Erik Renström

Det finns ett antal intressanta regioner och länder i världen som universitetet särskilt sneglar på för att utöka sina internationella samarbeten. Ett av dessa länder är Singapore. I förra veckan hade jag förmånen att vara en del av den svenska näringsdelegationen och det svenska statsbesöket till just Singapore. Kollegor från universiteten i Uppsala och Linköping samt Kungliga tekniska högskolan, KTH, och Handelshögskolan i Stockholm deltog också men den övervägande majoriteten av deltagarna representerade teknikföretag och industri.

För ganska exakt ett år sedan var jag också i Singapore för att träffa ett antal universitet och jag beskrev då detta raketland inom forskning. Singapore är ett strategiskt land för Lunds universitet och har ringats in inom universitetets arbete med Globalt dynamiskt engagemang, GDE. De singaporianska universiteten räknas alla som internationellt framstående och har gjort en framgångsrik förflyttning genom systematiskt arbete de senaste 25 åren.

I år var sammanhanget jag befann mig i betydligt mer omfångsrikt och programmet var späckat av möten, studiebesök, paneldiskussioner och kringarrangemang. Offentliga statsbesök omgärdas av både formalia och en viss högtidlighet och fokus ligger på att utveckla ländernas bilaterala relationer. Men även om resan denna gång var mer omfattande och formell fanns det gott om tillfällen till egna möten både med nya bekantskaper och för fördjupning med personer och institutioner som Lunds universitet redan har etablerade relationer med. Jag valde att följa ett av veckans tre möjliga spår – life science – och inte helt oväntat tog intåget av artificiell intelligens (AI) och robotisering inom sjukvården stor plats i såväl presentationer som diskussioner.

AI var också temat för ett panelsamtal under den sista dagen av det officiella statsbesöket. Där diskuterade jag med bland andra Vinnovas GD Darja Isaksson och Marcus Wallenberg, Investor, om hur AI påverkar företag, offentliga verksamheter, högre utbildning och forskning. AI må med rätta ses som ”dum” eller ”inte ny” men kommer ändå att påverka allt vi gör. Personligen föredrar jag begreppet co-intelligence som mer intuitivt beskriver hur vi bör förhålla oss till fenomenet.

Den dominerande trenden inom forskning är tillämpning inom en rad områden som finans, hälso- och sjukvård, transporter och som forskningsverktyg. Som förväntat händer otroligt mycket inom området vid Lunds universitet. Det är klokt att ha tolerans för kaos och samtidigt vara observant på när tiden är den rätta för ytterligare struktur som underlättar spridning av metoder och idéer. Nätverket AI Lund har funnits sedan ett knappt decennium och profilområdet Naturlig och artificiell kognition sedan 2022. Båda har gjort enorma insatser för att främja forskning och utbildning inom området. Kanske är tiden snart mogen för att ytterligare stärka miljöbildningen inom området? Inte minst för att konsolidera de satsningar som Wallenbergstiftelserna möjliggjort inom bland andra humaniora, juridik, samhällsvetenskaper, livsvetenskaper och ingenjörsvetenskaperna.

Inom högre utbildning finns många potentiella vinster av AI, kanske främst möjlighet till individanpassat lärande i en omfattning universitetet aldrig varit i närheten av. En sådan ambition kräver ett omfattande grepp som Lunds universitet nu tar. 2025 blir året då det börjar märkas på allvar.

En annat intressant besök var på Singapores National Quantum Office på National University of Singapore. Det som imponerar är helhetsgreppet och systematiken inom kvantteknologins olika områden. När man ser var Sverige och Lunds universitet befinner sig idag är det överlag inte ett så tokigt utgångsläge. Wallenbergprogrammet WACQT som koordineras från Chalmers syftar främst till att ta fram avancerade kvantdatorer, men kvantteknologin är bredare än så och måste utvecklas inom alla delområden. Kanske skulle utvecklingen även här främjas av ett mer strukturerat miljöbyggande? Det finns överlapp med såväl AI som materialvetenskaper som skulle kunna skapa synergier. Jag vill understryka att det finns utrymme för intresserade humanister och samhällsvetare att både föregå den tekniska utvecklingen som att analysera följderna av den.

Jag är också särskilt glad för besöket på CREATE. I CREATE samarbetar några av de mest framstående universiteten såsom Berkeley och Imperial College kring spjutspetsforskning både med varandra och särskilt med singaporianska universitet. Det är också en nod för företag och startups för gemensam innovation med akademin. Ett område som universitetet sneglar på är AI for Science och det finns också stora möjligheter att utveckla samarbeten för AI och sjulvård.

Under resan i fjol signerade jag för Lunds universitets räkning ett studentutbytesavtal med Singapore Management University, SMU. Denna gång signerade jag ett fördjupat samarbete mellan Lunds universitet och Nanyang Technical University (NTU) – med utomordentlig prominent närvaro i form av den svenske kungen och den singaporianske premiärministern.

