Jag tar gärna regeringen i hand i arbetet med att få en jämställd sektor

I veckan har jämställdhetsfrågan fått rejäl uppmärksamhet på grund av att en miljöpartist som kandiderade till partistyrelsen inte ville skaka hand med en kvinnlig TV-reporter. Detta har utvecklats till en kris i partiet och lett till het debatt i hela landet.
För mig är det en självklarhet att myndighetspersoner som jag själv och politiker i partier som står för demokrati och jämlikhet behandlar och bemöter kvinnor och män lika.

Men hur bra är vi på jämställdhet i vår egen organisation? Frågan har under lång tid varit på tapeten i vår egen sektor och på vårt universitet. I sektorn brottas vi med stora skillnader för män och kvinnor i karriären och även om Lund inte är sämst i klassen – tvärtom ligger vi ganska bra till, inte minst vad gäller fördelningen av män och kvinnor bland dekaner, fick styrelsen i förra veckan en genomgång av hur könsfördelningen mellan män och kvinnor bland professorerna ser ut. Som jag tidigare har berättat här i bloggen har jag fått styrelsens uppdrag att ta fram mål för hur universitetet ska bli jämställt till år 2020.

Hur dessa mål ska utformas är för tidigt att säga, vi kommer att presentera ett förslag på styrelsemötet i juni. Men redan nu kan vi konstatera att det inte kommer att kunna finnas lika många män som kvinnor bland professorerna 2020 eftersom överskottet av män idag är alldeles för stort.

I dag är cirka 75 procent av professorerna vid vårt universitet män och för att uppnå 40 procent (vilket skulle räknas som jämställt) kvinnor bland professorerna till 2020 skulle det innebära att vi inte kan anställa en enda man från och med nu. Det är ingen väg som jag ser som framkomlig. Vi får helt enkelt ha ett längre och bredare perspektiv. Jämställdheten gäller inte bara professorskadern. Jämställdheten gäller hela fundamentet för akademin – att bana väg för alla människors lika möjligheter att förverkliga sin drömmar.

Jämställdhets- och likabehandlingsfrågorna har även kommit upp under vår myndighetsdialog som vi nyligen hade med departementet samt i flera diskussioner med forskningsfinansiärerna. Det är helt klart att jämställdhet kommer att vara en parameter när fakultetsanslagen ska räknas om i den så kallade tombolan. Vi har också fått tydliga signaler från forskningsfinansiärerna VR och KAW (de senaste träffade jag vid huvudmannarådet i förra veckan och under ett besök i Lund i förrgår) att de håller ett öga på jämställdhetsaspekten i ansökningar och anslag.

En enkönad miljö tillhör verkligen inte framtiden och jag välkomnar alla initiativ som tas, både hos oss själva och bland finansiärer och på departementet för att vi ska ligga så nära 50-50 som möjligt på alla nivåer i vår verksamhet, på samtliga av våra grundutbildningar upp till högsta forskarnivå.

Att vi ska ha en jämställd sektor tar jag gärna regeringen i hand på.

Torbjörn

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.