Den nya regeringen har på flera sätt talat om att Sverige ska vara en kunskapsnation med forskning i världsklass och där internationalisering och internationell konkurrens är viktigt – både i sin regeringsförklaring och i uttalanden och intervjuer från ministern. Det är ett utmärkt utgångsläge för den nyligen påbörjade mandatperioden.
Jag har ofta skrivit om vikten av att vi kan attrahera utländska forskare och doktorander för att stärka Sveriges konkurrenskraft som forskningsnation. I detta finns två delar; dels att vi som universitet kan erbjuda starka forsknings- och innovationsmiljöer, dels att Sverige som nation kan erbjuda goda villkor för forskare som väljer att komma hit så att de stannar med all den kompetens de har med sig och utvecklar under sin tid som doktorander eller forskare.
För akademins del är goda karriärvägar A och O. Dessutom behöver vi ha bra samarbeten med industri, näringsliv och offentlig sektor så att dynamiska miljöer skapas och där forskare kan utvecklas i samverkan. Att stärka och utveckla innovationsdistrikt med tät samverkan mellan flera aktörer är något som Lunds universitet kommer att arbeta mycket med framöver.
Akademin kan inte ensamt se till att spetskompetens kommer till Sverige eller stannar här. Förutsättningarna generellt för internationell kompetens som vill verka i Sverige måste förbättras. I regeringsförklaringen står att ”reglerna för den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen samt utländska forskare och doktorander förbättras för att stärka Sveriges konkurrenskraft som forskningsnation.” Det är ett lovvärt löfte eftersom förändringarna i utlänningslagen som gjordes i fjol försämrade möjligheterna att attrahera kompetens till Sverige. Att inte ge personer som gått en forskarutbildning uppehållstillstånd är t.ex. kontraproduktivt.
Därutöver behöver regeringen se till att satsa på hela innovationsekosystemet för att bibehålla internationell kompetens inom viktiga områden såsom framställning av framtidens läkemedel eller ny avancerad teknologi. I dag görs många men spridda och tidsbegränsade satsningar. Det gör det svårt att optimera och samordna arbetet mellan akademi, region och industri och alla andra delar i innovationsekosystemet med företagsinkubatorer, startups och småföretag. Alla är delar i en värdekedja och i Sverige uppstår ofta luckor i denna värdekedja beroende på spridd och kortsiktig finansiering.
Forskare söker sig till de länder där bäst förutsättningar ges för att kommersialisera resultat vilket gör att svenska företag riskerar att gå miste om möjligheten att växa och att högkvalificerade arbeten går förlorade. Det är genom samordnade, långsiktiga och robusta satsningar som regeringen kan skapa bra förutsättningar för att ta fram framtidens läkemedel eller andra innovationer som kommer Sverige till gagn.
Det tillkommer också en del och helt onödiga hinder för internationella studenter att komma till Sverige. Till exempel har nya passregler införts som innebär att viseringsfria medborgare som tidigare kunnat både söka och få sitt uppehållstillstånd beviljat via nätet nu måste resa – ibland väldigt långt och till ett annat land – för att visa upp sin passhandling så att tillstånd kan beviljas. Vi har redan sett konsekvenserna av detta då Hongkong har meddelat att de inte kommer att skicka studenter till Sverige eftersom de måste resa till Shanghai för sina pass och därmed sitta i en veckas covidkarantän i samband med resan.
Landets lärosäten har i år också sett stora problem med att internationella studenter utanför Schengen och som söker en masterutbildning får vänta orimligt länge på besked på uppehållstillstånd. Vid Lunds universitet sökte majoriteten av höstens nyintagna studenter uppehållstillstånd i god tid men cirka 110 av 785 saknade tillstånd vid terminsstarten. En del väntar fortfarande på beslut. SVT har gjort en kartläggning över hur det ser ut vid tolv lärosäten i landet och alla svarar att det är ett stort problem. Kan inte studenterna påbörja på sin utbildning blir det krav på återbetalning.
Anledningen till de långa handläggningstiderna är bland annat att Migrationsverket börjat undersöka misstänkt missbruk bland visumsökarna. I en slutsats från Migrationsverket beskrivs hur det går att komma till Sverige på studentvisum, påbörja första delen av sin masterutbildning, arbeta heltid och istället för att slutföra sin utbildning söka om arbetstillstånd. Detta förfarande möjliggörs av att Sverige, till skillnad från många andra Schengenländer, inte har någon övre gräns för hur mycket en internationell student får arbeta vid sidan av sina studier. I Sverige kan studenter efter 30 tagna högskolepoäng, eller en termins studier, ansöka om arbetstillstånd.
Från lärosätenas sida går det att stävja att studenter använder studentvisum som en genväg till arbetstillstånd genom att ha ett bra urvalsförfarande. Så arbetar vi på Lunds universitet. Men det ser inte likadant ut på alla lärosäten i Sverige och Migrationsverkets extrakontroller som är bra och nödvändiga drabbar dessvärre alla studenter. Sektorn behöver därför gemensamt arbeta med frågorna om internationell antagning och urval och därutöver vill vi att regeringen ser över möjligheten till heltidsarbete under studieperioden.
Vi har fantastiska förutsättningar för att attrahera och bibehålla internationell spetskompetens i Sverige. Kan akademin, politiken och näringslivet tillsammans röja undan de hinder som finns och satsa långsiktigt där det behövs kommer vi i att stärka Sveriges internationella konkurrenskraft inom forskning och utbildning.
Erik