Idag har Universitetsstyrelsen fattat beslut om att Sylvia Schwaag Serger får uppdraget som prorektor och jag är väldigt glad över beslutet – det kommer att bli mycket bra för Lunds universitet.

Hennes kunnande och spännande bakgrund menar jag är en stor tillgång för universitetet och vi kommer att kunna få stor nytta av hennes insikter och kontaktnät, inte minst internationellt. Hon kommer att kunna stärka och komplettera ledningsgruppen på ett förträffligt sätt. Och jag hoppas att vi kan ge lika mycket tillbaka – inte minst genom de spännande strategiska frågorna vi har framöver.

Samtidigt vill jag säga att jag sett och läst den kritik som Universitetskollegiet framfört och som handlar om processen att utse prorektor. Jag har respekt för de reaktioner och de synpunkter som har kommit fram i skrivelsen. Jag välkomnar möjligheten att i framtiden förbättra processen för att utse ledningen vid universitetet och att se till att den även fungerar för externa kandidater.

Jag hälsar Sylvia varmt välkommen till Lunds universitet!

Torbjörn

350-årsjubileet  fortsätter hela hösten med ett lika späckat och intressant program som i våras. Idag är det stor student- och personalfest i Lundagård som en del av jubileet.
Fler än jag har nog tittat oroligt på himlen och ovädersmolnen den här veckan men äntligen skiner solen och soundcheck pågår utanför mitt kontor. Jag är säker på att det blir en riktigt härlig fest ikväll!

Vi är mitt i den del av jubileet som är Kulturveckan ”Konst i tid och rum”. Kungshuset har fått liv med utställningar och guidningar och ger en fingervisning om vilken mötesplats det kan bli när renoveringen står klar.

Häromdagen var jag på LUX där boken ”En lundensisk litteraturhistoria – Lunds universitet som litterärt kraftfält” hade releasefest. Det är en annorlunda litteraturhistoria – kanske den första i sitt slag i världen – som spänner över 350 år och samlar författare som på ett eller annat sätt har påverkats av eller beskrivit Lund och universitetets speciella miljö. Det är en imponerande och fin bok som inleds med en text av Hans Alfredson – ett märkligt, men oerhört fint, sammanträffande. En bättre person att illustrera miljön som Lunds universitet står för kan jag inte tänka mig. Humor, humanism, intellektuell skärpa, fantasi, skapande, kritik och bredd.

Vetenskapsveckan ”Den fantastiska hjärnan”  har varit en succé med spännande möten och samtal om den komplexa hjärnan. Jag passar på att tipsa om att man kan hitta mycket material från de olika vetenskaps- och kulturveckorna som redan har varit på webben.

Kulturnatten som ligger framför oss är också den fylld av spännande aktiviteter och allt från Vetenskapsfestival  i mitt eget ämne – naturvetenskap – till öppna föreläsningar och visningar runt om på Universitetet.

Jag hoppas vi ses någonstans, antingen under helgens aktiviteter och festligheter eller under de kommande evenemangen i höst. Passa gärna på att hugga fatt i mig då och samtala!
Torbjörn

Digitalisering och utveckling av e-lärande är något som jag återkommer till ganska ofta, eftersom det är en viktig strategi för oss att kunna hålla högsta kvalitet i forskning och utbildning.

Ett steg, och som ligger i linje med den handlingsplan för utveckling av e-lärande för 2016-2018,  är att vi nu, under en tvåårsperiod, kommer att prova ett verktyg, Inspera, för digital examination. Pilotprojektet är öppet för alla fakulteter som vill hoppa på. Vi räknar med att pilotprojektet kan starta under tidig vår 2018 och inom två år bör vi ha kommit upp i en nivå där 25-30 procent av examinationerna är digitala. Utbildningsnämnden har avsatt 400 000 kronor för pilotprojektet.

Digital examination görs redan på universiteten i Norge och även flera svenska universitet och högskolor använder sig av tillvägagångssättet. Juridicum, som brukar ligga långt fram vad gäller att utnyttja de digitala fördelarna i utbildningssammanhang, har också använt sig av digital examination fullt ut under ett par år i plattformen Digiexam.

