Erik Renström

I augusti går sommarens färger över i en något vemodigare färgskala, en som är mer gyllene och djupare än försommarens intensiva palett. Men färgskiftningen gäller inte universitetslivet som i stället, enligt min erfarenhet, spirar bäst på hösten med tankar som såtts under vårens hektiska liv och som fått ligga till sig under sommaren och sedan får sprätt så här i augusti. Tillflödet av nya studenter gör också att hela campus väcks till liv.

Denna sensommar under ett valår innebär även att det politiska livet kvicknar till. Några större vallöften som rör vår sektor har ännu inte presenterats men det hör heller inte till vanligheterna. Stora (större) politikområden som skola, vård och arbete slåss om riksdagens budgetkaka och reformutrymme. Lägg därtill det stora fokuset på försvar och att bekämpa kriminalitet som vuxit starkt som politikområden de senaste åren.

Även om politiken som omgärdar eller direkt rör forskning och högre utbildning inte syns på de slagfärdiga valaffischerna så puttrar den på i bakgrunden. Sett över en längre tidsperiod sker förflyttningar för förutsättningar och uppdrag för vår sektor. Sammantaget är riktningen över tid att politikerna i allt högre grad vill styra universitetsutbildningar mot arbetsmarknadsanpassning (i högre studietakt) och forskning mot innovation och tillämpbarhet för att tjäna (teknisk) utveckling i samhället. Det kan exemplifieras med de senaste satsningarna inom STEM – både vad gäller utbildning och forskning och med det nyligen tilldelade uppdraget till fem lärosäten (inklusive Lunds) att ge förslag på hur civilingenjörsutbildningarna kan snabbas upp.

I sommar presenterade regeringen en ny utredning ”Ett utbildningsutbud av hög kvalitet som är relevant för arbetsmarknadens och samhällets behov” (Dir. 2026:82) som ytterligare förstärker denna riktning. Enligt direktivet bör den högre utbildningen i högre grad styra mot att erbjuda utbildningar som efterfrågas av arbetsmarknaden och samhället. En arbetsmarknadskomponent ska föreslås i resurstilldelningen.

Det finns förvisso en passus i direktivet som anger att möjligheterna till bildning ska vara goda och lärosätenas autonomi och rådighet värnas. Men det går inte att komma ifrån tanken att det bakom direktivet finns en underton av misstro från politikernas håll mot lärosätenas förmåga att skapa ett viktigt, relevant och robust utbildnings- och forskningslandskap i den volatila tid vi lever i. Universiteten har ett betydligt större uppdrag och ett mycket större samhällsansvar än att leverera snabba yrkesutbildningar för industrin, vården eller näringslivet.

Som universitet behöver vi bli ännu bättre på att artikulera hur vi tar detta viktiga och stora ansvar och visa omvärlden hur vi gör det. Genom universitetets storlek och bredd är, och ska vi vara, en motor för samhällets utveckling, omställningsförmåga och lärandeförmåga såväl regionalt som nationellt och internationellt. Vi arbetar därför mycket aktivt för att skapa nya partnerskap och allianser inom och utanför akademin. Även om vi redan har så mycket att känna rättmätig stolthet över är vi i ständig utveckling för att göra det ännu bättre! Det gäller även i arbetet med att skapa utbildningar som är relevanta men också robusta i den mycket osäkra tid vi lever i nu.

Det är i dynamiken mellan akademi, medborgare, näringsliv, industri, offentlig sektor och frivilligorganisationer som vi skapar välstånd och en gemensam framtidsbild av hur världen och det goda samhället kan se ut.

Oberoende vem som vinner valet i höst är universitetens roll i samhället något som ständigt behöver påminnas om. Lunds universitet kommer att arbeta ännu mer framöver lokalt, nationellt och internationellt för att ta driva samhällsutveckling och välstånd.

Erik

Så har herrarnas fotbolls-VM kört igång och samlar miljontals supportrar och hejaklackar runt om i världen. Länder konkurrerar inbördes om åtråvärda medaljplatser men sporten i sig delas i en världsgemenskap, om än präglad av dagens geopolitiska verklighet. En fotbollssommar som denna kan jag inte låta bli att dra paralleller till akademin och särskilt till grundforskningen.

