I mars 2002, närmare bestämt den 22 mars, undertecknades ett väldigt speciellt avtal: att bilda ESS-Scandinavia Consortium. Avtalet tecknades under en ceremoni på Köpenhamns universitet och konsortiet blev avsändare för den skandinaviska intresseanmälan att förlägga ESS, European Spallation Source, till Öresundsregionen – med Lund som främsta alternativ.
Man kan inte låta bli att undra, så här ganska exakt 21 år senare, om någon då kunde föreställa sig vilken framgång det skandinaviska samarbetet skulle bli. Eller vilken betydelse ESS sedan dess har fått för europeisk, nationell och regional utveckling och för samarbete över gränser.
I den långa raden av män som brukar föras fram och hyllas för de framgångsrika förhandlingar och överenskommelser som bidrog till att forskningsanläggningen ESS slutligen kom till Sverige och landade på åkern utanför Lund – finns också viktiga kvinnor – och framförallt en: Boel Flodgren. Det var hon som var rektor för Lunds universitet vid bildandet av konsortiet och det var hon som undertecknade avtalet i Köpenhamn.
Idag, den 8 mars, på internationella kvinnodagen är det henne jag väljer att lyfta, inte bara som förebild för kvinnor utan som förebild för mig som rektor. Boel Flodgrens egen bakgrund är inom en ”torr fakultet” – hon är professor emerita i handelsrätt – men trots att satsningen på ESS låg långt utanför hennes egen akademiska hemmaarena hade hon förmågan att se det strategiska värdet av satsningen.
Boel Flodgren är den enda kvinna som hittills varit rektor för Lunds universitet och den ojämnt fördelade statistiken kan man orda mycket om en dag som denna. Men hon är inte bara den enda kvinnan utan också, vill jag påstå, en av de mest framsynta rektorer vi har haft vid Lunds universitet.
Erik