Torbjörn von Schantz

Rektors blogg

AD:s dom är ett dråpslag mot hederlig forskning

I Sverige är den största vetenskapliga skandalen fallet Macchiarini, kirurgen som tilläts utföra operationer med konstgjorda luftstrupar utan vetenskaplig förankring. Det visade sig också att han hade fabricerat sina forskningsresultat.

I värsta fall kan felaktiga forskningsresultat leda till att människor dör plågsamt, såsom i Macchiarinifallet. Men all typ av forskningsfusk leder oavvisligen till att förtroendet för forskning undergrävs. För ett universitet är det därför grundläggande att det finns fungerande instanser för att bedöma eventuellt forskningsfusk och att i de fall där forskningsfusk upptäcks får det konsekvenser för forskaren. Det kan handla om varning i mindre allvarliga fall eller, om forskningsfusket visat sig flagrant eller återkommande, till att forskaren får sluta sin anställning.

En färsk dom i Arbetsdomstolen har väckt stor uppmärksamhet i vetenskapssamhället. Det handlar om ett ärende där Lunds universitet avskilt en forskare som fällts för forskningsfusk.

Med anledning av domen har jag idag skrivit en debattartikel i Sydsvenskan.

Även professor i medicinsk etik, Nils-Eric Sahlin, har skrivit en debattartikel i ämnet, mycket läsvärd, i Svenska dagbladet.


Enligt gällande lagar och förordningar åligger det akademin att utreda misstankar om vetenskaplig oredlighet. Det är ett klokt system, jag skulle vilja påstå det enda tänkbara. För att det vetenskapliga systemet ska fungera måste andra forskare med hög vetenskaplig kompetens finnas i kontrollsystemet.

År 2018 fälldes en forskare av Lunds universitet för oredlighet i forskning gällande två medicinska studier. Ärendet utreddes grundligt av en oberoende nämnd som i sin tur anlitade tre sakkunniga, varav två internationella. Det rådde ingen tvekan om att resultaten såsom de framställts i studierna var felaktiga. De sakkunniga var överens om detta, och det var även nämnden. Universitetet kom fram till att forskaren genom grov oaktsamhet i den ena studien och genom uppsåt i den andra hade handlat på ett sätt som lett till falska eller förvrängda forskningsresultat. Således ett mycket klart fall av forskningsfusk, det råder ingen tvekan om det i vetenskapssamhället.

Forskaren blev så föremål för ett ärende i universitetets Personalansvarsnämnd som enhälligt beslutade att forskaren skulle skiljas från sin tjänst. Forskarens centrala fackliga organisation tog strid för sin medlem och ärendet hamnade i Arbetsdomstolen.

Notera att Arbetsdomstolen är en domstol för arbetsrättsliga tvister och inte en överprövningsinstans för forskningsfusk. Domstolen har således haft i uppgift att avgöra om Lunds universitet gjort rätt som avskilde forskaren från sin tjänst efter att hen fällts för forskningsfusk.

AD:s dom är uppseendeväckande. Arbetsdomstolen som alltså inte ska överpröva beslut om forskningsfusk ansåg att forskarens ståndpunkt i fuskfrågan inte var motbevisad. Därmed finns heller inte grund för avsked. Detta trots att det finns ett fällande beslut om forskningsfusk från 2018 som vetenskapssamhället står enat kring. Domstolen har inte själv genomfört en utredning av forskningsfusk, det har den inte kapacitet, sakkunskap eller uppdrag att göra. I domen har AD därför inte kunnat bedöma bevisvärdet av den samlade vetenskapliga analysen.

Domen ger en olycklig och helt felaktig bild av att det inte förkommit forskningsfusk. Det stämmer inte. Forskaren är utredd och fälld för forskningsfusk i en oberoende granskning och efter grundlig genomlysning av internationella sakkunniga. AD:s dom kan inte ändra på det beslutet.

För universitetets vidkommande är det uteslutet att forskaren i fråga ska kunna fortsätta sin forskarkarriär vid Lunds universitet. Det innebär att Lunds universitet kommer att tillämpa §39 i Lagen om anställningsskydd, LAS. Den gäller för arbetsgivare som vägrar att rätta sig efter en dom efter att en domstol har ogiltigförklarat en uppsägning eller ett avskedande. Anställningsförhållandet anses då som upplöst och arbetsgivaren får för sin vägran betala skadestånd enligt en särskild taxa. Jag är övertygad ett avskiljande från tjänsten och ett skadestånd är ett pris som är värt för samhället att betala i detta fall.

Det är tydligt att vi nu sett ett olyckligt resultat av två krockande myndighetsbeslut som kan få förödande konsekvenser för vetenskapssamhället och dess möjligheter att stävja forskningsfusk. Med ett sådant här system finns inte en rektor i detta land som kan gå i god för att de kan hålla rent hus för forskningsfusk.

För att inte äventyra forskningens trovärdighet måste regering och riksdag tydliggöra vem som har mandat att avgöra forskningsfusk i Sverige. Akademin eller Arbetsdomstolen?

Domen ger därutöver signaler om att en forskare som fälls för forskningsfusk, istället för att bli av med arbetet, kan gå via Arbetsdomstolen och få skadestånd för sitt fuskande.

Torbjörn

05 maj, 2020

Inlägget postades i

Allmänt