Under fredagen har helikoptrar surrat i luften och det har märkts att Skåne just nu är skådeplatsen för ett högnivåmöte, denna gång FN:s säkerhetsråd. Intresset externt för mötet är stort, det ligger i en tid då Syrienkonflikten trappats upp och världens ögon riktar sig dagligen på FN och medlemsländerna i dess säkerhetsråd.

Utbildning och forskning är helt beroende av stabila statsapparater och fred mellan grannländer. Vår egen 350-åriga universitetshistoria, med turbulenta första år märkta av konflikten mellan Danmark och Sverige, visar också hur sårbart och föränderligt ett fredsläge kan vara. Varje konfliktsituation kräver politisk och mänsklig mognad för att nå en lösning samt ett sammanhang som är större än de iblandade parterna. Vi är därför alla beroende av välfungerande, mellanstatliga organisationer såsom FN.

Fredagskvällen avslutades för FN:s säkerhetsråd med en middag. Lunds universitet var värd för detta unika tillfälle. Vad säkerhetsrådet kommer fram till i sina diskussioner under sitt eget program är jag inte rätt person att prata om, det vet jag inte, men jag kan konstatera att Lunds universitet är en fantastisk mötesplats för samtal. Jag är tacksam för att FN:s säkerhetsråd, i sitt val av plats för middagen, verkar se vikten av det akademiska och pågående samtalet.

Jag publicerar här det tal jag höll ikväll – som ett försök att delge er en inblick i denna, även för mig som rektor, ovanliga middag.
Torbjörn

Idag är en dag när våren verkligen står för dörren, solen värmer och scillorna färgar våra parker. På sociala medier läggs bilder från Lundagård ut med frågor som ”kommer magnolian att blomma till första maj i år?”. Våren och försommaren är Universitetets finaste årstid. Det är då vi firar doktorspromotionen och innan dess siste april och första maj med studentuppvaktningar. Det är en tid för högtidstal men också en tid som omfamnar hela den akademiska traditionen.

En person som ”alltid” varit med på universitets högtider och festligheter, var Carl-Gustaf Andrén. Jag är säker på att han hade uppskattat även denna vackra vårdag som vi har fått idag. Carl-Gustaf var en person som gärna visade sin omgivning uppskattning, han tackade för bra tal och trevliga möten, såväl muntligen som i uppskattande brev.

Jag har dock nåtts av beskedet att Carl-Gustaf Andrén, teolog, professor och Lunds universitets rektor mellan åren 1977-1980 samt Universitetskansler (för att nämna något från en mycket diger akademisk meritlista) har gått bort och jag kommer att sakna hans vänliga och kloka person mycket. Carl-Gustaf var varm och positiv och en stor tänkare om universitetets idé och uppgift. För mig var han en stor förebild både som akademiker och människa.
Jag avslutar denna blogg med en intervju som gjordes i samband med att Carl-Gustaf Andrén gav ut boken ”Visioner, vägval och verkligheter – Svenska universitet efter 1940”. Han började vid Lunds universitet 1941 och det är omfattande och mycket insiktsfulla perspektiv han bidrar med.
Torbjörn

Lunds universitet får många intressanta besök och inte sällan vill besökarna titta på specifika forskningsområden och tala med forskare eller besöka någon av anläggningarna ESS och MAX IV. I nästa vecka är FN:s säkerhetsråd på plats i Sverige och i Lund. En av punkterna är ett besök på ESS.

Att FN:s säkerhetsråd väljer att besöka en forskningsanläggning får mig att tänka på vetenskapsdiplomati.

Vid universitet sker många utbyten mellan människor som delar ett forskningsdilemma. Dessa personliga nätverk sträcker sig över såväl ämnes- som nationsgränser. Vetenskapsdiplomati är ett utrikespolitiskt redskap, som kan användas för att initiera eller stimulera forskningsprojekt även i regioner som är politiskt infekterade men där det finns gemensamma forskningsdilemman att lösa, såsom klimat-eller energiproblem, och som kräver att forskare behöver samarbeta över gränser. Dessa gemensamma forskningssamarbeten kan sedan leda till konstruktiva relationer även på andra plan.

