Inga överraskningar i vårproppen

Idag har regeringen lagt fram sin vårändringsbudget. För sektorn innehåller den inga stora överraskningar och den strategi som Lunds universitet lade i höstas, att inte skruva i universitetets verksamheter och lagd resursfördelning för 2019 utan räkna med att de höjningar som lagts i tidigare forskningsproposition och budgetpropositioner skulle bli av, ser ut att ha varit en bra strategi. Vad vi ser nu kommer merparten av dessa, sedan tidigare, aviserade pengar.

Om det politiska läget och turbulenta regeringsbildningen under hösten har bidragit till att universitets- och högskolesektorn är relativt lågt prioriterat – både i den sakpolitiska överenskommelsen mellan socialdemokraterna, centern, liberalerna och miljöpartiet tidigare i år och nu i vårändringspropositionen – som inte innehåller några reformer eller satsningar – vill jag låta vara osagt. Men klart är att det är andra politikområden än högre utbildning och forskning står på politikernas agenda. Detta tål att funderas på.

Efter det vakuum som uppstod under hösten, både vad gäller regeringens framtidsplanering och besked om satsningar, hoppades jag att regeringen skulle få bra fart och att den under innevarande mandatperiod kan presentera en god forsknings-, utbildnings- och innovationspolitik som står sig internationellt. Vi har inte sett mycket av det hittills, men vi får hoppas på att det kommer.

De stora utmaningarna för sektorn handlar om underfinansiering av grundutbildningen, urholkade anslag på grund av produktivitetskravet samt flera uppdrag som ålagts högskolorna genom åren utan att högskolorna kompenserats för detta. Något som är mycket angeläget är universitetens roll i det livslånga lärandet och därtill kommer behovet av digitalisering och internationalisering i tider då det råder stor global konkurrens.

Den svenska högre utbildningen har nu hamnat i en situation där det blir allt svårare att upprätthålla hög utbildningskvalitet. Ett exempel på detta är att kontakttiden mellan student och lärare är låg i Sverige i en internationell jämförelse. Detta kan skada Sveriges förmåga att hävda sig som en kunskapsnation och försvåra för lärosätena att förse arbetsgivare och det omgivande samhället med rätt kompetens.

Torbjörn

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.