Utveckling sker inte genom exempellös resursökning

Hösten är budgettid och nu har vi dessutom skickat in vårt inspel till forskningspropositionen som i allra högsta grad handlar om framåtblickande och långsiktighet. Jag har många gånger sagt, i bloggen och på andra ställen, att vi inte ska sitta i baksätet och vänta på vad regeringen och andra ska meddela utan vi ska själva äga initiativet över hur utbildning och forskning vid Lunds universitet och nationellt/internationellt ska bedrivas på bästa sätt.

Att ta kommando över sin egen utveckling handlar till stora delar om styrning och om prioriteringar som vi kan enas om gemensamt. Genom måldokument och strategier får vi en riktning. Under flera år har vi dock sett en exempellös ökning av resurser på universitetet utan att det, enligt min mening, funnits tillräcklig styrning och en gemensam målbild. Den som velat starta något nytt har väntat på nya pengar och så har det fortgått under lång tid.

Jag är övertygad om att den modellen inte är den bästa för att utveckla forskning och utbildning vid Lunds universitet.

Det ska inte tolkas som att jag vill begränsa vår verksamhet eller slå till bromsen. Vi ska givetvis fortsätta att satsa på nya saker och skapa nya projekt. Det är vad universitet gör. Min poäng är däremot att jag inte vill att vi skapar en miljö där vi gör oss beroende av ständigt växande resurser. I stället ska vi vara beredda på att i lika hög grad som vi prioriterar upp vissa saker, vara beredda på att prioritera om och prioritera bort andra saker.

Utveckling är något helt annat än att växa i volym, utveckling är att satsa på starka områden som är viktiga för att möta våra gemensamma och globala utmaningar, redan starka områden eller med potential att bli det. Utveckling handlar om att kunna hitta synergieffekter mellan verksamheter och att på bästa sätt ta tillvara på de nysatsningar och pengar vi redan har.

Ser vi runt om i världen och bland våra nordiska grannländer, framförallt Finland och Danmark, kan vi konstatera att högskolesektorn får allt mindre pengar att röra sig med. Jag ser kanske inte riktigt samma utveckling i Sverige med regeringens tal om ökade basanslag till högskolesektorn, men vi kan heller inte räkna med några större anslagsökningar under de närmaste åren.

Jag är övertygad om att vi kan lita på vår egen handlingskraft och initiativförmåga för att skapa förutsättningar för utveckling vid universitetet. Av största vikt är dock att vi tar ett gemensamt ansvar för vår verksamhet och utveckling och tränar vår förmåga till konstruktiv dialog och återkoppling. Det kan bara ske i en inkluderande arbetsmiljö med väl fungerande ledningsgrupper på alla nivåer inom universitetet.

Om vikten av fungerande ledningsgrupper kommer jag bland annat att prata med prefekterna på prefektmötet på fredag.
Torbjörn

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.