Nobelfestens inramning anknöt till en stor vetenskaplig utmaning: klimatfrågan

Som vanligt var Nobelfesten, festernas fest, enastående. Talen av världens främsta forskare, hyllningen till vetenskapen och den vackra inramningen gör festen till en av årets absoluta höjdpunkter.

Temat för inramningen – vinter och is – skavde dock en aning. Även en sådan här dag då man ska fira och vara glad åt de vetenskapliga framstegen är det en stor utmaning som världen och vetenskapssamhället har framför sig: klimatfrågan.

Det fanns också ett annat bekymmer i raden av framstående forskare som hyllades. Det finns inga kvinnor bland årets pristagare. Här måste vi alla inom vetenskapssamhället bättra oss och arbeta än mer aktivt med jämställdhetsfrågan. Nobelprisen är enbart en spegling av hur forskningssamhället ser ut i stort – på universiteten och bland forskningsfinansiärerna. Vi behöver öka takten gällande denna fråga så att kvinnor kommer fram och uppmärksammas enligt förtjänst.

Torbjörn

Allmänt Kommentarer inaktiverade för Nobelfestens inramning anknöt till en stor vetenskaplig utmaning: klimatfrågan

Utblickar som ger perspektiv

Jag är i Afrika, kontrasternas kontinent. Många länder här har härjats hårt av regimer och despoter, krig och konflikter, andra länder är direkt fattiga såsom Malawi. Det finns också länder med kraftig tillväxt och stora naturrikedomar såsom Botswana och Sydafrika. Alla länder har olika förutsättningar och denna mångfald blir tydlig under SANORD-konferensen här i Zimbabwe.*

Afrika har flera tusen universitet men många av dem nämns inte i rankingar. Dessutom råder det brist på doktorander. I ett land som Sydafrika med 50 miljoner invånare finns inte mer än runt 1500 doktorander.

Med de problem som följt i spåren av krig och kolonialism behövs forskningen för att bygga upp länders infrastruktur, hälsa och välstånd på ett hållbart vis (inte minst miljö). En av talarna här, Mrs. Naledi Pandor, minister för Science and Technology i Sydafrika, påpekade att det är utvecklingen inom ”science and technology” som kommer att vara avgörande för Afrikas utveckling. Detta sa hon som svar på en dansk delegats önskan att lyfta fram betydelsen av samhällsvetenskap och humaniora.

Samtidigt slås man av att den akademiska friheten, som vi kämpar hårt för i den universella akademiska gemenskapen, är hotad (eller aldrig har existerat) i flera länder. Fri forskning och fritt tänkande är obekvämt och hotfullt för vissa regimer i södra Afrika. Jag har pratat med människor här i Zimbabwe som nu ser en ljusare framtid när Mugabes dynasti håller på att rämna. Äntligen kanske man kan börja tänka och tycka fritt utan att hotas av repressalier, tortyr eller fängelse. Jag hoppas att utvecklingen går åt rätt håll här. Det är kanske också här som humaniora och samhällsvetenskap skulle behöva utvecklas, eftersom demokrati och mänskliga rättigheter samt förståelsen av människors villkor och tänkande är väl så viktiga komponenter för ett hållbart och tryggt samhälle.

Resan gör mig också än mer förvissad om vikten av fritt tänkande och universitet fria från politisk styrning även hemma i Sverige. Universiteten är unika samhällsinstitutioner. Vi är måhända bångstyriga och svåra att handskas med men vi ska aldrig sitta i händerna på makten. Det är som fria tänkare universiteten kan göra som mest nytta för medborgarna.

Torbjörn

*Resan till Zimbabwe och SANORD-konferensen görs av en delegation från Lunds universitet som diskuterar samarbeten inom högre utbildning och forskning. Övriga delar av delegationen har också besökt University of Zimbabwe, träffat den svenska ambassadören, LU-vänner samt alumner och blivande studenter. SANORD-konferensen har också besökts av delegationer från andra skandinaviska lärosäten som ingår i nätverket SANORD.

