Tidigare i veckan skrev universitetet och Lunds kommun under ett samverkansavtal. Det är ett förtydligande, eller fördjupande om man så vill, av det första avtal som skrevs 2014 om samarbete.

Jag tycker att vi, genom de fyra grundpelare som i detta nya avtal har vaskats fram, har hittat de områden där vi tillsammans kan göra mycket för att utveckla Lund som stad. Pelarna är:
• Stadsutveckling
• Publika kultur- och museiverksamheter
• Näringsliv och innovationssystem
• Studenter

Universitetet är mycket tätt förknippat med Lund som stad och vice versa. Under punkten stadsutveckling ligger universitetets verksamhet Botaniska trädgården, som är en fantastisk turistmagnet och oas för lundaborna. Här ser universitetet gärna ett större engagemang från kommunen eftersom universitetet på egen hand inte har möjlighet att utveckla verksamheten som i huvudsak är publik och inte har större forsknings- eller utbildningsanknytning.

I stadsutveckling ligger också Science Village Scandinavia, SVS, området mellan de stora forskningsanläggningarna MAX IV och ESS ute på Brunnshög. Här kommer en helt ny stadsdel att växa fram – runt forskning och kunskap och givetvis behöver vi samarbeta mycket tätt för att få ut mesta möjliga kring forskningsanläggningarna och dela samma framtidsvisioner. Detta projekt är riktigt häftigt och tillsammans med kommun och näringsliv kommer det att kunna bli fantastiskt!

Vi kan också förtäta våra relationer vad gäller utbildning. I Lund finns en unik möjlighet för skol- och gymnasieungdomar att tidigt lära sig mer om forskning och vetenskap. Vattenhallen är ett exempel dit ungdomar kan komma och upptäcka vetenskapsvärlden, men jag är säker på att vi skulle kunna hitta många fler sätt att locka skolungdomar till forskning genom tätare skolsamarbeten.

Även kulturlivet kan utvecklas stort om vi samarbetar mer. Universitetet har t.ex ett unikt museum i Skissernas (som precis utsetts till Årets museum) samt det centralt belägna Historiska museet. Dessa två museer är i allra högsta grad lundabornas och turisternas museer och det är tungt och kostsamt för universitetet att ensamt ansvara för kulturlivets utveckling. Och när externa finansiärer skär ner, vilket hänt mycket nyligen då Region Skåne beslutade att dra in sitt bidrag till Historiska museet med 800 000 kronor, drabbar det kulturlivet hårt – och i slutändan blir Lunds attraktionskraft lidande. Jag är säker på att ett rikt kulturliv ger många ringar på vattnet i form av ett friskare, tryggare och mer välmående samhälle – precis som Jesper Larsson, vd för Malmö Live, påpekade i en debattartikel i Sydsvenskan nyligen. Jag hoppas, liksom han, att politiker vågar vara visionära och se kultursatsningar som viktiga investeringar i samhället.

Att känna gemensamt ansvar för näringsliv och innovationssystem är en självklarhet. I Lund finns Ideon, Medicon Village och flera inkubatorer som alla innehåller företag sprungna ur forskningen vid Universitetet. Dessa verksamheter bidrar till tillväxt i kommunen och regionen.

Vad vore Lund som stad utan alla studenter? Studentlivet vid Akademiska föreningen, nationerna och studentkårerna, bidrar i högsta grad till en levande stad, dagtid som nattetid. Många studenter är också Lundabor men har sällan kontakt med sin kommun under sina studentår. Bostäder samt studenters hälsa och välbefinnande – t.ex att veta att det finns god tillgång till ändamålsenligt stundentboende och att boende- och stadsmiljön för unga är trygg är prioriterade frågor.
Torbjörn

Idag har regeringen lagt fram sin vårändringsbudget. För sektorn innehåller den inga stora överraskningar och den strategi som Lunds universitet lade i höstas, att inte skruva i universitetets verksamheter och lagd resursfördelning för 2019 utan räkna med att de höjningar som lagts i tidigare forskningsproposition och budgetpropositioner skulle bli av, ser ut att ha varit en bra strategi. Vad vi ser nu kommer merparten av dessa, sedan tidigare, aviserade pengar.