Ett fotbolls-VM samlar de toppade elitspelarna och lagen men startar inte där. Fotbolls-VM börjar på bakgården i förorten, på parkeringen i innerstan, på gräsplätten nere vid sjön, i favelan på bergssluttningen, på skolgården och i den lokala idrottsföreningen. Framgångsrik fotboll, liksom grundforskning, bygger på att det finns en gräsrotsrörelse, en rörelse som sällan bygger på något annat än lust och vilja att göra något tillsammans. Till en början ofta i oorganiserat kaos. Längre fram mer organiserat i klubblag och för en liten del av alla spelare blir det en elitsatsning. Men det är värt att ha i åtanke att det inte är toppstyrning med politiska mål och direktiv eller elitakademier som har skapat hela det världsomspännande system som både fotbolls-VM och grundforskning bygger på.

Precis som i fotboll vill forskningen skapa goda karriärvägar för dem som vill och kan skruva bollen på ett sätt som någon annan aldrig tidigare gjort eller som har förmågan att sätta en perfekt bicicleta. Vi behöver därutöver fånga in de bästa spelarna runt om i världen för att själva bli bättre och de internationella rekryteringskampanjerna inom Lund University Programme for Global Excellence är en del i detta lagbygge.

Och precis som i fotboll behöver vi kraftsamla för att som landslag kunna hävda oss i den globala konkurrensen. Nyligen gick Lunds universitet och fem andra lärosäten (Chalmers och KTH samt Stockholms, Linköpings, och Uppsala universitet) ihop för att bilda Swedish Center for Quantum Technology. Det är ett nationellt centrum för forskning, innovation, utbildning och kapacitetsbyggande inom kvantteknologi. Här får vi möjlighet att förena lärosätenas olika styrkor och skapa en miljö som kan positionera svensk kvantteknologi inför den utveckling som väntas ske på området de närmsta decennierna och globalt vara med och forma nästa teknologiska revolution.

Som rektor kan man fundera på vilken roll ett sådant ämbete har i ett akademiskt lagbyggande. Närmast till hands ligger väl mittbacken som rör sig långt upp och ner över planen, ibland med offensiva löpningar för att skapa numerära överlägen, för att i nästa stund snabbt behöva springa tillbaka i försvar för att förhindra kontringar. Men den huvudsakliga uppgiften är ändå som jag ser det att skapa möjlighet för andra att skjuta kanonskott och se möjligheterna även i tåfjuttarna – eftersom de senare kan ta de mest oväntade och lyckofulla riktningarna.

Nu kommer snart midsommar och därefter är det dags för flera av oss att bege sig till Almedalen. Detta år, politikens valår och fotbollens gigantår, ger säkert åtskilliga tillfällen att diskutera hur vi långsiktigt bygger och toppar det akademiska landslaget på bästa sätt.

Jag passar på att önska glad sommar!

Erik

Vilken vecka! Celestialkarnevalen håller på att packa ihop och lämnar mig och hundratusentals andra besökare med skratt att tänka länge på. Själv blev jag av med en hårlock och 7,5 högskolepoäng för en felparkering. Karnevalsgeneral Hugo Widell å sin sida blev av med sin mustasch, bara för att nämna några av alla de otippade saker som hände under karnevalens galna, roliga, oförutsägbara, välorganiserade och proffsiga tre dagar. Jag riktar ett stort tack till alla över 8000 karnevalister som gjort denna helg i maj helt oförglömlig för så många. Det tål att upprepas: studenterna gör staden.

Och knappt har karnevalsbodarna lämnat Lundagård förrän det är dags att svida om parken inför årets doktorspromotion. I år utgår tåget från AF-borgen eftersom Universitetshuset är stängt för renovering. Att trampa nya vägar vare sig det rör promotionståget genom Lundagård eller i verksamheten i stort är något som universitetet hela tiden strävar efter – tradition och förnyelse hand i hand.

Förnyelsen – de nära 300 färska doktorer som hedras på fredag för sina insatser i akademins tjänst och som går i rakt nedstigande led till den kunskap som de nära 50 jubeldoktorer för 50 år sedan producerade och hedrades för. Årets 16 hedersdoktorer har på sina egna sätt och utifrånkommande perspektiv bidragit med livskraftigt syre till universitetet och allt detta är värt att hedras och firas.