Allmänt Kommentarer inaktiverade för Utblickar som ger perspektiv

Kungshuset och Universitetshuset utreds vidare

Ibland händer något som ger behov att omvärdera lagda planer. Och ibland berör det planer som hunnit långt och där många goda krafter har arbetat hårt för ett utmärkt syfte.

Många av er känner till arbetet att omvandla Kungshuset till ett besökscentrum för Lunds universitet med reception, museum, universitetsshop och studieplatser. Tanken har varit att öppna det nya besökshuset 2019 och projekteringen inför ombyggnaden skulle precis sätta igång.

Samtidigt som detta arbete har pågått har Universitetshuset fått allt större problem med inomhusmiljön i form av fukt och det pågår just nu en utredning av problemen som Statens fastighet ansvarar för. Många medarbetare upplever obehag av luften. Universitetshuset behöver sannolikt evakueras för ombyggnad. I huset ryms universitetsledningen och dess kansli, planeringsavdelningen och utvecklingsavdelningen, USV-kansliet, Donatorrelationer och delar av Sektionen Kommunikation. Sammanlagt har ett 60-tal personer sin arbetsplats här.

När problemen upptäcktes började vi se på alternativa lokaler som även kan fungera på lång sikt och det tomma Kungshuset var ett av alternativen. LU Byggnad fick i uppdrag att undersöka alternativen och satte igång att räkna på arbetsplatser och skissa in dem i olika hus. Man upptäckte då en oväntad sak som ingen tänkt på innan det blev aktuellt att eventuellt behöva tömma Universitetshuset: Kungshusprojektets verksamhet skulle kanske också kunna fungera bra i Universitetshuset. Samtidigt skulle det gå att rita in ändamålsenliga arbetsplatser i Kungshuset. Vi vill nu undersöka detta närmare och har därför bestämt att tillfälligt skjuta upp projekteringen av Kungshusets ombyggnad i väntan på konsekvensanalyser och mer information.

Universitetshuset är redan idag en magnet för externa besökare. Allmänheten söker sig till huset och letar efter information om Lunds universitet och vill titta sig omkring. Universitetshuset är det vi lyfter fram i broschyrer, filmer och presentationsmaterial. Här bedrivs också betydande konferens- och representationsverksamhet samt konserter i Aulan och Pelarsalen.

Kan det gå att utveckla detta nav för officiell verksamhet ytterligare genom att tillföra Kungshusprojektets idéer kring besökscentrum med reception för besökare, shop, studieplatser, museum och utställningsytor?
Kanske har Universitetshuset förutsättningar att bli ett fantastiskt nav för utåtriktad verksamhet?

Det är dock mindre lämpat som arbetsplats åt så många personer som sitter här idag. Det är trångt och i kontorslandskapen finns inga möjligheter till samtalsrum och det saknas utrymme i huset att skapa detta. Medarbetarna samsas ofta om utrymmet med konferens- och konsertbesökare.

I LU Byggnads skisser går det att flytta många arbetsplatser till Kungshuset. Det rymmer universitetsledningen och flera administrativa funktioner som kan sitta samlade. Kontorslandskapen skulle bli mer ändamålsenliga och rymma möjligheter till samtalsrum. Universitetsledningen skulle också finnas kvar vid Universitetsplatsen, vilket kan ha såväl symboliskt som praktiskt värde.

En flytt till Kungshuset skulle även kunna skapa mer utrymme för dem som stannar kvar i Universitetshuset vilket ger bättre arbetsmiljö. Det skulle t.ex gå att inrätta samtalsrum och lokaler skilda från besöksverksamheten.

Det kommer ta lite tid att undersöka hur husen kring Universitetsplatsen sammantaget ska användas mest ändamålsenligt och vi har inte någon exakt tidsplan för detta i dagsläget. Oavsett var vi landar anser jag att vi måste använda befintliga hus och resurser på bästa sätt. Möjligheterna som uppstått ur det som från början var ett arbetsmiljöproblem är för bra för att inte utredas vidare. Dock vill jag poängtera att den enda lösning som kan bli aktuell måste vara ekonomiskt försvarbar. Och viktigast av allt: Inga permanenta arbetsplatser kommer att tillåtas om det visar sig att Universitetshuset inte kan saneras och de nuvarande problemen är borta.

Torbjörn

Allmänt Kommentarer inaktiverade för Kungshuset och Universitetshuset utreds vidare

LU Holdings muskler bådar gott för nya satsningar

Det går fantastiskt bra för vår innovationsverksamhet just nu. I LU Holding, paraplyet som äger de bolag som mynnat ut från forskning vid Lunds universitet, har det i år bildats 12 nya bolag (i fjol sex). Idéflödet till universitetets kommersialiseringsprocess är större än någonsin – nära 350 idéer har kommit in bara i år.

LU Holding kommer vid årets slut att ha mångdubblat sitt resultat och visa en vinst på tiotalet miljoner kronor. Det beror på flera faktorer; två bolag har köpts upp av industrin, tre bolag har gått till börsen och ett är på väg dit.

Efter många års arbete har nu universitetets holdingbolag fått de muskler som behövs för långsiktighet och investeringskapitalet kommer att räcka till många framtida satsningar. Det är en mycket glädjande utveckling som ger ringar på vattnet i form av fler bolag som har möjlighet att se dagens ljus vilket i sig leder till ökad tillväxt i samhället. Universitetet generar såväl nya arbetstillfällen som ökad omsättning och skatteintäkter.

Vad beror bolagsframgångarna på? Flera saker har påverkat utvecklingen, både interna och externa.

Dels verkar vi gå mot en kulturförändring inom universitetet. Viss forskning, men inte all, kommer som bäst till nytta genom att kommersialiseras och detta synsätt börjar få större spridning och acceptans. Allt fler forskare och studenter vill se sina idéer omsättas som produkter och tjänster och söker hjälp på vägen. Vi har också fått ett bra stöd på plats som fokuserar på forskarnas behov och kunskaper i kommersialiseringsprocessen.

Det beror också på yttre faktorer t.ex att marknaden visar stort intresse för forskningsbaserade bolag och har kapital att köpa dem eller investera i dem. Det är lättare idag för projekt att få riskkapital.

Jag säger ofta att det är farligt om vi går mot en utveckling där utbildning och forskning ska bedrivas med utgångspunkt i att den ska göra nytta i samhället. Forskning och utbildning måste få vara fri och kunskapssökande – inte beställd. Det är dock inte detsamma som att den forskning och kunskap som genereras här ska stanna innanför universitetets väggar. Att kommersialisera forskning är ett av sätten att nå ut i samhället och göra skillnad. Och det är givetvis extra roligt att se att omvärlden är intresserade av att investera i och tror på den forskning som vi bedriver.

Torbjörn

Allmänt Kommentarer inaktiverade för LU Holdings muskler bådar gott för nya satsningar

#Metoo sätter ljus på ohållbar situation

Runt om i Sverige, i bransch efter bransch, har uppropet #metoo spridits och kvinnors många berättelser om trakasserier och sexuella trakasserier har äntligen kommit till ytan. Det råder ingen tvekan om att detta är ett utbrett samhällsproblem.

Även inom akademin finns det här problemet och här finns dessutom strukturer som möjliggör en tystnadskultur, t.ex på grund av ojämlika maktförhållanden mellan handledare och doktorand. Även jag har, under veckorna som gått, fått höra vittnesmål från mina kollegor som råkat ut för trakasserier under sina år inom akademin men, av många anledningar, inte valt att säga något eller anmäla. Det är sorgligt och vedervärdigt att höra dessa berättelser – jag är ytterst ansvarig för att arbetsmiljön är bra vid universitetet.

