Sommarmånaderna kan tyckas lugna i den här sektorn och det beror till stor del på att den mest livgivande delen av lärosätena – studenterna – har studieuppehåll. Inte desto mindre har ett antal viktiga frågor diskuterats flitigt i bland annat Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, de senaste veckorna. En av dem handlar om administration. Regeringen gav i juli ett uppdrag till Statskontoret att analysera konsekvenserna av administrativa uppgifter som lärosätena är skyldiga att utföra. Enligt regeringen behöver den administrativa överbyggnaden minska för att ge mer tid till lärosätenas kärnuppdrag utbildning och forskning. Lärosätena kommer att få möjlighet att bidra med information om vilka administrativa uppgifter som är särskilt betungande och ge förslag på effektiviseringsåtgärder. Även Universitetskanslersämbetet och andra berörda myndigheter och aktörer kommer att få lämna synpunkter. Uppdraget ska redovisas i september 2025.
Den administrativa bördan och huruvida den ökat och i så fall på vilket sätt finns det många tankar kring. Det stora orosmolnet är att administrationen ökar på bekostnad av kärnverksamheten och det är också utgångspunkten i Statskontorets uppdrag. Vid Lunds universitet har andelen TA-personal varit relativt konstant över tid. I jämförelse med de anglosaxiska lärosätena har svenska lärosäten färre teknisk-administrativ personal per lärare/forskare. Det kan antingen betyda att vi har en effektivare administration, eller att de administrativa bördorna hos oss i högre utsträckning belastar kärnverksamheten. Digitaliseringen har onekligen effektiviserat administrationen, men också bidragit till att förflytta sådant arbete som tidigare utfördes av administrativ personal till varje medarbetare.
Vilken administration är det då som tillkommit och vilken roll spelar pålagor som för med sig krav på handlingsplaner och systematiska arbetsprocesser, detaljerade regleringsbrev och återrapporteringskrav? Ja, de har lett till att administrativa yrken över tid professionaliserats – från det mycket nära och många gånger ovärderliga ”alltiallo” institutionsstödet som både kokade kaffe och skötte diverse administrativa sysslor till dagens välutbildade handläggare, ekonomer, HR- och kommunikationsexperter. Med ökad professionalisering kan de administrativa bördorna också förklaras av internt ambitionsdriv. Och i det fallet åligger det lärosätena själva att reglera denna ambition och så att den verkar i linje med det kärnverksamheterna – utbildning, forskning och samverkan – behöver.
Sektorn och Lunds universitet har länge uppmärksammat departementet på att de administrativa bördorna har ökat och flera utredningar de senaste decennierna har efterlyst tillitsbaserad styrning från statsmakten och minskad kontroll, men utvecklingen har gått i en annan riktning.
En viktig del i SUHF:s uppdrag är att ta fram underlag och rapporter som identifierar lämpliga och realistiska politiska lösningar på för sektorn stora och komplexa frågor. Som ett led i detta har SUHF:s expertgrupp för analys ett utredningsben som handlar om att kartlägga och analysera kontroll och byråkratisering. I våras kom delrapporten ”Ökad kontroll och ökad byråkratisering – En kartläggning av statens styrning av universitet och högskolor”, skriven av Shirin Ahlbäck Öberg & Johan Boberg. Den är en utmärkt kartläggning av utvecklingen vad gäller ökad kontroll och ökad byråkratisering sedan 1993 års högskolereform och som ger oss i sektorn men också departementet, och nu även Statskontoret, en god insyn i hur vi hamnat i denna ökade byråkratisering med tunga administrativa bördor.
Analysgruppen kommer att släppa sin slutrapport nu under hösten och den kommer att bidra till fortsatta och mycket intressanta diskussioner kring administration. Framförallt är det otroligt viktigt att fakta kommer på bordet så att rätt analys kan göras innan åtgärderna sätts in.
Ur SUHF:s rapporter vill jag också särskilt rekommendera läsning av Tim Ekbergs ”Den akademiska
friheten – Ett bräckligt fundament för universitet och högskolor behöver förstärkas” som är högst aktuell i dessa tider samt rapporten ”Styrningen av lärosätenas utbildningsutbud – Så kan akademin ta större ansvar för framtidens kompetensbehov” av Ingeborg Amnéus och Pam Fredman. Även om ni missat att läsa dem i hängmattan i sommar så finns det många höstkvällar framöver för dessa gedigna rapporter som berör väldigt viktiga frågor för lärosätena.
Erik