I många år har diskussionen om hur akademisk frihet utmanas i många delar av världen, även i Sverige, förts. Och när till och med några av de starkaste akademiska fästena i världen såsom Harvard nu kämpar för sitt oberoende gentemot den amerikanska federala administrationens politiska direktiv blir det tydligt att akademin inte skrikit mycket för lite ull. Akademisk frihet, liksom tillhörande värden i en demokrati går inte att ta för givet och måste värnas och vaktas.
Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, har genom sin analysgrupp nogsamt kartlagt akademisk frihet i Sverige – och även kartlagt akademisk frihet i Norden genom Tim Ekbergs färska rapport ”Akademisk frihet så in i Norden”.
Några slutsatser från SUHF-rapporterna är: att regeringen behöver ta initiativ för att grundlagsskydda den akademiska friheten samt tillsätta en statlig utredning med uppdrag att lämna förslag som stärker den akademiska friheten. Lärosätenas autonomi behöver bygga på lag och inte på regeringens välvilja och beskydd. Regeringen behöver tydliggöra att skrivningar i högskolelagen om akademisk frihet även inkluderar lärosätenas självbestämmande.
Idag meddelade utbildningsminister Johan Pehrson att regeringen tillsätter en utredning om stärkt akademisk frihet med särskild utredare professor Anna-Sara Lind. Alla initiativ för att stärka den akademiska friheten är välkomna. Men i ljuset av vad som nu händer i USA och det som SUHF i sina rapporter har framfört är jag rädd för att direktivet fokuserar allt för mycket på individuell frihet och för lite på det som verkligen bekymrar oss på djupet– institutionell frihet och lärosätenas självbestämmande.
Den här regeringen har varit fokuserad på det som de upprepat kallar för cancelkultur och påpekar gärna universitetens eget ansvar att stötta forskare som utsätts för hot och hat eller påtryckningar. Men i en tid när universitet i USA slåss mot censur och för sitt oberoende är jag rädd för att utredningen, liksom tidigare utredningar som har gjorts, har något fel fokus. Hot och hat mot forskare och homogena miljöer med lågt i tak är förvisso allvarligt och hotar akademisk frihet, men kan också åtgärdas av universiteten själva i stor utsträckning. För att öka kunskapen om akademisk frihet bland medarbetare på Lunds universitet har t.ex. ett stort och långsiktigt arbete påbörjats och handlar bland annat om att förtydliga universitetets ståndpunkter rörande akademisk frihet.
Men långt värre är att lärosäten kan utsättas för censur eller förhindras att forska och söka kunskap om vissa ämnen av politiska skäl. Är då grundlags- och självbestämmandefundamentet alltför bräckligt kan det gå ganska snabbt att utplåna en fri och självständig akademi. Förhoppningsvis kommer detta problem att adresseras tydligare i den utredning som ministern utlovat längre fram rörande ny organisationsform för lärosätena.
Än så länge denna utredning. I juni 2026 ska den presenteras med förslag på nödvändiga författningsändringar. Vi är många i sektorn som kommer att följa detta arbete med stort intresse!
Erik