Det här blir en höst av väntan som det verkar. Väntan på en ny regeringsbildning och därmed väntan på att nästa års budget ska presenteras. Senast den 12 november ska budgeten lämnas över till riksdagen och alla vi, som gärna vill planera för verksamheten, får bida vår tid och räkna med fler poster i vårändringsbudgeten i stället.
I veckan har rektor fattat beslut om att tilldela tre personer universitetets finaste utmärkelse – guldmedaljen. Medaljerna kommer att överlämnas vid årshögtiden i januari. Dessa medaljer ger en tankeställare så god som någon över hur långsiktig forskning är och därmed hur långsiktig forskningsfinansiering behöver vara. De belyser också hur forskning, när den fungerar som bäst, bygger på att dela med sig av kunskap och rön.
Vi har sett stora och i många fall riktade satsningar på forskning och innovation i innevarande forsknings- och innovationsproposition. Det har varit viktiga satsningar på de strategiska forskningsområdena hälsa, life science och AI, kvantforskning, avancerade material, polarforskning, krisberedskap och totalförsvar, brottslighet och skola. Vi ser även stora satsningar på excellenskluster inom banbrytande teknik vars syfte är att ”markant stärka Sveriges förmåga att bedriva forskning och teknikutveckling inom så kallad fundamental artificiell intelligens (AI) på den internationella forsknings- och innovationsfronten”.
Goda ansatser förvisso men med facit i hand, nu när vi ser hur enormt mycket tid och energi som lärosätenas forskare lagt ner för att söka medel ur dessa riktade och projektinriktade satsningar, behöver nog en viss kursändring ske. Om inte, riskerar Sverige att förlora sin bredd och långsiktiga uppbyggnad av forskning och kunskap. Jag och mina rektorskollegor i SUHF:s presidium har därför skrivit en debattartikel i Curie med en önskan om just en kursändring: ”Det är dags att säga det tydligt: utan stärkta basanslag kommer Sverige inte att kunna kombinera spets och bredd. Vi riskerar att bygga ett forskningssystem som glänser på ytan men saknar den grund som gör verklig förnyelse möjlig.” Min önskan är att den regeringen som bildas i höst, vilken den nu blir, behöver ta detta budskap med sig inför kommande budgetar och propositioner.
De tre personer som kommer att tilldelas guldmedalj har alla bidragit till att möjliggöra verklig förnyelse till nytta för såväl akademin som samhället i stort.
Mikael Dolsten hedras för sin långa karriär som läkare, forskare och senare forskningschef inom läkemedelsindustrin där han bland annat haft en ledande roll i det globala svaret på covid-19-pandemin, där utvecklingen av mRNA-vaccin bidrog till att rädda miljontals liv.
Karl Johan Åström har lagt grunden för en forskningsmiljö inom reglerteknik vid LTH som kom att räknas till världens främsta. Åström har dessutom spelat en central roll som akademisk ledare och som drivande kraft bakom utvecklingen av civilingenjörsprogrammet i datateknik. Hans insatser fortsätter att påverka generationer av forskare, studenter och ingenjörer världen över.
Ebba Fischer är tidigare ordförande för Crafoordska stiftelsen. Under de 18 år som hon ledde arbetet med både långsiktighet och höga kvalitetskrav delade stiftelsen ut runt 1,9 miljarder kronor i bidrag till främst Lunds universitet men också till ungdomsverksamhet, idrott, kultur och humanitära insatser. Crafoordpriset är ett mycket prestigefyllt pris, inte minst för ämnen som inte tilldelas Nobelpris.
Guldmedaljen är ett stort och varmt tack för dessa värdefulla insatser! Och håll utkik framöver i Lunds universitets kanaler där mer om dessa inspirerande personer kommer att presenteras.
Erik