Fördelarna med digital examination är att det friger tid; dels får studenterna mer tid att skriva och enklare att redigera meningar och stycken, dels får lärarna en effektivare rättningsprocess när svaren kommer in standardiserat och väldisponerat. Systemet fungerar för såväl textämnen som icke-text-ämnen och det finns stora möjligheter att experimentera med olika examinationsformer. Digitala examinationer underlättar dessutom studenternas krav på anonyma tentor.

Under projektets gång kommer vi att ha tid att bygga upp en hållbar organisation för användare och förvaltare av systemet. Jag hoppas att många vill ansluta sig och delta i universitetets utveckling av digital examination. På Juridicum är såväl lärare som studenter mer än nöjda så här långt, och det ska bli intressant att se hur övriga lärare och studenter uppfattar denna examinationsform.

I slutet av 2019 får vi svaret, då pilotprojektet tar slut och förhoppningsvis visar sig digital examination fungera så väl att det blir permanentat på hela universitetet.
Torbjörn

Många lärare undrar säkert efter att ha läst i Sydsvenskan och i Universitetsläraren, och inte minst efter att ha fått brev från Saco, vad jag egentligen har fattat för beslut rörande upphovsrättsfrågan.

Låt mig först och främst säga: vare sig jag eller juristerna är ute efter att inskränka lärares rätt till upphovsrätten. Den är lagstadgad och de ”Allmänna råd om universitetets nyttjanderätt till upphovsrättsligt skyddat material” ändrar inte på det. Tvärtom, vill vi förtydliga de rättigheter som lärarna har och som ibland är svårtolkade. Därför är det olyckligt, menar jag, att facket framställer detta förtydligande som att universitetet berövar lärare sina rättigheter.

Låt mig ge ett exempel: En lärare håller i undervisning och har tagit fram en kursplan med tillhörande övningsuppgifter. Läraren blir akut sjuk och kan inte genomföra terminens undervisning. Ska institutionen då lägga ner kursen och eller är det rimligt att universitetet har möjlighet att fortsätta undervisningen genom att en annan lärare kan ta över den planerade utbildningen?

Jag tror egentligen ingen tycker det är rimligt att en lärare, som har tagit fram materialet under arbetstid och fått lön för det, skulle kunna förvägra universitetet att fortsätta utbildningen under särskilda omständigheter. Inte heller tror jag någon tycker det är rimligt att en lärare ska kunna avkräva universitetet pengar för att det ska få tillgång till den kunskap och det undervisningsmaterial som läraren tagit fram inom sin anställning och som inbegrips i anställningsavtalet.

Ett annat missförstånd är att man blandar ihop dessa råd med lärarundantaget. Lärarundantaget handlar om forskning som är patenterbar och där vinsten från den kommersialiserade produkten/tjänsten kommer läraren/forskaren till godo. De aktuella råden som nu klubbats rör inte på något sätt lärarundantaget.

Råden ger heller inte universitetet nyttjanderätt inom forskning, såvida det inte handlar om att man tagit fram t.ex webbsidor, databaser, IT-stöd eller datorprogram som gör forskningen möjlig. Denna typ av infrastruktur och arbete ingår i en större helhet och har ofta kostat stora investeringsbelopp för universitetet. Det vore orimligt om universitet fick köpa tillbaka dessa tjänster efter att själv ha finansierat dem eller förvägrades använda dem – vilket skulle sätta stopp för forskningsområdet och andra kollegors arbete.

Jag hoppas att lärarna kommer att märka att det som vi nu skrivit ner i allmänna råd både följer den praxis som vi alltid har tillämpat samt att råden ligger i linje med det som gäller vid flera andra universitet.
Torbjörn

Inför terminsstart har det kommit ett par besked från regeringen som rör studenterna. Det ena handlar om bostadsbyggande – som är en ytterst viktig fråga för alla universitet som ligger i städer där det råder bostadsbrist. Regeringen har nyligen presenterat att Akademiska hus planerar 28 000 bostäder fram till år 2026. Ett utmärkt besked och även de mer regionala/lokala initiativ som görs här är välkomna. Lunds universitet har varit pådrivande i bostadsfrågan, långt innan jag själv blev rektor, och det arbetet börjar nu ge resultat.

Det byggs som aldrig förr i Lund och det är många aktörer som både bygger nytt och förtätar. I Lund planeras runt 2000 studentbostäder de kommande åren och det är viktigt att vi fortsätter hålla fokus på den här frågan. Vi vet att det är grundläggande för studieresultat och välbefinnande att först och främst kunna hitta en bostad. Det är också viktigt för breddat deltagande att det finns hyresrätter att tillgå för dem som inte har möjlighet att köpa en bostadsrätt. Jag vill uppmuntra alla som har en lägenhet eller ett rum att hyra ut att kontakta Bopoolen, där hyresvärdar kan hitta hyresgäster och tvärtom. Sveriges förenade studentkårer, SFS, rödlistar återigen såväl Lund som Malmö i sin senaste årliga bostadsrapport, medan situationen är bättre i Helsingborg. Jag hoppas att Lund och Malmö kan försvinna från denna rödlistning och ser att möjligheterna är goda på några års sikt.

Det andra beskedet handlar om det förslag som ligger i kommande budgetproposition om att studenterna får en höjning av studiebidragen med 300 kronor i månaden. Höjningen är välkommen och det var länge sedan studenterna fick sin bidragsdel höjd. Jag tror att såväl bostadsfrågan som en höjning av studiemedel är några initiativ som också kan bidra till breddat deltagande – något som debatterats livligt, inte minst i sommar, – med anledning regeringen skickat ut förslaget ”Brett deltagande i högskoleutbildningen” och som nu sektorn ska svara på.

Torbjörn

Det händer med jämna mellanrum att jag får påtryckningar från omvärlden gällande forskningsresultat som har tagits fram och publicerats vid Lunds universitet. Det kan handla om att någon eller några inte håller med resultatet eller slutsatserna i en artikel. Det kan också handla om att man inte håller med en forskare som gett sig in i debatten. Ofta är uppmaningen från dem som hör av sig densamma: Fördöm forskaren och ta avstånd från resultaten/åsikten!

I sommar publicerades t.ex en artikel om vilka åtgärder som kan göras på individnivå för att minska koldioxidutsläppen . Den har fått enormt stor uppmärksamhet i världens medier, både de traditionella och sociala, och har debatterats flitigt. Forskarna har räknat fram fyra livsstilsval som är mest effektiva för att minska en persons koldioxidavtryck.

Som sagt, debatten har varit hög, så som den kan vara kring forskning och resultat. Det är helt i sin ordning. Men det som gör mig fundersam är att det hör av sig personer som vill att jag i egenskap av rektor ska stoppa en studie, plocka bort den från en webbplats eller göra ett offentligt uttalande om att jag inte står bakom den. Det kan röra sig om olika lobbygrupper eller individer som har en annan agenda som inte går hand i hand med det resultat som forskarna för fram.

Det verkar råda låg kunskap om hur ett fritt universitet fungerar. Fri forskning är just fri. En rektor bestämmer inte vad som ska beforskas och ska inte styra vare sig forskning eller resultat. Censur från en rektor såsom att tysta en forskare eller ett forskningsresultat är fullkomligt uteslutet.

Ett forskningsresultat kan skava och vara obekvämt för en del. Det hindrar inte att det ska föras fram i ljuset och diskuteras i ett samhälle. Ett nytt forskningsresultat kan omkullkasta ett tidigare eller visa en ny sida av ett sakförhållande.