Lunds universitet har idag sammanlagt fyra samarbeten i Singapore men de kommer att bli fler. Resan var ytterligt livgivande och inspirerande och har gett många nya uppslag för både bilaterala samarbeten och trilaterala – där Lunds universitet till exempel samarbetar med Nanyang i Singapore och Imperial College London. Att just söka trilaterala samarbeten är den väg vi behöver välja för att ta oss in i Singapore – vi är inte det enda universitetet i världen som söker sig till denna dynamiska miljö. Konkurrensen är stenhård.

Erik

Ps. AI-kommissionens Färdplan för Sverige släpptes under tisdagen och innehåller flera åtgärder som kan bidra till att stärka utvecklingen och användningen av AI i Sverige.

Supervalåret 2024, året då rekordmånga människor på jorden har gått till val under ett och samma år, börjar gå mot sitt slut.  Kulmen på detta år får väl sägas vara det amerikanska presidentvalet. Många med mig har följt valet minutiöst med vetskapen om att de vägval som kommande president Donald Trump tar och de samarbeten som USA väljer eller väljer bort påverkar såväl världens ekonomi, geopolitik och säkerhet – och vår sektor. Hur den kommande amerikanska mandatperioden kommer att arta sig står ännu skrivet i stjärnorna och analysen får vänta. Baserat på de senaste årens utveckling i USA ser jag dock risk för att USA bli ett svårnavigerat land framöver med stora skillnader och spänningar mellan olika stater och deras universitet.

Betydligt mindre medial bevakning än det amerikanska valet har årets EU-val fått. Varför denna ojämlika bevakning av och till synes svala intresse i Sveriges offentlighet för vad som pågår i EU är värt att notera och fundera på, eftersom EU:s och dess medlemsstaters (inte minst i förhållande till USA och Kina) vägval är minst lika viktiga för vår framtid.

Efter valet i juni 2024 klubbade Europeiska rådet sina prioriteringar i EU:s strategiska agenda för 2024–2029. Den bildar underlag för EU-kommissionens politiska prioriteringar för mandatperioden. Agendan är uppbyggd kring tre pelare: Ett fritt och demokratiskt Europa, Ett starkt och säkert Europa samt ett blomstrande och konkurrenskraftigt Europa. Geopolitiska förändringar, säkerhet och global konkurrens om nya teknologier genomsyrar prioriteringarna.

I september presenterade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sina föreslagna kommissionärer tillsammans med deras respektive portföljer. I denna och nästa vecka håller Europaparlamentet utfrågning av samtliga föreslagna kommissionärer. Det finns flera portföljer som kommer att påverka sektorns verksamhet och de överlappar delvis varandra.

Bulgariska Ekaterina Zaharieva föreslås ansvar för nystartade företag, forskning och innovation. Rumäniens Roxana Mînzatu föreslås det exekutiva viceordförandeskapet med portfölj för människor, kompetens (skills) där utbildning ingår samt beredskap. Exekutiva viceordförande Henna Virkkunen från Finland föreslås ansvar för tekniksuveränitet, säkerhet och demokrati. I denna portfölj ingår även digitala och nyskapande teknologier såsom AI. Värt att notera är också att EU för första gången avsätter en kommissionär som har försvar i sin portfölj tillsammans med rymdfrågor. För detta har Litauens Andrius Kubilius föreslagits.

EU:s nuvarande ramprogram för forskning och innovation, Horisont Europa, gäller fram till 2027. I mitten av nästa år planerar kommissionen att lägga fram förslag till påföljande ramprogram, FP10. Ytterligare faktorer som kommer att påverka FP10 är hur EU:s långtidsbudget för 2028–2034 kommer att utformas och med tanke på att ökat försvar och säkerhet har kommit högt upp på EU:s agenda är det inte omöjligt att resurser kommer att allokeras dit. Å andra sidan har EU också stort fokus på konkurrensförmåga och under utfrågningen av den förslagna kommissionären Zaharieva uttryckte hon en vilja att sätta forskning och innovation i hjärtat av EU:s agenda för ökad konkurrensförmåga. Det är en retorik som känns igen även från Sveriges regering. När regeringen i september presenterade sina ”Framtidsinvesteringar och tillväxtreformer för ett rikare och tryggare Sverige” var forsknings- och innovationspropositionen en del i detta paket.

För exakt 30 år sedan, i november 1994, röstade svenskarna med en knapp majoritet ja till ett medlemskap i EU.  Detta uppmärksammar Centrum för Europaforskning under en eftermiddag den 13 november. Hur EU-medlemskapet har bidragit till att forma det Sverige vi ser idag och hur trettio års europeisering av universitetet märks kommer ett antal namnkunniga paneler att diskutera.

