Jag har nyligen kommit hem från Tallin där jag deltog i den återkommande nordisk-baltiska rektorskonferensen. Det övergripande ämnet denna gång var ganska givet: akademins internationella samarbeten i tider av förändrad geopolitik, ett försämrat säkerhetsläge i Europa och i tider då motkrafter och politisk press på universiteten ökar globalt. Hela sektorn i alla nordiska länder arbetar intensivt med och intresserar sig för dessa frågor. Jag presenterade ett nationellt och ett lokalt initiativ – nämligen hur flera av de svenska lärosätena samarbetar inom Campus Totalförsvar och hur man genom det tar vara på den ukrainska akademins erfarenheter under det pågående kriget. Jag presenterade också Lunds universitets satsning på LUPREP, Centrum för beredskap och resiliens. Presentationen gav något delade reaktioner bland mina nordiska och baltiska kollegor – dels beundran över att vi har kommit långt i frågorna men några reagerade också med sund skepsis: håller de svenska lärosätena på att bli försvarsuniversitet?
Jag är inte orolig för att Lunds universitet håller på att bli ett forskningsinstitut åt försvaret. Men det är viktigt att hela tiden hålla diskussionen om universitetets roll och särprägel levande. I EU arbetas just nu nästa långtidsbudget samt det kommande ramprogrammet för forskning och innovation (FP10) fram. Det vi vet så här långt och i ett tidigt skede av förhandlingarna är att FP10 verkar tätt integrerat med europeiska konkurrenskraftfonden. Den har som mål att stärka Europas konkurrenskraft genom att investera i strategisk teknik och driva den gröna och digitala omställningen. Det innebär att traditionell forskningsfinansiering framöver i högre grad kan komma att styras av industriella och strategiska, marknadsorienterade mål.
Lägg därtill att EU-kommissionen vill satsa mer på säkerhet och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har uttalat att EU behöver bygga fler broar mellan de civila och militära domänerna. Man ska också komma ihåg att många av de kritiska komponenterna som behövs i försvaret är produkter med dubbel användning (har både civil och militär applicerbarhet): halvledare, mjukvara, AI, satelliter, molntjänster med mera. Det förs just nu en livlig diskussion i EU och i vår egen sektor hur man ska hantera forskningsfinansiering och samarbeten med produkter med dubbel användning. Denna diskussion är svår och har inga enkla svar men det som skiljer ett forskningsinstitut från ett universitet är att ett universitet är öppet och tar emot en mängd studenter och inte sällan har löst anknutna medarbetare. Denna öppenhet och rörlighet av idéer och människor är en av universitetets styrkor och i detta ligger också en stor del av innovationskraften.
Forskning och innovation får inte enbart ses som ett redskap för EU:s konkurrensförmåga och som en galopperande häst i den teknologiska kapplöpningen mellan EU, Kina och USA, som både görs av ekonomiskt-, och försvarsintresse. Även den innevarande forsknings- och innovationspropositionen tar fasta på denna kapplöpning och sätter stort hopp till svensk forskning och innovation på teknikområdet. Det görs genom stora satsningar på STEM – naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, både vad gäller utbyggnad av utbildningar men också exempelvis genom stora satsningar på bl.a. excellenskluster för banbrytande teknik.
Klustren är tänkta att bli ledande inom strategiska banbrytande teknikområden som ska stärka kompetens och konkurrenskraft i svenskt näringsliv. I somras utlyste Vetenskapsrådet (VR) ett planeringsbidrag för forskare som vill etablera excellenskluster inför den kommande utlysningen. Givet Lunds universitet många styrkor inom material, nano, medicin med mera har vi stora möjligheter att bidra till excellenskluster inom banbrytande teknik. Universitetets forskare skickade in 30 ansökningar (flest av alla lärosäten) och VR har beviljat åtta av de 40 s.k. nätverksbidragen för planering till Lunds universitet om totalt 9,6 miljoner kronor. Grattis alla som fått detta planeringsbidrag och det ska bli mycket spännande att följa denna resa mot excellenskluster. De som fått nätverks/planeringsbidraget har fram till mars nästa år på sig att beskriva hur deras respektive område kan bli bas för ett framtida excellenskluster. Baserat på de rapporter som inkommer väljer VR sedan ut ett antal områden som kan bli ett sådant kluster. Varje kluster kan få runt 40 miljoner kronor per år under tio år.
Så styrkan inom ny banbrytande teknik finns vid Lunds universitet – och den ska vi självklart konkurrera med. Men vi ska också vara uppmärksamma så att nyfikenhetsbaserad grundforskning inte trängs ut av dagspolitiska agendor, vare sig i EU eller i Sverige.
Erik