (357 personer) riktade till internationella forskare. I genomsnitt innebär det 64 kandidater per bul. Till någon av bularna inom AI sökte 368 personer.

Sökfältet är globalt, forskare främst från Europa och Asien men även sökande från amerikanska prestigeuniversitet som Princeton och Harvard och där kan vi ana effekten av den nuvarande situationen för lärosäten i USA. Eftersom sökfältet varit så imponerande kommer varje fakultet att få möjlighet att anställa upp till tre gästprofessorer där universitetet gemensamt bidrar med 20 procent av kostnaderna i två år.

Lunds universitet har genom kampanjen skaffat ett långsiktigt och excellent nätverk av forskare samt ett stort underlag att utgå ifrån inför kommande utlysningar kopplade till såväl forsknings- och innovationspropositionen (exempelvis Vetenskapsrådets nya utlysning av bular för 2026 och 2027 och där Lunds universitet får nominera 10 bular inför 2026) som till kommande utlysningar i EU:s ramprogram Horisont Europa.

Samtliga fakulteter inklusive Universitetets särskilda verksamheter, USV, utlyste bular och Samhällsvetenskapliga, Humanistiska och teologiska, Juridiska, Naturvetenskapliga och Medicinska fakulteten samt Ekonomihögskolan, EHL, utlyste gästprofessurer.
Under hösten görs urvalet till tjänsterna och då blir det också klart vilka Lunds universitet nominerar till Vetenskapsrådets första bulutlysning i januari.
Vilken fenomenal start på hösten!
Erik