Vi lever i en värld där akademikers frihet inte är självklar. Och det finns många intressegrupper som vill styra och peka forskning åt ett visst håll, inte sällan för egen vinnings skull. Det är viktigare än någonsin att vi står upp för den fria forskningen och yttrandefrihet.
Torbjörn

Jag uppfattar en slående skillnad på årets Almedalen jämfört med tidigare. I år handlar vart och vartannat seminarium om populism, faktaresistens och falska nyheter, något som det inte talats om tidigare i Almedalen i någon större omfattning. Jag har själv varit med i panelen i två av dessa seminarier, ett som arrangerades av SUHF och ett som arrangerades av Riksbankens jubileumsfond.

Det är helt klart att forskare har ett stort ansvar att föra fram fakta till allmänheten. Men för att t.ex berätta hur människan påverkar klimatet krävs ofta längre förklaringar, som både kan vara komplicerade och svåra att förstå. Dessa resonemang och fakta uppfattas inte av media som särskilt upphetsande. Alltför förenklade budskap gör samtidigt att det är lätt att avfärda forskningen som dåligt underbyggd och därför inte värd att ta till sig.

Från medias håll framförs att forskare blir för tråkiga och komplicerade när de ska berätta. Jag håller inte riktigt med om det, många forskare är utmärkta på att berätta pedagogiskt och intressant utan att tappa bort vetenskapen bakom. Men vi kan säkert bli bättre på att nå ut med vår kunskap utan att förlora den vetenskapliga grunden.

Jag har i Almedalen slagit ett slag för vårt medlemskap i The Conversation och hur jag tror att det är ett utmärkt sätt att komma åt problematiken med kombinationen ”tråkig fakta” och medialt ”säljande” information. I The Conversation samarbetar forskarna med journalister, producerar en text som är faktagranskad och som dessutom är lättillgänglig för en allmän publik och som fyller medias krav på nyhetsvärdering och allmänintresse.
Jag hoppas att vi ser ännu fler forskare under året som skriver för The Conversation eller på annat sätt deltar i den tredje uppgiften. Vi har en mycket viktig roll att fylla i samhällsdebatten och samhällsutvecklingen.

På den yttersta kanten av att låta forskning bli populärvetenskap har vi Science Slam, en rolig men samtidigt kunskapsintensiv tävling för forskare som blivit tradition i Almedalen. I år gick LU segrande ur striden mot Malmö högskola, således är ordningen återställd. Grattis Emil Rofors som vann med sitt utmärkta framförande om neutroner på ESS!

Med denna Almedalsvecka tackar jag för terminen som har gått och önskar alla en skön sommar!
Torbjörn

Jag är nu i Bryssel för att delta i ett möte med bland annat svenska universitetsrektorer, EU-parlamentariker, råden i Sveriges ständiga representation i EU, Leru-representanter med flera.

Även om det nuvarande ramprogrammet Horizon 2020 fortfarande gäller och finansieras i flera år framöver råder stor aktivitet bland politiker och inom sektorn för att påverka innehåll och inriktning för det ramprogram som ska gälla efter Horizon 2020, dvs FP9. Hur ska vi arbeta strategiskt och praktiskt med forskning och innovation för att få den bästa utkomsten av EU-budgeten för området? Såväl Leru som SUHF har gjort inspel inför FP9.

I juli kommer en halvårsutvärdering av Horizon 2020 och den kommer med all sannolikhet att påverka utformningen av FP9. Även om de flesta, såväl sektorn som politiker och tjänstemän i EU är mycket nöjda med Horizon 2020 så finns ett stort problem – Horizon 2020 är underfinansierat och klarar inte av alla ansökningar som håller mycket hög kvalitet. Enbart 25 procent av de ansökningar som håller högsta kvalitet blir finansierade.

Det är också uppenbart att den övergripande synen bland EU-politiker och tjänstemän är att banden mellan forskning och innovation ska stärkas. Man pratar inte om grundforskning utan om ”frontier research” och önskemålet är att innovationsverksamheten ska driva denna ”frontier research”. Jag kan bli orolig över denna förenklade syn på universitetens roll och jag ser en stor fara i det ensidiga tankesätt som man ger uttryck för. Om innovationer tillåts driva grundforskningen utarmas forskningen på lång sikt och då kan forskningen inte ligga i frontlinjen och bidra till innovationer. Det blir således kontraproduktivt.

