Akademisk frihet och högröstad debatt

För en tid sedan publicerade fem rektorer, bland annat jag, en debattartikel på DN Debatt. Den handlar om ett utslag i EU-domstolen om den nya gentekniken Crispr . EU-domstolen har tagit ett beslut som likställer Crispr med GMO och därmed kommer möjligheterna att använda och utveckla Crispr-tekniken minska för forskare och småföretag.

Visst ska Crispr och GMO användas med försiktighet. Ingen vill att oönskade egenskaper skall spridas till vilda växter och därigenom skapa samma problem som, t.ex. många introducerade invasiva arter för med sig. Vi menar att den nya tekniken härvidlag är lika säker som traditionella förädlingsmetoder, där nya egenskaper erhålls genom slumpvisa mutationer framkallade med radioaktiv strålning eller mutagena kemikalier, och som undantas från reglering.

Med beslutet riskerar utvecklingen av lantbruket att avstanna och det kan få förödande konsekvenser eftersom modern växtförädling bidrar till att ta fram nya biologiska produkter som tryggar matförsörjning och minskar miljöproblem i ljuset av bland annat klimatförändringarna. Det finns alltså en avsevärd risk för att vi inte kommer att klara att möta framtidens stora utmaningar om vi inte tillåts använda dessa tekniker.

Jag berättar om detta av två anledningar. Den ena är givetvis att jag gärna ser att många läser debattartikeln eftersom jag tycker den är viktig. Den andra är för att ämnet, genförändrade grödor, ofta väcker debatt liksom en del annan forskning som tas fram vid universitetet. Klimat, skillnaden mellan kvinnor och män, kost relaterat till hälsa och invandring har alla varit föremål för heta diskussioner den senaste tiden. Utmärkande för alla är att det finns en stark opinion och förespråkare för ena eller andra sidan. Gällande GMO ratas detta inte sällan av förespråkare för ekologisk produktion och delar av miljörörelsen. Handlar det om forskare som ger sig på att uttala sig om invandring finns också högljudda förespråkare för ena eller andra sidan och som använder forskningen som verktyg för att påverka den allmänna opinionen och politikerna.

När forskare förra året publicerade en studie som visade på människans koldioxidavtryck med ett antal exempel, bland annat flygtransport, bilkörning, köttkonsumtion och antal barn väckte detta starka reaktioner runt om i världen. Även jag i min roll som rektor fick motta många mejl och påtryckningsförsök från lobbyn. Man krävde att forskarnas resultat inte skulle få publiceras och dessutom tas bort från vår hemsida. Barnfrågan var alltför kontroversiell. De flesta hade förmodligen inte ens läst studien och trodde att barnbegränsning var huvudpoängen. Men det enda studien visade var att beroende på vilken livsstil man har påverkar man koldioxidutsläppen olika mycket. De fann också att det som skolböckerna lärde ut ofta var saker som inte påverkar koldioxidutsläppen nämnvärt i förhållande till de stora sakerna som flygtransport, bilkörning, köttkonsumtion etc.

Den akademiska friheten innebär att man ska kunna presentera resultat utan rädsla för repressalier eller påtryckningar från lobbyorganisationer eller en politisk agenda åt ena eller andra hållet, eller kollegor för den delen. Obekväma resultat ska kunna presenteras utan att det följs av krav på avstängning eller hot eller trakasserier eller oförskämdheter på sociala medier.

Samhällsdebatten är hård och sociala medier och bloggar och webbsidor kan vara skoningslösa. Med webbsidor och sociala medier utan ansvarigt utgivarskap saknas det ansvar som etablerade medier tar och det är förfärligt när studenter eller personal hängs ut eller trakasseras.

Jag är bedrövad över utvecklingen av diskussionsklimatet och jag önskar att akademin skulle gå i bräschen för ett gott debatt- och samhällsklimat.
Vi måste kunna föra en nyanserad, kritisk och samtidigt respektfull dialog kring forskning och forskningsresultat. Världen är inte svart eller vit. Forskningsresultat behöver sättas i ett sammanhang, flera perspektiv måste kunna föras fram.

Om inte vi själva har en bra nivå på samtalet i lärosalar, sinsemellan eller i det offentliga samtalet – hur ska vi förvänta oss att resten av världen har det?

Torbjörn

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.