I dessa tider av både tilltagande globala samhällsutmaningar och ökande internationella spänningar är det gränslösa vetenskapliga samarbetet kanske viktigare än någonsin och Säkerhetsrådets besök på ESS kommer säkert att ge upphov till diskussioner om hur forskning och innovationer kan användas för att möta globala utmaningar som världen har idag.

Extra roligt är det när våra besökare stannar till för att föreläsa, det betyder mycket för universitetets kvalitet att studenter kan ta del av intressanta personers perspektiv och utblickar samt få möjlighet att diskutera. FN-ambassdör Olof Skoog, alumn från Lunds universitet, kommer i samband med Säkerhetsrådets vistelse i Skåne att besöka Utrikespolitiska föreningen, UPF och Raoul Wallenberg-institutet för en föreläsning om Sveriges roll i FN:s säkerhetsråd.

Även i kväll (12 april) har vi ett mycket intressant besök: EU-kommissionär Cecilia Malmström som också hon håller föreläsning i arrangemang av UPF.  Hon kommer att prata om framtiden för den globala frihandeln.

Jag är stolt och glad över att Lunds universitet är plats som attraherar så många intressanta besök och kan bidra till spännande diskussioner och samtal mellan människor.
Torbjörn

I kölvattnet av #metoo har många frågat sig vad som kommer att hända, både på ett arbetsgivarplan och på ett samhälleligt plan. När medias strålkastarljus delvis riktats åt ett annat håll har vi som arbetsgivare och utbildningsanordnare stått kvar med frågan: vad gör vi nu?

Sedan i höstas har vi i ledningen vänt och vridit på frågan och kommit fram till slutsatsen att vi behöver ta ett större tag kring frågan, inte minst för att reda ut den tystnadskultur som flera personer vittnat om i de olika uppropen, även i det som kom från universitets- och högskolevärlden, #akademiuppropet.

Vi sjösätter nu forskningsprojektet Tellus, ett initiativ som fakulteter (dekaner), studenter (kårerna) och fackliga organisationer varit delaktiga i och står bakom för att gå till botten med frågan om sexuella trakasserier vid Lunds universitet.
Statsvetare Bo Rothstein lyfte frågan om #metoo på DN Debatt för ett tag sedan och menade att forskarsamhället har en viktig uppgift när, det som han kallar, opinionsstormar drar fram.

Det är akademins uppgift att ta sig an ett problem eller fråga på ett evidensbaserat sätt och presentera resultat från befintlig eller ny forskning, även om resultaten går emot den bild som opinionen har. Vi ska inte bygga handlingsplaner på spekulationer eller gissningar om hur utbrett sexuella trakasserier är eller var och när och hur de förekommer.

I vårt fall, akademins, är vi både arbetsgivare och forskare. Det är därför klokt att använda vår forskarkompetens för att ta reda på hur saker ligger till, även i vår egen verksamhet. Jag är därför mycket angelägen om projektet som nu ska starta och löpa fram till 2020 i flera etapper.

Det forskningsbaserade projektet leds av Anette Agardh, professor i global hälsa, och kommer att delas upp i flera etapper. Projektgruppen rymmer kompetenser inom juridik, arbetsmiljö, psykologi och sexuell hälsa.

Ett första steg i arbetet är att lyssna på de erfarenheter som anställda och studenter vid Lunds universitet har. Hur ser situationen ut idag och hur trygg upplevs arbets- och studiemiljön? Projektet inleds med individuella intervjuer och diskussioner i fokusgrupper med anställda och studenter för att förstå mer om rådande maktstrukturer, beroenderelationer, samtalsklimat och normer och upplevelser av hur sexuella trakasserier yttrar sig. Analyserna från intervjuerna och diskussionerna i fokusgrupperna kommer sedan att ligga till grund för utformningen av enkätstudier till anställda och studenter. Resultatet blir ett kunskapsunderlag med åtgärdsförslag på hur det befintliga förebyggande arbetet mot sexuella trakasserier kan stärkas.

