Valrörelsen inför den 11 september verkar något yrvaken men börjar nu så smått ta fart. Om jag får döma av valrörelsen hittills handlar den om det som den brukar handla om: plånboksfrågor, skola och sjukvård. I år även stort fokus på energiförsörjning, säkerhet, brottsbekämpning, invandring och integration.
Jag ska inte på något sätt undervärdera inrikespolitiken. Den är även viktig för universitets- och högskolesektorn trots att sektorn i valrörelser brukar få förvånansvärt lite utrymme med tanke på den stora sektor som universitet och högskolor utgör. Samtidigt är Sverige är helt beroende av vad som händer i världen. Kanske hade det därför varit önskvärt med mer utrikespolitisk analys i inrikespolitiken? Hur ska Sverige ta sig an de globala frågorna som klimatförändringar, hållbarhet, pandemier, digitalisering, ny teknik, demokrati, geopolitiska förflyttningar?
Universiteten kan göra stor skillnad i alla de viktiga frågorna för Sveriges framtid. Vi står för en betydande del av den kunskapsproduktion som behövs. Det handlar om utbildning, forskning och innovation för den omställning (grön, teknisk, digital) som står för dörren. Detta kommer att genomsyra vårt samhälle på alla plan under kommande decennier och där hade jag gärna sett mer politisk vilja och riktning. Sverige har en kunskapsbaserad ekonomi och konkurrerar i världen med innovation och spetskompetens. Och för att t.ex. lösa energifrågan som blivit mer akut i kölvattnet av Rysslands krig i Ukraina krävs omställning och forskning och innovation.
Inga av de globala frågor som universiteten (och Sverige och världen) brottas med har snabba lösningar och löses inte från ett riksdagsval till ett annat. Därför behövs långsiktig och uthållig forsknings-, innovations- och utbildningspolitik, över partigränser, över departementsgränser och över mandatperioder. För att maximalt kunna nyttja de stora forskningsinfrastrukturer som bl.a. finns här i Lund – ESS och MAX IV behövs till exempel finansieringssamarbete mellan näringsdepartementet och utbildningsdepartementet.
Vid Lunds universitet bedrivs en stor del av forskningen i samarbete med kollegor runt om i världen. När Ryssland startar krig i Ukraina och när världens ekonomiska stormakter USA, Kina och Indien intar nya positioner, ställs Sverige och Europa inför nya avväganden, säkerhetsmässiga men också strategiska. Rörelserna påverkar ekonomi och energitillgång. Vi ser länder där demokrati saknas eller är på nedgång ta kliv framåt på världsarenan. Det gäller utbyggnad av infrastruktur, det gäller geopolitiska förflyttningar, men det gäller också kunskapsproduktion. Kina är idag världens största kunskapsproducerande land, en förflyttning som skett under bara ett par decennier.
Det finns oroväckande politiska strömningar i världen som även påverkar akademin. Demokratin är på nedgång i flera länder –oberoende media, oberoende rättsinstanser och akademisk frihet minskar i länder som går i auktoritär riktning. En akademi fri från politisk detaljstyrning av forskningsanslag och utbildningsinnehåll är en viktig pelare i ett demokratiskt land. En hög grad av organisatorisk autonomi för akademin borgar för att hela samhället och dess institutioner kan utforskas och granskas.
Oavsett hur det går i valet önskar jag att den politiska viljan riktar in sig på att öka universitetens självstyre, satsar på ökade basanslag, ger långsiktig och hållbar finansiering till forskningsinfrastruktur, forskning och innovationskraft. Utbildningsanslaget behöver höjas så att det står i proportion till det uppdrag som universiteten har. Universitetet har fått ett växande ansvar i att vidareutbilda personer som behöver kompetensutveckla sig senare i livet. Om inte utbildningsanslagen ska urholkas ytterligare och göra det svårare för unga personer att komma in på utbildningar när de nya kategorierna av sökande väntas behöver det synas i kommande budgetar.
Erik