Det finns mörka moln för såväl den fria världen som den fria akademin. Men just dessa dagar i maj: låt oss glädjas åt det som är ljust. Åt karneval och kunskap i en salig blandning.

Erik

En filosofisk fråga som jag har haft anledning att fundera på den senaste tiden: Kan ett grönområde krympa samtidigt som det expanderar?

Ja, uppenbarligen så här i maj månad mitt i Lundagård. Parkens utrymme blir mindre för var minut som går. Stängsel, cementblock, pallar, lådor, diverse byggmaterial, lastbilar och kranar, snart sagt varenda millimeter av gräs och gångar har tagits i anspråk. Den öppning i stängslet som jag helt säkert hittade häromdagen har täppts igen – snart nog finns ingen väg ut och ingen väg in till området. Klaustrofobiskt på sitt sätt och inget för den med dåligt lokalsinne.

Men som det växer! En hel karnevalsby gror nu i byggröran med en fart som även den mest invasiva växtart skulle avundas. Pilar pekar ut riktning för de nöjen som komma skall, tält reses och bajamajor placeras ut på strategiska ställen. Bodar med gåtfulla namn såsom Last Friday Flight, Casino Cosmopol-i-stan, Träsket och Gräset är grönare kittlar fantasin när man passerar. Det är bara några dagar kvar nu tills området, det som krympt men växt till något betydligt större och mer formidabelt, öppnar för karneval!

Jag är djupt imponerad över alla karnevalister och deras förmåga till allt från att kläcka kreativa idéer till att projektleda och så småningom genomföra detta jättearrangemang som sprider så mycket glädje för så många. Jag hör överallt ifrån, inte bara inifrån akademin utan från samarbetspartners, alumner, kommunen, Lundabor i allmänhet, Skånebor i allmänhet, unga och gamla om de förväntningar och de planer man har inför karnevalen. Biljetter har bokats och uppladdning görs inför karnevalståget med picknickar eller sillafrukostar, ja sätten att ta sig an Lundakarnevalen är minst lika många som karnevalsnöjena.

Att det är studenterna som sätter sin prägel på Lunds universitet och Lund är ingen överdrift. Karnevalen vart fjärde år är ett bevis på det.

Själv kommer jag att försöka hinna med så mycket Celestialkarneval som det bara går under dessa dagar och särskilt redo är jag för invigning på fredag klockan 13!

Erik

När kontrollen blinkar blå, är det en signal för det säkra. När kontrollen blinkar blå är allt som det ska. Just de textraderna från åttiotalshiten ”Blinkar blå” av Adolphson & Falk kommer upp i huvudet när man läser 2026 års uppdatering av Academic Freedom Index som tagits fram av V-Dem Institute.

Årets rapport borrar särskilt i den institutionella autonomin för världens lärosäten i olika länder vilken i sin tur är grundläggande för att kunna skydda den individuella akademiska friheten. Där återfinns länder som Ungern som började sin stadigt nedåtgående resa från högt rankat inom institutionell autonomi 2009 till en bottenrankning idag. Och Indien som började sin resa neråt från en relativt god position 2012 till lågt rankat 2025.  Nämnas kan också Turkiet som sjunkit sedan 2009 och särskilt brant fram till 2017 och där stannat. Men det som är mest slående är med vilken hastighet som USA har rört sig neråt i mätningarna mellan 2020 och 2025 och nu inte är särskilt mycket bättre än de mer autokratiska länderna Ungern och Turkiet. Särskilt brant har det gått utför de senaste två åren. Idag räknas USA inte som stort mer än medel på skalan över institutionell autonomi och där de 2019 fick 3,3 på en fyragradig ”institutionell autonomiskala” men till 2025 tappat 50 procent till 1,7. Utvecklingen har vi alla bevittnat, inte minst sedan 2025, att amerikanska universitet i allt högre grad har satts under politisk press både på delstats- och federal nivå vilket resulterat bland annat i att långsiktiga, stora och federala forskningsanslag har frusits eller upphört, inte sällan med politiska förtecken.

