#Metoo sätter ljus på ohållbar situation

Runt om i Sverige, i bransch efter bransch, har uppropet #metoo spridits och kvinnors många berättelser om trakasserier och sexuella trakasserier har äntligen kommit till ytan. Det råder ingen tvekan om att detta är ett utbrett samhällsproblem.

Även inom akademin finns det här problemet och här finns dessutom strukturer som möjliggör en tystnadskultur, t.ex på grund av ojämlika maktförhållanden mellan handledare och doktorand. Även jag har, under veckorna som gått, fått höra vittnesmål från mina kollegor som råkat ut för trakasserier under sina år inom akademin men, av många anledningar, inte valt att säga något eller anmäla. Det är sorgligt och vedervärdigt att höra dessa berättelser – jag är ytterst ansvarig för att arbetsmiljön är bra vid universitetet.

Vi i ledningen har diskuterat frågan i rektors ledningsråd och sinsemellan. Den här frågan måste nu prioriteras och vi måste se till att göra vad vi kan för att förebygga problemet inom akademin men också ha goda rutiner för att ta hand om anmälningar som kommer in. Inte minst behöver vi stötta och uppmuntra kollegor och studenter som bär på historier att våga berätta. Hur utbrett problemet är har vi ingen riktig bild över och mörkertalet är något vi behöver titta närmare på.

Inom akademin måste vi arbeta både kortsiktigt och långsiktigt med frågan. Nu, i kölvattnet av #metoo, har vi möjlighet att sätta fokus på frågan genom att prata om den i olika chefsgrupper. Vi har rutiner och regelverk på plats. I det förebyggande arbetet ingår chefsstöd i form av ”Hantering och utredning av trakasserier och sexuella trakasserier” med tydliga rutiner och hur de ska följas. Sektionen Personal erbjuder även workshops för att utbilda och stötta chefer och HR-personal i verksamheten i dessa frågor.

Det är dock tydligt att den här informationen måste bli mer lättillgänglig och spridas till anställda och studenter i verksamheten. En arbetsgrupp från sektionerna Personal, Student och utbildning samt Kommunikation har nu i uppdrag att göra materialet lättillgängligt och känt i organisationen, både bland personal och studenter. Gruppen får också i uppdrag att se över om stödet kan och behöver förbättras till anmälare, till exempel om det finns andra, enklare sätt än i dag att anmäla – även anonymt.

Långsiktigt måste vi förändra vår kultur och ledarskapet samt öka kunskapen om vad trakasserier är och hur de ska tas om hand. Ledningsgruppen för jämställdhet och likabehandling, där jag själv från och med i vår kommer att sitta som ordförande, kommer att få ett uppdrag att ta fram en handlingsplan för att förebygga och motverka trakasserier.

Jag uppmanar alla att börja prata om frågan, med kollegor och med studenter.  Jag kommer att återkomma i frågan i olika sammanhang och berätta om hur arbetet går vidare.

Torbjörn

 

 

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.