Supervalåret 2024, året då rekordmånga människor på jorden har gått till val under ett och samma år, börjar gå mot sitt slut. Kulmen på detta år får väl sägas vara det amerikanska presidentvalet. Många med mig har följt valet minutiöst med vetskapen om att de vägval som kommande president Donald Trump tar och de samarbeten som USA väljer eller väljer bort påverkar såväl världens ekonomi, geopolitik och säkerhet – och vår sektor. Hur den kommande amerikanska mandatperioden kommer att arta sig står ännu skrivet i stjärnorna och analysen får vänta. Baserat på de senaste årens utveckling i USA ser jag dock risk för att USA bli ett svårnavigerat land framöver med stora skillnader och spänningar mellan olika stater och deras universitet.
Betydligt mindre medial bevakning än det amerikanska valet har årets EU-val fått. Varför denna ojämlika bevakning av och till synes svala intresse i Sveriges offentlighet för vad som pågår i EU är värt att notera och fundera på, eftersom EU:s och dess medlemsstaters (inte minst i förhållande till USA och Kina) vägval är minst lika viktiga för vår framtid.
Efter valet i juni 2024 klubbade Europeiska rådet sina prioriteringar i EU:s strategiska agenda för 2024–2029. Den bildar underlag för EU-kommissionens politiska prioriteringar för mandatperioden. Agendan är uppbyggd kring tre pelare: Ett fritt och demokratiskt Europa, Ett starkt och säkert Europa samt ett blomstrande och konkurrenskraftigt Europa. Geopolitiska förändringar, säkerhet och global konkurrens om nya teknologier genomsyrar prioriteringarna.
I september presenterade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sina föreslagna kommissionärer tillsammans med deras respektive portföljer. I denna och nästa vecka håller Europaparlamentet utfrågning av samtliga föreslagna kommissionärer. Det finns flera portföljer som kommer att påverka sektorns verksamhet och de överlappar delvis varandra.
Bulgariska Ekaterina Zaharieva föreslås ansvar för nystartade företag, forskning och innovation. Rumäniens Roxana Mînzatu föreslås det exekutiva viceordförandeskapet med portfölj för människor, kompetens (skills) där utbildning ingår samt beredskap. Exekutiva viceordförande Henna Virkkunen från Finland föreslås ansvar för tekniksuveränitet, säkerhet och demokrati. I denna portfölj ingår även digitala och nyskapande teknologier såsom AI. Värt att notera är också att EU för första gången avsätter en kommissionär som har försvar i sin portfölj tillsammans med rymdfrågor. För detta har Litauens Andrius Kubilius föreslagits.
EU:s nuvarande ramprogram för forskning och innovation, Horisont Europa, gäller fram till 2027. I mitten av nästa år planerar kommissionen att lägga fram förslag till påföljande ramprogram, FP10. Ytterligare faktorer som kommer att påverka FP10 är hur EU:s långtidsbudget för 2028–2034 kommer att utformas och med tanke på att ökat försvar och säkerhet har kommit högt upp på EU:s agenda är det inte omöjligt att resurser kommer att allokeras dit. Å andra sidan har EU också stort fokus på konkurrensförmåga och under utfrågningen av den förslagna kommissionären Zaharieva uttryckte hon en vilja att sätta forskning och innovation i hjärtat av EU:s agenda för ökad konkurrensförmåga. Det är en retorik som känns igen även från Sveriges regering. När regeringen i september presenterade sina ”Framtidsinvesteringar och tillväxtreformer för ett rikare och tryggare Sverige” var forsknings- och innovationspropositionen en del i detta paket.
För exakt 30 år sedan, i november 1994, röstade svenskarna med en knapp majoritet ja till ett medlemskap i EU. Detta uppmärksammar Centrum för Europaforskning under en eftermiddag den 13 november. Hur EU-medlemskapet har bidragit till att forma det Sverige vi ser idag och hur trettio års europeisering av universitetet märks kommer ett antal namnkunniga paneler att diskutera.
Erik