Denna sista septembervecka har jag varit långt borta, i bokstavlig mening. I bildlig mening har jag varit på välbekant hemmaplan. Årets Times Higher Education World Academic Summit har hållits i Sydney och bjudit på ett smörgåsbord av sessioner i ämnen som upptar universitet över hela världen just nu.
I Presidents’ Forum diskuterades bland annat utmaningar i att samverka utan att universitet bryter mot grundläggande akademiska principer. Dessutom diskuterades hur öppenhet och yttrandefrihet kan förenas med en inkluderande och respektfull dialog, men också var gränsen går mellan aktivism och universitetens ställningstagande i samhällsfrågor utifrån ett kunskapsbaserat sätt. Sist men inte minst hur universitet över hela världen kan fortsätta vara i kontakt och sträva mot att utbilda världsmedborgare (vilket exempelvis Humboldt uttryckte som ett ideal) i en tid med ökade geopolitiska spänningar, ökad betoning av nationell suveränitet och därmed strängare säkerhetsbedömningar av internationella samarbeten inom forskning och utbildning. Samarbeten mellan det som i brist på bättre benämningar kallas Det globala nord och Det globala syd lyftes fram som mycket viktiga.
Flera olika sessioner ägnades åt nya sätt att analysera forskningen vid världens lärosäten utöver det sedan länge etablerade måttet citeringsgenomslag (Citation impact) för att tränga djupare in i hur olika universitet fungerar. Kanske kommer dessa nya analyser Research strength, Research excellence och Research influence att vara standard om några år. En pilotanalys av lärosätenas interdisciplinära forskning presenterades. Här är det inte främst de etablerade forskningsnationerna som excellerar, utan det är i första hand länder vars akademiska system är på frammarsch. Stora ansträngningar läggs på detta i Kina och Indien, men även Japan.
Över hela världen pågår ett intensivt arbete med att se hur generativ AI kan bli ett hjälpmedel i utbildningar, men i ännu högre grad vad våra utbildningar bör innehålla för att tillgodose medborgarnas behov i framtiden. Vissa menar att universitetsutbildningar i alltför hög grad går ut på att förstå tiden fram till nu, medan de framför allt borde vara inriktade på att ge redskap för att hantera en framtid som nog kommer att vara både oförutsägbar, osäker, komplex och motsägelsefull.
De framstående universiteten lyfte fram betydelsen av sina samlingar, museer och konstnärliga aktiviteter. Men, avsikten är att gå vidare och koppla det konstnärliga till företags- och nationalekonomi, naturvetenskap, medicin och ingenjörsvetenskaperna. De mest avancerade arbetar genomtänkt med Object-based learning. Här har Lunds universitet redan fått upp farten rejält, inte minst tack vare att vi har en Konstnärlig fakultet och det framstående Skissernas museum. Till dessa kan fogas samverkansprojektet inom kulturella och kreativa näringar. Att en av Lunds universitetets vicerektorer har kultur i sin portfölj är helt i linje med hur de mest framstående universiteten i världen arbetar.
En mycket intressant session handlade om att analysera vad som kännetecknar framgångsrika universitet, speciellt sådana som flyttat fram sina positioner under det senaste decenniet. Sådant som betonades var att ämnen (inom såväl utbildning som forskning) måste ha en viss kritisk massa för att kunna nå upp till internationell nivå. För ett fullskaligt universitet som Lunds är det här en mycket viktig diskussion: bredden är en stor tillgång – om de funktionella delarna har den nödvändiga kritiska massan. Det läggs stor vikt på betydelsen av vassa och kostnadseffektiva stödfunktioner för forskning. Rörelsen går mot mer konsoliderat och högspecialiserat forskningsstöd. En tredje viktig diskussion var den om hur centrumbildningar av olika slag bör hanteras. Dessa kan ha en vitaliserande effekt, men anknytningen till en hemmafakultet ger den stabilitet som möjliggör den eftersträvansvärda dynamiken med nya centrumbildningar som ersätter de som börjar bli etablerade.
Själv bidrog jag i en av de stora sessionerna om samverkan mellan akademi och industri. Hur kan samverkan underlättas, vilka risker ska undvikas och vilka ömsesidiga vinster finns? Av och till blir det i sådana sammanhang nödvändigt att påpeka att akademins uppgift är större än att vara en problemlösare. Tvärtom är det en väl så viktig roll att identifiera problem som ingen tänkt på och att försöka förstå dem. Förstå, förklara och förbättra vår värld och människors villkor som Lunds universitets vision lyder och som också är utgångspunkt för den strategiska plattformen.
Erik