Faller politisk styrning väl ut vad gäller att höja kvaliteten på svensk forskning?

Häromdagen var jag på ett för mig lärorikt möte med Medicinska fakultetens Vetenskapliga råd. Flera frågor diskuterades, bl.a. anställningsformerna för unga forskare, den höga och ibland orimligt hårda arbetsbelastning för många anställda, och, inte minst, forskningspolitiken vad gäller Vetenskapsrådets (VR) projektfinansiering.

Jag kom då att tänka på en analys som en forskare, David Wardle på SLU, publicerade i höstas i Västerbottenskuriren. VR har investerat 2,2 miljarder på den s.k. elitforskningssatsningen. Den politiska avsikten med satsningen var att öka den svenska forskningens internationella konkurrenskraft genom att bl.a. “handplocka” internationellt framstående forskare till svenska lärosäten och ge dem ordentligt med forskningsresurser. Se DN Debatt 2012-08-30

Hur ser det då ut så här långt? Jo, David Wardle har tittat på Thomson-Reuters  lista Highly Cited Researchers över världens 3215 mest inflytelserika forskare och fann då att endast en av de 26 forskarna som hittills fått medel från elitforskningssatsningen finns med på Thomson-Reuters lista.

Man kan fråga sig hur väl den politiska styrningen faller ut när det gäller att höja kvaliteten på svensk forskning. Som den tidigare utbildningsministern, Jan Björklund, själv konstaterade när beslutet om elitforskningssatsningen lanserades i DN-debatt : ”Självfallet går inte forskningsresultat att beställa eller kommendera fram på politisk väg. En investering i forskning är helt annorlunda än att investera i en järnväg”.

Torbjörn

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.