Tror på den direkta dialogen med politiker

Idag har deltagarna i det s.k Politikerforum träffats, ett initiativ som har tagits av oss i ledningen, och dagen kändes väldigt lyckad!  Tanken är att vi träffar politiker från kommun, region och riksdag en gång per termin för att diskutera frågor som är viktiga för högskolesektorn.

Jag tror väldigt mycket på den här direkta dialogen med våra folkvalda politiker där vi kan dela med oss av våra verksamheter och erfarenheter.  Dels besitter universiteten kunskap (forskning) som politikerna behöver för att lösa de globala utmaningarna, dels behöver vi göra politikerna uppmärksamma på framgångsfaktorer och hinder för att skapa de bästa förutsättningarna för utbildning och forskning.

Ibland kan man tro att samverkan handlar om huruvida regionen ska kallas Greater Copenhagen eller Greater Lund, men det bekymrar jag mig inte så mycket om, jag är däremot mån om att vi får mesta möjliga utväxling i regionen vad gäller utbildning, forskning, samverkan och innovationer. Och för det krävs samarbete som i sin tur bygger på tilltro till varandra. Tilltron bygger vi när vi träffas och samtalar.

För att universitetet ska kunna vara den tillväxtmotor som vi har varit hittills och för att vi ska kunna stå bakom innovationer och landvinningar även framledes är det viktigt att förstå mekanismerna bakom ett framgångsrikt universitet. Jag har dragit en del av de mekanismerna för politikerna idag.

Utbildning och forskning behöver vara nära kopplade för att få fram de bästa idéerna och hålla tillväxten levande.

En oberoende forskning och utbildning är en viktig byggsten i demokratin.

Ett universitet kan ägna sig åt forskning med högre risker, eftersom akademin inte har ett omedelbart vinstkrav på sig.  Vi har med andra ord ”råd” att ägna oss åt grundforskning som t.ex handlar om att kartlägga strukturer hos molekyler för att förstå dess mekanismer.

Grundforskningen innebär att forskningsfronten förs framåt och kanske dyker också det patenterbara resultatet upp, kanske inte. Det kan komma i nästa led, kanske inte.

Dessvärre finns det ett antal faktorer som påverkar den fria forskningen negativt och därmed de oväntade uppfinningarna.

De senaste fem åren har externa forskningsanslag vuxit långt mer än de statliga anslagen. Ett problem med det är att externa bidragsgivare kräver att universiteten står för vissa av projektkostnaderna, vilket gör att våra gemensamma resurser styrs till de områden som får externa medel. Externa bidrag tvingar universiteten till kortsiktiga lösningar för anställningar.

Så detta har jag skickat med till våra politiker även idag:

·  Höj basanslaget till forskning. Om det inte går att öka, omdirigera medel (här menar jag externfinansierade anställningar) från forskningsråden till lärosätena. Det ger oss bättre förutsättningar för goda anställningar och längre planeringshorisont.

· Slopa produktivitetsavdraget. Medlen till universitetsutbildning har minskat med 15 miljarder de senaste 20 åren. Samtidigt har antalet studieplatser ökat med 100 000. Bakom minskningen ligger det årliga produktivitetsavdraget. Produktivitetsavdraget urholkar anslagen och borde slopas för högre utbildning och forskning.

· Höj prislapparna till utbildning.

· Slopa uppdelningen i två anslag, ett för utbildning, ett för forskning.  Samspelet mellan utbildning och forskning är universitetens kännetecken och det som skiljer oss från övriga utbildningsanordnare. Ändå får universiteten två separata anslag som ska särredovisas, vilket leder till onödig komplicerad redovisning och en artificiell uppdelning och som urholkar universitetslärarnas egentliga profession.

Torbjörn

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.