Historia magistra vitae. Historien är livets lärare, som talaren Cicero sade. Jag kommer att spinna vidare på dessa, hans ord, under promotionen i Lunds domkyrka på fredag (som i år också direktsänds via nätet).
I en värld präglad av global uppvärmning, globala orättvisor, global kräftgång för demokratin och nu ett grymt krig i vår närhet, är det lätt att tänka att den akademiska högtiden promotionen är en ovidkommande rest från förr. Men jag menar att det är tvärtom. Här och nu upplever vi vad våra föregångare stod för, vad vi står för och vad våra efterföljare kommer att stå för – en fri akademi i ett fritt samhälle.
Vår historia och våra traditioner är också viktiga i en föränderlig tid – och alls inget som står i motsats till utveckling och ett arbete för en bättre värld. Jag fick tillfälle att fundera över detta när jag invigde den fina, lilla utställningen ”Lunds universitet – historia och historier” på Historiska museet nu i veckan. Den visar både utvecklingen för Lunds universitet och de centrala delarna av Lund. Det är ingen rakt igenom hyllande bild av universitetet – i utställningen finns både smickrande och mindre stolta ögonblick i Lunds universitets historia.
Helt klart har mycket förändrats genom århundradena och det åskådliggörs i utställningen genom att studenter från olika eror gestaltas. Från början var det en exklusiv skara män – sedermera även kvinnor – som fick tillgång till högre utbildning och idag är universiteten en angelägenhet för de breda folklagren.
Mycket av det som vi ser som symboler för Lunds universitet idag har förvånansvärt få år på nacken – dit hör Universitetshuset och akademisk frihet sprungen ur den Humboldtska idétraditionen.
Annat verkar vara detsamma genom tiderna – såsom politiska motiv, önskemål och förväntningar på universiteten. Och den som tror att lobby är ett nytt fenomen får tänka om, Universitetet tillkom genom sådan: biskop Peder Winstrups vinkaraff sägs ha spelat en viktig roll för att kungen till sist beslutade att ett universitet skulle grundas i Lund.
Jag kan konstatera att Lunds universitet har gått med tiden och förändrats med den: Tempora mutantur nos, et mutamur in illis.
Och vi har alltid landat på fötterna.
Erik