Tillåt högskolornas strävan att hålla högsta kvalitet

Regeringen har nu beslutat att min anställning som rektor förlängs och går ut den siste december 2020 istället för som tidigare, det år då jag blir 65 (2019). Det är väl mest formalia men jag tackar ändå så mycket för förtroendet! Det är en ära att få vara rektor vid Lunds universitet och ett av de mest intressanta arbeten man kan ha.

Men även om jag är mycket glad över att få leda universitetet under en hel mandatperiod på sex år, har jag anledning att reflektera över vad regeringen egentligen tycker ingår i en rektors uppdrag och mandat. Trots en autonomireform där universiteten har fått större frihet att bestämma över sin organisation har regeringen på senare tid lagt sig i beslut som borde vara en högskolas ledning att driva. Och jag kan inte låta bli att fundera över det ironiska i att högskolesektorn ofta får kritik för att vi inte kan prioritera. Om pengarna inte räcker till menar regeringen att det är upp till varje högskola/universitet att omprioritera eller skära ner. När så ett par högskolor vill utreda möjligheten att omorganisera sin verksamhet – och visar vilja att prioritera – går ministern in och stoppar initiativen. Vem är det egentligen som inte kan prioritera?

För ett tag sedan fick rektorn på Högskolan i Dalarna backning från regeringen och en planerad omlokalisering av högskolans två campus – något som självklart borde vara högskolans eget mandat att bestämma över – gick i stöpet. Regeringen angav regionalpolitiska skäl att behålla högskolans verksamhet på flera orter och körde över högskolans ledning. Protesterna från oss i högskolevärlden lät inte vänta på sig. Ministerns svar var omskakande.

Det kan inte vara en högskolas uppgift att bidra till att öka väljarstödet på småorter eller bli regionalpolitiska brickor för ökad sysselsättning. Vad som behövs för att lyfta en region är en kraftfull högskola med förutsättningar att fatta strategiska beslut och möjlighet att bedriva utbildning och forskning med högsta kvalitet, inte tvärtom – en tandlös och urholkad verksamhet.

Nu gör regeringen samma sak ännu en gång – det vill säga lägger hinder i vägen för en rektor som ser svårigheter att bibehålla hög kvalitet på två orter och därför vill föra diskussioner om att omlokalisera verksamheten. Den här gången är det Blekinge tekniska högskola, BTH, som ser svårigheter att driva högkvalitativ verksamhet på två campus i tider då söktrycket från studenterna har minskat. Rektor/ledning har ansvar att lyfta den typen av frågor och borde alltså ha mandat att driva dem.

BTH:s rektor Anders Hederstierna uppfattar dock inte att regeringen ger honom oreserverat mandat att driva frågor som rör utbildningens kvalitet, bland annat på grund av ett uttalande som ministern för högre utbildning och forskning gjort i Universitetsläraren.  Han väljer nu att fatta ett principbeslut: att ställa sin plats till förfogande.

Jag förstår honom fullt och helt. Att leda en verksamhet med fullt ansvar men utan mandat är en ekvation som inte går ihop.

Torbjörn

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.