Vi i ledningen har diskuterat frågan i rektors ledningsråd och sinsemellan. Den här frågan måste nu prioriteras och vi måste se till att göra vad vi kan för att förebygga problemet inom akademin men också ha goda rutiner för att ta hand om anmälningar som kommer in. Inte minst behöver vi stötta och uppmuntra kollegor och studenter som bär på historier att våga berätta. Hur utbrett problemet är har vi ingen riktig bild över och mörkertalet är något vi behöver titta närmare på.

Inom akademin måste vi arbeta både kortsiktigt och långsiktigt med frågan. Nu, i kölvattnet av #metoo, har vi möjlighet att sätta fokus på frågan genom att prata om den i olika chefsgrupper. Vi har rutiner och regelverk på plats. I det förebyggande arbetet ingår chefsstöd i form av ”Hantering och utredning av trakasserier och sexuella trakasserier” med tydliga rutiner och hur de ska följas. Sektionen Personal erbjuder även workshops för att utbilda och stötta chefer och HR-personal i verksamheten i dessa frågor.

Det är dock tydligt att den här informationen måste bli mer lättillgänglig och spridas till anställda och studenter i verksamheten. En arbetsgrupp från sektionerna Personal, Student och utbildning samt Kommunikation har nu i uppdrag att göra materialet lättillgängligt och känt i organisationen, både bland personal och studenter. Gruppen får också i uppdrag att se över om stödet kan och behöver förbättras till anmälare, till exempel om det finns andra, enklare sätt än i dag att anmäla – även anonymt.

Långsiktigt måste vi förändra vår kultur och ledarskapet samt öka kunskapen om vad trakasserier är och hur de ska tas om hand. Ledningsgruppen för jämställdhet och likabehandling, där jag själv från och med i vår kommer att sitta som ordförande, kommer att få ett uppdrag att ta fram en handlingsplan för att förebygga och motverka trakasserier.

Jag uppmanar alla att börja prata om frågan, med kollegor och med studenter.  Jag kommer att återkomma i frågan i olika sammanhang och berätta om hur arbetet går vidare.

Torbjörn

 

 

Allmänt Kommentarer inaktiverade för #Metoo sätter ljus på ohållbar situation

När världar krockar – hur ställa sig?

Jag börjar den här bloggen med vår vision som säger ”Förstå, förklara och förbättra vår värld och människors villkor”.
Det innebär till exempel, i vår strävan att förstå, att vi har kontakter med människor, länder och ämbeten från vitt skilda områden. Att lyssna till människor med olika bakgrund och synsätt som kanske krockar med våra egna värderingar är en del i att just förstå.

Jag lyfter gärna fram Studentafton som ett av de allra bästa exemplen på arrangemang där gäster, som inte sällan är kontroversiella, bjuds in. Även universitetet bjuder ofta in gäster som talare och föreläsare från vitt skilda delar av samhället. Det kan vara gäster med samma värdegrund som vi eller med värderingar som vi i en svensk demokrati har svårare att förstå. Vi besöker och verkar också i länder som har helt andra värderingar än de svenska, till exempel Kina och Saudiarabien.

Våra gäster ska alltid känna sig välkomna till Lunds universitet.

Vi vill höra deras perspektiv och ta del av deras kunskap för att kunna bredda vår egen världsbild och dela med oss av vår egen. Att vi bjuder in gäster och lyssnar till dem är dock inte samma sak som att vi per automatik håller med om deras åsikter eller står bakom deras handlingar. Frågor ska ställas och svar sökas i diskussioner och dialog. En akademi ska stöta och blöta olika perspektiv.

I år har Raoul Wallenberginstitutets styrelse utsett Zeid Ra’ad al Hussein från Jordanien att hålla årets Anna Lindhföreläsning. Han är FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och hans meritlista för att främja internationell rättvisa och upprätthålla respekten för mänskliga rättigheter är lång. Det råder ingen tvekan om att han är en person som är intressant att bjuda in för att hålla Anna Lindhföreläsningen.