Om det politiska läget och turbulenta regeringsbildningen under hösten har bidragit till att universitets- och högskolesektorn är relativt lågt prioriterat – både i den sakpolitiska överenskommelsen mellan socialdemokraterna, centern, liberalerna och miljöpartiet tidigare i år och nu i vårändringspropositionen – som inte innehåller några reformer eller satsningar – vill jag låta vara osagt. Men klart är att det är andra politikområden än högre utbildning och forskning står på politikernas agenda. Detta tål att funderas på.

Efter det vakuum som uppstod under hösten, både vad gäller regeringens framtidsplanering och besked om satsningar, hoppades jag att regeringen skulle få bra fart och att den under innevarande mandatperiod kan presentera en god forsknings-, utbildnings- och innovationspolitik som står sig internationellt. Vi har inte sett mycket av det hittills, men vi får hoppas på att det kommer.

De stora utmaningarna för sektorn handlar om underfinansiering av grundutbildningen, urholkade anslag på grund av produktivitetskravet samt flera uppdrag som ålagts högskolorna genom åren utan att högskolorna kompenserats för detta. Något som är mycket angeläget är universitetens roll i det livslånga lärandet och därtill kommer behovet av digitalisering och internationalisering i tider då det råder stor global konkurrens.

Den svenska högre utbildningen har nu hamnat i en situation där det blir allt svårare att upprätthålla hög utbildningskvalitet. Ett exempel på detta är att kontakttiden mellan student och lärare är låg i Sverige i en internationell jämförelse. Detta kan skada Sveriges förmåga att hävda sig som en kunskapsnation och försvåra för lärosätena att förse arbetsgivare och det omgivande samhället med rätt kompetens.

Torbjörn

Campus Helsingborg, CH, är en mycket viktig del av Lunds universitet och vi har länge diskuterat hur vi ska kunna stärka verksamheten och stimulera arbetet med att öka studentantalet. För attraktiviteten är det viktigt att CH upplevs som en lika levande och dynamisk plats som andra campus vid Lunds universitet och då krävs att en kritisk massa av såväl studenter som lärare och forskare finns på plats. Vad som är ett tillräckligt stort studentantal finns givetvis ingen exakt siffra för men ett riktmärke i universitetets verksamhetsplan är att studentantalet inte ska ligga under 4000 studenter, inte minst för att lokalerna ska kunna utnyttjas effektivt.

Vi har nu fattat beslut om att satsa 35 miljoner kronor av universitetsgemensamma medel över fem år för att stimulera forskning och nya utbildningar vid CH. Pengarna fördelas till forskning (fem miljoner kronor om året) och utbildning (två miljoner kronor om året).
Alla de sju initiativ som nu får medel ligger väl i linje med den strategi som vi har för Campus Helsingborgs framtid – att långsiktigt stärka och utveckla forskningen och utbildningsutbudet. Glädjande nog kom det in många ansökningar, 17 stycken, och alla innehöll starka utvecklingsidéer.
De initiativ som nu har fått klartecken (och som kommer att lanseras den 16 april) är:

Samhällsvetenskapliga fakulteten
Howard Nothhaft, Institutionen för strategisk kommunikation, Strategic Communication: Behavioural Data Analysis
Nils Gustafsson, Institutionen för strategisk kommunikation, En strategisk plattform för politisk kommunikation
Marcus Knutagård, Socialhögskolan, Urban Social Innovation – en inramning för välfärdsarbete i förändring
Cecilia Fredriksson, Institutionen för service management och tjänstevetenskap, Kulturens rum och kreativitetens villkor

Ekonomihögskolan
Ulf Johansson, Företagsekonomiska institutionen, Förstärkning av forskningsöverbyggnad och skapande av forskarskola inom Retail Management

Humanistiska och teologiska fakulteterna
Mikael Ottosson, Historiska institutionen, Historisk arbetslivsforskning

Lunds tekniska högskola, LTH
Christin Lindholm, Institutionen för datavetenskap, Core of Extended Engineering