I rapporten är länder med stark institutionell frihet, såsom Sverige, markerade med blått på världskartan. Ju mörkare blå, desto bättre ställt är det med den institutionella friheten. Även USA har varit blått. I V-dems senaste rapport blinkar USA som en ljusröd varningslampa. Med andra ord: att kontrollen blinkar blå kan vara en falsk säkerhet; att utradera demokrati och tillhörande friheter såsom pressfrihet, domstolars frihet och den akademiska friheten kan gå fort. Svenska lärosäten är inte vaccinerade mot en sådan snabb händelseutveckling och därför är det extra viktigt att utredningen om ”En mer ändamålsenlig organisationsform för statliga universitet och högskolor” nu görs och att politiken på allvar ser över hur den akademiska friheten, både den institutionella friheten och individuella friheten, kan stärkas förebyggande.

Rapporten visar att betydligt fler länder har gått bakåt än de som har gått framåt de senaste tio åren vad gäller övergripande akademisk frihet (nio länder har stärkts, medan 50 har gått bakåt). Ser man på den institutionella friheten har elva länder gått framåt medan 43 backat. Ungefär samma förhållande gäller för den individuella akademiska friheten.

Det finns dock hopp om utvecklingen. Flera institutioner i USA, både de akademiska och domstolarna, har stått upp mot de politiska påtryckningarna, vilket visar att det inte är en fullständig återvändsgränd som USA hamnat i utan det finns en möjlig väg att ställa till rätta. 

Det har också varit valår i Ungern och det verkar som att ungrarna nu vill se en annan väg än den autokratiska riktningen som Viktor Orbán stått för och som också påverkat den akademiska friheten negativt. Även om det är för tidigt att se vilken eventuell påverkan en ny riktning för Ungern kommer att ha på den akademiska friheten tänker jag att det i alla fall är troligast att det bara kan gå i en riktning nu – uppåt.

Att det under flera år har blivit svårare och mer osäkert för forskare i USA att få långsiktiga anslag för ambitiösa projekt gör att Sverige seglat upp som ett riktigt gott alternativ för välmeriterade internationella forskare, något som var otänkbart för inte alltför många år sedan då USA fortfarande var forskarnas absoluta förstahandsval. Lunds universitet har till exempel fått fantastisk fin respons på den internationella rekryteringskampanj som gjordes i fjol och som nu fortsätter med ytterligare en omgång. Detta har bland annat DN uppmärksammat.

Och med hjälp av en stor satsning av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse kan internationellt ledande professorer rekryteras till Sverige inom life science med fokus på klinisk forskning. Inom satsningen har 205 miljoner kronor avsatts till Lunds universitet villkorat med att universitet/region medfinansierar vissa delar. Det är smått sensationellt att professor David Fenyö efter 34 år i USA nu flyttar sin forskning inom precisionsmedicin till Lunds universitet med hjälp av ett rekryteringsanslag på 50 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Otroligt roligt och vilken utomordentlig rekrytering till Medicinska fakulteteten!

Erik

Idag kom beskedet som många har väntat på sedan i höstas då universitetet lämnade in ansökningarna till Vetenskapsrådets åtta nya områden för Strategiska forskningsområden, SFO:er. Det krävdes ett minst sagt grannlaga arbete under förra året med en enorm insats av många personer för att under det korta fönstret som utlysningen var öppen kunna koordinera forskare och fakulteter samt andra medverkande partnerlärosäten. Men att Lunds universitet kan sätta ihop stora, starka miljöer visste vi sedan tidigare, det finns exempelvis redan 11 av 20 befintliga SFO:er vid Lunds universitetet, varav åtta koordineras härifrån. De ansökningar vi lämnade in i slutet av förra året var också allihop väldigt starka och universitetet famnade alla de utpekade områdena.

Lagom till påsk får vi nu ta del av resultatet av fjolårets idé- och tankearbete och allmänna kraftsamling. Det blev ett alldeles utmärkt påskägg och ett kvalitetskvitto för universitetets forskning där Vetenskapsrådet rekommenderar att Lunds universitet deltar i sex av de åtta nya SFO-områdena och två SFO:er koordineras härifrån.