Men låt mig nu få återkomma till Studentafton. Tidigare i år berörde en av deras gäster mig mycket djupt. Jag var och lyssnade på Anders Kompass, FN-tjänstemannen och visselblåsaren som stängdes av från sitt arbete när han larmade om sexuella övergrepp mot barn av franska soldater i Centralafrikanska republiken. Beslutet att stänga av honom visade sig i efterhand vara felaktigt. Chefen som beslutade att stänga av Anders Kompass är årets Anna Lindhföreläsare.

Några, kanske flera, kommer att höja på ögonbrynen åt detta. Jag har själv funderat över detta faktum. Samtidigt som jag förstår valet av årets Anna Lindhföreläsare med tanke på den ställning och det arbete som Zeid Ra’ad al Hussein utför inom mänskliga rättigheter – jag är också medveten om den komplicerade organisation som FN är – finns händelserna kring Anders Kompass avstängning i bakhuvudet.

Som så ofta är dock inte världen svart eller vit. Människor är inte endimensionella. Jag är därför beredd på att ta in flera perspektiv, även om det skaver ibland.
Så: vi kan ha både Anders Kompass och Zeid Ra’ad al Hussein som gäster på Lunds universitet. Och alla våra gäster ska känna sig välkomna.

Torbjörn

 

Allmänt Kommentarer inaktiverade för När världar krockar – hur ställa sig?

Jämställdhets- och likabehandlingsarbetet ingen pådyvlad ideologi

Debatten har gått hög gällande kurslitteratur på Statsvetenskapen. I Svenska Dagbladet har t.ex Ivar Arpi på ledarsidorna varit starkt kritisk kring vad han menar är ideologier som tar över akademin som en ”överkyrka”. I detta fall handlar det om en konflikt som rör andelen kurslitteratur på en statsvetenskaplig kurs som är skriven av män respektive kvinnor.

Jag tycker det är olyckligt om jämställdhets- och likabehandlingsarbetet, som är ett viktigt arbete och som jag själv i allra högsta grad är involverad i, blir ett slagträ i debatten om pådyvlade ideologier inom akademin.

Akademin har mycket att arbeta med vad gäller jämställdhet och likabehandling. Att hela tiden ha detta perspektiv i bakhuvudet är nyttigt, om det så gäller nya professorer eller kurslitteratur där det finns en övervikt åt ena eller andra hållet. Att fundera på varför det ser ut så – om det t.ex handlar om gamla strukturer som bara lever vidare och som behöver förändras och att man inte har tänkt in flera perspektiv – utvecklar varje verksamhet. Detta är ingen överkyrka, det är modern verksamhetsutveckling.

Dock ser vi alltmer en politisk styrning av akademin och den behöver vi vara vaksam på. Ska universiteten ägna sig åt sin kärnverksamhet, fri forskning och kvalitetssäkrad utbildning, krävs att vi är fria från politiska pekpinnar och inte blir politiska brickor i ett spel. Det kan handla om att man använder universiteten som en del att utveckla landsbygden eller blir alltför specifik i styrningen av forskningsanslag eller utbildningsmål.

Torbjörn

Allmänt Kommentarer inaktiverade för Jämställdhets- och likabehandlingsarbetet ingen pådyvlad ideologi

Omvärldsanalys för framtidens utmaningar

Omvärlden är i ständig förändring och det verkar bara gå snabbare och snabbare. Globaliseringens effekter och den tekniska utvecklingen gör att vi måste hålla oss uppdaterade om vad som påverkar vår verksamhet. I den strategiska planen (2017-2026)  stakade vi ut vilken riktning vi vill ta de kommande åren men det är viktigt att vi kan skruva i den planen om det sker förändringar i omvärlden som påverkar vår strategi.

