I veckan har vi haft det sista styrelsemötet för terminen och som pärlor i ett pärlband har det hållits flera högtidliga examens- och diplomeringsceremonier de senaste veckorna. Studenterna har då fått välförtjänt avslut på sina hårda arbets- och studieinsatser. Den som den senaste tiden har passerat Universitetsplatsen har dessutom sett nästa generation studenter fira av sin gymnasietid med bal på, om inte slottet, så på AF-borgen. Snart går festen in i midsommar och därefter brukar lugnet sänka sig inom akademin. Tid för reflektion och återhämtning.
Innan dess är det dags för många att mötas i Almedalen. Kanske har sektorn aldrig haft så många vägskäl och framtidsspår att diskutera som i år. I EU förbereds just nu det kommande ramprogrammet för forskning och innovation, FP10. Innan jul kom Forsknings- och innovationspropositionen där regeringen tillkännagav stora satsningar på excellent forskning, starka forskningsmiljöer, innovation och internationell konkurrenskraft. Dessa satsningar ska nu tillvaratas och omsättas vid lärosätena. Men satsningar som i allt högre grad inriktas på starka forskningsmiljöer är inte helt okomplicerade. Dels riskeras forskningsbredden, den som kan innehålla fröet till nästa stora forskningsgenombrott eller kunskap om framtidens ännu icke kända scenarier, dels måste lärosäten samverka mellan varandra och med finansiärer samt prioritera för att möta politikens ambitioner. I detta behöver fri forskning värnas och sektorn behöver vara observant på ökad politisk styrning i dess ambition att rikta finansiering mot vissa utpekade miljöer. På Almedalen kommer vi att få tillfälle att diskutera hur vi gemensamt tar oss an regeringens ambition om starka forskningsmiljöer.
Internationell konkurrenskraft och excellens är något som svenska lärosäten enbart kan uppnå genom internationellt samarbete med världens ledande forskningsnationer och lärosäten. Detta har blivit allt svårare i takt med att lärosäten blivit måltavlor för global geopolitik och europeisk säkerhetspolitik. Delning av forskningsdata mellan forskare i olika länder är ett exempel som blivit svårare när protektionism (läs i USA) slagit till. Detta riskerar inte bara forskningssamarbeten utan kan även i förlängningen innebära att exempelvis nya behandlingar av sjukdomar och läkemedelsutveckling eller ny teknik inte kommer medborgare till godo.
På senare tid har flera myndigheter fått i uppdrag att ta fram riktlinjer för ansvarsfull internationalisering och arbete pågår även på lärosätena, inte minst har Lunds universitet länge arbetat med Globalt ansvarsfullt engagemang. Nyligen fick Vetenskapsrådet i uppdrag av regeringen att ansvara för de vägledande nationella riktlinjerna för ansvarsfull internationalisering inom högre utbildning, forskning och innovation. Sektorn har ett stort ansvar att påverka utvecklingen så att inte riktlinjer leder till överreglering som stjälper snarare än hjälper internationell forskning och utveckling. Detta är också ett ämne som kommer att diskuteras i Almedalen.
Under våren har vi kunnat följa utvecklingen i USA och hur Trump-administrationen gått historiskt hårt åt amerikanska lärosäten. Ofta har vi hört svenska politiker säga att amerikanska forskare är välkomna till Sverige för här är den akademiska friheten stor. Men det är en sanning med modifikation. I själva verket bygger de svenska lärosätenas självständighet på en riskkonstruktion som snabbt kan krascha. Det är därför oerhört viktigt att regeringen utreder en ny associationsform för universitet och högskolor som ökar lärosätenas självbestämmande och skyddar akademisk frihet. Att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har gjort gemensam sak i riksdagen för att motarbeta en sådan utredning kan inte tolkas som något annat än att det finns en oroväckande naivitet hos delar av riksdagen kring behovet av att stärka akademisk frihet och lärosätenas självbestämmande. Detta blir en viktig diskussion i Almedalen och som kommer att ledas av Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, som länge uppmärksammat bristerna och riskerna med dagens organisationsform där lärosätena är förvaltningsmyndigheter. Jag och kollegorna Hans Adolfsson och Malin Broberg som utgör SUHF:s presidium skriver idag en debattartikel i Svenska dagbladet om vikten av att en utredning av lärosätenas associationsformen kommer till stånd.
I höstas kom också AI-kommissionens Färdplan för Sverige (SOU 2025:12) och i förra veckan lämnade Lunds universitet sitt remissvar som framför allt kommenterar de delar som berör AI i forskning och utbildning. Att AI (i sin breda definition) är på allas läppar, även i Almedalen, är ingen underdrift och kommer säkert att vara så för ett bra tag framöver, även om universitetets remiss påpekar att AI, beroende på hur det definieras (definitioner är viktiga!), har utvecklats sedan mitten av förra seklet. Under årets Almedalsvecka bjuds på en rad olika seminarier och paneler där AI som verktyg inom exempelvis vård och socialtjänst.
Ytterligare ett stort tema i år handlar om beredskap som en del av totalförsvaret. Här finns både det ”inre perspektivet” – hur Lunds universitet förbereder sin verksamhet om det skulle bli krig, men också det ”yttre perspektivet” där Lunds universitets forskare bidrar med expertkunskap som en del i totalförsvaret.
Jag hoppas på att få många nya idéer och infallsvinklar under denna intensiva sommarvecka som Almedalen alltid är och få träffa många kollegor, samarbetspartners och nya bekantskaper som ger upphov till nya idéer och projekt på eller med Lunds universitet.
Jag önskar en glad sommar!
Erik