Lunds universitet föreslås som koordinerande lärosäte inom områdena Praktiknära professionsforskning om brottslighet och Forskning om avancerade material där MAX IV får en tydlig koppling. Otroligt roligt! Lund deltar också i områdena Kvanttekniker, Polarforskning, Krisberedskap och totalförsvaret samt  Excellens i skolan vilket visar på universitetets bredd inom samhällsviktiga och aktuella områden.

Nu väntar regeringens beslut innan vi slutligt ropar hej! men jag vill ändå passa på att säga stort grattis till alla som medverkat till denna gemensamma kraftsamling.

Och glad påsk upptill!

Erik

Idag meddelar regeringen att de föreslår undantag från kravet på etikgodkännande och skickar förslaget på lagrådsremiss. Det är ett välkommet förslag eftersom etikprövningslagstiftningen som skärptes 2020 mot bakgrund av Macchiariniskandalen förde med sig flera oönskade effekter och var särskilt dåligt anpassad till forskare inom humaniora och samhällsvetenskap.

Etikprövningslagstiftningen har tillkommit för att skydda enskilda människor och se till att respekten för människovärdet vid forskning upprätthålls. Lagen är därför enligt min mening ett av de viktigaste fundamenten som forskningen vilar på – enskilda människor ska aldrig fara illa i forskningens namn. Men 2020 blev lagen otroligt stelbent och gjorde det till exempel svårt för forskare inom samhällsvetenskap och humaniora att bedriva studier på uppgifter som hämtas i offentligt material såsom domar eller medier. Och istället för att Överklagandenämnden för etikprövning, Önep, i sitt tillsynsansvar skulle kunna vara en rådgivande instans till hjälp för forskare och lärosäten blev deras tillsynsansvar i delar repressivt vilket skapade stor oro bland forskare.

Det är helt orimligt med innevarande ordning att Önep är skyldiga att åtalsanmäla misstankar om brott mot etikprövningslagen, även i fall som är mindre allvarliga. Konsekvenserna för den enskilde forskaren av en sådan åtalsanmälan, även när Åklagaramyndigheten inte inleder en förundersökning eller när myndigheten lägger ner den, har visat sig bli mycket svåra och negativa. Även Önep själva har begärt att paragrafen som reglerar detta i etikprövningslagen ändras.

Efter den omfattande kritiken mot lagen tillsatte regeringen en utredning våren 2023 för att se över den. Utredaren föreslog att den innevarande lagen skulle ersättas med en ny för att förenkla, höja rättssäkerheten och undanta viss forskning från etikprövning (Ds 2024:21).

Nu föreslår regeringen glädjande nog att undantag införs så att etikprövning bara ska genomföras när det verkligen behövs och inte i de fall där risken för deltagare i en forskningsstudie är låg. Undantag kan till exempel handla om forskning om politiska åsikter som bygger på offentliga uppgifter i media eller studier av offentliga domar. Förslaget innebär dock att det blir upp till oss som forskningshuvudmän att bedöma om forskningen omfattas av något av undantagen. Ett sådant förfarande kommer med all sannolikhet att leda till ökad administration här på lärosätet och kräver att vi bygger upp ett eget granskningssystem. Det är också viktigt att fortsatt ha i åtanke, att oavsett om forskningen kräver juridiskt tillstånd eller ej, så är det alltid forskarens ansvar att göra en etisk värdering av sin forskning om den involverar människor och följa etiska principer. Denna lagändring ska alltså inte ses som att ett carte blanche för att slippa ta ansvar för forskningsetik. Regeringen föreslår också att det ska införas en möjlighet till frivillig etikprövning vid Etikprövningsmyndigheten av den forskning som undantas.

I tillsynsärenden ska Önep kunna fatta så kallade granskningsbeslut, vilka ska ha en framåtsyftande och vägledande funktion. Det är en god tanke eftersom god forskningssed bygger på den samlade kunskapen och erfarenheten inom forskningslandskapets alla delar och som hela tiden ska delas, utvecklas och förbättras. Regeringen föreslår också att Önep ska få avgöra när avsteg från etikprövningslagen ska anmälas till åtal, för att forskare inte ska anmälas till åklagare för mindre allvarliga fel. Mycket bra! För att inte säga alldeles nödvändigt för ett fungerande forskningssamhälle.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2027.