Omvärldsanalys för 2017 har idag presenterats för styrelsen. Det är styrelsens riskutskott som har beställt omvärldsanalysen som ett verktyg för att vi ska kunna se hur större trender och förändringar kan komma att påverka vår verksamhet. Förhoppningsvis väcker omvärldsanalysen inte bara diskussioner i styrelsen om hur vi kan möta nya utmaningar, utan den kan tjäna som ett underlag för diskussioner vid alla verksamheter inom universitetet.

Vi har tidigare saknat denna form av samlad omvärldsanalys, och även om detta arbete fortfarande söker sin form, tror jag att det finns mycket potential i det här sättet att arbeta. Min förhoppning är att omvärldsanalysen sprids och bidrar till många diskussioner och idéer på hur vi tar oss an framtidens utmaningar.

Riskutskottet har lyft fram tre utmaningar som man menar att styrelsen och universitetet särskilt bör uppmärksamma närmast:
-Universitetens roll som forskningsutförare och kunskapsförmedlare i tider då förutsättningarna för hur kunskaps- och informationsförmedling går till har förändrats radikalt.
– Universitetet har en stor potential i sin bredd och denna måste tas om hand genom samarbeten
-Digitaliseringens påverkan på vårt samhälle och våra liv – universitetet behöver fortsätta sin anpassning och utnyttja digitaliseringens möjligheter, särskilt inom grundutbildningen

Torbjörn

Allmänt Kommentarer inaktiverade för Omvärldsanalys för framtidens utmaningar

Öppenhet eller slutenhet – vilken är vägen framåt?

Det är viktigt att fundera över universitetets öppenhet respektive slutenhet gentemot omvärlden. Öppenhet genomlyser alla de prioriterade områden som vi har satt i den strategiska planen eftersom de alla handlar om samverkan med omvärlden eller mellan nivåer inom organisationen på ett eller annat sätt.

Det är genom öppenhet och gränsöverskridande samverkan som vi får synergieffekter och kan få största utväxling för vårt arbete med utbildning och forskning.

Ett samverkansområde som är aktuellt på flera sätt nu i veckan är samarbetet med donatorer och filantroper. Jag kommer att inviga det digitala Ravensbrückarkivet, ett världsunikt arkiv som aldrig hade kunnat komma till stånd utan hjälp från donatorer. Och jag kan inte nog understryka vikten av att ett universitet kan tillgängliggöra de röster som finns bevarade från offren i koncentrationslägren.

På lördag kommer jag även att vara med vid en annan kulturgärning som gjorts möjlig genom filantropi: Avtäckningen av Lunds universitets jubileumsskulptur.  Det är fortfarande höljt i dunkel hur denna skulptur kommer att se ut men det ska bli mycket spännande att se!

I morgon, onsdag, blir det Debatt i Lund med titeln ”Framtidens universitet – varför och för vem”.
Frågorna som ställs inför debatten är: Hur ska universiteten försvara sin samhällsroll och behålla sin attraktionskraft i en framtid med allt större konkurrens? Krävs mer akademiskt oberoende? Fler elitsatsningar? Eller är det ökat samhällsengagemang, mer öppenhet som är vägen framåt?
Torbjörn

 

Allmänt Kommentarer inaktiverade för Öppenhet eller slutenhet – vilken är vägen framåt?

Skilj på vägen och målet

Det finns två saker som är viktiga på en resa. Målet och vägen dit.

Jag tycker nu det finns anledning för mig att reflektera över målet och vägen med anledning av den senaste tidens protester mot rekryteringsprocessen av prorektor som jag har tagit del av.

Målet i prorektorsprocessen har varit att hitta en riktigt bra prorektor för Lunds universitet. Det målet menar jag har uppfyllts långt över förväntan. Jag är både glad och stolt över att Sylvia Schwaag Serger har blivit prorektor. Hennes kompetens och bakgrund kommer att kunna tillföra mycket för Lunds universitet och som parhäst för mig som rektor, som kollega i ledningsgruppen och för de utmaningar vi har framför oss. Jag kan som sagt inte vara mer nöjd med resultatet. Många med mig har uttryckt samma sak. Målet måste således sägas vara uppfyllt med råge.