Erik

Lunds universitet fick nyligen ännu ett positivt rankningsresultat – plats 95 på Times Higher Education-rankingen. Och det finns många fler bevis som underbygger påståendet om att Lunds universitet är ett framstående internationellt universitet. Det senaste året har t.ex. universitetets forskare fått prestigefyllda, internationella forskningsanslag från European Research Council, ERC, och nya forskningsgenombrott har fått genklang och synlighet över hela världen. Några av världens mest framgångsrika universitet som UC Berkeley och Imperial College London har besökt oss för att höra hur vi arbetar med innovationsdistrikt. Under året som har gått har vi också kunnat stråla av den stolthet som Nobelpriset 2023 förde med sig.

Kan man fånga själen av ett internationellt universitet? Ja, jag vill hävda det. Även om universitet över hela världen är sina egna intellektuella mikrokosmos med lokal förankring finns mycket som är sig likt och igenkännbart oavsett vilket av världens campus man befinner sig på. Lättast går det nog att sammanfatta med: en kollegial gemenskap där man känner sig hemma.

Just gemenskap är värt en extra fundering i år, detta supervalår då cirka hälften av världens befolkning redan har gått eller ska gå till valurnorna för att rösta och där giganter som Indien, EU och Storbritannien redan har genomfört sina val. För det som är gemenskap för vissa är utanförskap för andra. Och det finns en spänning mellan vad som uppfattas som en ”globaliserad elit” och ”vanliga människor”. Den spänningen finns i olika varianter över hela världen och har blivit en viktig faktor i flera av årets demokratiska val, inte minst i det val som i skrivande stund ligger framför oss: presidentvalet i USA.

Tillhör då universiteten en slags global elit med en gemenskap som uppfattas som utanförskap av andra? Ja så är det säkert, och det är något man i allra högsta grad ska vara uppmärksam på. Det är långt ifrån möjligt för stora delar av världens befolkning att kunna studera, eller än mindre arbeta vid ett universitet. Vi som däremot har detta privilegium behöver därför ständigt påminna oss själva och andra att det vi bygger inom gemenskapen för att förstå mer, ta fram ny kunskap eller nya lösningar inte bara görs för vår egen skull. Den kunskap som ett universitet genererar ska komma alla medborgare tillgodo.

Av den anledningen är universitetets arbete med samverkan ett så viktigt uppdrag, bredvid de för utbildning och forskning. Och ett universitet, hur internationellt det än må vara, får aldrig glömma vikten av lokal förankring. Ett universitet betyder mycket för platsen där det fysiskt finns och för människorna i dess närhet. Det globala kan inte existera utan det lokala.

Kan detta belysas bättre än genom en akademiker som förenar sin beresta världsstjärnestatus med att vara en jordnära lärare som ger tillbaka till de unga – såsom Håkan Hardenberger, professor i trumpet vid Musikhögskolan i Malmö, gör?  Han är världens främsta trumpetsolist och är likt nobelpristagaren Anne l’Huillier strålande förebilder för oss alla hur man kombinerar de högsta framgångarna inom konst och vetenskap med att generöst ge tillbaka till, inte bara universitetet, utan till hela världen. Och det är för sådana insatser de båda har belönats med Lunds universitets guldmedalj.

Erik

I veckan presenterade regeringen sin proposition för Sveriges totalförsvar (militärt och civilt försvar) för 2025–2030. De nya mål som presenteras för totalförsvaret bygger på säkerhets- och geopolitiska förändringar i världen och de förflyttningar av militär och ekonomisk makt som sker globalt samt kapplöpningen mellan stater för att utveckla omvälvande teknik såsom AI. Rysslands invasion av Ukraina och Sveriges medlemskap i Nato påverkar också enligt propositionen totalförsvarets mål och utformning framöver. 

Även universitets- och högskolesektorn har i allt högre grad konfronterats med dessa förändringar, maktförflyttningar och säkerhetshot med ökade krav på ansvarsfull internationalisering inom forskning och utbildning. Och här menar jag att Lunds universitet har varit på tårna i frågorna, inte minst genom strategin för Global Dynamic Engagement där Global Responsible Engagement är en viktig del.

Universiteten, liksom övriga svenska myndigheter och institutioner, har de senaste åren ålagts betydligt större ansvar för att säkra sig mot yttre hot såsom cyberangrepp, informationspåverkan och illegal informationsinhämtning. Lunds universitet lägger stora resurser på att riskminimera och det pågår ett stort arbete på alla nivåer – från styrelse och rektor genom policy och ledningssystem till enskilt ansvar för varje medarbetare och student. Att höja den allmänna risk- och säkerhetsmedvetenheten är ett viktigt steg i arbetet. Nyligen fattade universitetet t.ex. beslut om en obligatorisk kurs för alla medarbetare i Grundläggande informationssäkerhet.

