Den här arbetsveckan kan jag för min del sammanfatta med: hur ser framtiden ut för lärosätenas konkurrenskraft i Sverige, Europa och internationellt? Idag ska jag och andra sektorsföreträdare delta i en hearing som utbildningsminister Mats Persson kallat till för att höra sektorns tankar inför EU:s kommande ramprogram, FP10. Dessförinnan har jag deltagit två dagar i Europe Universities Summit som arrangerades av Times Higher Education i Bremen. Bland annat satt jag i panelen för “Partnership models to encourage innovation and improve effectiveness and impact”. Låt mig återkomma till konferensen längre ner.
EU:s nuvarande ramprogram för forskning och innovation, Horisont Europa, gäller fram till 2027. I mitten av 2025 planerar kommissionen att lägga fram ett förslag till påföljande ramprogram, FP10. I år hålls val i EU och när det är dags att lägga fram ett nytt förslag till FP10 har ett nytt Europaparlament och en ny kommission tillträtt. Ytterligare faktorer som kommer att påverka FP10 är hur EU:s långtidsbudget för 2028–2034 kommer att utformas.
För Sverige som helhet och för Lunds universitet är det naturligtvis mycket angeläget att vi står oss i den europeiska konkurrensen, även i kommande ramprogram. Finansieringen från EU är viktig bland annat för att Lunds universitet ska kunna bedriva excellent forskning och ett ERC-anslag kan omvänt ses som ett bevis på att forskningen håller högsta klass, inte bara i Sverige utan också i EU.
Horisont Europa är uppbyggt kring tre pelare: I) Vetenskaplig spetskompetens, II) Globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft samt III) Ett innovativt Europa. Lunds universitets forskare är särskilt framgångsrika inom den första pelaren. Ett färskt exempel på det är de två ERC Advanced Grants som alldeles nyligen tilldelades Lundaforskarna Raimund Muscheler och Thomas Pugh. ERC Advanced Grants är ett av EU:s mest prestigefulla anslag.
Universitetet ser däremot att fler ansökningar behöver beviljas inom pelare II och III vilket kräver både tvärvetenskapliga samarbeten och ökad samverkan med externa aktörer. Därför har universitetet nu gjort en extra satsning om 700 000 kronor för att stärka forskningsansökningar i dessa två pelare.
Tvärvetenskapliga samarbeten och samverkan med externa aktörer kommer med all sannolikhet att vara minst lika viktiga i FP10. Med de globala utmaningar mänskligheten har att lösa är partnerskap och innovationsförmåga några nyckelfaktorer.
Och just partnerskap inom och utom akademin var huvudtemat på Europe Universities Summit. I Bremen samlades universitet från hela världen, med tonvikt på tyska och nordiska länder och där fanns en hel del mindre eller nyare universitet (och ett inte föraktligt antal privata). Det är intressant att höra hur dessa mindre och nya lärosäten har en något annorlunda fakultetsindelning och hur de arbetar med partnerskap med den industriella sektorn som är tillgänglig för studenterna.
Ett ledmotiv på konferensen (och som känns igen från den svenska debatten) var en önskan om fler ingenjörer – en önskan som finns i hela världen. Samtidigt lyftes också från alla världens hörn att den lokala arbetsmarknaden ibland har svårt att acceptera att den rekryteringsbas man efterfrågar är internationell.
I det avseendet skulle jag vilja påstå att akademierna har serverat ett smash-läge – det finns en mobil ingenjörskader som Europa har attraherat till masterutbildningar och som PhD:s – men det är till slut industrin som måste slå in matchbollen och rekrytera denna kompetens. Det är giltigt i Sverige, men i än högre grad i många andra länder.
Det går inte att undkomma AI som upptog en stor del av konferensens sessioner. Särskilt tankegods bjöd Serg Bell på. Han, en rysk fysiker som verkat i Singapore sedan 90-talet som entreprenör, investerare och tänkare, menade att mycket kunskap bygger på repetition. Om mänskligheten ska bli mer effektiv måste kunskap serveras i nya format som är lättare att komma ihåg, menar han.
Däremot har människans hjärna en stor fördel i att den kan glömma (systematiskt rensa ut sådant den kommit fram till är fel eller ointressant). Och att inte kunna glömma är datorernas stora akilleshäl, menar Bell. Denna oförmåga innebär att även felaktigheter ligger kvar för exempelvis chattrobotar att baka kaka på. Det här kommer att leda till en allt större ”kunskapsnedsmutsning” vilket blir en stor utmaning för samhället, och om Bell har rätt, ser jag att det även kan komma att utmana universitetens verksamhet.
Sist vill jag avsluta med något som Lunds universitet kan var mycket stolt över (jag blev det). Michiel Scheffer, styrelseordföranden för European Innovation Council, EIC, nämnde Lunds universitet i sitt öppningsanförande på konferensen som ett exempel på universitet som arbetar innovativt. En ros till alla medarbetare, studenter och partners till universitetet!
Erik