Så här i början av 2025 har universitetet, ja hela sektorn vill jag påstå, kört i gång med en rivstart. Anledningen till denna rivstart är naturligtvis forsknings- och innovationspropositionen som landade strax innan jul och som sedan dess har analyserats framlänges och baklänges. Den kommer också att fortsätta analyseras i takt med att de delar som ännu är oklara kommer att klarna i form av vårändringsbudget eller nya direktiv och regleringsbrev till lärosäten och finansiärer.
Här på universitetet har vi startat det nya året med att diskutera proppen i universitetsledning, med fakultetsledningarna i rektors ledningsråd samt på prefektmötet i förra veckan. Förra veckans årliga dialogseminarium som arrangerades av Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, och där lärosäten och forskningsfinansiärer träffas, hade också proppen som huvudtema.
Av de första veckornas arbete och diskussioner kan jag sammanfatta det som: forskarna, lärosätena och finansiärerna kommer att ha mycket att göra och det är bråttom – men jag ser också att arbetet med kraft har satt igång, inte minst här på universitetet, på fakulteter och mellan fakulteter. Mest akut är beredning och planering inför utlysningen av de nya strategiska forskningsområdena, SFO:erna, som aviserats kommer att ske redan i år för att falla ut i 2027 års budget. Något av det första vi gör nu internt på universitetet är att försöka skapa en begriplig tidslinje där de olika initiativen från proppen finns med och som kan ligga till grund för den planering och de resurser som kommer att behövas. Flera utlysningar kommer att ske samtidigt och i detta ser jag en risk för extra hög belastning på individuella forskare som kan vara aktuella inom såväl excellenscentrum som excellenskluster för banbrytande teknik och SFO:er.
Det finns många fantastiska möjligheter i proppen, inte minst tillför den nya medel in i systemet och även om man inte ska ropa hej, för vi har ännu inte sett något resultat på kontot, ligger Lunds universitet bra till för att kunna få del av de nya medlen. Det kommer att bli ett otroligt intressant år för fakulteterna och universitetsledningen att konsolidera och tänka till för att skapa starka miljöer och starka ansökningar, både på djup och på tvärs. Och det ska bli mycket intressant att se hur forskningsfinansiärerna ska hantera tvärvetenskapliga ansökningar kring exempelvis banbrytande teknik. För Vetenskapsrådet har det historiskt sett visat sig vara svårt att utvärdera tvärvetenskap i excellenssatsningar utifrån rådets uppbyggnad med utvärdering i specifika ämnesråd. Att ta bort ämnesråden är dock inget alternativ som jag ser det – de olika disciplinerna är viktiga och behövs – men ansökningar för tvärvetenskap behöver hanteras på ett annat sätt än vad som gjorts hittills, för att just leda till tvärvetenskap.
Vetenskapsrådet och Vinnova kommer också att behöva samarbeta i än högre grad kring innovation, ett område där ramarna finns i proppen men än så länge utan särskilt hög detaljeringsgrad. Med knappt om tid tror jag dock inte vi får se de breda nationella hearingar som vi är vana vid.
Det jag också tror blir viktigt är att universitetet ser till att utvecklas långsiktigt och hållbart. Det finns utmaningar förknippade med alltför stora bidragsframgångar: medfinansiering är en sådan utmaning och att låta nuvarande excellenta miljöer växa stort i stunden kan få stora konsekvenser för efterkommande generationer, exempelvis genom rekryteringsstress när seniora forskare går i pension. Jag tänker också att det finns en utmaning i att avgöra vad som kan vara banbrytande och excellent om några år, att lyfta det som är excellent och banbrytande idag riskerar att leda till konservering av det redan kända istället för att hitta det som är riktigt originellt.
Så det är med stora delar förtjusning kombinerat med en del huvudvärk som mitt år har börjat och jag tror att den känslan delas av flera på Lunds universitet och i sektorn.
Erik