Det går inte att blunda för att auktoritära stater har intressen av att tillförskansa sig fördelar genom avancerad teknik. I propositionen nämns utvecklingen inom bl.a. informationsteknik, artificiell intelligens (AI), sensorer, robotik, materialteknik, bioteknik, energiteknik och kvantteknik som områden som kan leda till betydande förändringar med omfattande ekonomiska, politiska och militära konsekvenser. Detta är områden som universiteten bedriver omfattande forskning inom. 

Men man ska komma ihåg att en stor del av forskningen på Lunds universitet är grundforskning och som genomförs med medel som sökts i öppen konkurrens och som publiceras öppet. Principen som omgärdar öppen vetenskap inom EU ”så öppet som möjligt, så stängt som nödvändigt” är värd att påminna om. Akademin bygger på öppenhet och ett världsomspännande kunskaps- och kompetensutbyte. Enskilda stater kan inte lösa globala utmaningar såsom klimatförändringar och pandemier – och där riskerar slutenhet och nationella intressen att bli käppar i hjulet för innovationer och lösningar som kommer hela världen till godo. Världens akademier har också ett gemensamt etos att hävda betydelsen av samarbete och dialog även i tider som präglas av kriser och konflikter.

Inom Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, har det under en tid funnits en arbetsgrupp som har haft fokus på sektorns roll i totalförsvaret och hur omvärldsförändringarna påverkar vår verksamhet och internationalisering. Det står klart att sektorn behöver arbeta tillsammans med de här frågorna – för kunskapsutbyte och gemensam omvärldsanalys men också för att använda den gemensamma kunskap och de resurser vi har inom forskning och utbildning som kan vara en del i eller av intresse för totalförsvaret. 

Det finns flera områden där Lunds universitet skulle kunna bidra till totalförsvaret såsom spetsteknologi, underrättelse, logistik och försörjningsberedskap för att nämna några. Och det är också områden som vi gärna skulle samarbeta kring inom den nyligen etablerade plattformen Campus Totalförsvar. 

Regeringen har aviserat att de permanentar ett stöd på 10 miljoner kronor årligen till Campus Totalförsvar och Lunds universitet har representation i dess styrgrupp genom vicedekan David Gisselsson Nord på Medicinska fakulteten. 

Även om det finns många sammanhang där vi utan tvekan kan och ska spela en central roll ska det inte förnekas att det framöver kan uppstå komplicerade situationer där vi som universitet måste begrunda huruvida vi alls bör delta i vissa samarbeten.

Nyligen fattade Lunds universitetet beslut om tillfälliga medel till nya forskningsprojekt på Campus Helsingborg. Två av de tre projekten som får medel är kopplade till totalförsvaret. Det ena är ”Sjukvårdslogistik för att stärka totalförsvar och krishantering” (Medicinska fakulteten, Lunds tekniska högskola, LTH, och Samhällsvetenskapliga fakulteten) och det andra är ”Att utbilda för kriser: Historiska utmaningar i civilförsvar och beredskapspedagogik” (Humanistiska och teologiska fakulteterna). Finansieringen ska ge forskarna tid att etablera verksamhet och så småningom attrahera externa medel för framtida finansiering. Särskilt intressant är att så många fakulteter finns representerade i projekten.

Regeringen satsar stort på att rusta totalförsvaret – hur stor del av pengarna som öronmärks till forskning på universiteten återstår att se, förhoppningsvis klarnar det i den kommande forsknings- och innovationspropositionen. 

Erik

Idag har Nobels fredspris meddelats i Oslo och det går till den japanska nedrustningsorganisationen Nihon Hidankyo. Detta i en tid då antalet konflikter i världen är oroväckande högt. Enligt Uppsala Conflict Data Program, UCDP, vid Uppsala universitet, uppgick antalet konflikter där stater var inblandade till 59 stycken under 2023, vilket är det högsta antalet sedan Uppsala började föra denna statistik med start efter andra världskriget, 1946.

Nog behöver vi påminnas om de som försöker göra insatser för fred när mörk statistik ger vid handen att världens förmåga till konfliktlösningar inte går åt rätt håll.
En dag som idag påminns jag också om en tidigare fredspristagare (2021), den filippinska journalisten Maria Ressa. Hon har sagt:

”Utan fakta finns ingen sanning. Utan sanning finns ingen tillit. Utan dessa tre kan det inte finnas någon gemensam verklighetsuppfattning, inga rättsstatliga principer – ingen demokrati.”
Detta sagt i hennes kontext av att arbeta för pressfrihet när såväl pressfrihet som demokrati utmanas i stora delar av världen. Men hennes ord är precis lika träffande i den kontext som universiteten verkar inom. Akademisk frihet, som även den hotas i delar av världen, finns för att främja de akademiska principerna och en viktig sådan princip är sanningssökande.

