Det finns flera väsentliga berättelser kring de mänskliga kvarlevor som finns förvarade på Lunds universitet och som förvaltas av Historiska museet. På fredag kommer en av dessa kvarlevor, skallen från en anonym man med samiskt ursprung, att begravas i Arjeplogs församling. För Lunds universitet är det en högtidlig och viktig dag då vi kan bidra till den försoningsprocess som ett återlämnande av kvarlevor kan innebära. Människor får tillbaka sina förfäder och möjlighet att återbegrava dem värdigt. Lunds universitet har vid tidigare tillfällen överlämnat kvarlevor till Australien och Nya Zeeland samt kraniet av en man till judiska församlingen i Malmö.
Jag slås av de ojämlika villkor som gömmer sig i berättelsen bakom det nu aktuella överlämnandet. Hur vi vet en hel del om personen som skänkte kraniet till universitetet på 1850-talet. Vi vet att han var medicine doktor, provinsialläkare och hette Erik Magnus Waldenström. Han hade kontakter med dåtidens vetenskapsinstitutioner och han har lämnat spår efter sig i arkiven.
Vem mannen från Arjeplog var och hur hans kvarlevor hamnade i Waldenströms händer vet vi däremot inte. Skallen förmodas komma från en plundrad grav och något namn eller närmare beskrivning av mannen finns inte. Att vi 170 år senare kan bidra till att han återbegravs och får ett värdigt avslut känns självklart. Det är en fin ceremoni som Arjeplogs sameförening och Svenska kyrkan har planerat och från universitetet deltar vi på den med en liten delegation.
Inför den återlämning och återbegravning som nu sker har Historiska museet utrett, dokumenterat och sammanställt allt hittills känt material som kan bringa klarhet kring de totalt åtta samiska kvarlevorna i universitetets samling; var de kommer ifrån, hur de har hamnat i samlingen samt vilka eventuella uppgifter som finns om dem i olika arkiv. Detta material ska också tjäna som underlag om det kommer fler förfrågningar om återlämningar. För Lunds universitet har det varit viktigt att begäran om återlämning ska kunna hanteras både rättssäkert men också skyndsamt.
Alla institutioner som har samlingar med mänskliga kvarlevor har inte bara ett stort ansvar att medverka till den försoningsprocess som ett återlämnande kan innebära. Vi har också ett stort ansvar att berätta om samlingarna med mänskliga kvarlevor för att synliggöra dåtidens samhälls-, vetenskaps- och människosyn. Vi kan ge röst åt människorna som inte längre kan berätta sin historia. Berättelserna om orättvisa villkor, om övergrepp mot människor och om mörk vetenskapshistoria verkar heller aldrig bli inaktuella. Runt om i världen kränks även idag mänskliga rättigheter och rasistiska ideologier sprids. Att samla in urfolks kvarlevor på 1850-talet handlade om att odla myten om att det finns olika mänskliga raser och att de kan kopplas till olika egenskaper. Som modern akademi har vi ansvar att förhindra att dessa idéer får ytterligare fäste i vår tid.
Erik
Läs mer om de samiska kvarlevorna på Historiska museets webbplats: