Hur formar man ett universitet över fem, 20, 50 eller 100 år? Går det ens att tänka över flera decennier när världen är så rörlig som den är idag? Vilken forskning kommer att bedrivas, vilken utbildning kommer att ges – finns ens fysiska universitet år 2126?
Längs med spårvagnslinjen från centrala Lund till ändhållplatsen vid ESS, eller om man går till fots från Domkyrkan och Universitetsplatsen, genom campus, hela vägen genom kvarteret Paradis, vidare genom UB-parken och vidare upp längs Sölvegatan genom LTH och vidare till Brunnshög och slutstationen ESS syns åratal av utveckling och utbyggnad. Arkitektur från olika århundraden. Stadsplanering från flera århundraden. Renoveringar över århundranden. Nya funktioner i gamla hus. Nya funktioner i nya hus.
Människor har planerat och människor har byggt. Människor har sett behov och människor har haft framtidsvisioner. Det är en hisnande historisk färd man bjuds på genom Kunskapsstråket i Lund, vare sig man åker eldrivet eller promenerar till fots. Och färden slutar inte på intet sätt här och nu utan fortsätter in i framtiden.
Det är så jag ser på universitetets byggnader. De står här alla som bevis på akademiska framtidsvisioner. De har inte sällan byggts av mod, envishet och framtidstro och i ärlighetens namn med tänjda ekonomiska ramar.
Lunds universitets lokaler kostar. 2025 uppgick lokalkostnaderna till 1, 4 miljarder kronor vilket är 13 procent av universitetets totala kostnader.
Och idag är det mycket kostsamt att bygga nytt eller renovera. Produktionskostnader för nya eller renoverade kvadratmeter påverkas av bland annat höga materialpriser som en följd av pandemi, krig och inflation. Det ger höga hyror, ibland så höga att de inte motiverar en nyetablering.
I det nyaste området Science Village mellan MAX IV och ESS är det av stor strategisk betydelse att universitetet kan etablera verksamheter. De platser i världen som har samma förutsättningar som detta område kan räknas på ena handens fingrar. Därför är det inte bara en angelägenhet för universitetet att dessa förutsättningar tas tillvara utan för hela vår landsända – ja, för hela Sverige. De steg vi tar idag kommer att påverka platsens utveckling i decennier framåt.
Just här på denna plats planeras just nu för en ytterligare etablering. Sedan 2025 har LINXS Institute of advanced Neutrons and X-ray Science sin verksamhet i The Loop. Näst på tur står NanoLab där dess nya skepnad – NanoLab Science Village – planeras bli den tredje stora forskningsanläggningen i området med etablering 2027. NanoLab samlar forskning och utbildning inom bland annat halvledarteknologi, kvantteknik, fotonik och avancerade material.
För de stora etableringar och investeringar som labb och forskningsmiljöer innebär krävs framför allt mod och framtidsvisioner. Men det behövs också säkerhet och kapital för att kunna genomföra dem. Av den anledningen utfärdade rektor nyligen ett villkorat löfte till LTH om en engångsfinansiering upp till 60 miljoner kronor för verksamhetsanknuten inredning och forskningsutrustning i samband med etableringen av nya NanoLab. Det förutsätter att LTH finansierar med lika mycket och Naturvetenskapliga fakulteten med 20 miljoner.
Den senaste tiden har två diskussioner som på olika sätt berör lärosätenas lokaler och lokalkostnader återigen kommit till ytan. Den ena handlar om Akademiska hus som äger omkring 60 procent av landets universitets- och högskolefastigheter. I deras uppdrag ingår att ge avkastningskrav till staten och därmed behöver de sätta marknadsmässiga hyror. Detta får stor påverkan på universitet såsom Lunds, som ligger i attraktiva regioner och som med sin forskning och utveckling attraherar andra aktörer som i sin tur leder till att fastighetsvärden och hyrorna i området stiger. Med höga hyror finns mindre ekonomiskt utrymme till att bedriva kärnuppgifterna utbildning och forskning. Att flytta avancerade labb och forskningsinfrastrukturer till andra, möjligtvis billigare lokaler, låter sig knappast göras.
Mina rektorskollegor på Karolinska Institutet, KTH och Stockholms universitet beskrev nyligen problematiken med Akademiska hus vinstkrav på ett förtjänstfullt sätt i Dagens Industri. Jag är helt enig med dem om att politikerna måste skapa en annan hyresmodell där statens fastighetsförvaltning bidrar till de forsknings- och utbildningspolitiska ambitionerna istället för att stjälpa dem.
Den andra diskussionen handlar om universitetens möjlighet att samla på sig myndighetskapital. Detta myndighetskapital har aktualiserats i samband med att regeringen nyligen tillsatt en utredning ”Utbildning av hög kvalitet som är relevant för arbetsmarknadens och samhällets behov” (Dir 2026:82) och där utredaren ska lämna förslag som kan förbättra uppföljning och kontroll av myndighetskapitalet samt utreda och föreslå styrning av myndighetskapitalets storlek. Både lärosätenas behov av flexibilitet och effektiv resurshushållning ska beaktas i de förslag som utredaren tar fram.
Under de kommande 20–25 åren kommer cirka en tredjedel av universitetets lokalbestånd att förnyas eller anpassas till nya behov. Att kunna samla och behålla myndighetskapital är därför en mycket viktig ventil för ett lärosäte som Lunds och en förutsättning för att vi ska våga utveckla verksamheten även om tidsperspektivet för utveckling är fem, 20, 50 eller 100 år.
Erik