Universiteten har alltså en viktig roll i demokratibygget. Men utmaningen ligger också i hur gemene man ska få tillgång till sanningen, den kritiskt granskade utsagan, när stora delar av informationsutbytet idag förmedlas genom ofiltrerade sociala plattformar och där lögner och desinformation – förvärrade av AI:s möjligheter att skapa deep fake – snabbt sprids över världen.
Erik

Vi har gått in i en vecka då universiteteten runt om i världen förväntansfullt riktar blickarna mot Stockholm och Nobelkommittén. I går prisades Victor Ambros och Gary Ruvkun för sina upptäckter av mikroRNA. Idag tillkännages fysikpriset för att följas av kemipriset, litteraturpriset, fredspriset och på måndag Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne.

Jag ser denna årliga vetenskapliga vecka då pristagarna presenteras som ett starkt ljus, en fyrbåk som bringar hopp och framtidstro och som påminner om att det till synes omöjliga kan bli möjligt. Vi människor behöver detta hopp och denna framtidstro. Vetenskapen behöver den uppmärksamhet som Nobelpriset innebär. Och akademin behöver värnas och vaktas så att de största upptäckterna och idéerna inte enbart ligger bakom oss utan framför oss.

Lunds universitetet har ökat internationellt genomslag som övergripande mål i verksamheten. Det innebär bland annat att vi ska vässa våra internationella kontakter – vi ska samarbeta med de bästa i världen och de bästa ska välja oss som samarbetspartners. Här arbetar universitetet strategiskt med globalt dynamiskt engagemang där internationella hubbar och ankaruniversitet sållas fram. Vi arbetar också strategiskt med innovationsdistrikt där vi drar nytta av hela det unika innovationsekosystemet som finns på och runt universitetet.

Alla inom akademin behöver stå upp för och arbeta för en fri akademi där nyfikenhet, sanningssökande samt ett kritiskt granskande förhållningssätt frodas. För att nå toppen av vetenskaplig excellens krävs även goda kollegor – helst smartare än du själv. Det finns nog ingen Nobelpristagare som inte har sagt just detta: ”Jag har inte gjort detta själv, det finns många som varit delaktiga i denna upptäckt”.

Vid samma tidpunkt förra året fick Lunds universitet sin första Nobelpristagare, Anne L’Huillier. Även om ett år har passerat sedan dess och nya Nobelpristagare tar vid i en slags vetenskaplig stafett, kan man fortfarande känna påtaglig stolthet för priset här på universitetet. Vilken upplevelse Anne L’Huillier har bjudit universitetet på under det gångna året. Vilket hopp om framtiden hon ger och vilken god vetenskapsrepresentant hon är!
Erik

I maj 2023 aviserade utbildningsministern att regelverket för etikprövning skulle ses över och uppdraget gick till Ulrik von Essen. Bakgrunden var att den skärpta etikprövningslagstiftningen från 2020 blev hårt kritiserad av forskare, och sektorn i stort. Särskilt hårt, och enligt kritikerna fel, slog den nya etikprövningslagen för forskare inom humaniora och samhällsvetenskap som t.ex. forskar på personuppgifter som kan vara känsliga, även om dessa uppgifter varit offentliga eller själv delats av personer i allmänna sammanhang såsom debatter (exempelvis politisk och religiös tillhörighet).

Kritiken har också gällt att Överklagandenämnden för etikprövning, Önep, enligt sitt tillsynsansvar blivit skyldiga att åtalsanmäla skäliga misstankar om brott mot etiklagstiftningen. Vid Lunds universitet har ett par forskare blivit åtalsanmälda sedan den nya lagen trädde i kraft men åklagaren har lagt ner samtliga ärenden. Åtalsanmälan, även om utredningen senare läggs ner av åklagare, får stora negativa konsekvenser för enskilda forskare. De ärenden vid Lunds universitet som varit aktuella i Önep och som lämnats till Åklagarmyndigheten har handlat om personuppgifter.

Sektorn har således välkomnat utredningen och von Essen presenterade nyligen promemorian En ny lag om forskningsetiska krav på och etikprövning av forskning som avser människor (Ds 2024:21). I den ger utredaren ett antal förslag på undantag från krav på etikprövning och föreslår några förändringar som rör tillsynen samt begränsningar i det straffbara området. En viktig skillnad är att överträdelser mot etikprövningslagen inte per automatik ska åtalsanmälas. Detta kräver att nuvarande etikprövningslag upphävs och ersätts med en ny.