Dock vill jag ge en eloge till EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark som under dessa Brysseldagar pratat initierat och nyanserat om universitetens roll, inte bara som ett verktyg åt innovationer utan också som kunskapsbärare.

Torbjörn

Regeringen har nu beslutat att min anställning som rektor förlängs och går ut den siste december 2020 istället för som tidigare, det år då jag blir 65 (2019). Det är väl mest formalia men jag tackar ändå så mycket för förtroendet! Det är en ära att få vara rektor vid Lunds universitet och ett av de mest intressanta arbeten man kan ha.

Men även om jag är mycket glad över att få leda universitetet under en hel mandatperiod på sex år, har jag anledning att reflektera över vad regeringen egentligen tycker ingår i en rektors uppdrag och mandat. Trots en autonomireform där universiteten har fått större frihet att bestämma över sin organisation har regeringen på senare tid lagt sig i beslut som borde vara en högskolas ledning att driva. Och jag kan inte låta bli att fundera över det ironiska i att högskolesektorn ofta får kritik för att vi inte kan prioritera. Om pengarna inte räcker till menar regeringen att det är upp till varje högskola/universitet att omprioritera eller skära ner. När så ett par högskolor vill utreda möjligheten att omorganisera sin verksamhet – och visar vilja att prioritera – går ministern in och stoppar initiativen. Vem är det egentligen som inte kan prioritera?

För ett tag sedan fick rektorn på Högskolan i Dalarna backning från regeringen och en planerad omlokalisering av högskolans två campus – något som självklart borde vara högskolans eget mandat att bestämma över – gick i stöpet. Regeringen angav regionalpolitiska skäl att behålla högskolans verksamhet på flera orter och körde över högskolans ledning. Protesterna från oss i högskolevärlden lät inte vänta på sig. Ministerns svar var omskakande.

Det kan inte vara en högskolas uppgift att bidra till att öka väljarstödet på småorter eller bli regionalpolitiska brickor för ökad sysselsättning. Vad som behövs för att lyfta en region är en kraftfull högskola med förutsättningar att fatta strategiska beslut och möjlighet att bedriva utbildning och forskning med högsta kvalitet, inte tvärtom – en tandlös och urholkad verksamhet.

Nu gör regeringen samma sak ännu en gång – det vill säga lägger hinder i vägen för en rektor som ser svårigheter att bibehålla hög kvalitet på två orter och därför vill föra diskussioner om att omlokalisera verksamheten. Den här gången är det Blekinge tekniska högskola, BTH, som ser svårigheter att driva högkvalitativ verksamhet på två campus i tider då söktrycket från studenterna har minskat. Rektor/ledning har ansvar att lyfta den typen av frågor och borde alltså ha mandat att driva dem.

BTH:s rektor Anders Hederstierna uppfattar dock inte att regeringen ger honom oreserverat mandat att driva frågor som rör utbildningens kvalitet, bland annat på grund av ett uttalande som ministern för högre utbildning och forskning gjort i Universitetsläraren.  Han väljer nu att fatta ett principbeslut: att ställa sin plats till förfogande.

Jag förstår honom fullt och helt. Att leda en verksamhet med fullt ansvar men utan mandat är en ekvation som inte går ihop.

Torbjörn

Idag har det varit styrelsemöte och det är alltid roligt att introducera nya ledamöter till verksamheten. Det blev klart att Anna Stellinger går in som vice ordförande i styrelsen.

Andra ledningsnyheter: Processen att utse prorektor efter Eva Wiberg har förlängts. Idag tog därför styrelsen beslut om att utse Stacey Ristinmaa Sörensen till prorektor t.o.m årsskiftet 2017 eller längst tills vi har en ny prorektor på plats. Inom ledningsgruppen delar vi upp arbetet mellan oss under hösten och Bo-Anders Jönsson går också upp något mer i tjänst som vicerektor.

Torbjörn