Så är det resan till målet, det vill säga själva processen. Styrelsen har tidigare emottagit en skrivelse från Universitetskollegiet med synpunkter kring processen att utse prorektor. Dessa synpunkter har diskuterats i styrelsen och vid styrelsemötet den 15 december ska en analysgrupp utses. Den får i uppdrag att ta titta på hur rekryteringsprocessen kan förbättras till nästa gång. Detta arbete är alltså igång.

Låt mig dock säga tydligt: Skilj på kritik av vägen och målet. Sylvia Schwaag Serger är den kandidat som beredningsgruppen och därefter styrelsen har funnit mest lämplig som prorektor under innevarande rektors mandatperiod och detta gäller oavsett den process som Universitetskollegiet kritiserat.

Jag vill att analysgruppen ska få lugn och ro att arbeta när den väl är tillsatt. Men innan dess vill jag förtydliga några saker som verkar förvirrande eller vara rena missuppfattningar i den pågående ”debatten”.

Sylvia Schwaag Serger var redan adjungerad professor vid Lunds universitet när rekryteringsprocessen startade och hennes professorskompetens har prövats enligt gällande regelverk. Schwaag Serger har prövats och funnits professorskompetent av sakkunniga. Punkt.

Det är första gången vi har en extern slutkandidat i en prorektorsprocess. Det har inneburit en del administrativa problem som har behövt lösas eller utredas. Hit hör anställningsfrågan. De administrativa hindren har inte lösts med syfte att kratta manegen för en enskild person utan för att kunna rekrytera externa kompetenser till ledningsuppdrag vid Lunds universitet.

Styrelsen har bett Ekonomihögskolan att ta fram förslag till rektor att kalla Schwaag Serger som professor. Detta har jag nu gjort i enlighet med gällande regelverk och med motiveringen att hon är en person som är viktig för lärosätet.

Jag har inte varit med i beredningsgruppens arbete och de har arbetat med integritet. Men jag är säker på att det fanns många kvalificerade kandidater till uppdraget som prorektor. Dock kan jag inte påstå att jag har upplevt ett stort intresse för uppdraget när det ledigkungjordes. Med tanke på att man inte behöver vara professor för att komma ifråga som prorektor innebär det att vi hade kunnat ha tusen(tals) potentiella sökande. Det hade vi inte. Det var heller inte många, så vitt jag vet, som förordade lämpliga kollegor genom nomineringar. Flera som har fått frågan har också tackat nej.

En rekryteringsprocess innebär att endast en i slutänden kan få uppdraget och det torde stå klart även för dem som menar att många andra borde vara kvalificerade för uppdraget.

I en rekryteringsprocess är det naturligtvis bra om man kan vara så transparent som möjligt. Samtidigt måste vi värna kandidaternas integritet och lita på att beredningsgruppen, efter att de har tittat på – inte bara de formella kompetenserna, utan även de andra och likväl viktiga sakerna såsom kompletterande bakgrund, drivkrafter eller vad det än kan vara som inte står på pappret – har tagit fram sina mest lämpade kandidater. Det är inte rimligt att de kandidater som släppts på vägen ska behöva schavottera offentligt kring vad som setts som deras styrkor och mindre starka sidor. Jag ber om att visa respekt för alla modiga och förträffliga individer som ställde sig till förfogande i processen. Och dessutom vill jag rikta ett stort tack till er som gjorde det!

Slutligen: Sylvia är en utmärkt person. Majoriteten av Universitetskollegiet röstade för henne. Universitetsstyrelsen stöder Sylvia, vilket även ledningsgruppen gör. Och trots förbehåll mot den process som förevarit hälsar samtliga dekaner henne välkommen som prorektor.

Torbjörn

Allmänt Kommentarer inaktiverade för Skilj på vägen och målet