Nu kommer ett utvecklingsarbete att starta och på kort sikt kan vi se nya enstaka kurser och på lite längre sikt är det inte omöjligt att det skapas nya ettåriga specialistutbildningar och masterutbildningar.
Två av initiativen innehåller också idéer på nya labbmiljöer – ett ”media lab” och ett ”social living lab”. CH har länge velat fräscha upp och modernisera sina gemensamma lärosalar – inte minst med ny teknik – och med denna förstärkning som de nya initiativen innebär, samt det faktum att CH nu tar över budget- och utvecklingsansvar för de gemensamma lokalerna och lärosalarna, sätter upprustningen av lokalerna fart inom mycket kort framtid.
Torbjörn

God forskningsetik är en av universitetets viktigaste pelare. All forskning och utbildning vid universiteten ska vara fri från oetisk verksamhet och det råder nolltolerans för fusk. Att vi tar fram pålitliga resultat med korrekta metoder är grundläggande för universitetets trovärdighet och överlevnad.

Vi har sedan ett antal år tillbaka ett Etikråd med forskare och lärare. I rådet stöts och blöts olika typer av forsknings- och utbildningsetiska dilemman och rådet är rådgivande till rektor och rektors ledningsråd i etikfrågor. Världen är som bekant inte svart eller vit, ett etiskt spörsmål har inte alltid självklara svar. Det är också skillnad på om någon på grund av okunskap begår en oetisk handling eller om personen gör det med uppsåt för att tillskansa sig olika fördelar.

För att etiskt kunna analysera och bedöma sin egen och andras forskning, vilket bla. EU-finansiärer i allt större utsträckning kräver för att ge anslag, behöver forskare kunskap om vetenskapliga normer och vad som räknas som avsteg från dessa, grundläggande forskningsetiska principer och gällande bestämmelser.

Under många år har såväl etikrådet som forskarutbildningsnämnden utrett och diskuterat möjligheten att höja kunskapen kring forskningsetik vilket har resulterat i att vi nu har beslutat att införa en obligatorisk kurs i ämnet för samtliga doktorander. Det är en omfattande satsning då vi har åtta fakulteter och stor bredd på forskningen.

Medicinska fakulteten, Med fak, har redan obligatoriska kurser för sina doktorander, vilket även Samhällsvetenskapliga fakulteten har sedan 2017. Uppdraget att utveckla en universitetsgemensam kurs läggs på Avdelningen för medicinsk etik som har ett sedan länge beprövat kursupplägg och ämneskompetenta lärare kommer att arbeta fram innehållet i samarbete med fakulteterna. Utvecklingen inleds under 2019 och utbildningen ska vara fullt utbyggd 2021. Den omfattar tre poäng och innehåller både gemensamma och ämnesanpassade moment. En ny lektor i forskningsetik knyts till kursen.

Jag ser många fördelar med en universitetsgemensam obligatorisk utbildning. Dels säkerställer vi kvaliteten och genomförandet, dels säkerställer vi att alla forskare på ett tidigt stadium får kunskaper i etik och forskningsintegritet samt vilka regler som gäller. Därmed förebyggs framtida oegentligheter och forskningsskandaler.
Torbjörn

Vetenskapsrådet (VR) har nu lämnat sin andra rapport gällande MAX IV:s projektledning och projektorganisation. Rapporten är en uppföljning av de rekommendationer som gavs till MAX IV efter att VR på plats genomfört en större genomlysning av MAX IV och dess projektorganisation i fjol. Anledningen till genomlysningen var att delar av strålrörsprojektet var försenade.

Ett stort utvecklingsarbete har sedan den första rapporten skett på MAX IV och VR konstaterar att arbetet har gått starkt framåt. Jag delar den positiva bild som VR har.

Jag delar också uppfattningen att det är viktigt att en ny direktör kommer på plats så fort som möjligt och det arbetet är något som både vi i ledningen på universitetet och MAX IV:s styrelse driver på och arbetar hårt med. Ledningsgruppen på MAX IV måste vara fullt bemannad för att inte bara komma hela vägen med sin projektorganisation, utan även för att kunna planera för och bygga upp sin verksamhet för framtidens forskning.

MAX IV är en unik anläggning och har världsledande teknik. Acceleratorn och strålrören på anläggningen är toppmoderna verktyg för forskare i hela världen. Denna kapacitet ska utnyttjas maximalt och därför är det viktigt att arbetet inte bara löper på, utan levererar på högsta nivå i enlighet med forskarsamhällets, användarnas och finansiärernas förväntningar och behov.

