Mitt under pågående pandemi blir det väldigt tydligt hur forskning bidrar till att lösa våra stora, globala samhällsutmaningar. Betydelsen av att forskningsresultat även blir till produkter och tjänster, i detta fall vaccin, kan inte överskattas.
Lunds universitets eget holdingbolag, LU Holding, paraplyet som äger de bolag som mynnat ut från forskning vid Lunds universitet, har med sina runt 100 miljoner kronor i eget kapital blivit en tung aktör i det regionala innovationssystemet. Investeringskapitalet bidrar till framtida satsningar och att flera bolag kan se dagens ljus. Det ligger många års arbete bakom holdingbolagets framgångar och jag som själv har en bakgrund inom medicinsk forskning – som inte sällan följs av en kommersialiseringsprocess – är mycket medveten om hur viktigt det är att vi har ett bra innovationssystem på plats både på Lunds universitet och nationellt.
Nyligen landade en statlig utredning ”Innovation som drivkraft – från forskning till nytta” (SOU 2020:59) och den innehåller många förslag på satsningar på det lärosätesanknutna innovationssystemet. Men det finns flera problematiska förslag i utredningen som riskerar att rasera de välfungerande innovationssystem som redan idag finns, bland annat här i Lund, i Uppsala och Göteborg och på Karolinska Institutet, KI, och Kungliga tekniska högskolan, KTH. Jag och mina kollegor på dessa lärosäten publicerade häromdagen en debattartikel i Dagens Industri (12:e januari) för att uppmärksamma några av de, som vi menar, felriktade åtgärder som utredaren föreslår.
Ett sådant förslag är att ta bort det enskilda holdingbolagets investeringsmandat. Det skulle innebära att själva grunden för landets holdingbolag försvinner vilket är helt förödande för att vi ska kunna bibehålla ett framtida, starkt innovationssystem.
Bakgrunden till förslaget är ett önskemål om att alla landets lärosäten ska ha en likartad modell för finansiering. Det är en god tanke att vi har en rättvis modell, men inte till priset av att nedmontera välfungerande verksamheter. Förslaget är drastiskt och direkt skadligt för Sveriges internationella konkurrenskraft och innovationsförmåga.
I stället borde de holdingbolag som faktiskt fungerar bra förstärkas och de borde få ett uppdrag att stötta de lärosäten som kämpar med att bygga upp en ny och hållbar investeringsverksamhet. Det finns ett antal lärosäten, utöver ovan nämnda, som bedriver framgångsrika verksamheter och som kan vara grund för samarbeten enskilt eller sinsemellan för kraftsamling.
Jag och mina kollegor är också tveksamma till att de föreslagna förändringarna ska bekostas genom omfördelning av medel för forskning och forskarutbildning. Det handlar om närmare tre procent av landets lärosätens basanslag, som är ett betydande belopp. Att urholka anslagen är orimligt i tider då behovet av forskning, utbildning och kunskap spelar en allt större och viktigare roll i samhället.
Erik