Mest centralt i utredningen är att viss forskning undantas från kravet för etikgodkännande – det vill säga sådan prövning som görs av Önep och Överklagandenämnden för etikprövning. Det handlar om forskning som behandlar känsliga personuppgifter som t.ex. fått allmän spridning eller finns i allmänna handlingar och inte är belagda med sekretess eller som samlats in via enkäter och intervjuer genom samtycke. Utredaren har också lagt en åldersgräns – 18 år – i de fall uppgifter behandlar uppgifter som samlats in med samtycke. En intressant sak att notera är att utredaren menar att forskningen i samtliga fall enbart får innebära ”en ringa risk” för enskilds säkerhet och hälsa eller intrång i integriteten, en definition som säkert kommer att diskuteras framöver.

Med vissa lättnader och undantag för tillsyn och straff ger utredaren samtidigt förslag på andra åtgärder för att skydda forskning och forskningspersoner. Forskningshuvudmannen åläggs ett större ansvar för att internt hantera forskning som inte omfattas av etikgodkännande. Det ska också finnas en möjlighet för forskningshuvudmannen att söka etikgodkännande hos Önep. För Lunds universitets del är det viktigt att redan nu börja fundera på hur vi kan rigga ett sådant internt arbete, till exempel med forskningsetiska principer som stöd. Det kan vara i samarbete med andra universitet eller om vi själva tar fram sådana och som kompletterar det arbete som i görs och de riktlinjer som redan finns på flera håll.

Utredningen och dess förslag är av stor vikt för forskning och för Lunds universitet och behöver nu analyseras noga. Remissrundan kommer att bli mycket viktig – inte minst för att tillse att skyddsåtgärderna är adekvata och att inte medicinsk forskning hamnar i skymundan i förslaget. Man ska komma ihåg att etikprövningslagstiftningen har tillkommit för att skydda forskningspersoner. Och för forskare inom min egen disciplin – medicin – är det i princip omöjligt att kunna publicera studier utan att de föregåtts av etikprövning.

Jag passar på att flagga för att utredare Ulrik von Essen kommer till universitet den 16 oktober för att presentera utredningen vid ett seminarium som anordnas av Rådet för etik och akademisk frihet.

Erik

När riksdagen öppnade i förra veckan bjöd statsministern på en rejäl överraskning för oss i sektorn: Utbildningsminister Mats Persson byter plats med arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson.
Veckan dessförinnan var det just Pehrson (då fortfarande arbetsmarknads- och integrationsminister) som presenterade storleken på den kommande forsknings- och innovationspropositionen, 6,5 miljarder kronor. Vi ser fram emot att bjuda in Johan Pehrson för att fördjupa kunskaperna om Lunds universitet. I och med att statssekreterare Maria Nilsson fortsätter på sitt uppdrag borgar det för kontinuitet i forskningspolitiken.

I EU håller även EU-kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen, på att forma sitt team efter valet i våras. De föreslagna kommissionärerna med tillhörande mandatbrev kommer att presenteras snart och därefter ska parlamentet hålla hearing, rösta och fatta beslut. I slutet av året eller i början av nästa lär vi veta vem eller vilka som kommer att ha utbildning, forskning och innovation i sin/sina portföljer.
EU:s politik påverkar inte bara medborgare utan är starkt kopplad till forskning, utbildning och innovation. EU är en av våra största finansiärer och blir en allt viktigare aktör i kampen om forskningsfinansiering. Professor Johan Östling skrev nyligen om EU:s stora makt i en understreckare i Svenska dagbladet ”Forskarnas eget Champions League” (SvD 14/8 2024).

Vilka slutsatser man kan dra av vårens val och dess resultat för kommande EU-politik och strategier får man tillfälle att diskutera på Lund EU Days som startar i dag, den 16-17 september. Där träffas forskare, EU-kommissionärer, näringsliv, ambassadörer, ledarskribenter, Europaparlamentariker och andra experter för att dela med sig av kunskap. EU-dagarna håller på att etablera sig som ett viktigt årligt EU-forum.

Några av kollegorna i EU-gemenskapen vid ett antal universitet i Berlin, träffade rektors ledningsråd under en gemensam resa i förra veckan. Just Berlin är födelseplatsen för de moderna forskningsuniversiteten med akademisk frihet som grund. I början av 1900-talet var den tyska akademin absolut världsledande inom många områden och föregångslandet som den svenska akademin till stor del blickade mot. Historien visar hur snabbt en sådan position kan raseras när politisk ideologi styr universiteten bort från de grundläggande akademiska värdena. Från nutiden fick vi med oss hur det tyska excellensinitiativet lett till en total omsvängning i kontakterna mellan de berlinska universiteten, från konkurrens till samarbete.
Vi besökte även den svenska ambassaden som gav oss en analys av var Tyskland står idag och de utmaningar förbundsstaten står inför, politiskt, ekonomiskt och socialt. Ambassaden står beredd att hjälpa till med att utveckla samarbeten och kontakter.

