När kontrollen blinkar blå, är det en signal för det säkra. När kontrollen blinkar blå är allt som det ska. Just de textraderna från åttiotalshiten ”Blinkar blå” av Adolphson & Falk kommer upp i huvudet när man läser 2026 års uppdatering av Academic Freedom Index som tagits fram av V-Dem Institute.
Årets rapport borrar särskilt i den institutionella autonomin för världens lärosäten i olika länder vilken i sin tur är grundläggande för att kunna skydda den individuella akademiska friheten. Där återfinns länder som Ungern som började sin stadigt nedåtgående resa från högt rankat inom institutionell autonomi 2009 till en bottenrankning idag. Och Indien som började sin resa neråt från en relativt god position 2012 till lågt rankat 2025. Nämnas kan också Turkiet som sjunkit sedan 2009 och särskilt brant fram till 2017 och där stannat. Men det som är mest slående är med vilken hastighet som USA har rört sig neråt i mätningarna mellan 2020 och 2025 och nu inte är särskilt mycket bättre än de mer autokratiska länderna Ungern och Turkiet. Särskilt brant har det gått utför de senaste två åren. Idag räknas USA inte som stort mer än medel på skalan över institutionell autonomi och där de 2019 fick 3,3 på en fyragradig ”institutionell autonomiskala” men till 2025 tappat 50 procent till 1,7. Utvecklingen har vi alla bevittnat, inte minst sedan 2025, att amerikanska universitet i allt högre grad har satts under politisk press både på delstats- och federal nivå vilket resulterat bland annat i att långsiktiga, stora och federala forskningsanslag har frusits eller upphört, inte sällan med politiska förtecken.
I rapporten är länder med stark institutionell frihet, såsom Sverige, markerade med blått på världskartan. Ju mörkare blå, desto bättre ställt är det med den institutionella friheten. Även USA har varit blått. I V-dems senaste rapport blinkar USA som en ljusröd varningslampa. Med andra ord: att kontrollen blinkar blå kan vara en falsk säkerhet; att utradera demokrati och tillhörande friheter såsom pressfrihet, domstolars frihet och den akademiska friheten kan gå fort. Svenska lärosäten är inte vaccinerade mot en sådan snabb händelseutveckling och därför är det extra viktigt att utredningen om ”En mer ändamålsenlig organisationsform för statliga universitet och högskolor” nu görs och att politiken på allvar ser över hur den akademiska friheten, både den institutionella friheten och individuella friheten, kan stärkas förebyggande.
Rapporten visar att betydligt fler länder har gått bakåt än de som har gått framåt de senaste tio åren vad gäller övergripande akademisk frihet (nio länder har stärkts, medan 50 har gått bakåt). Ser man på den institutionella friheten har elva länder gått framåt medan 43 backat. Ungefär samma förhållande gäller för den individuella akademiska friheten.
Det finns dock hopp om utvecklingen. Flera institutioner i USA, både de akademiska och domstolarna, har stått upp mot de politiska påtryckningarna, vilket visar att det inte är en fullständig återvändsgränd som USA hamnat i utan det finns en möjlig väg att ställa till rätta.
Det har också varit valår i Ungern och det verkar som att ungrarna nu vill se en annan väg än den autokratiska riktningen som Viktor Orbán stått för och som också påverkat den akademiska friheten negativt. Även om det är för tidigt att se vilken eventuell påverkan en ny riktning för Ungern kommer att ha på den akademiska friheten tänker jag att det i alla fall är troligast att det bara kan gå i en riktning nu – uppåt.
Att det under flera år har blivit svårare och mer osäkert för forskare i USA att få långsiktiga anslag för ambitiösa projekt gör att Sverige seglat upp som ett riktigt gott alternativ för välmeriterade internationella forskare, något som var otänkbart för inte alltför många år sedan då USA fortfarande var forskarnas absoluta förstahandsval. Lunds universitet har till exempel fått fantastisk fin respons på den internationella rekryteringskampanj som gjordes i fjol och som nu fortsätter med ytterligare en omgång. Detta har bland annat DN uppmärksammat.
Och med hjälp av en stor satsning av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse kan internationellt ledande professorer rekryteras till Sverige inom life science med fokus på klinisk forskning. Inom satsningen har 205 miljoner kronor avsatts till Lunds universitet villkorat med att universitet/region medfinansierar vissa delar. Det är smått sensationellt att professor David Fenyö efter 34 år i USA nu flyttar sin forskning inom precisionsmedicin till Lunds universitet med hjälp av ett rekryteringsanslag på 50 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Otroligt roligt och vilken utomordentlig rekrytering till Medicinska fakulteteten!
Erik