Torbjörn

Ett antal intressanta samverkansnyheter har presenterats de senaste veckorna som jag gärna lyfter. Den gemensamma nämnaren för dem alla är att de fokuserar på framtidens samhällsutmaningar och på att få forskning och utbildning att omvandlas till konkret kunskap i samhället.

Vi har precis beslutat att ge fem nya samverkansinitiativ anslag. Dessa är unika på så sätt att de söks i konkurrens och för att få medel krävs att forskningen är tvärvetenskaplig, minst tre fakulteter måste samarbeta och minst en extern partner inom näringsliv, industri, offentlig sektor, kommun eller annan organisation behöver vara kopplad till initiativet. Syftet är att det ska skapas så mycket värdefull kunskap för samhället som möjligt under de tre år som initiativen pågår och de utvärderas efter vilket avtryck de gjort i samhället – till skillnad från forskning som traditionellt mynnar ut i artiklar eller forskningsrapporter.

Sedan tidigare har elva initiativ vid Lunds universitet fått medel och tillsammans har de hittills knutit runt 160 externa partners till sig, de flesta från näringslivet. Det är en imponerande siffra och visar hur stort behov det finns av samarbete mellan akademi och det omgivande samhället.

En annan mycket glädjande nyhet är att Lunds universitet nyligen mottog en rekordstor donation genom att Ikea Foundation skänker 33 miljoner euro till Industridesignskolan – en verksamhet som de stöttat och varit aktiva i sedan starten för tjugo år sedan. Utbildningen i Lund är tvärvetenskapligt inriktad och har vinnlagt sig om att utbilda designers med innovativ inriktning – något som efterfrågas av dagens konsumenter som ställer krav på hållbarhet och kreativa, smarta lösningar. En donation av den här storleken säkerställer Industridesignskolans framtid.

Igår kväll var det dessutom dags att dela ut årets Innovationspris, ”Lunds universitets och Sparbanken Skånes pris för Framtiden Innovationer” – även det ett gott exempel på samarbete över gränser, i detta fall handlar det om att lyfta fram briljanta forskare och studenter som ligger bakom några av morgondagens innovationer. Jag är djupt imponerad över de makalösa presentationer som finalisterna bjöd på under kvällen – verkligen inspirerande att höra deras tankar och idéer och projekt. Stort grattis till vinnarna!

Prisutdelning, samtal och mingel med inbjudna gäster hölls i Universitetshusets aula och atrium. Det pampiga huset är tömt sedan en tid tillbaka på arbetsplatser och förbereds nu för att bli ett besökscentrum. De nya planerna har vi nyligen lämnat till Statens fastighetsverk och om tre år räknar vi med att det ska vara fyllt av liv igen och fungera som ett nav för samverkan och besök.

I väntan på det har vi beslutat att öppna upp universitetets verksamhet för både anställda, studenter och allmänheten genom att anordna en Framtidsvecka. Denna vecka, som i år kommer att infalla den 14-20 oktober, tar vara på några av alla de initiativ och idéer som skapades under 350-årsjubileet och som lockade tusentals personer till evenemangen. Jag kan garantera att vi under Framtidsveckan, precis som under jubileet, kommer att lyfta angelägna, och för framtiden, intressanta frågor.
Varmt välkomna dit när det väl blir dags!

Torbjörn

Lunds universitet är världsledande inom flera områden och hänvisar ofta till topp 100-placeringar på världsrankinglistor.

Huruvida rankinglistor är ett bra mått på lärosätenas kvalitet på forskning och utbildning är en ständig källa till diskussion och något som jag vill återkomma till framöver eftersom vi sedan ett tag tillbaka ser över hur universitetet ska kunna arbeta mer strategiskt med ranking. Professor Mats Benner har bland annat skrivit en rapport om universitetsrankingar som presenterats i såväl styrelse som i olika ledningsgrupper inom universitetet och som har bidragit till många intressanta diskussioner.

Högsta kvalitet i forskning och utbildning står i vår strategiska plan. Det är grundläggande förutsättningar för att vi ska attrahera forskare, studenter och samarbetspartners. I en värld där konkurrensen är stenhård om såväl anslag som studenter är det nödvändigt att vi har stort fokus på kvalitetsutveckling och har egna, genomarbetade system för utvärdering på plats.

