Utblickar och inblickar i EU

Jag befinner mig just nu i Bryssel, tillsammans med övriga universitetsledningen, dekanerna samt sektions- och kanslichefer. Här passar vi på att under två dagar med ett digert program  lära känna EU och politiken inifrån.

EU:s ramprogram har under mer än ett decennium varit universitetets andra största finansiär efter Vetenskapsrådet (VR). De årliga EU-bidragen har legat på runt 220 miljoner kronor de senaste åren och VR runt 950 miljoner kronor. 2014 låg LU på andra plats i Sverige (KTH har förstaplats) och nummer 27 i Europa räknat i antal projekt och det är oerhört viktigt att vi även fortsättningsvis kan attrahera mycket EU-medel. EU-medel genererar inte bara intäkter, många av bidragen till projekten i EU:s ramprogram ges till samarbeten och det gäller även EU:s regionala stöd. Dessa samarbeten ger en enorm nätverkseffekt och viktiga samarbetsnoder.

En holländsk lobbyist uttryckte det så här nu under vår resa: ”EU har två stora kunder: Den första är jordbrukssektorn, den andra är forsknings- och universitetssektorn.” Att forskning och utbildning står högt på agendan i EU märks nu när vi är här. EU-politikerna verkar uppskatta att träffa oss och vi har många bra diskussioner. Gunnar Hökmark, som för övrigt är alumn vid LU, föreslog till exempel att Sverige borde sätta pengar i en nationell fond för att stå för medfinansieringen när ett lärosäte får EU-anslag. Det är inget dumt förslag – och kanske ska det vara med i vårt inspel till forskningspropositionen – eftersom medfinansiering av EU-medel idag är en ganska tung börda för ett enskilt universitet.

För mig personligen är det också en kick att vara här, jag är inte van att ha den här dialogen med politiker och näringsliv och det är jättekul att intresset är så stort för universitetsfrågorna. Det finns också en stor förhoppning om att forskning och utbildning kan bidra till tillväxt och utveckling och det är naturligtvis väldigt stimulerande att det finns ett så stort förtroende för vår verksamhet.

Det är också tydligt att det är de stora globala utmaningarna som är högst på EU:s agenda och alla politiker som vi har träffat pratar om flyktingfrågan. Också i dessa frågor kan ju vi som universitet bidra med mycket kunskap och expertis. Dialogen med politiker blir allt mer viktig som jag ser det, i takt med att de demokratiska spelreglerna förändras och där kortsiktiga politiska mål ställs mot behovet av lösningar på de långsiktiga globala utmaningarna.

Torbjörn

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.