Sist men inte minst vet vi nu vilket delvis nytt team det blir i Universitetsstyrelsen när tre nya externa ledamöter har utsetts för kommande mandatperiod. Ingrid Petersson fortsätter som ordförande och nya externa ledamöter blir:
Rektor Anders O. Bjarklev, rektor Danmarks Tekniske Universitet
Strategiske rådgivaren Klas Friberg
Filosofie doktor Anna Victoria Hallberg
Fortsätter gör:
Lagmannen Gudrun Antemar
Universitetslektorn Magnus Christiansson
Verkställande direktören Tom Erixon
Seniorekonomen Pernilla Johansson

Lunds universitet tackar ekonomichef Ingrid Bengtsson-Rijavec, professor Jens Oddershede och forskningsentreprenör Torbjörn Lundahl för deras värdefulla insatser när de snart avslutar sina ledamotskap.
Läs mer om styrelsen och hela sammansättningen.

Styrelsen är en viktig part i de strategiska samtal och vägval som universitetet behöver göra framöver. Lunds universitet har en övergripande prioritering: ökat internationellt genomslag. Den ska genomsyra alla strategiska val inom kärn- och stödverksamheterna. Arbetet bedrivs utifrån en strategisk plattform med fyra huvudområden: Stark forskning idag och för framtiden, Utbildning i förändring, Kreativ lärande- och arbetsmiljö och Demokrati och globalt engagemang samt med tre ledord som ska prägla arbetssättet: innovativt, digitalt och hållbart. Universitetets plattform ligger som grund för att möta de utmaningar som samhället och universitetet möter i en oförutsägbar, komplex och snabbt föränderlig omvärld.
Jag ser fram emot att utveckla Lunds universitet tillsammans med sittande och kommande ledamöter under den kommande mandatperioden.

Erik

Det här är hösten då sektorn inte bara håller koll på de årliga budgetnyheter som regeringen presenterar i september utan också där vi spänt väntar in forsknings- och innovationspropositionen för de kommande fyra åren.

Vi är många som pusslar ihop de delar som utbildningsministern och regeringen hittills har gett oss. De är ännu så länge relativt vaga, men trots allt börjar bilden alltmer klarna. Igår fick sektorn ett glädjande besked i och med att regeringen presenterade storleken på innovations- och budgetpropositionen: de befintliga medlen ökar med 6,5 miljarder kronor till 2028 (2025–1,5 miljarder, 2026–2,5 miljarder, 2027–4 miljarder, 2028–6,5 miljarder). Det är nog mer än någon av oss i sektorn vågat hoppas på!

Innehållet då? Ja, det får vi vänta något lite längre på (senare i höst ska forsknings- och innovationsproppen presenteras) men några hintar har vi fått. I går berättade regeringen att satsningar i proppen kommer att göras på teknikområden såsom artificiell intelligens, kvantdatorer och bioteknik. Det kommer att satsas på kvalitet och strategisk och specifik spetsforskning och innovation.

Sedan tidigare har utbildningsminister Mats Persson också gett några generella ledtrådar: I proppen kommer någon form av satsning på forskningstillväxt i form av doktorander och forskarskolor.

Det blir en fortsatt satsning på STEM (science, technology, engineering, mathematics) vilket inte minst har märkts i förstärkning på civilingenjörsutbildningarna i årets budget. Det blir också satsning på excellent praktiknära forskning.

Regeringen är tydliga med att svensk excellent forskning och innovation innebär en stor konkurrensfördel och är viktiga komponenter för Sveriges tillväxt och välstånd. Tekniktunga och innovativa industrier behöver hitta rätt kompetenser för att vilja och kunna stanna kvar i Sverige.

Det är utmärkt att högre utbildning, forskning och innovation lyfts fram av regeringen som en viktig komponent för Sveriges konkurrenskraft, tillväxt och framtid och när regeringen igår presenterade sina ”Framtidsinvesteringar och tillväxtreformer för ett rikare och tryggare Sverige” var forsknings- och innovationspropositionen en del i detta paket. Här är Lunds universitet på banan och kan möta upp genom vårt arbete med Innovation District i samarbete med industri, näringsliv och kommun. Lunds universitet har också alla möjligheter till innovation genom den ämnesbredd som finns att tillgå. Ett exempel är STEAM (arts – konst och kultur) – där A:et är lika stort som övriga bokstäver. Att de två infrastrukturerna MAX IV och ESS ligger i hjärtat av ett Innovation District i Lund ger oss också ytterligare möjligheter att knyta industri och forskning nära varandra.