Under projektets andra del ska utvalda förebyggande åtgärder införas för att slutligen utvärderas under projektets tredje år. Målet är att detta arbete ska bidra till ökad trygghet, förtroende och tillit bland studenter, doktorander och anställda vid Lunds universitet. Alla studenter och anställda har en lagstadgad rätt till en trygg arbets- och studiemiljö som är fri från diskriminering och trakasserier. Det systematiskt förebyggande arbetet mot sexuella trakasserier är och kommer fortsatt vara en viktig del i det proaktiva arbetsmiljöarbetet vid Lunds universitet.

Idag har jag och Anette Agardh publicerat en debattartikel på Aktuella Frågor i Sydsvenskan där man kan läsa mer om projektet och gå gärna in på projektbloggen www.lu.se/tellus och följ projektet där.
Torbjörn

Internationalisering är ett av universitetets prioriterade områden inför framtiden. Inte minst gäller det i utbildningen. Vi vill att studenter kan vistas på ett internationellt campus här hemma och att de kan åka utomlands och studera i en annan kultur, lära sig nya språk och få nya perspektiv på problem eller kunskap.

I internationaliseringsutredningens delbetänkande som just nu ligger på lärosätenas skrivbord ställer sig utredaren frågan Varför internationalisering?

¨Internationalisering och internationellt samarbete är inte ett självändamål utan är primärt metoder och verktyg för universitet och högskolor att nå ökad kvalitet och relevans i sin verksamhet, för att stärka det svenska samhällslivet i övrigt och bidra till hållbar utveckling nationellt och globalt.”

Jag tycker det är en bra sammanfattning.

Vi är bra på internationalisering på Lunds universitet, bäst i Sverige på att attrahera internationella studenter. Men det finns mycket kvar att göra om vi vill att internationalisering ska genomsyra utbildningen på hemmaplan och om vi, i en allt hårdare global konkurrens, ska kunna attrahera de bästa studenterna från andra länder framöver. Hur mycket pratas det olika språk i våra lärosalar, korridorer, studiesalar och på kaféer t.ex?

Häromdagen var universitetsledningen på fakultetsbesök på de humanistiska och teologiska fakulteterna, HT. En av de fina verksamheterna som presenterades under besöket var Café Multilingua på SOL-centrum som även passar bra att lyfta i det här blogginlägget. Det är öppet varje onsdag för studenter som är medlemmar i Studentlund och som vill öva sig på ett språk.  Jag tycker det är ett fantastiskt fint initiativ av studentkåren på HT och som lockar besökande studenter från universitetets olika fakulteter. Det fina är att du kan komma dit och öva dig själv och andra på att samtala vardagligt, på olika språk – det är bara att välja bord utifrån språket du vill prata.

Ur ett nationellt perspektiv finns också mycket kvar att göra gällande internationalisering. En sak är se hur vi på bästa sätt ska ta vara på det humankapital som kommit till Sverige som nyanlända och som skulle kunna vara en enorm resurs för vår egen internationalisering på hemmaplan. Vi har projekt på gång här vid LU och jag ska återkomma till dem framöver. Vad gäller nyanlända kan man behöva tänka pragmatiskt samtidigt som det krävs samsyn och samarbete mellan olika myndigheter för att vi inte ska tappa den kapacitet som kommit hit. Parallellt med att hitta samordning mellan myndigheter behöver vi fler initiativ i verksamheten här på Universitetet.

Vi diskuterar just nu inspel till Internationaliseringsutredningen och läs den gärna. Den ger både en bra nulägesanalys och har ett visionärt men handfast anslag – vad behöver vi göra för att kunna vara relevanta i en global värld? Och hur tar vi oss an morgondagens utmaningar i en internationell miljö?

Torbjörn

För snart tio år sedan, 2009, var Sverige ordförandeland i EU och en stor EU-konferens hölls här i Lund. Den mynnade ut i Lund-deklarationen 2009, The Lund Declaration,
som blev en viktig milstolpe för forskning i Europa då man enades om att ”Europe must focus on the grand challenges of our time”, Europa måste fokusera på vår tids stora utmaningar.