Erik

I många år har Lunds universitet och många andra aktörer inom och utanför sektorn lyft till regeringen att migrationslagstiftningen och dess regelverk för forskare och doktorander behöver ändras och förenklas. Sverige och landets universitet konkurrerar på en stenhård internationell studie- och arbetsmarknad och det har funnits allt för många hinder längs vägen för internationell kompetens som vill komma hit och studera och sedan stanna kvar för ett högkvalificerat arbete inom akademin, näringslivet eller industrin. Flera av dessa hinder har också utretts genom åren och ett par av dem har tack och lov plockats bort. Nu behöver till exempel inte föräldrar till ”forskarbebisar” som fötts i Sverige åka till sitt hemland och söka uppehållstillstånd till bebisarna därifrån utan kan söka sådana inifrån Sverige istället.

När regeringen nyligen lade fram sin proposition ”Bättre migrationsrättsliga regler för forskare och doktorander samt åtgärder för att motverka missbruk av uppehållstillstånd för studier” (Prop. 2025/26:146) kan jag konstatera att den går i en riktning som ytterligare förenklar den för oss så viktiga mobiliteten för internationella forskare och doktorander. Alla medel som underlättar för och attraherar internationell kompetens är välkomna!

Framförallt har vi velat att det ska gå fortare för doktorander att få permanent uppehållstillstånd och denna gräns sänks nu till tre år istället för de fyra år som gäller idag (förändringarna kommer att gälla från den 11 juni i år). Det kan för utomstående låta som en petitess men gör väldigt stor skillnad i akademins värld eftersom det innebär att i princip alla doktorander kommer att hinna kvalificera sig för permanent uppehållstillstånd under pågående doktorandtjänst.

Det är också utmärkt att man förlänger jobbsökartillståndet från dagens 12 till 18 månader för forskare och doktorander som söker arbete efter att de har slutfört sin forskning eller sina studier. Ett år är orimligt kort tid för en doktorand som ofta har ett fåtal högkvalificerade experttjänster att söka.

Jag lyfter därutöver att de nya reglerna gör att man framöver kommer att kunna gå från ett jobbsökartillstånd till ett uppehållstillstånd för doktorandstudier eller forskning inifrån landet. Den här förändringen underlättar rörligheten mellan industri/näringsliv och akademi och är mycket välkommen!

Erik

Januari är på många sätt en uppstartsmånad. Nyårslöftena, om det fanns några, börjar omsättas i handling. Man blickar framåt. Man hoppas och tänker att det ljusnar, bokstavligt och bildligt.

Det märks också i sektorn där flera dialogmöten hålls i januari, möten där vi gemensamt ser vad som ligger på bordet nu och ser hur vi gemensamt kan forma framtiden.

På den årliga rektorskonferensen i Steningevik talade gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm med några för regeringen viktiga områden och som har varit genomgående under den senaste mandatperioden: Kvalitet framför kvantitet i utbildning, tillväxt inom STEM, excellent forskning, ansvarsfull internationalisering och akademisk frihet. Hon talade även om det nya uppdraget till lärosätena för att främja användningen av kurslitteratur.

Det årliga dialogforumet mellan lärosätena och forskningsfinansiärerna Vetenskapsrådet, Vinnova, Formas och Forte hade fokus på framtida forskningsfinansiering med utgångspunkt i det kommande europeiska ramprogrammet FP10 med start 2027 samt hur Vetenskapsrådet framöver rullar ut kommande utlysningar utifrån satsningarna i Forsknings- och innovationspropositionen. Det handlar om satsningar på excellenta forskningsmiljöer, banbrytande forskning, excellenskluster för banbrytande teknik samt strategisk rekrytering av biträdande lektorer. För närvarande förbereder Vetenskapsrådet de SFO-ansökningar som lärosätena skickade in i slutet av förra året och i februari stänger utlysningen rörande biträdande universitetslektorat, bularna. För Lunds universitet del är tio internationella forskare aktuella för bulsatsningen och nio av dessa rekryterades under den universitetsgemensamma kampanjen 2025.

