I somras trädde en förändrad utlänningslag i kraft och som visade sig få stor påverkan på internationella doktoranders och forskares möjligheter att få permanent uppehållstillstånd i Sverige. Detta är en grupp som i allmänhet och särskilt i början av sin karriär har olika tidsbegränsade anställningar inom eller utanför akademin och försörjningskravet på 18 månader som Migrationsverket ställer riskerar att bli mycket svårt att uppfylla.
Inom SUHF, Sveriges universitets- och högskoleförbund, har vi arbetat intensivt för att uppmärksamma regeringen på de negativa konsekvenser som lagändringen för med sig. Vi har också velat tydliggöra att Migrationsverket tolkar försörjningskravet onödigt hårt.
Lärosätena, Lunds universitet utgör inget undantag, har sedan lagändringen trädde i kraft kontaktats av oroliga doktorander och forskare som räknat med permanent uppehållstillstånd. Denna oro är befogad och lärosätena delar den. Vi behöver högutbildad arbetskraft i Sverige och det verkar inte bättre än att remissförfarandet har varit bristfälligt och att lagändringen kommit till utan tillräckliga konsekvensanalyser för gruppen forskare och doktorander.
I september skickade SUHF, Sveriges universitets- och högskoleförbund, en skrivelse till fyra av regeringens ministrar. I denna påpekade SUHF det mest akuta, nämligen att lagändringen tillämpas retroaktivt. Vi krävde således att Migrationsverket skulle ändra sin praxis vad gäller försörjningskravet för de ärenden som kom till Migrationsverket före den 20 juli 2021. Detta eftersom öppna ärenden om permanent uppehållstillstånd som kommit in under tiden då andra krav gällde, behandlas enligt den nya lagstiftningen.
Därefter har SUHF ytterligare djupdykt i hela lagstiftningsprocessen. Vi har velat kartlägga effekterna av lagändringen och Migrationsverkets tolkningar av försörjningskraven men SUHF har också velat uppmärksamma politikerna på bristerna och de negativa konsekvenserna som de nya kraven för att få permanent uppehållstillstånd för med sig. Nu följs den första skrivelsen upp med en djupare analys, statistik och konsekvensbeskrivning och denna utförligare skrivelse har skickats till regeringen.
SUHF vill belysa att lagstiftningsprocessen är belastad med allvarliga brister, kanske allvarligast att remissförfarandet gick mycket fort och att få lärosäten ingick som remissinstanser. SUHF ser att doktorander, forskare och medföljande till dessa grupper behöver undantas från de särskilda försörjningskraven eller att Migrationsverkets definition av 18 månaders anställning från att beslut fattas i ärendet ändras. Vidare föreslår SUHF också att lagstiftningen ändras så att alla typer av arbeten inklusive studier kan räknas in och lämpligt tillstånd kan sökas inifrån Sverige om man har ett jobbsökartillstånd, inte bara arbetstillstånd för arbete.
Inom SUHF följer vi nu utvecklingen noga och hoppas på att regeringen och Migrationsverket tänker om – och tänker rätt. Det kan inte vara meningen att ett land som Sverige som är en kunskapsnation försvårar för högutbildade personer att stanna och verka i Sverige. Värt att notera är att närmare en tredjedel av doktoranderna vid svenska lärosäten kommer från länder utanför EU/EES. Under 2017 till 2020 ansökte något fler än 2000 doktorander om permanent uppehållstillstånd och 87 procent beviljades. Under samma period ansökte närmare 1300 medföljande vuxna och barn om permanent uppehållstillstånd. Dessa personer är en enorm tillgång för Sverige och för att vi ska kunna fortsätta att vara en internationellt konkurrenskraftig kunskapsnation.
Precis nyligen släppte Svenskt näringsliv en rapport ”Utländska masterstudenter och doktorander lämnar Sverige – problem och hinder för internationell spetskompetens att stanna i Sverige”. Den ger en mycket bra bild över varför Sverige behöver attrahera, rekrytera och behålla spetskompetens, hur frekvent det är att utländska masterstudenter och doktorander stannar och vilka problem och hinder som gör att studenterna lämnar. Förändringarna i utlänningslagen är ett av hindren. Komplicerade regelverk, låga lönenivåer, brist på kontakter och för lite stöd på väg ut i arbetslivet är andra hinder som rapporten tar upp.
Det är nu viktigt att vi fortsätter lyfta dessa frågor och att akademin, näringslivet och politiken tar ansvar för sina delar enskilt och tillsammans. Förutsättningarna för internationell spetskompetens som vill verka i Sverige måste förbättras.
Erik