Under många år har de svenska högskoleutbildningarna utvärderats av Universitetskanslerämbetet, UKÄ. Sedan 2017 finns en ny nationell modell som innebär att lärosätena själva ska kunna visa upp ett systematiskt kvalitetsarbete för alla sina utbildningar och detta arbete följs sedan upp av UKÄ vid en övergripande lärosätesgranskning. Som en följd av den nya modellen har Lunds universitet infört en policy och föreskrifter för kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling och fakulteterna är nu i full gång med att starta arbetet med sina utbildningsutvärderingar.
UKÄ har också relativt nyligen fått regeringens uppdrag att vidareutveckla det nationella systemet för att kvalitetssäkra forskningen vid universiteten och högskolorna. Hur detta ska genomföras kommer snart att presenteras. UKÄ har inom detta arbete också bett högskolesektorn att ta fram ett ramverk och ett sådant förslag från sektorn godkändes på SUHF:s förbundsförsamling i veckan.

I ramverket föreslås bl.a återkommande granskning och därför passar det bra att vi på hemmaplan har beslutat att följa upp tidigare forskningsutvärderingar, inte minst den stora universitetsövergripande forskningsutvärderingen RQ08 som gjordes för elva år sedan. Nu startar således RQ20 och ska innehålla såväl självvärderingar som bedömningar med externa paneler. Projektet leds av professorerna Freddy Ståhlberg och Mats Benner som tar fram och presenterar en projektplan i vår och slutrapporterar i juni 2020. Tanken är att vi under arbetets gång kan ta lärdom av processerna i RQ20 parallellt med att vi bygger upp ett eget långsiktigt kvalitetssäkringssystem.

Det ska bli mycket intressant och lärorikt att delta i RQ20 och hela universitetets arbete för långsiktig kvalitetsutveckling inom forskning och utbildning.

Torbjörn

Igår fick ledningen ta emot drygt 4000 namnunderskrifter från studenter inom alla fakulteter. Det gäller ett klimatupprop med tydliga krav på Universitetets omställning mot ett hållbart samhälle. Låt mig först och främst säga tack för uppropet, det är mäktigt att se alla dessa namn!

Och det blir än tydligare med namnunderskrifterna att, även om hållbarhet länge har varit något som universitetet arbetat med – Hållbarhetsforum är ett initiativ som startade för många år sedan, vi har nya reseföreskrifter, vi har en miljöhandlingsplan, vi har alla våra fonder i fossilfria placeringar och vi beslutade om en tvärvetenskaplig forskarskola inom Agenda 2030 förra året, bara för att nämna några saker på övergripande nivå – så är hållbarhetsfrågan en ödesfråga, inte bara för universitetet utan för hela samhället. Unga marscherar och demonstrerar över hela världen.

Även många initiativ tas vid fakulteterna – för inte så länge sedan beslöt t.ex Biologiska institutionen att införa vegetarisk mat som förvalt alternativ vid konferenser och möten – köttätare får göra extravalet. Ett annat exempel är Lucsus, LU:s centrum för studier av uthållig samhällsutveckling, som nyligen antagit en egen långtgående resepolicy. Det rör på sig och inte nödvändigtvis ”uppifrån” utan ”underifrån”! Jag tror att det är så man måste ta sig an hållbarhetsfrågan – alla behöver komma med och genomföra idéer, alla behöver ta individuellt ansvar och ju fler initiativ från flera flanker, desto bättre.

Det finns fyra tydliga krav i det nu inlämnade uppropet: 1. Resor och framförallt flygets koldioxidutsläpp 2. Resursanvändningen och här nämns t.ex vegetarisk mat och minskad användning av engångsartiklar, 3. Kapitalplaceringarna och så slutligen ett förslag på ett s.k Green Office för att koordinera hållbarhetsinitiativ – utöver Hållbarhetsforum.

Jag väljer nu att inte enskilt kommentera de olika förslagen som lämnats i uppropet eftersom jag i dagsläget vill låta uppropet få föra fram sina synpunkter och förslag. Vi tar med oss dem i de pågående diskussioner som vi har i de olika ledningsgrupperingarna vid universitetet och ser om de kan föras in i de strategier och handlingsplaner som vi arbetar med eller bli delar av framtida beslut. Dock tycker jag att vi är på god väg gällande flera av förslagen och en del av dem finns redan på plats.

