Snart fylls campus med studenter igen och det är först då som jag tycker att terminen börjar på riktigt. Ett universitet utan sina studenter är i princip inget annat än ett tomt skal.
Inte desto mindre pågår arbete kontinuerligt under sommaren. I mitten av juli presenterade EU-kommissionen sitt lagförslag för det kommande ramprogrammet för forskning och innovation, det så kallade FP10, som ska gälla för perioden 2028–2034. Det var en lättnad att se förslaget eftersom det består av ett fristående ramprogram.
Tidigt i våras fick sektorn oroande signaler om att de europeiska universitetens verksamheter skulle underordnas det övergripande målet att stärka Europas konkurrenskraft. När Ursula von der Leyen i januari presenterade kommissionens Konkurrenskraftkompassen fanns där inga planer för ett fristående ramprogram för forskning och innovation. Dessa signaler gav upphov till många och snabba initiativ, inte minst inom samarbetsorganet LERU för att skydda forskningens frihet. Det är nämligen i utformningen av ramprogrammet som utbildningens och forskningens frihet börjar genom att forskningsprojekt värderas efter deras inneboende kvalitet och inte primärt efter hur väl de motsvarar de rådande politiska prioriteringarna. De olika initiativen resulterade i det polska EU-ordförandeskapets Warszawadeklaration.
Förslaget från kommissionen innehåller nu alltså ett fristående ramprogram vilket är mycket positivt, givet oron i våras. Den nya strukturen i förslaget bygger på fyra pelare: I) Vetenskaplig spetskompetens, II) Konkurrenskraft och samhälle, III) Innovation och IV) Europeiska forskningsområdet. Det är en enkel och begriplig struktur.
Vissa delar (särskilt i pelare II) kommer att vara kopplade till den nya Europeiska konkurrenskraftfonden (EKF) men detaljerna kring koppling och finansiering är ännu inte tydliggjorda och är något som vi behöver bevaka noga.
Något som också är glädjande är att kommissionen föreslår att budgeten för FP10 dubbleras från dagens cirka 95 miljarder euro till 175 miljarder euro. Hur stor budgeten blir i slutändan beror bland annat på hur budgetförhandlingarna går, även EU:s övergripande långtidsbudget ska klubbas framöver. Men signalerna om ett starkt FP10 är trots allt mycket positiva. Det samma gäller för en stärkt budget till European Research Council (ERC) och till Marie Skłodowska-Curie Actions. Att ERC fortsatt leds av ett oberoende vetenskapligt råd som inte försvagas är av högsta vikt för att bidra till excellent forskning och innovation och något som vi bland annat påpekat i det remissvar som rektor klubbat idag och som ska gå till Utbildningsdepartementet (V 2025/1936).
Lunds universitet är starkast i landet på att hämta hem medel från EU:s ramprogram för forskning innovation och hur det kommande ramprogrammet utformas är viktigt för framtida forskning och innovation, inte bara i Lund utan vid alla europeiska universitet. I sammanhanget är det värt att notera att Lunds universitet har haft sitt mest framgångsrika år någonsin gällande utlysningar från ERC för 2024. Där har vi fått 15 beviljade projekt, tre Advanced Grants, två Proof of Concept, fyra Starting Grants, fem Consolidator Grants och ett Synergy Grant. ERC:s utlysningar för 2025 har också börjat bra med redan två beviljade Proof of Concept Grants och i september väntar vi på nya beslut om Starting Grants.
I höst kommer också mycket att falla på plats och som har koppling till forsknings- och innovationspropositionen. Vi arbetar med de aviserade satsningarna av excellenskluster och Strategiska forskningsområden samt VR:s utlysningar av biträdande universitetslektorat. Jag kommer att återkomma om dessa satsningar framöver. Det finns ett fantastiskt fint och stort engagemang på fakulteterna för att utveckla och ytterligare stärka universitetets förmåga till nyskapande och framtida forskning. Att vi redan lyckas bra visar den goda statistiken från beviljade ansökningar i internationell konkurrens.
Erik