För de flesta är det en enorm tillfredsställelse att skapa något från grunden och bygga upp något nytt. Studenter bygger i detta nu upp en karneval: tälten reses och området växer dag för dag. Det går inte att ta miste på den glädje och engagemang som syns i och omkring Lundagård. På fredag är det dags för Katastrofalkarneval.
Desto mer bekymrad blir jag över de destruktiva krafter som syns på olika håll i världen. Det säkerhetspolitiska läget oroar kraftigt, naturligtvis tydligast i närområdet med anledning av Rysslands krig i Ukraina. Under hela våren har Natodiskussionerna pågått och parallellt med de säkerhetspolitiska diskussionerna har universitet och högskolor också fått ett uppvaknande.
Att på regeringens uppmaning behöva stoppa alla samarbeten med ryska statliga institutioner kan ses som en självklar sak att göra för att hjälpa till att kringskära Kremls inflöde av pengar eller åtminstone symboliskt sätta P för Putin och Rysslands möjlighet att fortsätta sina kontakter med omvärlden som om inget har hänt. Men det är trots allt en inskränkning av ett av universitetets grundläggande värden. Akademins styrka är att utbyten och samarbeten kan ske mellan människor och institutioner världen över utifrån ett gemensamt forsknings- och utbildningsbehov. Lunds universitet har samarbeten och utbyten i flera länder och i regioner där det råder konflikter eller med akademiker och studenter i länder som inte respekterar mänskliga rättigheter eller som saknar demokrati. Detta är inte oproblematiskt men jag menar att akademisk samverkan mellan människor och institutioner ska värnas så långt det är möjligt och att samarbeten har större möjligheter att förbättra människors villkor än bojkott.
Helt uppenbart kommer universitet och högskolor i ett nytt säkerhetspolitiskt och geopolitiskt läge behöva fördjupa sin kunskap och sin förmåga till proaktiva bedömningar i förhållande till internationella politiska och sociala processer och sammanhang där lärosäten är aktörer eller berörs. SUHF har därför inrättat en rådgivande grupp för globala relationer, detta i syfte stärka lärosätenas kapacitet och kompetens i internationella frågor och jag ingår i styrgruppen som leds av KI:s rektor Ole-Petter Ottersen.
Ansvarsfull internationalisering är också något som varje forskare och lärare kommer att behöva fundera än mer på i dessa tider av geopolitisk instabilitet. Även utbyten och avtal kommer vi att behöva se över och Internationella rådet i samarbete med Externa Relationer har inlett ett arbete kring”Global Dynamic Engagement” för olika regioner/kontinenter där just ansvarsfull internationalisering är en del i arbetet. Lunds universitet har också varit delaktigt i att ta fram en vägledning för ansvarsfull internationalisering. Den är en hjälp till universitetsledningar, prefekter, forskningsledare och forskare för att strukturera diskussionen kring hur lärosätet, institutionen eller forskargruppen ska kunna förhålla sig på ett ansvarsfullt sätt till internationellt samarbete.
Mest grundläggande är naturligtvis anställdas och studenters säkerhet. Jag hoppas att inte kriget i Ukraina och den aktuella Natoansökan helt tar fokus från regeringen som också behöver agera på den akuta situationen för den svensk-iranske forskaren Ahmadreza Djalali som lever under dödshot och som sitter fängslad i Iran på helt orättfärdiga grunder.
Lunds universitet har tidigare, liksom flera andra svenska lärosäten, skrivit ett brev som adresserats direkt till Irans ledning med anledning av Ahmadreza Djalalis situation. Lunds universitet är medlem i det internationella nätverket Scholars at Risk (SAR) som länge arbetat med Djalalis fall och som nu ytterligare intensifierat arbetet för att lyfta Djalalis akuta situation. Lunds universitet ställer sig bakom det brev som SAR New York har riktat direkt till statsminister Magdalena Andersson för att hon ska agera i frågan.
Akademin behöver ständigt fundera på var gränsen går för att kunna rättfärdiga utbyten och samarbeten i länder som kränker mänskliga fri- och rättigheter eller som utgör ett hot mot vår egen verksamhet. Men jag tror på akademins inneboende kraft som en väg framåt i tider av oro och instabilitet och jag ser dagligen bevis på de krafter inom universitetet som vill bygga upp, skapa nytt och göra saker för att förbättra människors liv och villkor. Den som vill hitta en stunds glädje och ljus och skapandekraft – ta en tur förbi Lundagård någon eller flera dagar den här veckan!
Erik