Klimat- och hållbarhetsfrågorna är några av de viktigaste samhällsutmaningarna vi har. Vid Lunds universitet bedrivs världsledande forskning och utbildning och bredden vid universitetet innebär att vi täcker alla delmål i Agenda 2030 och kan ta oss an målen tvärvetenskapligt, vilket ofta behövs. Paraplyorganisation och koordinator för hållbarhetsforskningen inom universitetet är Hållbarhetsforum.

Vi har också avsatt 64 miljoner kronor till en Forskarskola inom Agenda 2030 bland annat för att samverka mer med det övriga samhället och öka tvärvetenskapliga samarbeten inom hållbarhetsfrågor.

Det är genom forskning och utbildning och tillhörande samverkan som jag tror att universitetet kan göra mest skillnad för samhället i hållbarhetsfrågor. Universitetet får betydande forskningsanslag inom hållbarhetsfrågor och har flera starka forsknings- och utbildningsmiljöer som täcker dessa frågor.

I regeringens handlingsplan för Agenda 2030 är kunskap och innovation utpekat som ett fokusområde och universiteten med utbildning och forskning och samverkan utgör viktiga arenor för att omsätta strategierna i denna handlingsplan.

Lunds universitet genererar mycket ny kunskap om klimat- och hållbarhet. Det vore konstigt om ett universitet inte lever som det lär. Men forskningsresultat är inte så enkla – forskare tar fram och mäter olika saker och förslagen på lösningarna hur man bäst arbetar för att nå hållbarhet är inte samstämmiga. En bränsleteknik kan vara bra ur en synpunkt – sämre ur en annan o.s.v. Forskningsresultat behöver sättas i ett sammanhang, flera perspektiv måste kunna föras fram.

Lunds universitet är också arbets- och studieplats åt tiotusentals personer. Under sin arbets- och studietid nyttjar de lokaler, köper produkter och reser – både till och från arbetet och i arbetet/studierna – i stora volymer. Som arbetsgivare och utbildningsanordnare ska universitetet säkerställa att alla ska kunna fatta hållbara beslut under sin arbets- och studietid. Det ska vara enkelt för dem som vill göra klimatsmarta inköp och resor eller ersätta resande med digitala möten samt hitta hållbara alternativ i kaféer och restauranger.

Samhället, liksom universitetet, behöver se på hela värdekedjor för att kunna ställa om på bästa sätt. Det innebär att flera aktörer inom olika sektorer behöver samarbeta. Det finns dessutom många paradoxer och målkonflikter i hållbarhetsfrågorna och mellan hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Tvärvetenskap och att lyfta blicken från respektive stuprör är därför viktigt för att hitta en väg framåt.

Även Lunds universitet har egna målkonflikter – t.ex den gällande ökad internationalisering och minskat flygresande. Forskningen är dock tydlig med att flygresande är negativt för koldioxidutsläppen – som behöver minska drastiskt för att klara vad länder kommit överens om gällande utsläppsmålen i Parisavtalet.

Vad gäller resandet har universitetet tagit fram nya föreskrifter. En viktig poäng med dessa föreskrifter är att var och en ska överväga sitt behov av att resa innan en resa beställs. Vi hoppas få ner resandet som eventuellt sker slentrianmässigt och att fler resor än i dag kan ersättas med digitala möten. Tjänsteresor ska planeras och genomföras på ett sådant sätt att negativ påverkan på miljön begränsas i största möjliga mån. Det innebär att energianvändning och klimatpåverkande utsläpp ska minimeras. I första hand bör färdmedel med fossilbränslefria drivmedel väljas.

Andra aktörer spelar också en viktig roll för att regionens anställda och studenter ska kunna ersätta bil och flyg med inrikes tågresor, inte minst för att säkerställa att tågavgångar och ankomsttider är tillförlitliga.