För sektorns del är det viktigt att göra sin röst hörd när det kommande ramprogrammet för forskning och innovation, FP10, och den påkopplade Europeiska konkurrenskraftsfonden, EKF, nu utarbetas i EU. Jag menar att Europa måste öka sin innovationskraft och få ännu bättre utväxling på det som redan görs. Europas styrkor är forskningsexcellens, bred grundforskning och internationell samverkan. Den europeiska forskningen håller hög kvalitet och står sig i väl i konkurrens med nya forskningsaktörer som växer fram i Asien, inte minst i Kina. Däremot finns förbättringspotential inom innovation och nyttiggörande. Särskilt behöver Europas kapacitet för att skala upp innovationer till internationellt aktiva företag öka och riskkapitalmarknaden behöver stärkas. Av dessa skäl är EKF viktig men så långt vi har förstått av förslaget finns ett par problem att uppmärksamma: Att finansieringen till forskningen kommer från forsknings- och innovationsprogrammet men regelverket som styr är från EKF. Särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt en föreslagen ny strategisk nämnd som ska bevaka ny teknik. Som förslaget ser ut idag ligger nämndens fokus på säkerhet och försvar. Men detta är inte tillräckligt för att identifiera framtidens forskning och innovation – utan här behövs ett bredare perspektiv.

I stället borde en annan styrmodell tas fram – där ramprogrammet får ansvar för forskning och innovation och huvudsakligen styrs efter vetenskapliga principer. Konkurrenskraftsfonden borde få ett renodlat ansvar för nyttiggörande, uppskalning och kommersialisering. På så vis uppnås en mer snabbfotad styrning som ändå har kraft till stora strategiska grepp.

Jag är också bekymrad över att föreslagen styrmodell leder till mer slutenhet vilket riskerar Europas eftersträvansvärda position som en forskningspart som kan samarbeta med hela världen. Fortsatt öppenhet ger icke-EU länder som Storbritannien, Schweiz, Japan, Sydkorea, Australien, Nya Zeeland och Kanada fortsatt inflytande vilket är viktigt för Europas ställning i världen och för konkurrenskraft. EU bör satsa på strategiska samarbeten med Asien där mycket av framtidens nyskapande forskning kommer att utföras och med Afrika som har stor tillväxtpotential.

Geopolitik och ökade satsningar på säkerhet och försvar påverkar i allra högsta grad universiteten och kommer att göra det än mer framöver. I veckan bjöd Utbildningsdepartementet in 14 forskningsfinansiärer, myndigheter och universitet till ett dialogseminarium om ”Forskningspolitik för civil-militära synergier”.

Hur ser det pågående arbetet inom området ut och vilka möjligheter och utmaningar ser vi i arbetet med civil-militära synergier?

Universiteten kan genom sin forskning ge väsentliga bidrag till Sveriges totalförsvar och militära förmåga samt till kompetensförsörjningen. Från Lunds universitets håll (där vicerektor Per Mickwitz representerade universitetet) lyftes vid forumet bland annat Centrum för beredskap och resiliens, LUPREP, medicin och drönarteknologi i samarbete med de lokala förbanden F17 Kallinge och P7 Revingehed, det strategiska samarbetsavtalet med Saab samt nyetableringar av försvarsrelaterade bolag inom Lund Innovation District. 

Men det finns också utmaningar: det ökade fokuset på militär forskning kan försvåra vissa internationella forskningssamarbeten. Det kan röra sig om samarbeten som är viktiga för forskningskvaliteten men som kan anses geopolitiskt problematiska. Även om acceptansen för forskning kopplad till försvar och militär förmåga ökat, är samhället, både det inomakademiska och utanför splittrat i frågan huruvida universitet ska ägna sig åt denna sorts forskning.

Därutöver kräver ökad civil-militär forskning ytterligare förstärkning av lärosätenas säkerhetsarbete och kanske till och med nya byggnader för att klara krav för säkerhetsskyddad verksamhet. Det saknas också idag ett adekvat och transparent forskningsfinansieringssystem som rör dubbel användning.

Det är också viktigt att enskilda forskare har en akademisk frihet att delta eller inte delta i försvars- och militär forskning, vikten av att lärosätena har självbestämmande över sina internationella forskningssamarbeten, att lärosätena gör riskbedömningar i internationella samarbeten och att övriga myndigheter kan bidra med kunskapsunderlag.

