Pandemin med dess restriktioner är som en skånsk vinter. Den är långdragen med bitande kyla ena dagen som ersätts med töväder dagen därpå. Nu verkar det dock som att restriktionerna töar för gott efter regeringens besked idag och det är bara att hålla tummarna för att det inte blir ett bakslag med nya varianter av viruset och påföljande nya restriktioner. Regeringen har meddelat att nuvarande restriktioner släpps den 9 februari och det innebär att planerna för att gå våren till mötes med fullt arbete och undervisning på campus åter kan sätta fart. Jag är förvissad om att det kommer att gå smärtfritt med en successiv återgång till normalläge. Vi gjorde ju en generalrepetition i höstas inför att campus öppnade den 1 november och de kommande veckorna är jag säker på att vi kan göra en snabbvariant av det arbetet. Jag ser framför mig att vi kan hälsa den första vårmånaden mars välkommen med fullt hus. Det betyder så oerhört mycket för studenter att kunna leva fullt ut och en stor del av att kunna leva fullt ut är att kunna träffas fysiskt och skapa relationer.
Arbete återstår nu med att se över rektorsbeslut och vilka eventuella vägledningar som kan komma att behövas i vår. Jag kan inte låta bli att citera två rader ur en känd barnvisa av Alice Tegnér och Anna Maria Roos ”Nu får vi gå utan strumpor och skor” och ”Än är det vinter kvar, säger mor.”
Precis så. Otåligt men successivt öppnar vi upp mot våren.
Erik