På måndag besöker den svenska EU-representationen Lunds universitet och det blir öppna seminarier och debatter. Dagen kommer bland annat att handla om EU:s utmaningar och framtid.

Jag skulle vilja säga att EU, i dessa oroliga tider då demokratin står inför allvarliga utmaningar och polarisering verkar öka, aldrig har spelat en viktigare roll än nu. Det är bara genom samarbete vi kan ta oss an de stora globala utmaningarna och hitta tillräcklig styrka för att stå upp för de grundläggande värderingarna som vi värnar men som inte är självklara principer i hela världen: jämlikhet och demokrati.

EU har sina problem och har varit en byråkratisk mardröm, men styrkorna är större. Vi har exemplet Kina med sin uppifrån och ner-styrning och USA som går mot att reducera staten och däremellan finns EU med sina bråkiga medlemsländer men med den gemensamma ambitionen att lyfta helheten oavsett om det gäller forskning och innovation eller utbildning för alla eller hälso-och sjukvård. För att inte tala om hållbarhet. Med ett demokratiskt valt styre har vi en framkomlig väg för att ta stegen mot framtiden.

EU är dessutom en institution som i mångt och mycket lyfter vetenskapen och alltid har värderat kunskap högt. Ett exempel är ramprogrammen som är ett gemensamhetsprojekt för att lyfta excellens. Tillsammans kan vi skydda och stå upp för akademisk frihet och Humboldtidealen som frodats i Europa under lång tid.

Ett stort orosmoln i detta är naturligtvis Brexit, där EU riskerar att förlora några av de absolut bästa akademiska institutionerna och den anglosaxiska akademiska traditionen. De anglosaxiska universiteten är ledande på forskning och utbildning men har också en oerhört god förmåga att påverka och samverka med det omgivande samhället. Vi behöver se till att Europa och Sverige fortsätter knyta band till dessa institutioner både genom studentutbyten och forskningssamverkan. Forskning och utbildning är gränsöverskridande, precis som EU:s tankar.

Torbjörn

När vi nu precis har lämnat jubileumsåret har en person som var verksam och betydde mycket för Lunds universitet under lång tid, Håkan Westling, gått bort.
Westling hade ett enormt kunnande om universitetets vetenskap och historia genom sin långa gärning som professor och rektor för Lunds universitet mellan 1983 och 1992. Han betydde även mycket för utvecklingen av högskolesektorn i Sverige, inte minst som ordförande i högskoleutredningen 1989. Högskoleutredningen kom att kallas ”Grundbulten” och lade grunden till flera av de avregleringar och förändringar som genomfördes inom högskolan under 1990-talet. Håkan Westling var professor i klinisk fysiologi och skrev flera böcker samt hade flera tunga uppdrag i den akademiska världen.

Själv har jag sett upp till honom som en person som professionaliserade rektorsrollen genom att vara aktiv och synlig i organisationen. Ett föredöme inom ledarskap.
Håkan Westling medverkade under en paneldebatt i januari i fjol i samband med jubileet ”Sex rektorer samtalar om dåtid, nutid och framtid” då även Carl-Gustaf Andrén, Boel Flodgren, Göran Bexell, Per Eriksson och jag själv deltog. Det var sista gången jag träffade honom.

Torbjörn

Inom samverkansnoden Lärosäten Syd (Lunds universitet, Malmö universitet, Högskolan Kristianstad, Högskolan Halmstad, Blekinge tekniska högskola, SLU i Alnarp) finns runt 55 500 heltidsstudenter, 10 600 anställda och ca 14 miljarder kronor i intäkter.

Tillsammans utgör vi en betydande del av hela universitets- och högskolesektorn i Sverige.
Med studenter och medarbetare från hela världen och en bred forskningskompetens som inbegriper stora forskningsanläggningar, ett universitetssjukhus, flera innovationskluster och företagsbyar är Lärosäten Syd en viktig nod för forskning och utbildning, även internationellt.

