Januari är på många sätt en uppstartsmånad. Nyårslöftena, om det fanns några, börjar omsättas i handling. Man blickar framåt. Man hoppas och tänker att det ljusnar, bokstavligt och bildligt.
Det märks också i sektorn där flera dialogmöten hålls i januari, möten där vi gemensamt ser vad som ligger på bordet nu och ser hur vi gemensamt kan forma framtiden.
På den årliga rektorskonferensen i Steningevik talade gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm med några för regeringen viktiga områden och som har varit genomgående under den senaste mandatperioden: Kvalitet framför kvantitet i utbildning, tillväxt inom STEM, excellent forskning, ansvarsfull internationalisering och akademisk frihet. Hon talade även om det nya uppdraget till lärosätena för att främja användningen av kurslitteratur.
Det årliga dialogforumet mellan lärosätena och forskningsfinansiärerna Vetenskapsrådet, Vinnova, Formas och Forte hade fokus på framtida forskningsfinansiering med utgångspunkt i det kommande europeiska ramprogrammet FP10 med start 2027 samt hur Vetenskapsrådet framöver rullar ut kommande utlysningar utifrån satsningarna i Forsknings- och innovationspropositionen. Det handlar om satsningar på excellenta forskningsmiljöer, banbrytande forskning, excellenskluster för banbrytande teknik samt strategisk rekrytering av biträdande lektorer. För närvarande förbereder Vetenskapsrådet de SFO-ansökningar som lärosätena skickade in i slutet av förra året och i februari stänger utlysningen rörande biträdande universitetslektorat, bularna. För Lunds universitet del är tio internationella forskare aktuella för bulsatsningen och nio av dessa rekryterades under den universitetsgemensamma kampanjen 2025.
För sektorns del är det viktigt att göra sin röst hörd när det kommande ramprogrammet för forskning och innovation, FP10, och den påkopplade Europeiska konkurrenskraftsfonden, EKF, nu utarbetas i EU. Jag menar att Europa måste öka sin innovationskraft och få ännu bättre utväxling på det som redan görs. Europas styrkor är forskningsexcellens, bred grundforskning och internationell samverkan. Den europeiska forskningen håller hög kvalitet och står sig i väl i konkurrens med nya forskningsaktörer som växer fram i Asien, inte minst i Kina. Däremot finns förbättringspotential inom innovation och nyttiggörande. Särskilt behöver Europas kapacitet för att skala upp innovationer till internationellt aktiva företag öka och riskkapitalmarknaden behöver stärkas. Av dessa skäl är EKF viktig men så långt vi har förstått av förslaget finns ett par problem att uppmärksamma: Att finansieringen till forskningen kommer från forsknings- och innovationsprogrammet men regelverket som styr är från EKF. Särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt en föreslagen ny strategisk nämnd som ska bevaka ny teknik. Som förslaget ser ut idag ligger nämndens fokus på säkerhet och försvar. Men detta är inte tillräckligt för att identifiera framtidens forskning och innovation – utan här behövs ett bredare perspektiv.
I stället borde en annan styrmodell tas fram – där ramprogrammet får ansvar för forskning och innovation och huvudsakligen styrs efter vetenskapliga principer. Konkurrenskraftsfonden borde få ett renodlat ansvar för nyttiggörande, uppskalning och kommersialisering. På så vis uppnås en mer snabbfotad styrning som ändå har kraft till stora strategiska grepp.
Jag är också bekymrad över att föreslagen styrmodell leder till mer slutenhet vilket riskerar Europas eftersträvansvärda position som en forskningspart som kan samarbeta med hela världen. Fortsatt öppenhet ger icke-EU länder som Storbritannien, Schweiz, Japan, Sydkorea, Australien, Nya Zeeland och Kanada fortsatt inflytande vilket är viktigt för Europas ställning i världen och för konkurrenskraft. EU bör satsa på strategiska samarbeten med Asien där mycket av framtidens nyskapande forskning kommer att utföras och med Afrika som har stor tillväxtpotential.
Geopolitik och ökade satsningar på säkerhet och försvar påverkar i allra högsta grad universiteten och kommer att göra det än mer framöver. I veckan bjöd Utbildningsdepartementet in 14 forskningsfinansiärer, myndigheter och universitet till ett dialogseminarium om ”Forskningspolitik för civil-militära synergier”.
Hur ser det pågående arbetet inom området ut och vilka möjligheter och utmaningar ser vi i arbetet med civil-militära synergier?
Universiteten kan genom sin forskning ge väsentliga bidrag till Sveriges totalförsvar och militära förmåga samt till kompetensförsörjningen. Från Lunds universitets håll (där vicerektor Per Mickwitz representerade universitetet) lyftes vid forumet bland annat Centrum för beredskap och resiliens, LUPREP, medicin och drönarteknologi i samarbete med de lokala förbanden F17 Kallinge och P7 Revingehed, det strategiska samarbetsavtalet med Saab samt nyetableringar av försvarsrelaterade bolag inom Lund Innovation District.
Men det finns också utmaningar: det ökade fokuset på militär forskning kan försvåra vissa internationella forskningssamarbeten. Det kan röra sig om samarbeten som är viktiga för forskningskvaliteten men som kan anses geopolitiskt problematiska. Även om acceptansen för forskning kopplad till försvar och militär förmåga ökat, är samhället, både det inomakademiska och utanför splittrat i frågan huruvida universitet ska ägna sig åt denna sorts forskning.
Därutöver kräver ökad civil-militär forskning ytterligare förstärkning av lärosätenas säkerhetsarbete och kanske till och med nya byggnader för att klara krav för säkerhetsskyddad verksamhet. Det saknas också idag ett adekvat och transparent forskningsfinansieringssystem som rör dubbel användning.
Det är också viktigt att enskilda forskare har en akademisk frihet att delta eller inte delta i försvars- och militär forskning, vikten av att lärosätena har självbestämmande över sina internationella forskningssamarbeten, att lärosätena gör riskbedömningar i internationella samarbeten och att övriga myndigheter kan bidra med kunskapsunderlag.
Jag kan konstatera att vi lever i en rörlig (och rörig) tid. Som universitet, som land och som allierad inom forskningsgemenskapen i EU och i övriga världen ser jag dock att vi har stora möjligheter att göra skillnad för nuvarande och kommande generationer.
Och låt mig avsluta just med den kommande generationen: Alldeles snart är det dags för Lundakarnevalens upprop där studenter kan skriva in sig som volontärer. I år är det vart fjärde år och i vår är det dags för Celestialkarneval! Ett ljus så gott som något att se fram emot så här i slutet av uppstartsmånaden januari.
Erik