Men jag vill mitt i allt detta också påpeka att lärosätena inte bara är till för Sveriges tillväxt och konkurrenskraft. Vi har också har en annan viktig uppgift i samhällskontraktet: att bidra med kunskap och (ut)bildning – det vill säga ge individer de grundförutsättningar som krävs för att vi ska kunna bygga ett gott och starkt samhälle. I ett sådant samhälle behövs kritiskt tänkande, ansvarstagande, reflekterande och empati. Samhällsvetenskaperna och humanistisk expertis är i detta viktiga byggstenar. Jag hoppas att det kommer att återspeglas i forsknings- och innovationspropositionen.

Erik

Sommarmånaderna kan tyckas lugna i den här sektorn och det beror till stor del på att den mest livgivande delen av lärosätena – studenterna – har studieuppehåll. Inte desto mindre har ett antal viktiga frågor diskuterats flitigt i bland annat Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, de senaste veckorna. En av dem handlar om administration. Regeringen gav i juli ett uppdrag till Statskontoret att analysera konsekvenserna av administrativa uppgifter som lärosätena är skyldiga att utföra. Enligt regeringen behöver den administrativa överbyggnaden minska för att ge mer tid till lärosätenas kärnuppdrag utbildning och forskning. Lärosätena kommer att få möjlighet att bidra med information om vilka administrativa uppgifter som är särskilt betungande och ge förslag på effektiviseringsåtgärder. Även Universitetskanslersämbetet och andra berörda myndigheter och aktörer kommer att få lämna synpunkter. Uppdraget ska redovisas i september 2025.

Den administrativa bördan och huruvida den ökat och i så fall på vilket sätt finns det många tankar kring. Det stora orosmolnet är att administrationen ökar på bekostnad av kärnverksamheten och det är också utgångspunkten i Statskontorets uppdrag. Vid Lunds universitet har andelen TA-personal varit relativt konstant över tid. I jämförelse med de anglosaxiska lärosätena har svenska lärosäten färre teknisk-administrativ personal per lärare/forskare. Det kan antingen betyda att vi har en effektivare administration, eller att de administrativa bördorna hos oss i högre utsträckning belastar kärnverksamheten. Digitaliseringen har onekligen effektiviserat administrationen, men också bidragit till att förflytta sådant arbete som tidigare utfördes av administrativ personal till varje medarbetare.

Vilken administration är det då som tillkommit och vilken roll spelar pålagor som för med sig krav på handlingsplaner och systematiska arbetsprocesser, detaljerade regleringsbrev och återrapporteringskrav? Ja, de har lett till att administrativa yrken över tid professionaliserats – från det mycket nära och många gånger ovärderliga ”alltiallo” institutionsstödet som både kokade kaffe och skötte diverse administrativa sysslor till dagens välutbildade handläggare, ekonomer, HR- och kommunikationsexperter. Med ökad professionalisering kan de administrativa bördorna också förklaras av internt ambitionsdriv. Och i det fallet åligger det lärosätena själva att reglera denna ambition och så att den verkar i linje med det kärnverksamheterna – utbildning, forskning och samverkan – behöver.

Sektorn och Lunds universitet har länge uppmärksammat departementet på att de administrativa bördorna har ökat och flera utredningar de senaste decennierna har efterlyst tillitsbaserad styrning från statsmakten och minskad kontroll, men utvecklingen har gått i en annan riktning.
En viktig del i SUHF:s uppdrag är att ta fram underlag och rapporter som identifierar lämpliga och realistiska politiska lösningar på för sektorn stora och komplexa frågor. Som ett led i detta har SUHF:s expertgrupp för analys ett utredningsben som handlar om att kartlägga och analysera kontroll och byråkratisering. I våras kom delrapporten ”Ökad kontroll och ökad byråkratisering – En kartläggning av statens styrning av universitet och högskolor”, skriven av Shirin Ahlbäck Öberg & Johan Boberg. Den är en utmärkt kartläggning av utvecklingen vad gäller ökad kontroll och ökad byråkratisering sedan 1993 års högskolereform och som ger oss i sektorn men också departementet, och nu även Statskontoret, en god insyn i hur vi hamnat i denna ökade byråkratisering med tunga administrativa bördor.

Analysgruppen kommer att släppa sin slutrapport nu under hösten och den kommer att bidra till fortsatta och mycket intressanta diskussioner kring administration. Framförallt är det otroligt viktigt att fakta kommer på bordet så att rätt analys kan göras innan åtgärderna sätts in.
Ur SUHF:s rapporter vill jag också särskilt rekommendera läsning av Tim Ekbergs ”Den akademiska
friheten – Ett bräckligt fundament för universitet och högskolor behöver förstärkas” som är högst aktuell i dessa tider samt rapporten ”Styrningen av lärosätenas utbildningsutbud – Så kan akademin ta större ansvar för framtidens kompetensbehov” av Ingeborg Amnéus och Pam Fredman. Även om ni missat att läsa dem i hängmattan i sommar så finns det många höstkvällar framöver för dessa gedigna rapporter som berör väldigt viktiga frågor för lärosätena.
Erik