Vi rektorer har nu kommit till en ny överenskommelse om fördjupade samarbeten. Inte minst har vi enats om att tillsammans etablera ett gemensamt EU-kontor i Bryssel som kompletterar det stöd som finns på respektive lärosäte. För den person som ska anställas vid kontoret kommer det övergripande målet vara att öka Lärosäten Syds forskningsfinansiering via EU, i första hand EU:s ramprogram för forskning och innovation. Med Brysselkontoret vill vi även stärka banden med andra samarbetspartner i Bryssel, inte minst med Danmark samt med andra svenska EU-kontor.

EU:s ramprogram är en av de tre största externa forskningsfinansiärerna för Lunds universitet. Våra forskare har varit mycket framgångsrika i att attrahera excellensanslag, såsom ERC-anslag, men svagare när det gäller samverkans- och innovationsanslag. Vi ligger fortfarande bra till, men konkurrensen ökar och vi behöver förstärka vårt strategiska EU-arbete på plats i Bryssel.

Torbjörn

Kanske blir det som tydligast att helheten är större än delarna just den här tiden på året, då årsredovisningen klubbas av styrelsen.

Årsredovisningen är inte bara en sammanställning över universitetets ekonomi (som är stark) och resultat i siffror och tabeller utan här presenterar varje del sin verksamhet på ett lättillgängligt sätt – och det är imponerande läsning. Läser du årsredovisningen, och det rekommenderar jag att du gör, får du oerhört fin inblick i vad som görs och produceras under ett år vid Lunds universitet. Man får också en tydlig bild över hur mångfacetterad och bred verksamheten är.

En styrelseordförande sade en gång: ”Man borde dela ut årsredovisningen till alla Lundabor, jag tror inte så många inser hur omfattande och spännande den här verksamheten är.” Och det finns en poäng i det, till och med jag som har det övergripande ansvaret och överblicken över verksamheten blir överraskad när jag ser sammanställt vad anställda och studenter åstadkommer inom forskning, utbildning, innovationer och samverkan under ett år.

Stort tack till alla som bidrar till ett riktigt framgångsrikt universitet!
Torbjörn

Vi har gjort ett antal försök att få fart på arbetsmiljöarbetet genom åren. Det har varit spridda åtgärder, såsom en universitetsövergripande medarbetarenkät för ett par år sedan, men vi har sett behov av ett mer proaktivt och långsiktigt arbete samt mer uppföljning av åtgärdsplaner, policyer och mål. Jag har det yttersta ansvaret för god arbetsmiljö vid universitetet och jag kommer nu att ha ordförandeskapet i den centrala skyddskommittén.
Vi har sett att det finns oklara ansvarsförhållanden och att rektors och dekanernas roll har varit otydliga. Samtidigt tog Arbetsmiljöverket fram nya föreskrifter 2016 om organisatorisk och social arbetsmiljö som ställer höga krav på chefers kunskaper och ansvar.

Nu tycker jag att det börjar röra på sig. I höstas fick vi till stånd ett nytt kollektivavtal för samverkan inom arbetsmiljö som fokuserar mer på ett proaktivt arbetssätt. I ett projekt tar man nu fram handbok för chefer och utvecklar utbildningar, både e-utbildningar och workshops på förfrågan och projektet ska också stödja fakulteterna i att bygga upp sina lokala skyddskommittéer där dekaner ska vara ordförande.

Ibland får jag höra att organisationen får pålagor om än det ena än det andra och att det är betungande och byråkratiskt att arbeta med frågor som miljö och hållbarhet. Men vi måste ta dessa frågor på allvar och förstå att syftet med detta arbete är gott.

Hur ska annars studenter kunna ta hållbarhet och miljöfrågor på allvar om vi inte själva föregår med gott exempel? Mitt ansvar är att se till att processer och arbetssätt underlättas och att dessa frågor inte tar udden ur den kreativitet och frihet som forskare eftersträvar utan tvärtom kan bidra till att lyfta verksamheten.
Torbjörn