Ledarskap och styrning i akademin synas både inifrån och utifrån

Diskussionen och debatten om det kollegiala ledarskapet dyker upp med jämna mellanrum och i veckan var jag en av talarna på ett seminarium för medarbetare som deltagit i något av de olika ledarskapsprogrammen vid universitetet. Vi pratade om kollegial ledning och styrning och dess för- och nackdelar.

Det är helt klart en utmaning att vara akademisk ledare. Vi styrs i vissa fall av regeringens ”peka med hela handen”-direktiv, som i fallet med Högskolan Dalarna som nyligen kördes över av regeringen i sitt beslut om campuslokalisering. Det kan också handla om att införa nya direktiv i organisationen såsom jämställdhet på alla nivåer.

När akademins företrädare uppfattar att det finns linjestyrning, då t.ex lagar och förordningar ska införas och efterföljas, mål ska mätas, eller områden och pengar prioriteras, då flaggas det ofta med uttryck som ”new public management”. Detta, menar en del företrädare för akademin, är fullkomligt förkastligt och ska inte finnas i akademin som ska styras av kollegialitet och autonomi.

Vi har nu fått ett betänkande på remiss och jag ska inte föregå universitetets svar som ska vara klart i januari. Men i detta betänkande, Entreprenörskap i det 20:e århundradet, liksom i en tidigare från OECD, ”Reviews of Innovation Policy 2016 Sweden” menar man att svenska universitet och högskolor på många håll präglas av ett svagt ledarskap. ”Kombinationen av linjestyrning och kollegial styrning leder till en byråkratisk och hierarkisk beslutsstruktur inom universiteten”, står att läsa i betänkandet t.ex, liksom ”Det bristande ledarskapet tycks vara en bidragande orsak till att många universitet och högskolor har haft svårt att göra de prioriteringar som finns för att framgångsrikt utveckla strategisk forskningskompetens och ”excellens”.

Kanske är det ingen slump att de båda ovan nämnda exemplen talar om bristen i det akademiska styret, båda är rapporter med näringslivskopplingar eftersom de handlar om entreprenörskap och innovationer.

Omvärlden, såsom näringslivet, är en stark aktör som vill påverka det akademiska styret och därmed dess prioriteringar. För ett tag sedan kom ett utspel från Näringslivets forskningsberedning på DN Debatt  med rubriken ”Minska anställdas inflytande över rektorstillsättningar”. Replikerna från akademin duggade tätt.

Det är inte konstigt att näringslivet är intresserat av det akademiska ledarskapet. Gränserna mellan näringsliv och akademi flyter ut, inte minst har vi idag mycket samverkan och där ska båda världar mötas och fungera. Och i tider då universiteten har forsknings- och innovationsbudgetar i mångmiljardklassen, sneglar givetvis näringslivet på dessa. Klassiska linjeorganisationer med affärsmässiga mål möter det kollegiala ledarskapet i denna skärningspunkt. Jag ser både fördelar och nackdelar med de båda styrsystemen och jag tror att vi kan hitta en modell där vi tar det bästa från båda världarna för att skapa ett gott ledarskap och styrning av universiteten. Det behöver inte vara antingen eller.

Torbjörn

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.