Torbjörn

Publicering och lagring av den vetenskap som tas fram vid universiteten är en mycket stor fråga internationellt och nationellt. Även här på universitetet och i ledningen är denna högt prioriterad. Vi har nu beslutat att avsätta 3,2 miljoner kronor för ett projekt som syftar till att utveckla och samordna universitetets hantering av forskningsdata – delvis för att vi ska kunna möta nya krav som ställs inom paraplybegreppet öppen vetenskap men även för att universitetet behöver hantera de etiska spörsmål som omger forskningsdata. Projektet ska vara klart i juni 2021 och rapporterar till vicerektor Stacey Ristinmaa Sörensen och forskningsnämnden.

Lunds universitet är på inget sätt ensamt om att behöva strukturera upp hur vi ska lagra data och hur den, vid behov, ska göras tillgänglig för övriga kollegor, finansiärer eller granskare. Alla universitet brottas med de här frågorna och det finns också nationella initiativ och samarbeten för att hantera dem, t.ex inom konsortiet Svensk nationell datatjänst, SND, där Lunds universitet ingår. En del i projektet är att se till att de tjänster och resurser som SND tillhandahåller kommer forskarna till godo vid Lunds universitet på bästa sätt.

Principer att förhålla sig till är de s.k FAIR-principerna som innebär att data och metadata ska vara ”Findable, Accessible, Interoperable, Reusable” (sökbara, tillgängliga, kompatibla och möjliga att återanvända) för såväl människor som maskiner.

Jag vill inte säga ”sent ska syndaren vakna” men faktum är att det är hög tid att kvalitetssäkra vår datahantering eftersom allt fler finansiärer ställer krav på att det finns en datahanteringsplan för att de ska bevilja medel till forskare. Svenska finansiärer t.ex Vetenskapsrådet och Formas har infört detta krav från och med i år och även EU- finansiärer kräver detta. Varje lärosäte ansvarar för att utarbeta dessa datahanteringsplaner samt för att underhålla och förvalta dem.

Vid Lunds universitet har det hittills varit upp till enskilda forskare och forskargrupper att hantera den forskningsdata som tas fram. Det finns inga fastställda övergripande rutiner eller riktlinjer om hur den ska förvaras, lagras och tillgängliggöras. Projektet är alltså mycket välbehövligt och den datahanteringspolicy som finns på förslag ska, om allt faller väl ut, beslutas om under våren.

Jag kommer att få flera anledningar att återkomma gällande det stora paraplyet öppen vetenskap framöver. I det ryms öppen tillgång till publikationer (Open Access) öppna läranderesurser (Open Educational Resources), öppen källkod (Open Source), öppna metoder (Open Methodology) och öppen forskningsinfrastruktur (Open Core Research Facilities). Alla dessa delar är sammankopplade på olika sätt och har alltså delvis med det projekt som vi nu initierar att göra.

Mest debatt just nu är det kring öppen tillgång till publikationer, där vi ska ställning till Plan S och alla de komplexa frågor som forskare ställs inför vad gäller öppen publicering av sina forskningsresultat.

Torbjörn

Arbetet går framåt i bra fart gällande verksamhetsetableringen på Science Village Scandinavia, SVS. Styrelsen klubbade idag uppdraget till den nya projektgruppen under ledning av professor Olle Söderman.

Strax innan jul beslutade styrelsen att etableringen på SVS ska ske etappvis. I ett första skede kommer vi att se hur forskningsverksamhet som är tätt kopplad till MAX IV och ESS samt stödfunktioner kan flytta ut. Rapporten som ligger till grund för beslutet hittar du här.

I projektgruppens uppdrag ligger att ta fram en projektplan för det fortsatta arbetet med utgångspunkt i rapportens scenario 2. Parallellt ska de också utreda möjligheten för en etablering enligt rapportens scenario 3.

En viktig sak för arbetsgruppen är att beakta sammanflätning mellan forskning och utbildning så att detta inte går förlorat vid en flytt. I uppdraget ingår också att säkerställa samordning mellan samtliga verksamheter som ska etableras på SVS och fånga upp möjligheterna till framtida om- och samlokalisering som uppstår på nuvarande universitetsområdet.

I uppdraget ingår naturligtvis även att presentera ett mer specificerat kostnadsförslag samt olika övergripande finansieringsscenarier.

Uppdraget ska presenteras vid styrelsemötet i september.

Torbjörn