Jag kan konstatera att vi lever i en rörlig (och rörig) tid. Som universitet, som land och som allierad inom forskningsgemenskapen i EU och i övriga världen ser jag dock att vi har stora möjligheter att göra skillnad för nuvarande och kommande generationer.

Och låt mig avsluta just med den kommande generationen: Alldeles snart är det dags för Lundakarnevalens upprop där studenter kan skriva in sig som volontärer. I år är det vart fjärde år och i vår är det dags för Celestialkarneval! Ett ljus så gott som något att se fram emot så här i slutet av uppstartsmånaden januari.

Erik

Sedan lång tid tillbaka har sektorn, inte minst genom Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF), uppmärksammat regeringen på att den akademiska friheten behöver stärkas genom skärpt lagstiftning och att lärosätenas självbestämmande behöver öka. I förlängningen handlar det om att universiteten ska kunna utföra sitt uppdrag som inbegriper att förmedla kunskap till samhället, vara en innovativ kraft och att utbilda och bilda individer. Akademisk frihet i kombination med organisatorisk autonomi är en förutsättning för att detta uppdrag kan utföras trovärdigt och med kvalitet och för att hela samhället och dess institutioner ska kunna granskas.

I stora delar av världen försvagas demokratin vilket även påverkar den akademiska friheten negativt. Det finns flera exempel på detta. Slående har den senaste utvecklingen i USA varit och där vi sett hur Trumpadministrationen har gått hårt åt de amerikanska lärosätena. Men samma sak skulle kunna hända i Sverige eftersom de svenska lärosätenas självständighet bygger på en skör konstruktion som lätt kan stjälpas. Ett flertal studier i EU har visat att Sverige utmärker sig negativt gällande lärosätenas autonomi och självbestämmande.

I fjol tillsatte regeringen en utredning för att stärka lärares och forskares akademiska frihet (Dir. 2025:42) och som ska presenteras i juni. Detta var ett utmärkt initiativ men eftersom individuell frihet går hand i hand med lärosätenas autonomi har vi i sektorn även velat se en utredning om hur lärosätenas självbestämmande skulle kunna öka genom en ny organisationsform. Graden av institutionell autonomi och de villkor som definieras i styrsystem utgör lärosätenas grund för att främja och värna den akademiska friheten. Den nuvarande organisationsformen som förvaltningsmyndighet är inte anpassad till lärosätenas speciella uppdrag och har en alltför nära koppling till staten.

Idag kom det glädjande beskedet från gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm att regeringen tillsätter en utredning om lärosätenas organisationsform (Dir. 2026:42 ) med KTH:s förvaltningsdirektör Kerstin Jacobsson som särskild utredare. Att utredningen nu kommer till stånd har inte varit helt givet, i fjol motsatte sig Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna i riksdagen en utredning om ny organisationsform, vilket bemöttes av mig och rektorskollegorna Hans Adolfsson och Malin Broberg på debattplats i Svenska dagbladet.

Men nu är den här och utredaren får i uppgift att ta fram två olika lösningsmodeller, den ena gäller ett förslag på en alternativ organisationsform, den andra gäller förändringar inom ramen för dagens myndighetsform. I mars nästa år ska utredningen presenteras.

I tider av försvagad demokrati globalt och med ökad polarisering i samhället behöver Lunds universitet ta höjd för att påtryckningar på universitetets forskning kan komma att öka både från politiskt håll och från externa påtryckargrupper med egna agendor. Politikerna kan göra en stor del för att skydda akademisk frihet genom stärkt lagstiftning men universiteten själva har också ett ansvar för att stärka universitetens och vetenskapens roll i samhället samt den akademiska friheten på våra lärosäten.

Under 2026 genomför universitetet ett övergripande projekt med kollegiala samtal i öppna forum som syftar till att öka kunskapen om och engagemanget i frågor som rör akademisk frihet. Projektet kommer så småningom att leda till en gemensam deklaration om akademisk frihet och universitetets roll i samhällsutvecklingen.

Jag hoppas på många viktiga, livliga och intressanta diskussioner framöver, både på hemmaplan och i sektorn i stort, om lärosätenas framtid och utveckling, vår roll i samhället och gentemot politiken.

Erik